Aruba: ödlor

Gaah, jäkla Blogger, blir vansinnig, vart tog mitt inlägg vägen?! Nytt tappert försök:

Över hälften av all världens ödlearter bor på Aruba. Ett faktum som storligen oroade mig innan vi reste. Jag gillar inte ödlor. I alla fall inte såna som ser ut som skräcködlor. Små, platta ödlor, fine with me, men så fort huvudet är uppe i luften, så fort de har vassa taggar och fjäll på ryggen, så fort klorna ser groteska ut – då klarar jag inte av det. Drömde en massa mardrömmar innan vi åkte. Hade sett för många bilder, hade läst för mycket. Inte alltid bra.

Nåväl. Att vi bodde omgivna av tusentals ödlor blev vi snart varse. Som tur var höll de sig utomhus på vår gård, men så fort förmiddagssolen började värma var de framme och låg och solade sig. Små söta rackare, i roliga färger. Bara fina. Man fick dock se upp var man satte ner fötterna för de slank runt som kvicksilverhala små ålar. De stack fram sina små huvuden och hoppades på mat när vi dukade fram. Vi såg dock till att inte smula eller spilla, för vi ville inte ha dem efter oss hela tiden… SÅ kul var det inte.

En stor iguana såg dock darling, den klättrade i en blomsterspaljé men hann givetvis undan innan han hann hämta kameran. Så otroligt skygga de var! En såg jag också, sista dagen, den slank upp i en palm så att allt man såg av den var en kraftig svartbeige svans.

De största iguanorna bor dock bland de enorma hotellkomplexen, de dumma turisterna matar ju dem tjocka och präktiga där; det värsta är att de sen gärna skuttar ner i poolen efter folk och simmar bakom och tigger mer mat… Vilken panik man skulle ha…! :-o

Nåväl. Som ett led i nåt slags egen kognitiv terapi (jag ryser som fan när jag skriver detta!) publicerar jag några ödlebilder. Håll till godo.

Ett turistpar stod och glodde in i dessa buskar. Vad tittade de på?! Jomenvisst, en iguana, dock inte särskilt stor. Iguanorna är förresten fridlysta, för de ansågs vara en delikatess att koka soppa av, så det finns inte många kvar.



En liten gynnare i aloe vera-växterna på vår gård.



Här har vi en rätt stor en. En ren bonus faktiskt, för jag tog egentligen en bild av utsikten!



En mini... så liten så den nästan inte syns. (Klicka på bilden!) Sötnos med pepparkornsögon.



Ytterligare en rackare från vår gård.