Indo on tour (?!)

Ojojojoj, vilka dagar, vilken resa!

Så otroligt många intryck, jag har inte smält det hela än. Vet dock att jag aldrig lär komma mig för att skriva utförligt om alltihopa, även om jag föresätter mig det, så det får bli en rapport i nåt slags telegramstil:

Lång resa, trång bil, roligt sällskap, massor med bra musik i bilen (Indo så klart, Chicks on Speed, Jarre, Ultravox, Regina Spektor, Khaled/Faudel/Racid Taha [rai!]), trop de langues dans ma pauvre tête (ja, svenska, tyska, engelska, franska, holländska, haha... + arabiskan i raimusiken dårå...)...

Tja, lite mer utvecklat då: Suverän konsert!! Dock rekommenderas ej att dra på sig migrän lagom till den. *ajsomfan* Och så spelade de inte min favvolåt (Les Tzars), men vaffa, de har ju en skapligt lång karriär med en aning många låtar att välja bland så jag ska ju inte klaga. De spelade klassikern Trois nuits par semaine och det var kul, det märktes att många hade varit med förr när det gällde gester och sånt man skulle göra; i nyss nämnda låt var det tre fingrar (tumme, pek- och långfinger som sträcktes upp och viftades med). Ja, det var röj. Och cree lyckades få vingar när Nicola sträckte sig ner mot publiken; plötsligt var hon där och fick tag i hans hand, weee. Lyckliggjord! :)

Ja, vi gjorde alltså denna musikresa genom Europa med cree och hennes kompis som är sångare i ett svenskt band som är känt i vissa kretsar (typ synthare, särskilt lite äldre folk), men detta band är mycket större utomlands. En sån jäkla sjuk grej hände när vi var på väg från konserten till hotellet: Vi tog taxi och bad chauffören stanna vid en mack för vi ville ha öl och mineralvatten. Bilen svängde in på en nattöppen mack och stannade. Min darling och sångaren-i-svenska-synthbandet klev ur och gick fram till en lucka där bensinmackstjejen jobbade. cree och jag väntade i bilen. Hon förklarade att hon inte fick sälja öl så sent på kvällen men vatten fick vi. Darling pratade franska hela tiden med henne men svenska vid sidan av med kompisen. Tjejen i luckan sa på franska: "Bla, bla, bla, bla, Indochine?" Darling sa: "Javisst", på franska. Tjejen lyste upp och sprang och hämtade papper och penna och bad om autografer!! Shit, hon hade frågat om det var de som var Indochine, inte om de hade varit på Indochinekonserten! Hahaha. Darling fann sig snabbt, greppade pennan och spretade dit "Nicola". Kompisen klottrade något oläsligt bredvid.

Sen tog de sina vattenflaskor och rusade tillbaka till bilen och höll på att dö av garv. Så sjukt!! Stackars tjej, haha... Så förvånad hon måste ha blivit om hon såg bilder av bandet i tidningen nästa dag, vad de hade förändrat sig...! :)

Vi stannade hos kompisar i Bryssel på väg tillbaka, gud så skönt att slippa hotell och att vara bland mysvänner. Aldrig, aldrig, aldrig mer hotel Formule 1!!!!!! Fy fan, hela hotellet kändes som en jättebajamaja, haha. Cellskräck, bacillskräck, flera av mina fobier ploppade fram, läbbigt. Så som sagt, Bryssel var ett paradis. Och sexton grader varmt och sol!!!!!!!!! Med andra ord, gott folk, det finns hopp, vi har skådat våren, den existerar, kommer hit snart, snart, vi gjorde en extrabeställning. Vilket än så länge inte har hjälpt; i skrivande stund är det i södraste Sverige någon plusgrad och snöyra. Men dock!

Kompisens synthband har legat på ett belgiskt skivbolag och när vi ändå letade Indo- och andra skivor i Bryssel passade kompissångaren på att kolla efter deras egna skivor, men han kom inte på det förrän efter att flera skivbutiker redan var avverkade. Däremot tittade en ur personalen på cree och honom och sa: "Ni ser coola ut, spelar ni i ett band?" (Han var väl tillräckligt bildad för att se att de inte var Indochine i alla fall, haha...) Visst, sångarkompisen berättade och guuud, vilka lysande ögon skivbutikskillen fick!!! :) Han spelade själv också i ett band och sa att det var "ungefär samma musik som er, elektronisk pop".


Tänk... igår körde vi igenom fem länder! Woawoa. Sjöng oss igenom dem. Så idag... har jag jäkligt ont i halsen! Känner mig mörbultad! Alltså, efter migrän inne på ett bajamajahotell känner man sig icke särdeles kry. Och dubbelvikt i en trång, fullastad bil i flera dagar... Men jäklar, vad mycket kul vi har haft!!!!!

Till nästa gång får dock cree and her friend skaffa körkort...

:)