tisdag, mars 07, 2006

Mer om städning

Mer om städning då... Ett outtömligt ämne, tycks det.

Hade en liten mejlväxling med en kollega för ett tag sen om just detta. Hon och jag har det likadant fast tvärtom, kan man säga. Hon är pedant, precis som min make...

Vi kan kalla henne Svea och hennes man Bertil. Så här skrev Svea:

Jag är så innerligt trött på att inte kunna leva utan ett välstädat hem (vilket du verkar klara hur fint som helst. Hur gör man? Låter man bli och titta eller är det bara så att man trivs ändå?) Inser det absurda i att ha så höga krav på ordning och reda med en väldigt arbetande man, tre barn och en hund. Har börjat jobba på det men detta sitter djupt! Mitt projekt nu är att jag ska låta det bli så smutsigt hemma att Bertil inte står ut, det kommer att bli oerhört jobbigt. Får se hur det går.


Jag:

Hmmm, det där med min stökighet hemma har nog att göra med att jag är praktisk och rationell, vill jag intala mig. Om jag ändå ska använda en grej om "ett tag" (som kan vara allt från tio minuter till en vecka...) så lägger jag inte undan prylen (tidningen, blanketten, broschyren, klädesplagget, whatever) för då måste jag ju sen dessutom snart ta fram det igen!

Onödigt jobb liksom. Så då kan det lika gärna vara kvar. Då känner man sig gärna motarbetad när Någon Annan Viss Person inte tänker likadant och istället går och "gömmer" mina saker!! :p
Särskilt gäller detta brev etc som ska postas eller tas med hit som jag lägger fram på hallgovet kvällen före - "stök" tänker karln min och lägger det på mitt skrivbord.

Att jag överhuvudtaget aldrig ens ser att jag har ett skrivbord under alla pappershögar beror faktiskt mest på Älskling. Ja, det är sant. Han lägger ALLT han betraktar som "stök" där. Och så får det ligga... tills jag sen - efter nån vecka kanske? - kommer på att visst fan, var var nu det där viktiga papperet?? Jo, då ligger det... NÅNSTANS i nån hög på mitt skrivbord... Grrr. Mitt skrivbord som jag dessutom försöker ha en viss ordning på! En ordning som uppenbarligen bara jag kan se. I ett par dar. För sen hamnar det annat där igen...

Men sen är "smutsigt" och "dammigt" en helt annan sak. DET står jag bara inte ut med. Jag klarar inte av smutsigt kök eller badrum eller dammiga golv - å andra sidan kan jag gå och må illa av det i ett par dar innan jag orkar göra nåt åt det, hrm...

Det gäller kanske att vara uthållig för dig... men å andra sidan får det inte utvecklas till en maktkamp, då blir det nog j-t jobbigt.

Och: De andra stökar ju inte ner för att reta dig, så ta det inte personligt.

Good luck.


Svea:

Åh, vad sånt här är intressant. Du har det precis som Beril. Vi har en stor bytta där jag lägger alla papper som stör mig. I går till exempel la jag instruktionsboken till kameran där, den låg i vårt sovrumsfönster och störde (mig då, ingen annan). I går kväll gick Bertil omkring och letade och när jag frågade efter vad så sa han: "Instruktionsboken till kameran, jag vet att jag la den i fönstret, perfekt plats i och med att jag vill lära mig kameran och snabbt kunna ta fram boken."

Han har ett enormt tålamod med att jag lägger undan allt så han alltid måste leta efter saker som han vet precis var han lagt. Och barnen, hur ofta säger inte de: "Mamma! Säg att du inte har slängt... "(typ nån liten lapp som betydde väldigt mycket för dem.)
Nog om detta, vi har att jobba på. Lovar att meddela eventuella framsteg.



---------------------

Det är faktiskt ett intressant ämne. Hur har ni det med städningen? Vem städar hemma? Och vem har då upptäckt först att det behövs? Eller städar ni antingen det behövs eller inte? Hur ser det ut i familjen, har du ärvt din slarvighet eller eventuella pedanteri av någon släkting? Städar barnen, och gör de det av fri vilja?

9 kommentarer:

Pernilla sa...

ja, du vet väl att jag är Pedanten ;-) Jag lägger inte sambons lappar i en hög på skrivbordet, jag sorterar dem i olika högar med tydliga lappar om vad som finns i varje hög/låda. Eller i pärmar under olika rubriker. Eller så frågar jag om jag får kasta dem. Utgående saker ligger alltid i hallen i en stor träskål tills de åtgärdats. Kul att man kan fortsätta vara pedant fast man har barn, alla säger till mig att det kommer att bli HEEELT omöjligt och att jag kommer att bli personlighetsförändrad på en dag!

Annika sa...

Jag kan bara säga att det som Svea betraktar som stök är... ingenting... för mig. Jag hade blivit jättearg om jag hade haft någon här hemma som rycker undan mina saker hela tiden.

Och den där taktiken med att hon ska låte det "bli så smutsigt hemma att Bertil inte står ut" - tja, grattis säger jag! Han kommer antagligen att tycka det är en lisa attt slippa höra hennes prat om städning och slippa se henne irriterad. Han kommer antagligen att bli glad och tänka att värst vad hon var på gott humör, då!

Jag känner ju inte dem utan sätter mig själv i situationen här. Sen när det är så mycket oordning så att han anser att det bör åtgärdas, då kanske han tar upp det eller gör något åt det själv. Såvida det inte är den typ av förhållande där mannen blir hånad för att han har städat "fel". för då lär han aldrig ta tag i det.

Vad jag inte riktigt förstår med den taktiken är hur hon på detta sätta ska få sin man att vilja städa lika mkt och ha samma toleransgräns som hon. Vore det inte bättre att göra så att de delar upp sysslorna och så får var och en ta ansvar för sitt område? Om han till exempel har hand om klädtvätt och matinköp och adminstrerar det på sitt sätt, och kanske halva matlagningen. Rena kläder måste de ha och mat måste de ha. Det kanske går bättre att göra så än att man försöker tvinga in någon i sin egen mall... Då kan ju Svea få ha sin städning i fred och slipper känna att hon gör "allt".

Eftersom jag är slarvig och min man också är slarvig kan jag säga: vi önskar att en av oss var lite mer noggrann. Vi älskar att ha det fint och städat men prioriterar andra saker och blir inte i lika hög grad som pedanterna stressade över stöket.

PLUS att jag måste säga till Svea så hon inte blir jättearg på mig nu: JAG HAR ÄNNU INGA BARN! Bara ett i magen. Jag har nu en period där jag verkligen försöker tycka att det ska vara fint överallt och att jag verkligen måste dammtorka en gång i veckan, att det inte ska ligga kläder på golvet, osv. Jag vill ju inte att vårt barn ska ha det stökigt hemma. Och jag måste ju lära den att lägga undan sina saker. Då är jag liksom tvingad att göra det själv också...

Man måste skilja mellan smutsigt och stökigt. Jag vill inte heller ha det smutsigt, dvs luddiga klibbiga fläckar på köksgolvet, äckliga badrum, smutsiga strömbrytate osv. men att det ligger tre tidningar på soffbordet, att det står två kastruller på diskbänken och att det ligger en hög med oslängda osorterade papper i fönsterkarmen, det kan jag verkligen inte lägga min tid på att stressa upp mig över.

Vi har en stor låda där jag slänger ner allt som ligger på fel ställe på nedervåningen. Det är meningen att jag ska lägga grejerna i den lådan vid en hopplockning en gång i veckan och att grejerna sen ska placeras på sin rätta plats. Än så länge har jag kommit så långt som till att lägga grejerna i lådan. Nu börjar jag känna:" Jaha, men om jag vet att kabeln till digitalkameran ligger i den ladan, då vet jag ju var jag har den. det är ju skitbra!" ha ha ha ha!

Annika sa...

Jag tänkte tillägga:

När det gäller funderingar i stil med - "Om den ena är pedant och den andra slarvig, varför måste det hela då nödvändigtvis anpassas till den slarviga partens nivå? Varför kan inte pedanten få ha sitt fina hem som han/hon mår bra av att ha?" - så vill jag säga att jag är helt FÖR att pedanten ska få ha det så ordningsamt som han/hon kräver. Men då får också pedanten acceptera att vara ansvarig för att den höga nivån upprätthålls. Den slarvige/a tycker givetvis det är skönt att ha det fint och drar gärna nytta av den pedantiska läggningen. Slarvern kan alltså ta andra uppgifter i hushållet.

Min syster och hennes man har det såhär. Han är pedant och jag har många gånger sett honom dammsuga väggarna. Min syster har ett stökområde precis som du crrly, och hon får acceptera att han far runt som ett jehu och plockar upp allt hela tiden på övriga ytor.

Anonym sa...

Intressant diskussion. Jag som är väldigt kreativ klarar inte av att tänka klart om det är stökigt. Var sak måste vara på sin plats annars stör det mig i bakhuvudet någonstans och så kan jag inte fokusera (finns säkert någon psykologisk freudiansk förklaring till det, anyway) vi har tjafsat massor om städning mig och sambon emellan. Jag gör min del och han som inte är lika brydd har nu sett till att få städhjälp som löneförmån för sin del (den han inte har tid/ork/lust att ta tag i. Skamset förvisso, men en bra lösning för båda. Funkar kanske bara om man har en "snäll" chef men kanske något man lött glömmer bort att förhandla om i karriärsplanerandet.

Anonym sa...

Måste repetera sign. annikas citat:"Man måste skilja mellan smutsigt och stökigt." Word, som det heter på nysvenska.
Sedan sambon börjat organisera mina böcker och mina högar så har det onekligen blivit mindre stök här hemma, men ibland så har vi onekligen olika åsikter. Jag ogillar att det är t.ex. insläpat grus i hallen, medan partnern glatt kan gå med grus i hallen en vecka, bara det är ordning i hyllorna och rent (=inte stökigt) på borden!
Men fixar jag nu ett kontor separat från vårt hem, så kan jag ju stöka där och förhoppningsvis hålla ordning här hemma *håller tummar*

crrly sa...

annika: Du behöver itne oroa dig, Svea läser inte här! :)


husmusen: Åh, löneförmån, det verkar så bra! Hur funkar det då? I praktiken menar jag?


anstai: Jag ogillar också smutsigt men tycker inte att stökigt alltid är stökigt...

Anonym sa...

Nice site!
[url=http://jskcodze.com/mrvl/pdpn.html]My homepage[/url] | [url=http://xdbbgnyi.com/czfi/nqnt.html]Cool site[/url]

Anonym sa...

Thank you!
My homepage | Please visit

Anonym sa...

Well done!
http://jskcodze.com/mrvl/pdpn.html | http://upgwnndw.com/stxy/otpu.html