Nederländerna, del V

Tid: Lördagen för ett par veckor sen. Kväll--natt.
Plats: Liten borggård i södra delen av Nederländerna.
Anledning: Bröllopsfest.


Fest, ja! Ett par hundra inbjudna, minst. Även kolleger till brudparet, folk de normalt inte umgås med privat. Kompisar, även mer fjärran (som vi, som hade träffat brudparet så sent som i våras, några dagar ihop i ett litet hus i Frankrike), släktingar. Gamla, vuxna, ungdomar, inga barn.

Buffén är uppdukad, massor av gott, även för en vegan som jag. Stående/gående bord, inte många sittande. Det vill säga, vi var ute på borggården halva natten för att det var så ljummet och skönt men det fanns inte platser till alla egentligen, vilket ledde till att även sitt- och ståplatsborden fungerade som gående; man kunde inte räkna med att få behålla sin plats om man gick och tog mer. På så sätt blev man tvungen att röra på sig och att prata med folk överallt!

När jag gick och tog min andra portion sa en ur personalen till mig: "Ät inte för mycket nu, det blir dessertbuffé också!" Va, vilken pik! ;) Nä, såå mycket hade jag inte tagit så att jag tog illa vid mig, men lite konstigt var det -- dessutom hade jag tagit en ny tallrik så hur kunde han veta att jag redan hade hämtat mat en gång? Jag trängde in mig vid ett bord och nämnde för dem som stod där att det skulle bli dessertbuffé. "Va, nu?!" sa en kille ivrigt. Jag ryckte på axlarna: "Tror det..." Killen stack genast iväg, kom dock tillbaka strax och såg lite nedslagen ut. "Nää... Jag hittade ingen..." Fan flög i mig: "Hahaha, gick du på den, jag sa ju så bara för att jag ville ha din plats vid bordet!!" och så bredde jag ut mig. Han såg först lätt chockad ut innan han fann sig och började gapskratta, och sen fortsatte kvällen så: jag var runt överallt och ingenstans och skojade massor med folk. Träffade jättemånga roliga människor och alla var sååå intresserade av Sverige, svenska seder, svenska bröllop, religion, skolväsende, språk etc. Diskutera och jämföra, jätteintressant.

God mat, vinet och ölet och vattnet flödade, därpå kallades vi in. Trång, smal trappa med pyttetrappsteg som var tätt sittande (balansakt!), och så var vi uppe i festlokalen. En gammal sal med brädgolv, några ståbord utplacerade längs väggarna och ett stort dansgolv, ett coverband spelade för fullt. Och längst in i hörnet: dessertbuffén! (Lägger in bild av den här men kan tyvärr inte styra var den hamnar, hmm...) Så här blev det mer att äta och dricka, och så dansades det. Massor, vilt. Så jäkla kul. Alla dansade, 80-åringarna nästan vildast! :) Hemskt kul, en (usel) bild av hur det såg ut på dansgolvet en bit bakifrån lägger jag också in. Bandet var otroligt bra: två tjejer som sjöng och kunde låta nästan exakt som Bee Gees, ABBA och amerikanska rappare, utan att det blev ett dugg tramsigt eller dåligt. Blandad rolig musik, mest hits från 70--00-talen.

Sen började det spelas nåt som mer lät som nåt slags slavisk folkmusik, och jag vände mig mot en tjej och frågade om detta verkligen var holländskt, för det lät inte så... "Jag vet inte, jag är inte holländare", blev det överraskande svaret. Det visade sig att hon var från Litauen och hade bott i Nederländerna i sex år, dessförinnan hade hon inte kunnat vare sig holländska eller ens engelska -- avundsjuk man blev, hon snackade ju flytande... Jättetrevlig och rolig tjej, vi babblade massor och hade kul. Hon hade flyttat på grund av kärleken... men de funderade allvarligt på att bosätta sig i Litauen istället. Det hon saknade mest var naturen, skog... och att kunna röra sig fritt, för sig själv, utan att det var en massa folk överallt. (Vilket för övrigt påminner lite om hur jag kände mig när vi hade flyttat till Skåne, men hon kände ju så i kubik, förstås.)

Hon presenterade mig för sin holländske pojkvän, hans replik: "Swedish? Hej då!" "Va, schyst!" tyckte jag, "vadå hej då?" "Ähm, jag kan bara 'hej då' och 'Jag älskar dig' och jag tyckte det var lite tidigt att säga så...!" Okej, han var förlåten! :) Det visade sig att de skulle bo på samma hotell som vi, och de hade bil! Weee, vilken tur, vi slapp gå fem kilometer mitt i natten (och dessutom mitt i skogen, som det skulle visa sig). Så vårt uppbrott blev lite hastigt; nu när vi hade funnit detta vänliga par vågade vi inte släppa dem utom synhåll och de hade redan sagt adjö till brudparet. Vi åkte till hotellet och fann att vi inte hade någon minibar utan tog var sin dricka i hotellobbyn där vi satt och pladdrade alla fyra fram till 3-tiden. Killen var EU-motståndare, kritisk mot väldigt mycket med EU, och det var faktiskt väldigt skönt att höra (tyckte jag) -- och ovanligt; alla våra vänner från "kontinenten" är väldigt EU-vänliga annars.

Nästa dag: dusch, hotellfrukost, slappande i solen med de nyfunna vännerna, väntan på skjuts -- och så kom de, vårt ursprungliga värdpar. De körde oss hem till sig där vi snabbt packade våra sista grejer och så var det dags att köra till flygplatsen. Hemresan gick fort och lätt, det är nästan det bästa med Skåne: att slippa åka genom halva Sverige eller flyga jättelångt för att ta sig utomlands. Hemma tidig söndagskväll, välkomnade av sötkissar som hade blivit väl omhändertagna av såväl grannar som släktingar. Så ser en nästan perfekt helg ut... ;)