Vill ha!!!

Den här boken måste jag köpa.



-------

Edit:

monaihallen: Det här är ju läskigt. Jag hade inte sett din kommentar här! Såg den när jag just hade postat detta. Sammanträffande!

crrly är publicerad

Som så ofta, särskilt på fredagar, har jag skrattat mig matt och tårögd åt Avigsidan. Kanske man borde slopa korr överallt, för det goda skrattets skull?!

Jag brukar skicka in en del dit ibland, men då har det varit under ett annat nick. Nu tyckte jag att det var på tiden att crrly kunde få vara med, så under den 26 mars finns mitt bidrag. Det roligaste var dock i mitt tycke det om Sara som tjänar 74 kronor i timmen...

Cooool barnklädeslänk

Hittade en fin blogg om/med med häftiga barnkläder.

Spahelg

Blir som sagt vansinnig på vårt pissiga Internet men lyckas förhoppningsvis slänga in åtminstone ett par bilder från vår ljuvliga spahelg. Ljuvlig bortsett från att jag som vanligt får hjärtinfarkt av svärmor ... som är här nu igen i alldeles för många dagar. Hon är verkligen ... speciell. Och man är ganska överkänslig som gravid.

Jaja.



Total avkoppling: havsutsikt, öl och en suverän bok.


Utsikten från vårt fönster.


Det kanske kommer mer senare, men "Orsa kompani lovar ingenting bestämt", som mormor brukar säga.

Lindorna utmanar

Jag har också blivit utmanad, ni vet den där grejen där man ska lista fem eller sex underliga saker om sig själv och sen skicka vidare till fem eller sex andra som uppmanas göra samma sak... Ett litet sammanträffande är att det råkar vara två Lindor som har utmanat mig: Brazilian Linda och Krumelur.

Men... vad tusan skriver man om man vareviga dag gör ett ganska stort antal saker som omgivningen finner anmärkningsvärda, konstiga, galna, skumma, idiotiska, knasiga, roliga, jävligt dumma eller åtminstone helt klart värda att kommentera och ofta kritisera? Man kunde ju tro att jag därmed har en outsinlig källa av skojiga saker att ösa ur... men så är icke fallet. Nej, istället är det faktiskt så att jag har blivit så van vid detta att jag inte ens lägger märke till att jag väcker uppmärksamhet med mitt beteende. Så hur ska jag kunna skriva ner vad jag gör när det är så naturligt för mig?!

Klyschornas klyscha: Jag är så annorlunda. Ja, men... Det är så. På gott och ont givetvis; ibland gör jag saker på tvärs för att jävlas eller utmana eller för att det är så satans kul, men ofta ger det mig bara ett hål i hjärtat och jag känner mig ensammast i världen. Jag anpassar mig ofta som en liten galning, tiger och ler eller går därifrån för att inte avslöjas som värsta ufot (det borde heta utomjordingen; hur kan man jämföra sig med ett rymdskepp?). Otillräcklig, missförstådd, jävligt udda och knepig... mycket vänds inåt och gnager och tär. För innerst inne vill nog alla hitta någon som åtminstone tänker lite, lite grann som en själv. Och det har jag aldrig lyckats med, trots ganska idogt försökande i närmare 30 år eller så.

Titta, vad djupt det blev genast. Ska man anta en sån här utmaning måste man ju vara spontan och skriva lite spralligt chica, lagom knasiga saker... men det blir så totalt uddlöst om jag själv sitter och försöker gissa vad folk (det vill säga ni, kära läsare) skulle kunna tycka var lite lagom galet och skojigt. Lite knasigt men inte för urspårat. (För tydligen bryr jag mig någonstans om vad läsaren tycker, usch, vad tråkigt. Ja, men jag vill ju inte att ni ska undra vad i helskotta jag nämner en sådan grej för, jag vill inte att ni ska tänka "gäsp, så gör väl alla" om jag nu gör mig besväret att klura ut fem eller sex saker!)

Reflexion: Det ironiska i sammanhanget är att jag är otroligt spontan när jag skriver detta, fingrarna ramlar på och jag vet inte alls var jag kommer att hamna. Så blir det oftast när jag skriver i bloggen.

När jag fick utmaningen första gången häromdagen kom jag snabbt fram till att detta skulle bli omöjligt för mig att svara på. Okej. Ska de som känner mig av mina läsare få komma med förslag då? Nää, ingen bra idé. För det första är det inte så många av dem som känner mig som läser min blogg, för det andra är folk lite i allmänhet relativt slöa på att kommentera och för det tredje: Varför skulle någon orka fundera ut något sådant?

Nästa idé var att fråga honom som känner mig bäst av alla i hela världen: min man. Han är ändå den som har sett mig i ojämförligt flest situationer och han säger alltid vad han tycker om mitt beteende, oavsett om det är kul, smart eller oerhört dumt. Men vet ni vad han sa? Jo, att jag kan konsten att slicka en tallrik så ren att den ser oanvänd ut, och att han alltid har fascinerats av det.

Eh. Jahaja. Tack för den. Det är ju sant förvisso, men...? På något sätt inbillar man sig att ens själs älskade och livskamrat ska kunna komma med något mer... spirituellt? Slicka tallrikar! Men ja, det är sant att jag gör det och det kan jag erkänna utan att vare sig tro att någon ska tycka att det är hejdlöst kul eller ens lyfta på ögonbrynet. Det började väl som något slags protest -- så får man ju absolut inte göra! -- men hade med att göra att jag älskar såser och avskyr när jag inte får upp allt på tallriken. Jag brukar oftast äta med gaffel och -- sked, bara därför. Frustrationen kan bli oerhörd när jag märker att jag inte får upp all sås tillräckligt fort -- coh då slickar jag. Inte sällan med barn närvarande, utan att jag tänker på det. Till dessa barns oerhörda förtjusning, förstås. Mamma försökte givetvis tillrättavisa mig när jag var yngre men då log jag bara mitt allra charmigaste leende, la huvudet på sned och sa ljuvt: "Men mamma, du får skylla dig själv när du lagar så god sås!" Det oerhörda, och roliga, var att det funkade, och sen dess har hon bara suckat lite och roat skakat på huvudet.

Men ja, det är tyvärr, måste jag tillstå, det enda jag har att komma med. Bekännelsen att jag (fortfarande) slickar tallrikar. Patetiskt, eller hur. Särskilt efter detta djupa inlägg! :) Hmmmm, jag ska kanske försöka fundera vidare. Vi får se om jag återkommer.

-----

Och eftersom jag inte ens klarade av den enkla (?) utmaningen så försöker jag heller inte föra den vidare till någon speciell, men anta den du som vill och inte redan har gjort det, för all del!

Dagens skörd

Vår knasiga storkisse har nu i flera år envisats med att hämta pinnar åt oss hela tiden så fort hon är ute. Dem lägger hon oftast på trappan och så jamar hon som en marskatt, vilken tid på året det än är, och har liksom drogade ögon. Har vi öppna dörrar kommer hon in med dem. Jättefina presenter, men jag fick övertala darling att låta dessa ligga kvar ett tag så att jag hann fota dem; annars slänger han dem så fort hon inte ser.

Det roligaste var när älskling byggde trädäcket på bilden, då kom katt med nya pinnar hela tiden, extra ivrig, som ville hon bidra med lite byggmaterial... Ett bevis på kärlek ser vi det som i alla fall.

Paranoia, paranoia, everybody's comin' to get me...

Varför sa min kollega (ja, just hon!) igår: "Min man är alltid med på alla mina infall och utfall när det gäller att åka och titta på hus och så!"

Heh. Klart man reagerar! ;)






Rubriken kommer från den genialiska låten Flagpole Sitta med Harvey Danger från 1998, den går att lyssna på och se här (Tryck på "Click here to Watch the Video".) Den jäkligt roliga texten finns t ex här. Förresten har jag nog tjatat om den förut, men det kan den vara värd.

crrly is back

En ganska ofrivillig bloggpaus, detta, måste jag säga... Är ju lite livegen under bajsinternetleverantören från helvetet, gah, och då funkar det som det vill, det vill säga oftast inte alls. Svårt att uppdatera bloggen hemifrån då. Det händer en hel del på jobbet också, ska skriva mer om det senare... så där kan jag inte blogga heller. Typiskt, för jag skulle ju behöva skicka inlägg på inlägg för att blogga iväg mitt förra inlägg litegrann, innan mina kolleger hittar mig! ;)

Här i södern har våren kommit, känns det som. Så underbart! Häromdagen var jag dessutom ledig, så då kunde jag, mittemellan utövande av speciell sport anpassad för gravida och läkarbesök njuta av sol och promenad vid stranden. Men det bästa den dagen var ändå att glida genom den stora staden i bil med nervevad ruta och musik på högt... Ett något oväntat musikval dock, det var det som var så kul! "The birth of the gammaldans" med Povel Ramel, en ganska halsbrytande musikblandning mellan en relativt högstämd inledning och sen rena tramset, som dock om man lyssnar noga, säkert innehåller en riktig handling, men den låter typ så här:

Tuttilurionlej å tuttiluskanemej, pulim, pulim, fila bort i hej, fullirackan pling, sputt i buskan long, å fallirallan lej o fullilurion dej, titta attan på dattan, pussimalion dong, tut i limpan, fulleruttan, tjolamente, snippelipelippelorum, snoppeloppelong, tockeding och tockedong...

Tilltalar verkligen mitt sine för humor, både låten i sig och situationen!

Häromdagens citat

Ofta parfymdoftande kollega: "Förresten, du som håller på mycket med datorn och så, har inte du nån sån där blogg?"
crrly: "Ehh, nää."
Kollega: ... "Nähä."



Precis som om jag hade talat om det för dig!

Cool länk

När man ser det här förstår man varför man hela tiden blir så mätt... Var ska magsäcken få plats, liksom?


För övrigt säger jag hela tiden matsäcken om magsäcken. Inte helt fel ändå, kanske.

Ny syn på tillvaron

Var ganska förbannad igår på att vi måste ta ut semester för den dagen vi var insnöade, jag har inga semesterdagar kvar. Vad tyckte de att vi skulle ha gjort, chartrat en helikopter? Men så på vägen hem lyssnade jag på P1 som vanligt och de spelade Evert Taube:


så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider!


Perspektiv, liksom.



Men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,

Nej...

så kläm nu i med en verkligt sju-sjungande vals!

Ja!

*tar i som fan, mycket gladare:*

Det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut, gå till sjöss om igen
med Karibiens passadvind kring pannan.

Klara jobbet med glans,
gå iland någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans!

Så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.



(Snart slipper jag ju ändå det här stället!)

Järntrust

Jag har 109 i Hb. Eller "åtti-nånting". Medelvärde (påhittat?) 98. Det var i alla fall var min barnmorska kom fram till igår. Argh. Inte konstigt att jag har varit så himla trött på sistone. Men det har inte med veganeriet att göra. Vill jag gärna tro i alla fall. I vanliga fall har jag ju ett bra järnvärde. Nej, det har med mitt förbannade illamående att göra, och okej då, att jag i och med det inte har fått i mig min Blutsaft eller Blodt+, flytande är superäckligt, och jag spyr vid bara tanken på att svälja tabletter gjorda på djurblod. (Konstig mening, skulle jag sätta punkt där?) Dessutom har jag ända sedan mitt illamående började haft fruktansvärt svårt för nästan alla grönsaker och rotfrukter. :-/ Lägligt va. Nu jävlar måste jag äta spenat vareviga dag. Kan man köpa grönkål så här års? Det är gott att steka, med t ex lite purjo och goda kryddor (för att fylla piroger med eller bara göra en pastasås på, eller så).

Far min kunde såklart inte låta bli att fälla en riktig gubbskämtskommentar: "Ja, nu får du ta dig ett järn!" Höhö.

Och jodå, jag äter torkade aprikoser på gröten varje morgon, och jag lagar mat (nä, älskling menar jag ju) i järngryta... Med mycket persilja. Måste få tag i något annat järnpreparat nu bara. Lyckades hitta vegetabiliska järntabletter i hälsokosten förra veckan, hurra, jippi, men när jag ser närmare på burken ser jag att det står att varje tablett bara innehåller 20 mg. Och min barnmorska rekommenderar mig att ta 200--300 mg/dag. Tjo och hej. 10--15 järntabletter per dag... plus alla andra jag tar! Varav en del ska tas före maten, vissa till maten, somliga efter maten, en del på kvällen, andra på morgonen, vissa passar inte alls ihop med andra etc, etc, etc. Ett heltidsjobb bara detta att hålla reda på allt sånt.

Åkte inom (som man säger på skånska!) apoteket igår kväll på väg hem från jobbet för att få tag i Duroferon, som enligt en opålitlig källa på nätet lär vara vegetabilisk. Frågade för säkerhets skull personalen, men det skulle jag inte ha gjort. De visste inte alls, och det var tydligen extremt pinsamt och jobbigt. Otrevliga som tusan blev de, och försökte istället lura på mig Hemofer. Nehej, den gick jag inte på. For därifrån med bara Folacin, som jag inte har tagit på ett tag (aja baja) för att jag inte hittar mina recept. Har fortfarande inte hittat dessa, men Folacinet fanns receptfritt så jag offrade 46 spänn. Och så ska jag ringa Astrazeneca senare, måste komma ihåg det.

Nå, jag gjorde ju en glukosbelastning också. Nervös, för jag har vräkt i mig choklad varenda dag i flera veckor nu. Det är en drog, och jag begriper inte hur jag ska kunna sluta med det. Det är så typiskt, före graviditeten hade jag minsann i stort sett vant mig av vid socker, och nu äter jag mer än någonsin. Jag kommer att få en sexkilosbäse, minst. Men jag fick fina värden! Hurra, hade jag aldrig trott. Ska dock ändå skärpa mig på den fronten. Och säga åt mamma att hon aldrig mer får komma förbi med en chokladkartong på en gånger en halv meter (!)...

Mjölkreflexion

På jobbet har vi en liten låda med små mjölktetror från Arla. På lådan står mellanmjölk på svenska, kevytmaito på finska, semi skimmed milk på engelska -- och lettmælk på danska.

Undrar varför.

Bokreafynd!

Redan igår fick jag hem min försändelse med bokreaböcker jag hade beställt via nätet! Tjohoooo!

Vilka fantastiska titlar... Fattar inte att jag kunde slita mig och gå till jobbet idag...!

De här böckerna säger nog en hel del om mig och mina intressen och mitt liv, just nu:


JUUL, JESPER: HÄR ÄR JAG! VEM ÄR DU? : OM NÄRVARO, RESPEKT OCH GRÄNSER MELLAN VUXNA OCH BARN (Juul är en guru vad gäller just samspel mellan vuxna och barn i familjer. Här kan man läsa ett exempel på hans resonemang.)

HEANEY, MARIE: ÖVER DE NIO VÅGORNA : IRLÄNDSKA LEGENDER (Den var billig! Och det kan ju vara kul med legender.)

ALLENDE, ISABEL: LANDET I MITT HJÄRTA (Isabel Allende är min favoritförfattare!)

LARSSON, STIEG: FLICKAN SOM LEKTE MED ELDEN (ÅÅÅååååååååååhhh. Ska blogga lite om del 1 i denna trilogi snart, "Män som hatar kvinnor"... Fastnade totalt i den. Och den här, del 2, lär inte vara sämre precis, har jag hört...)

COUSINS, LUCY: KOM OCH LEK, MOLLY! (Till bäse.)

VOLTAIRE, RENÉE: EN BULLE I UGNEN : RENÉE VOLTAIRES MAT FÖR GRAVIDA, MAMMOR, PAPPOR OCH BARN (Sååå vacker bok med recept som ser oemotståndligt läckra ut, verkar fantastisk.)

NILSSON, PER: KORPENS SÅNG (Mmmm, ännu en författare som skriver jättebra böcker.)

ALLENDE, ISABEL: PYGMÉERNAS SKOG (Hon är bäst, ba.)

SYMONS, JANE: ATT FÅ BARN : DEN NAKNA SANNINGEN (Tittade en del i den igår. Väldigt rolig, faktiskt! Snygg layoutmässigt med 50-talsdesign, dock är texten betydligt nyare. Har inte läst i den så noga men jag älskar de roliga bilderna. Tänk Jan Stenmark! Typiska 50-talsbilder med alldeles absurda bildtexter och repliker!)

PROULX, ANNIE: BROKEBACK MOUNTAIN : OCH ANDRA BEÄTTELSER FRÅN VIDDERNA (Har den på engelska också men finns Proulx på svenska måste man ju passa på!)

JÄNDEL, RICHARD: MEDVETEN MAT (Suverän bok om att äta medvetet för miljö och hälsa. Bl a vegetarisk näringslära och massor av goda recept.)

JOHANSSON: DJUREN I MÄNNISKANS KLOR (Filosofer och andra forskare med olika infallsvinklar skriver vad som ser ut som små debattartiklar.)

BRORSSON-ALMINGER: VEGETARISK JULMAT (Söt liten bok med många goda recept, vacker presentbok med små visdomsord i dessutom.)

BLAKE, QUENTIN: KURRAGÖMMA MED KAKADUOR (Till bäbisen.)

BRENCKERT, EVA: ÄNTLIGEN ADOPTIVFÖRÄLDER (Till framtiden...)

KJÖRLING, LENNART: LULA : BRASILIEN - HOPPET OCH RÄDSLAN (Brasil!!!!)

NILSSON, ULRIKA: BRUM PLING HALLÅ! (Till bäse.)


Vad har du köpt?

Ur Mini-crrlys garderob!

Lycka är att göra ett sånt fynd som jag gjorde idag!

Jag har varit så avundsjuk på dem vars föräldrar har sparat saker, kläder och lakan etc från när de var små. Tänk bara alla coola retroplagg från 70-talet, allt brunt och orange man hade! :) Min mamma har alltid slängt alla sina egna kläder, under min uppväxt var jag så irriterad på att inte få ärva några häftiga 60-talskläder, utom något enstaka plagg vi hade i utklädningslådan.

Pratade med mamma i telefon häromdagen och beklagade mig. Men hon trodde inte att allt var kastat, hon sa att jag fick åka till pappa och rota i hans förråd, ett gammalt oisolerat uthus. Då såddes ett frö till ett minne i min hjärna... Ett vagt, mycket vagt minne av att vi har gjort just det... Gått igenom pappas förråd och fått kasta en massa leksaker som var musätna och med musbon och små lortar i. Men... slängde vi verkligen allt...? Fanns det inte ett och annat plagg kvar som vi har sparat? Var kunde de finnas i så fall?

Igår rusade jag ut i garaget och letade. Nej, ingenting där.

Idag var det så dags för projektet Ta oss in i trädgårdsförrådet. Lite skottning så klarade vi det. Och där! Vilken skattkammare! En massa kartonger, visserligen ganska fuktiga men dock! Det stod saker som "Sparade barnkläder", "Leksaker" och "Dynga" på. Dyngan förtjänar en utvikning. Den kartongen har åkt med sen flyttarna på 70-talet. Mina föräldrar har kallat allt de inte riktigt vet vad de ska kalla just för "dynga", i alla möjliga sammanhang. I en flytt hade de hjälp av en flyttfirma. Flyttgubbarna visade stor förvåning över att få kånka på flera kartonger med -- dynga...! I detta fall visade sig "dynga" helt enkelt bestå av en massa gosedjur. Misse och Moje, både som handdockor och som vanliga dockor, bland annat. Drutten & Krokodilens efterträdare, kommer ni ihåg dem? :) Just nu ligger Misse i tvättmaskinen tillsammans med ett gäng andra i en 30-gradig mörktvätt, hon luktar allt lite fukt. Får se hur det går för Moje, Snobben och alla de andra, som har varit lite mer vita, att tvättas.

Kläderna då? Jo! En fyndlåda, en veritabel skattkista, verkligen! Och det roliga är att trots att mamma har typ världens sämsta minne så nog tusan kom hon ihåg samtliga dessa plagg när jag ringde och berättade! Inte bara kom hon ihåg hur de såg ut utan även vem som hade gjort dem (oftast hon själv men ibland mormor, farmor eller någon väninna till henne) och vem/vilka av oss syskon som hade haft dem. Jo för på den gamla goda tiden hade man ofta unisexkläder, det ni. (Nå, som ni ska få se så hade jag dock en hel del klänningar, tydligen.) Extra kul att hon kom ihåg dem eftersom de flesta är så små att jag rimligen inte kan ha haft dem i många veckor. Det måste ha tagit betydligt längre tid att göra dem!

När jag packade upp kartongen med påsarna i, jag hade senast jag såg dessa kläder varit förutseende nog att lägga dem i kassar innan jag stoppade dem i lådan, så forsade tårarna. Hormoner...! Men kläderna är verkligen ljuvliga, och så små...! I och för sig var jag ju mini också, inte mer än 47 cm och vägde bara drygt 2 kilo.

Jag hade aldrig på allvar vågat tro att vi någonsin skulle få användning av dessa kläder. Det måste vara därför jag helt enkelt hade förträngt deras existens, för det kan inte vara mer än ett och ett halvt år sen vi hämtade hem dem från pappa. Här är de:



Uppifrån, fr v: orange! Overall, set med hjälmmössa,
klänning och underbyxor. Något slags skärp. Och en
toppluva?!
Uppe t h: gult! Åkpåse och ett par klänningar, den
nedre med fransar runtom hela ryggen.
Mittenraden t v: brunt! Överst något slags förklädes-
klänning, sen en yttepytteväst, en västklänning,
en tja, vad kallar man det? Något slags sparkdräkt?
Därpå en exakt likadan pyttig väst, och lika liten.
Är det dockkläder, tro?
Mittenraden t h: rött och blått! Västklänning
(samma mönster som den bruna), skjorta, miniliten
väst (har nog bror haft) och så ett förkläde (som
egentligen snarast är orange och rosa i olika
konstellationer).
Längst ner t v: blått! Sammetsklänning som farmor
har köpt, klänning med ränder och klänning med
påsydda blommor.
Längst ner i mitten: grönt och brunt! En klänning
och en hängselklänning.
Länst ner t h: vitt! En sjömansklänning sedd bakifrån,
en klänning med ärmar som änglavingar och två
hjälmmössor till.

Helgen

Här har det mest sett ut så här...



Skönt!

Vi är fortfarande så gott som insnöade. I fredags kom vi iväg till jobbet i alla fall, men det var jättejobbigt att sitta på helspänn i över en timme, hade tårar i ögonen av rädsla faktiskt och jag brukar inte vara så rädd för att köra. Usch för snö och usch för idiotlångtradarchaufförer och andra som inte tar hänsyn till vägförhållandena!



Uppdatering:
Jag var väl lite väl elak mot älskling, kom jag på. Även om bilden ovan togs när klockan var närmare ett på dagen! Han var faktiskt uppe halva natten och satte fast mosaik på fönstret i bastun, ett av alla småjobb som klantverkarna lämnade åt oss eller åt sitt öde när de renoverade vårt badrum sommaren 2005. Det blev så fint! Och matchar golvet i duschen + att vi har samma mosaik på väggen i badrummet lite här och var.


Inifrån bastun...



... och utifrån.

Insnöade

Som vanligt med Skåne så kom all vinterns snö på ett enda dygn, och som vanligt blir det Kaos.

Igår eftermiddag körde jag tidigare hem från jobbet då jag hade hört vad som väntade. Både dit- och hemresan var ganska otäcka, med bilar som låg upp och ner lite här och var, men efter några år i Skånevinterns trafik blir man ganska härdad. Älskling skulle ha flugit utomlands på kvällen men hade först tänkt komma hem mellan jobbet och resan, men som tur var hade han packad väska med sig till jobbet för det var ju bara inte att tänka på att åka hem då...

Det tog över en timme för mig att komma hem, till stora delar gick det i 20--30 kilometer i timmen på motorvägen, och då ringde jag älskling och sa att han skulle räkna med minst en timme till flyget, att jämföra med 15--20 minuter i vanliga fall.

Han lovade att ringa när han var på flygplatsen, och det gjorde han. Bara det att flyget var inställt. Istället hade han en flight inbokad kl 6 på morgonen nästa dag (idag), men hotellen på flygplatsen var fulla så han visste inte hur han skulle göra. Så frustrerande!!! Jag bara kände för att ge mig ut och hämta hem honom men det gick ju inte.

Till slut beslutade han sig för att köra hem, jag sa åt honom att ta det lugnt och räkna med minst två timmar. Och det var vad det tog, cirka två timmar, mot en halvtimme annars. Han hade aldrig sett något liknande. Det låg lastbilar och långtradare huller om buller överallt, säkert 25 stycken på en kort sträcka. Det stora problemet är ju inte själva snön utan blåsten som gör en massa stora vallar överallt som man måste ta sats och lägga i väldigt låg växel för att komma igenom. Ja, plus att somliga inte riktigt har fattat att man ska anpassa farten efter rådande förhållanden, som vanligt...

Han kom hem i alla fall, sov hemma några timmar men gick upp klockan 03.50 för att åka till flyget igen. Jag sov dåligt när han stressade runt, och dessutom blev jag hungrig så jag gick upp med honom och ställde mig i köket och bredde några mackor. Han lyckades öppna ytterdörren och ta sig ut, dessutom pulsa sig fram till förrådsdörren och öppna den för att ta fram snöskovel, kvast och skyffel. Så var han söt nog att skotta fram även min bil och sen var han redo att köra. Puss och hej då och kör jätteförsiktigt nu, sen stod jag i köket och åt mina mackor.

På väg i säng igen kastade jag en blick på katterna i hallen. Varför stod de och glodde ut genom fönstret? Jag öppnade ytterdörren och kikade ut. Där stod älsklings bil med lysena på! Vad hade hänt? Han klev ur bilen och förklarade med skratt i rösten att han bara hade kommit några meter på gatan, sen hade han kört fast och fått backa tillbaka. Inte en chans att han skulle kunna komma någonvart.

Så det blev en dag hemma. Till min besvikelse hade en hel del folk ändå lyckats ta sig till mitt jobb, det beror ju helt på var man bor, vilka vägar man måste ta och hur det ser ut, men jag känner att de sviker mig medan jag sviker mitt jobb. "Vad mysigt!" sa min chef när hon fick höra att vi var hemma båda två, men älskling har lyckats jobba ändå med dator och telefon, så honom har jag inte fått mycket kontakt med idag, istället har det känts ganska meningslöst; jag har mest sovit och läst.

En promenad mitt på dagen hann vi dock med, vi pulsade runt, och då såg vi att cykelvägarna minsann både är plogade och saltade! Vad är det för prioritering?! Vår gata brukar aldrig plogas, och den är inte röjd nu heller. Istället får man vänta tills grannarna med sina suv:ar har kört fram och tillbaka och plattat till snön tillräckligt många gånger. Dessutom bor vi på helt fel sida vägen, alla vallar har blåst upp på vår tomt och runt den medan grannarna på andra sidan gatan knappt har någon snö på sin tomt alls! Utanför vårt hus ligger snön lårhög!

Det har snöat hela dagen och kvällen också, så det är ju inte mindre snö nu precis. Vi har dock skottat runt våra bilar så nu kanske vi kommer ut på den lite större vägen en bit bort, som är plogad. Återstår ändå att se hur vi gör imorgon... men jag har inga semesterdagar kvar att ta ut. Antar att detta inte räknas som giltig frånvaro; jag minns än vilket tjafs det var för några år sen när det var ett giftgasutsläpp nära jobbet och allmänheten förbjöds att gå ut. Polisen spärrade av så att de som inte hade hört talas om detta och ändå begett sig till jobbet inte kom fram utan fick vända. De i ledningen hade dock lyckats ta sig förbi genom att köra in på smågator och tyckte att alla vi andra var riktigt mesiga som inte hade riskerat liv och lem för att komma till jobbet: "Det var ju bara att köra runt!" Precis som om det handlar om en katt och råtta-lek med polisen! Barnsligt.

Nå, jag har ju bildbevis. Håll till godo.


Älskling har skottat men ändå fastnat.
Skrattar bara åt eländet och ger upp.
Klockan är strax över 4 på morgonen.


Snön bakom min bil är lårdjup.


På baksidan ser det ut så här.


Även grannarna är insnöade...


Här också.

Dagens låt!

Hess is more: Yes Boss

Från suveräna nya Luftkastellet 4.


Även Luftkastellet 1, 2 och 3 är fantastiska.

Tropical loveland

Tropiska magbilder var utlovade, tropiska magbilder kommer här! Till ackompanjemang för den som vill av en gammal goding, hehe.



Frukost på vår uteplats, i en del av
de kläder jag har sovit i (ja, det var
svinkallt på nätterna...).
Kolla vad jag äter, mmm...! :)



Posering utanför vår
lilla bungalow...



... och i Palmitos Park.

A new drug (again ...)

Hjälp, vad vi den här veckan har förstört det stora sömnförråd vi byggde upp under semestern förra veckan. Och allt är en ny jäkla drogs fel. Vi håller på och håller på, hela nätterna igenom. *gäääsp* Det går ju inte att sluta!! Som tur är blev vi äntligen klara igår natt. Men det värsta är att jag har hittat hundratals likadana som bara väntar på att köpas in och knåpas med...

Pussel av Jan van Haasteren! Så här ser de ut, till exempel.

Det coolaste av allt är att pusslen, i alla fall vårt, inte är uppbyggda på samma sätt som vanliga. Istället för att pussla ihop det man ser på kartongen, där det alltid myllrar av folk och händelser, ska man med utgångspunkt från en av personerna mitt på bilden, som ser åt vårt håll, pussla ihop det som den personen ser! Det vill säga allt det som personen och vi har mellan oss samt det bakom oss. Och för att det ska vara extra klurigt har Jan van Haasteren dessutom lagt till små knasiga detaljer, som exempelvis en liten hatt som springer med ett par små ben och som inte syns på kartongen; det är inte lätt att gissa vad det är man egentligen ska pussla ihop!

Många av bilderna känner jag igen från förr, när man på 80-talet kollade igenom Åhléns planschställningar för att kolla efter kul och gulliga djurplanscher till exempel, då fanns ofta Jan van Haasterens bilder där med ett myller och tusen roliga detaljer.

Jag har fått pusslet i present så jag vet inte var man kan köpa dem, men jag antar att de inte är så svåra att få tag i. Och det finns mängder ...!! Hjälp ... Men ... jag har ... ju lite... annat ... att koncentrera mig på ... så jag ska nog klara det ... måste ...

Nu lever jag igen

Jajamänsan!

För att återknyta till 80-talsnostalgin i förra inlägget namnger jag detta inlägg som en hyllning till en låt som var en av mina allra, allra största favoriter under hela 1980-talet (eller i alla fall sista halvan, eftersom den kom 1985).

Dessutom passar inläggstiteln extra bra nu eftersom min älskling spontant just råkade boka in oss på konsert med just bandet som sjöng låten: Adolphson & Falk! Vi hade nämligen ett presentkort på Kulturcentralen i Malmö som hade råkat (hrm) gå ut, men när darling var därinne (råkade passera på lunchen nyss) och skulle beveka dem om att låta oss få utnyttja det, så var de så schysta och lät oss använda det, bara vi skyndade oss. Så då blev det Adolphson & Falk. Visste inte ens att de fanns längre. Men vad kul!!

En annan rolig grej är att vi snart också ska gå på ett evenemang med vår stora idol Povel Ramel. Det ska bli så helt obeskrivligt kul, vilken fantastisk upplevelse att få se och höra detta musikaliska geni i verkligheten! :)


Jo, sen passade rubriken så bra också, för det är verkligen det jag gör, lever igen nu alltså. Just hemkommen från en sällsamt välgörande semester, vilken vi verkligen var värda, och dessutom efter att ha varit hos barnmorskan imorse, känner jag mig friskare och starkare än på länge. Visst, jag har huvudvärk idag och sov dåligt inatt, visst, min tarm är elak mot mig och blöder, men äh, jag mår BRA ändå! Semestern innebar en sådan avkoppling att... ja, jag kan inte minnas att jag någonsin har varit mer avslappnad. Ljuvligt.

Vi har sovit i mellan 10 och 13 (!) timmar per natt, visserligen i en gräsligt obekväm och stenhård säng i ett iskallt sovrum med bara ett tunt lakan och tre snuskiga gamla filtar som inte är tvättade på åratal och man bara inte vågar ens nudda i sömnen, men ändå. Och vi har gått och gått och gått och gått... Så skönt. En del äventyr var det på resan, jodå, men inget som förmörkade vår tillvaro. Och nu dröjer det ju antagligen lääänge innan vi kan resa igen.

Att göra som våra holländska vänner som har flyttat till Italien, och som häromveckan fick ett gossebarn och har bokat ett hus i Thailand mars--maj, det skulle vi aldrig i livet våga. Nej... Inte nu, när jag känner en del som har fått barn och har fått höra om allt konstigt som kan hända och allt som kan gå snett! Visserligen har jag förstått att folk, även svenskar, åker till Thailand just för att uppsöka sjukhusen där, men är det värt det?! Nä, några månader får det nog vänta, men sen kan man ju hoppas att man får en snäll bäse som går att ta med lite överallt. (Får se vad jag säger om detta om ett halvår... ...)

Oh well. Har massor att berätta, om både ditt och datt, men det får vänta lite. Egentligen borde jag ha lärt av mina misstag och inte lova att blogga om saker som jag sen aldrig får tid/lust/möjlighet att skriva om, men ah. Framöver lär här finnas bilder från semestern (vad sägs om tropiska magbilder?), framtidsplaner och -våndor, massor av boktips etc, etc.

So long, så länge. (I like to skate = Jag liknar två skator.)

Hektisk, supersprallig kväll!

Men weeeee, vad mycket jag fick att göra här nu då!!! :)

Ett hemligt paket till älskling kom idag och däri fanns en del skivor jag hade *sschh* beställt till mig själv också, en massa nostalgia, bland annat Eurythmics Revenge, den med bland andra Thorn in my side, The Miracle of love och massor av andra snorbra låtar. Håller på nu i smyg och laddar in dem i datorn och min iPod och är sååå glad!!! Har saknat dessa låtar i så himla många år!









Ett annat paket kom också, ett betydligt större ... och älskling hämtade det på väg hem från jobbet. Barnvagnen ...!!! :-o Nu måste vi ju såklart packa upp den också, det går ju inte att hålla sig. Skriver mer om den senare.

Fast egentligen är kvällens stora projekt att packa, vi drar till solen alldeles snart, det ska bli så obeskrivligt skönt. Babymoon är det engelska begreppet för den sista resan man gör tillsammans som par innan bäbisen kommer.


Hoppas att ni också får en kanonhelg! :)


















Snart, snart... (Bilderna kommer härifrån.)

Spydag

Fan, hur säger man till en kollega att man kräks av hennes parfym??


:-/




---------------------------------------------------------------------

Feg, feg, feg är jag. Hur jag än skulle säga det vet jag att hon skulle ta jävligt illa upp. Jag klagade så sent som för några dagar sen på att det stank parfym och så öppnade jag fönstret på vid gavel så att hon frös (haha!) men inte fattade hon ändå, tydligen. Hon muttrade bara att jag var extra känslig för att jag var gravid. Jaha, och...? Det hjälper väl inte att konstatera det, liksom. Dock har hon uppenbarligen bestämt sig för att eftersom det är mitt luktsinne det är fel på så har hon rätt att spruta ner sig totalt med parfym. Till saken hör att hon alltid har för mycket parfym men i vanliga fall nyser jag mest av det och får lite svårt att andas, då slipper jag i alla fall spy...

Så idag "löste" jag problemet med att gå ifrån fikabordet när hon kom (dessutom satte sig en kollega alldeles bredvid mig med en salamimacka, och då var måttet rågat). Sen öppnade jag fönstret och satt med stelfrusna händer och jobbade. När jag kom tillbaka efter att ha varit på toa hade fönstret stängts, och nu stinker hon inte längre tillräckligt mycket för att jag ska upprätthålla detta kalla (höhö) krig.

Dessutom sticker jag på semester strax, och det känns onödigt att tjafsa med henne just idag, sista dagen innan. Nästa vecka får hon hälla på sig så mycket stank hon vill utan att jag är här och (låter bli att) klaga(r).

Stäng av!

Fick mejl av min kloka favoritfrisör:

Låt planeten andas ut.

Den 1 februari 2007 mellan 19:55 - 20:00 är det tänkt att vi människor ska låta planeten andas ut ett ögonblick. Idén är att stänga av alla energikonsumerande verksamhet mellan 19:55 - 20:00 den 1 februari 2007. Därmed genomförs det första kollektiva försöket, av jordens befolkning, i att spara energi. Förslaget kommer av Planet Alliance - där en mängd miljöorganisationer ingår - och sammanträffar med IPCCs utkommande rapport om klimatförändringar. Mängder av människor i massor av länder har redan fått detta email och kommer att delta. Och det ända Du behöver göra är att stänga av all energikonsumerande verksamhet i ditt hus under 5 minuter (19:55 - 20:00 den 1 Feb). Självklart kan du låta energin vara avstängd längre... Besparingen förväntas bli enorm om detta sker i en stor utsträckning och vår jord kommer att tacka oss... M.V.Hälsningar Din Planet PS: Skicka vidare till dina vänner....så blir vi Flera... Yes. Let us.

Positivt tänkande

Dagens (hittills) bästa citat:


Kollega 1: - Det är inte fredag imorgon, va?
Kollega 2: - Nä, men nästan!

Jävla hormoner

Ja, jävla hormoner. Nä, nu är jag oartig. HEJ igen, menar jag! Så trevligt att folk tittar till mig, jag blir ju riktigt rörd... ja, och det är om det för mig alldeles nya som jag måste skriva nu. Va, att hålla på och få tårar i ögonen både nu och då?! Vad är det för sätt? Så himla olikt mig. Jodå, jag har ett rikt känsloliv, har nära till alla känslor och är känslosam och känslig... men ändå har jag aldrig varit lättrörd och nästan aldrig gråtit till en bok eller film eller så. Men nu...! Hallå, vad är det här?

Det är hormonjävlarnas fel att jag har hållit mig borta, jag blev totalt sänkt när älskling var ifrån mig en vecka, gick bara ner mig nästan totalt. Fan, tur att jag har jobbet att gå till, annars hade jag nog inte ens klivit upp. Men så fort jag kom hem var det morgonrock på (ja, jag har ju kvar min jäkla klåda, så jag kan fan inte ha kläder på mig!) och sunk, sunk, försökte städa och fixa för huset var uppochnervänt (när katten är borta och så ju), men istället lyckades jag bara göra det värre för varje dag. Det tog ett tag sen att kravla sig upp när älskling väl kom hem, jag var längre ner än jag hade trott. Well, nu är jag på väg mot ljuset igen i alla fall...

Hormoner, hormoner, hormoner. Har inte ens orkat svara på alla era urgulliga kommentarer...! Knappt orkat in hit för att läsa dem, och det beror på att jag helt enkelt inte har kunnat ta att så många (en del okända dessutom) har svarat på ett ickeinlägg som det förra. Buhuuu, vad ni är gulliga, helt enkelt. ;)

Ja, jag kan dra hur många sjuka hormonhistorier som helst men bara de två senaste då, alldeles färska: Satt i bilen hit och gastade med till Jakob Hellman, särskilt hans skiva med extramaterialen på är fantastisk, där han sjunger bland annat Taube. Jaha, lyssnade för femhundrasjuttioelfte gången på Fritiof och Carmencita, sista raden lyder så här: "Och när vi blir gifta söta ungar skall vi få, som kan dansa tango." Det räckte för mig. Buhuuu, buhuuu, buhuuu. Va??! Vad är det?! Tsssssss, hur larvig får man bli.

Ja, tänkte sen att va fan, nu måste jag ju skriva lite om alla dessa hormonjävlar, går in på bloggen och hittar [skruvad]s kommentar på mitt förra inlägg... som leder till hennes senaste inlägg. Gissa vad som händer?! Hahaha, mmm, inte så svårt.

Trött blir man på alla galna känslor som rusar runt i alla fall, hoppas det går över väldigt väldigt snabbt efter förlossningen. (Hu! Förlossning!!!!!!!!!!!!! Ja... Det har jag inte tagit in än, att det väntar en sån också...!)

En tappad sug

Skriver, skriver, skriver. Raderar.









Nej. Jag orkar inte.

:(

Remember my name

Åh! Man kan ha så mycket kul och (åter)upptäcka så mycket med YouTube. Jag älskade Fame som tv-serie och hade några kassetter med musiken. Det var ett tag sen jag lyssnade på dem, minst sagt... Men här är min favorit Leroy (favorit om man inte räknar med Coco)!


Mannequin (som är coolast i början av låten)


Desdemona



Den här var ju rolig också!

Morgonsamtal

Babydarling är på konferensresa. Han ringde kort imorse, bara för att säga: "Idag kan vi säga: 'Vi ses i övermorgon!'." Så det sa vi.



sötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsötsöt

Faktoiderna igen

Nej men titta, vem som har skrivit i min gästbok! :)

Hejsan,

Roligt att du och dina läsare gillar faktoid-sidan. Så mycket så det märks i statistiken, rentav. Grejer.

Hexmaster

Vadå faktoider? Kolla här.

Och inlägget jag skrev om faktoider finns här.

Dagens ord

flatfront


Oerhört skojigt, tyckte jag, som framför mig ser en hop demonstrerande lesbiska.


Och så skulle det egentligen vara särskrivet och sitta på ett par byxor...

Internetlöst på jobbet

"Hårdvarufel."

Och crrly är numera avdelningsmästare i Harpan.

Ett tack

Hurra vad du är bra! Din gåva bidrar till att ge fler föräldralösa och övergivna barn en framtid!



Så står det i tacket jag fick från SOS Barnbyar när jag skänkte en slant för att de ska kunna bygga en barnby i Ukraina.

Få ett tack du också! Sätt in minst en hundring via Solidaritetsbloggen så hjälper du barn till en bättre framtid!

Dagens låt

Dagens låt här är givetvis (ja, fråga min man... Han blir vansinnig här snart! Nu har jag trallat och visslat den här sen vår springrunda/cykeltur imorse, vilken ägde rum i strålande sol och till ackompanjemang av talgoxar!) Under the boardwalk med en ung och extremt vacker Bruce Willis (tillsammans med The Temptations). Ja... Those were the days... Jag blir fortfarande knäsvag av hans leende, då glömmer jag för en stund hans Bushivrande och politiskt konservativa arbete, då glömmer jag även allt skjutande och blod i Dö hårt-filmerna, då är han fortfarande bara den väldigt charmiga deckaren i Moonlighting... (Sen bortser vi helt från hans i övrigt kalkonliknande skivkarriär!) Här är han bara mmmm.

Nyårsmage

crrly firade nyår och såg ut så här. Mage...!!! :)


Foto: cree

Dock syntes inte magen när jag iklädd jättestor jacka stod/hängde lutad mot ett träd och "nästankräktes" med en alkoholfri champagne-flaska (bindestreck för att det är "champagnen" som är alkoholfri, även om flaskan väl också är det) i högsta hugg, strax efter midnatt på nyårsafton, extremt illamående på grund av alldeles för mycket god mat samt fyrverkeri- och cigarrök... Så jag såg väl ut som en vanlig fyllekärring! ;D



Vi har varit på ultraljud och allt ser jättebra ut! En supergo barnmorska satt och fnissade åt allt som bäse gjorde och sa hela tiden: "Åå, vilken SÖT bäbis!" Pluspoäng till såna barnmorskor! Man blev ju riktigt stolt! ;) Dessutom förstod jag att allt kurr i magen i själva verket var bäsesprattel! Hur coolt och overkligt som helst. Sen dess har vi dessutom flera gånger känt riktiga buffar från magen, särskilt när vi har gått och lagt oss på kvällen (natten...). Det bor någon i min mage!!!!!!!!!



Och förlåt att jag inte ger feedback på din blogg. Jag läser den nog inte ens just nu, har väääldigt mycket annat i huvudet just nu... Traderar som attan till exempel! ;)

Hälsning från crrlys make

Hur länge kan man hälsa "God fortsättning" egentligen? Min darling gör det nu i alla fall, med ett par autentiska bilder från julafton och nyårsdagen. Det är inte alltid man kan windsurfa i Sverige året runt...




GOD JUL!!!








Och gott nytt år!!

Bloggvårdande inlägg

Hehe, nä, sååå utmattade blev vi inte av svärmor att vi har legat i ide ända till nu... Ska lägga upp lite grejer här, "ska bara"...

En av sakerna jag "ska bara" är komma hem och snoka fram saker, till exempel bilder, i datorn där. Tills vidare jobbar jag... och hittar en hel del att spara och att slänga ut här i bloggen.


Här hittade jag en superbra sajt om en hel del sånt som jag är intresserad av vad gäller miljö, ekologiska produkter, gifter etc. Skriv på petitionen som vill få kosmetikjätten L'Oréal att sluta testa på djur till exempel, längst upp till höger. Och testa hur pass påverkad din kropp kan vara av alla gifter vi har i hemmet.




Dagens ord: ricka. Beskrivs i SAOL som [prov.], det vill säga provinsiellt, dialektalt. Skånska för "vicka", helt enkelt. Vilket enligt ne.se (som inte nämner "ricka" alls) är besläktat med vika och veck. Varifrån kommer då r:et i ricka? Var det någon gång någon som hade en slarvig skrivstil? Ett litet v och ett litet r kan ju bli ganska lika.

"Ricka inte på stolen", "bordet är rickigt". Nytt ord för mig. Och för dig?

*pust*

Vi har haft svärmor här i nästan en vecka.

Nu måste vi vila upp oss.




*zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz*

Reaplan

Snor pappas usla gubbskämt från igår: Idag ska vi på rea. Vi har reaplan.




Men baby darling stannar hemma och ser på barnprogram, han är sååå söt. När bäbis kommer har den en given tecknad film-medtittare.

God jul!

GOD JUL!




Jag önskar dig en skön och avkopplande julhelg med många roliga julklappar, mycket ren vit snö *host*, snälla släktingar, jättegod julmat och en massa mys.

Risgrynsgröt!

Risgrynsgröt är sååå gott!!

Och ska serveras med ljus sirap, kanel och mjölk, eller huuuur???

Ingen sliskig saftsoppa! *rys*

crrly i sin najsa bloggtröja

Kolla här, så himla snygg man kan bli i sin ascoola bloggtröja som man kan vinna om man är med och gissar hos Lotten! :)




I alla fall om man heter crrly och spammar Lottens kommentarbås med en massa extremt felaktiga svar... Då tröttnar Lotten till slut och faller till föga! ;) Citat: "[M]en igår var jag nödd och tvungen att även belöna Crrly, som var synnerligen flitig med sina konsekvent totalt felaktiga gissningar. Men hon fyllde en mycket viktig funktion som idéspruta och associatör – även om hon ju fick alla andra att gissa helt uppåt väggarna de också."

Moahahaha...!


Det tog ett tag för mig att realisera denna idé att fota mig iförd tröjan, mest på grund av att min käre make inte är hemma så mycket och så ofta att vi har hunnit med det, så Salt hann före. (Gud, vilka mängder du skriver människa, hur ska jag hitta rätt inlägg att länka till?!) Nåväl, så här ser crrly ut i en bloggtröja i stl small där även en gravidmage och ett par gravidtuttar får plats! En lika snygg hatt som Lotten har jag icke, så jag fick ta en annan. Och nertill är jag iförd en ballongkjol och ett par stay-ups.


Det här måste vara modebloggarnas modeblogg.

bokmalens senaste skörd

Måste bara visa några av de superfynd jag gjorde förra veckan -- kostade nästan ingenting! :) (cree får blunda när jag skriver så, för du fick ju också "superfynd"-julklappar! ;)

Förstora bilden så syns titlarna bättre. WOW, eller hur?! :) Såå himla bra böcker!! *sprallig*







Förresten ringde min läkare igår och berättade att mina gallsyrevärden ligger på en bra nivå, så det är ingen risk att bäse blir förgiftad, hurra!!

En god jul -- även för grisen

Det är möjligt att njuta fullt ut av ett julbord, även med samvetet! Du behöver inte avstå från julsmakerna för att skona miljön och djuren, låt dig inspireras till att laga veganska julrätter! Enkelt, vansinnigt gott och himla nyttigt, för alla.


Hos Vegania finns alltid massor av fina recept, även till julbordet. Skriv ut, spara och laga! Recepten finns även som praktiskt spiralbunden bok, se hemsidan.

Här finns Vegfabs överdådiga veganska julbord som pdf, öppna, skriv ut och spara! :) Har testat många av recepten själv, till full belåtenhet för mig och dem jag har bjudit. Jag har även gett restaurangen på jobbet detta häfte så att de har fixat veganskt julbord till mig fler år i rad. Mmmmm!

I år tänkte jag testa dessa djurfria, frestande recept från Vegankrubb.



--------------------------------------------

Fler veganbloggar med (andra) recept:

Dagens vegan.

Spisa veganskt.

Veganmat.



... för det vet väl alla att vegetarianer är intelligentare än andra? ;)

Dan före dan före dan före...

Har fortfarande inte fått några provsvar gällande mina gallsyrevärden men ska, om jag orkar och hinner, ringa och kolla imorgon om de vet något på KK.

Idag ska jag:

* slå in svärmors alla små paket som man måste ge henne i förväg så att hon ska hålla sig lugn... ;)
* åka till frisören och få ett färgpulver att själv sätta i hårets utväxt. Ja, den ekologiska färgen! :)
* köpa kattmat och ev en egen låda till den lilla katten + var sitt nytt reflexhalsband till dem.

* hämta svärmor vid tåget.


Ni glömmer väl inte att vara med och tävla i crrlys jultävling förresten? Skriv gärna dina svar i kommentarerna till ursprungsinlägget så har jag alla samlade på ett ställe. Gissa på! :)

Hälsning

När folk nu droppar av en efter en säger de: "God jul! Och lycka till nu!" och nickar menande mot magen. En del säger till och med rakt ut: "Lycka till med den där!" eller "Lycka till med magen!"

Hur stor tycker de jag är egentligen? Jag har inte tänkt att föda än på några månader... Eller ska de ha ett väldigt långt jullov allihop?



Ny magbild kommer kanske senare ikväll.

Dagens klur, uppdaterat

Man hinner knappt börja jobba förrän följande mening dyker upp:

En del av henne ville lära känna hennes nya familj.

Borde det inte vara sin? För hennes kan ju faktiskt syfta på någon annans familj.

Å andra sidan -- subjektet är ju en del. Och en del har ju ingen familj.

Klur, klur.



Hur skulle du ha löst detta?


Svaret på hur vi gjorde kommer lite senare...




------------------------------------------





Lite senare:

Vi löste det helt enkelt så att vi skrev om meningen till:

Hon ville delvis lära känna sin nya familj.


Kanske inte helt optimalt men kändes enklast!

Kul julkort

Jag är väl lättroad men jag tycker att julkorten man kan göra här är väldigt skojiga.

Alltid ska det vara nåt...

Började skriva på ett blogginlägg i förmiddags men så märkte jag hur det utvidgades mer och mer och längre och längre... och hur det liksom fick eget liv och började handla om hela vår väg till graviditet... så jag satte stopp. Det var inte det jag tänkte berätta om nu egentligen alls, men visst, jag borde publicera det här i bloggen, men jag måste konferera med darling först.

Nåväl. Vår väg till graviditet har varit lång och snårig, mer om det förhoppningsvis senare.

Nu har jag levt med ständigt dygnet runt-illamående i över tio veckor och det är så groteskt jobbigt. Inte minst jobbigt är det när man får höra att man ska vara så jävla glad. Jo, det är skitkul att ha kronisk maginfluensa och inte ens bli av med det mest akuta illamåendet när man spyr, hurså?!

Illamåendet tog över hela min personlighet och hela mitt liv. Visst jobbade jag, men jag har inget ansträngande jobb rent fysiskt, det är ett kontorsjobb som då och då kräver lite intellektuell kapacitet men där jag har god hjälp av mina kolleger. En hel del arbetsuppgifter har jag sluppit helt då de är direkt spyframkallande, annars har jag bara behövt sitta hukad bakom min dator och inte vara trevlig mot nån utan bara småäta hela tiden. Mest mackor, mandariner, äpplen och godis. Efter jobbet var det sängen som gällde, då och då i korta stunder datorn. Ja, och så toaletten ibland också.

Nu tror jag (peppar peppar!!!!) att det har vänt lite, att det värsta när det gäller just illamåendet är över. Snart tänker jag börja glädja mig ordentligt åt min graviditet... Jag tar det efter stora ultraljudet om någon vecka. Men... alltid ska det vara nåt.

Det känns som om jag är en sån som råkar ut för väldigt mycket, kan man råka ut för något så nog sjutton gör jag det. Gäller inte minst den här graviditen... Vad är det nu då? Jo, i drygt en vecka har jag lidit av en fruktansvärd klåda, som jag till en början inte brydde mig om eftersom den var värst på magen och brösten och eftersom jag har vuxit så på de ställena så förstod jag ju att det kunde kännas så.

Men så började det sprida sig, en dag när jag kom hem från jobbet kändes det gräsligt kliigt runt vristerna. De var svullna och hade fullt med röda utslag runtom. Men längs låren och på ryggen, där det också kliade, syntes ingening. Någon dag senare uppträdde något som såg ut som nässelutslag överst på vänstra låret, och ytterligare något senare hade jag genomskinliga knottror på det kliande stället till vänster på magen. Jag började googla, något man nästan aldrig ska göra när man känner symtom av något slag... Bland annat detta hittade jag. Inte så kul, men det gjorde i alla fall att jag sökte hjälp.

Min barnmorska har redan jullov och vikarien försökte förgäves nå mödravårdscentralens läkare, han ringde aldrig tillbaka. Istället fick jag vända mig till KK-akuten och fick efter en del om och men en tid där nästa dag. Väl där fick jag som vanligt vänta tre timmar men träffade sen en jättebra läkare som tog mig på allvar och lyssnade och såg till att jag fick ta leverprover. Annars har jag hört (läst på nätet...) att man måste se till att ligga på om att få göra prover eftersom barnmorskan och läkarna ofta inte vet om att man alls kan drabbas av leverpåverkan så här pass tidigt i graviditeten.

Jag ringde läkaren påföljande dag och undrade om provsvaren. Proverna visade en lindrig leverpåverkan men också ett förhöjt värde av vita blodkroppar, vilket läkaren inte kunde förklara. "En infektion, kanske?" föreslog jag. "Nej, det skulle vi ha sett på mikrosänkan", svarade läkaren. Nej, hon kunde inte förklara det, men hon bekymrades en del över levervärdena. Jag hade tagit kompletterande prover, för att kolla gallsyrevärdena, så att de inte fälls ut i blodet och förgiftar bäse, men de provsvaren får vi vänta på i någon vecka... Det känns inte helt bra, det gör det inte, men jag oroar mig inte så mycket. Då irriterar klådan mer; jag fick antihistamin, Tavegyl, utskrivet men de tabletterna hjälper inte.

Lite lindrar det att komma hem och få slita av sig kläderna, och likaså att vi har sänkt värmen i sovrummet (det enda rum vi får någorlunda varmt) , usch för kläder, usch för värme, usch för kli!

Annars åter står bara väntan... och sen det stora ultraljudet så att vi får se hur det står till med Liten. Och jag är vid gott mod.

En äcklig tanke

Gick förbi en rökande kvinna häromdagen och var tvungen att andas in hennes rök, och då slog mig en tanke: När man är i närheten av rökare känner man ju deras andedräkt. Men tänk alla som inte röker då? Deras äckliga andedräkter måste man ju få i sig ändå, fast man inte ens känner dem! Andedräkterna alltså.

Urk.

Dagens länk: faktoider

"Att ha minne som en guldfisk", är det verkligen rättvist att säga så?



Var Lilith Adams första fru?



Sa verkligen Marie-Antoinette det där om bakelser?



Att man inte ska bada när man just har ätit, det vet vi ju alla. Eller ...?



Varför begår lämlarna egentligen massjälvmord?



Alea iacta est, var det Julius Caesar som sa det?



"Humlor kan inte flyga men det vet de inte om, så därför flyger de ändå." Hur går det till då?




Vem sa: "Den som är stark måste också vara snäll"?



Svaren på dessa frågor, och otaliga andra, kan man hitta på sajten Faktoider -- försanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar. Otroligt intressant! Varning för att gå in på sidan dock: Du lär fastna!

True love

Förutom allt annat gosigt i helgen (och alltid, alltid):



Veganska (!) lussekatter!




Och ännu fler! :)



Samtidigt som han sjunger gulliga sånger om mig.

Hur skulle jag kunna göra annat än älska honom?






Och jag blev så lycklig och uppåt och mådde så bra så jag orkade för första gången på månader fixa lite i köket och ställa ner saker i diskmaskinen:


Hurra! Och tjoho!

Gårdagens bästa felhörning

Älskling beskriver en man han mött som hastigast:

– Han var stor och lång och kraftig, och så hade han raka tår…
– …? Hur vet du det…?
– … som Aschberg ungefär…
– ?!!!!!


Nä, det var inte raka tår… Läs högt så får du se vad han sa! :)

Juletid = välgörenhetstid?

Av någon anledning tycks ofta folk bli mer generösa då det närmar sig jul. Så... jag slänger ut några länkar här om det finns någon som vill stödja något speciellt av det jag har stött på sistone (vi ger ju inga julklappar längre i familjen så jag har ju råd).

* Skänk tio kr via sms till Bris och få 50 kr i presentkort hos The Body Shop. Bygg t ex på Sandras stjärna Maskrosungen.

* Solidaritetsbloggens pågående insamling: Kooperation utan gränser.

* Beställ Camilla Gervides skiva till förmån för Tilles fond.

Pyntande, bilder

Lite av det vi har fixat idag.


Två av sex istappar i fönstret.



Två av Georg Jensens fyra ärkeänglar.



Dekorerad öppen spis.



Älskling stryker julgardin...



...som fungerar som julduk på soffbordet. (Lägg märke
till vår "coffee table book"! ;)

Pysslar! Utan att spy! :D

För ett par dagar sen kom jag på att jag har gjort så jävla fel under hela det här illamåendet. Jag har helt fel inställning till det. Jag har kämpat emot det. Till vad nytta? Det har medfört att jag ramlade ner i en depression light med självmordstankar etc. Jag orkade inte glädjas för fem öre. Jag blev extremt provocerad av dem som tyckt att jag skulle vara glad (det var ungefär som att säga "Ryck upp dig nu!" till någon som är sjukligt deprimerad...) och även av de andra gravida som gillade sitt illamående.

Så jävla olikt mig.

Jag blev rädd också, för var fanns den glada, galna crrly? Vem fan var det här vraket som tog min kropp i besittning?

Jag lät illamåendet vinna, men felet var att jag kämpade emot. Jag greps av panik varenda gång jag kände att den mest akuta "spynödigheten" kom smygande, jag blev otrevlig och fick riktigt otäcka vansinnesutbrott och gråtattacker. Varför? Jag har ju inte ens spyfobi.


Nu har jag tänkt om, som sagt. Jag hade redan märkt att illamåendet blir värre av stress, av sömnbrist och av bråk. Men vad gjorde jag med mig själv? Jo, jag stressade upp mig och jag behandlade inte mig själv väl.

Jag gick visserligen och la mig direkt efter jobbet och sov oftast hela natten ända till morgonen. Men jag var så oerhört sorgsen, arg och ilsken över att jag var tvungen att ha det så. Och stressad. Jag tyckte så oerhört synd om mig själv. Och om älskling. Jag kunde ju inte göra nåt hemma:

* inte plocka i eller ur diskmaskinen
* inte diska
* inte plocka i eller ur tvättmaskinen
* inte städa
* inte ens plocka upp saker jag strödde runt mig

Jag kunde nämligen inte (kan inte) böja mig framåt, då spyr jag. Och jag kan inte göra nåt som luktar. Jag har alltså svårt att:

* ens titta in i kylen
* vistas i huset när älskling lagar mat
* gå och handla, nej, det är otänkbart


Det här med att handla är jobbigt ut en annan synpunkt också: Folk! Folk som luktar, folk som väsnas, folk som stör mig genom sin blotta existens... Går inte! Alltså har jag de senaste månaderna isolerat mig nästan totalt från socialt liv. Bara träffat familjen och någon enstaka nära vän (och en nätkompis en eftermiddag... Men vi kunde givetvis inte gå ut och fika...)


Ja, det här med maten är sannerligen ett eget kapitel. Jag kan inte berätta för älskling vad jag är sugen på, för dels mår jag illa vid blotta tanken på mat, dels kanske jag inte alls kan äta det sen... Det nästan enda jag åt för ett par tre veckor sen (mandariner och apelsinjuice) äcklas jag av nu. Och så vidare, och så vidare. Mycket komplicerat.

Vad hände mig då häromdagen?

Jo, insikten drabbade mig hastigt: Jag måste acceptera. Nu är det så här, nu mår jag illa, och det finns inte ett dugg jag kan göra mot det. Jag gör ju så gott jag kan, sover mycket, småäter så gott som oavbrutet och bara det jag kan och så vidare. Jag får vara nöjd med det. Jag kan absolut inte stressas av att "alla andra" mår bra och lever som vanligt. Jag mår inte bra, alltså kan jag inte leva som vanligt. Jag ska heller inte sträva efter det. Det kommer när det kommer. Jag försöker alltså leva mer taoistiskt, accpetera att det är som det är och inte kämpa emot, "go with the flow" (även om det "flowet" spys ut från mig...).

Bara den insikten har faktiskt gjort att jag känner mig lite, lite piggare och lite, lite gladare och lite, lite mindre illamående.



Och nu med julstökande och allt? Nja, igår gick inte icke bra alls... men då försökte jag tänka att det kommer, det kommer... Och det har det gjort! Idag grejar jag... i min egen takt... Jag plockar fram julsaker, stryker juldukar... och njuter...! :D

Ungar, ungar, ungar överallt

Jag har grubblat ett tag på varför det förutom ett barn i magen dessutom uppenbarligen ligger minst en unge i varje lår samt en i vardera skinkan...

Vad ska de vara bra för, och varför har jag inte fått se dem på ultraljud?! Undrar just hur många det är meningen att man ska ha egentligen.

Nyss upptäckte jag till min förskräckelse att jag tydligen har en på varje sida av ryggen också!!

Nån måtta får det väl ändå vara...

Hurra!

Jag har fått mitt F-skattebevis! :)

Vardagsdramatik i villaidyllen

Ibland kan till synes vanliga vardagskvällar bjuda på sällsam vardagsdramatik...

Satt här vid datorn och häckade, skrev en massa trams och roade mig högeligen. Fick plötsligt bråttom, väldigt bråttom, på toa. Rusade upp, högg en tidning på vägen, väste "Badrum!!" åt kissen som genast glatt följde med (det är Selmas favoritrum), och ... tvärstannar på vägen. Vad var det där??! Vrider huvudet sakta åt höger, håller andan... Jo, det är fan sant. Där på vardagsrumsväggen sitter en abnormt stor jävla spindeljävel. En sån stor som vi jämt hade runt oss när vi bodde i källaren i darlings föräldrahem. Herre-fucking-gud, och älskling som är bortrest den här veckan, hur typiskt är inte det??!

Toa? Nu? Nä, glömt! Den här ska bort, kosta vad det kosta vill, jag kan inte leva med en sån där läbbig jätte i huset!!! Av med tofflor, på med stövlar, in till grannen. Som försäkrar att han inte är det minsta rädd för spindlar och att han inte har det minsta emot att följa med mig in och få bort den "hur du vill, bära ut den eller döda den, det spelar ingen roll, jag kan inte bo där med den i huset!" hasplar jag ur mig. Vi öppnar för att gå ut från grannhuset -- och där på gatan, med varsin cykel, står grannens fru, med ytterligare en grannman! En hel del "Jaså, eeeh, hehehe, kommer du hem redan, älskling?!"-skämt blir det medan vi korsar gatan, och en del "Japp, det är så det går till!".

Okej. In i huset. Jag kikar fram bakom hörnet, bort mot väggen där s-ln sitter. Jodå, kvar. Jag pekar med darrande finger och han ser den såklart redan på långt håll. Jag tillåter nådigt att han mosar den och servar honom med toapapper, öppnar toalocket och ryyyyyser hela tiden. Han spolar, ser glad ut och bara skrattar när jag erbjuder honom godis eller nåt som tack. Iiih, jag är räddad!!! :)

Tack gode gud för grannsämja!



Ja, jag lider av ganska grav spindelfobi, även om den har blivit lite bättre på senare år. Bakom ligger en del traumatiska upplevelser... som jag får berätta om en annan gång. Dock anser jag ju att även sp-arna har rätt att leva och att jag är jäkligt tramsig, så för det mesta ber jag folk ta ut dem istället.

Matporr!

Firade mosters 60-årsdag hos mamma i lördags. Mamma hade kämpat med hela buffén själv. Plus bröd, påläggsröror och tårtor. Så vansinnigt gott allting var!! Och till och med crrly kunde äta! Mycket! (Mådde inte helt bra sen, men det är en annan femma.)


En del av buffén. Längst fram fr h: Hemgjorda vego-
biffar, tomatpaj, oliver. Innehållet i de tre vita
skålarna är fr v: potatissallad, pastasallad och bulgursallad.



Mmm... oliver!



Mmm... tomatpaj! Improviserad.



Mmmorötter!

Julpyssel, tävling!

Jag blev lite inspirerad och på pysselhumör av Lottens årliga julkalender, och dessutom brukar jag sätta ihop kluriga frågor ungefär en gång i månaden åt mina kolleger, så jag slänger ut 15 ("begagnade") julfrågor här i bloggen. Tyvärr har jag inget lika fint pris som Lotten men äran kanske duger också?

Gissa nu på! December ut har ni på er.


Jultest

1. Advent betyder ju ankomst och var av tradition under den katolska tiden en period av fasta och försakelse. Vilken färg symboliserar detta, dvs vilken färg har prästens skrud 2–4 advent?

a) Vit.
b) Svart.
c) Grön.
d) Violett.



2. Vilket land kommer adventsstjärnan ifrån, seden att hänga upp en stjärna med en lampa i?

a) England.
b) Sverige.
c) Danmark.
d) Tyskland.



3. När blev det i Sverige allmän tradition att tända ett ljus i taget under adventssöndagarna?

a) Under 1750–60-talet.
b) Under 1850–60-talet.
c) Under 1920–30-talet.
d) Under 1960–70-talet.



4. Vilket land kommer adventskalendern ifrån?

a) England.
b) Sverige.
c) Danmark.
d) Tyskland.



5. Vad skulle förberedas på Anna-dagen, den 9 december?

a) Julskinkan
b) Julölet
c) Lutfisken
d) Köttbullarna



6. Vad skulle på Anna-dagen vara färdigt?

a) Julskinkan
b) Julölet
c) Lutfisken
d) Köttbullarna



7. Vad fick man äta i samband med julfastan?

a) Pepparkakor och lussekatter.
b) Skinka och kalvsylta.
c) Brysselkål och köttbullar.
d) Lutfisk och gröt.



8. Varför vakade man in lucia?

a) Man inledde väntan på Jesus.
b) Man ville slippa bli överraskad av övernaturliga saker som t ex lussefärden, då en osynlig ryttarskara hördes spränga fram uppe i rymden med enorm hastighet.
c) Man ville ha kaffe med gök så tidigt som möjligt, före gryningen, för att kunna påbörja dagens värv.
d) Man ville se tomten ta för sig av lussegröten.



9. Sjungarna, julsjungarna, Staffanssångarna eller stjärnsångarna bestod av ett följe som drog gårdarna runt med en stor stjärna och spexade och sjöng. Följet innehöll Josef och Maria, kung Herodes och hans knektar samt Judas som var en otäck figur som tiggde pengar, mat och dryck. Vilka var också med i följet?

a) Åsnan och lammet
b) De tre vise männen
c) Ärkeänglarna
d) Folket med palmblad



10. Vilken dag kallades på vissa håll i landet farängladagen och betecknade att julänglarna for tillbaka till himlen?

a) Tjugondag Knut
b) Trettondagen
c) Annandagen
d) Juldagen



11. Varför hör julbocken till vårt julfirande?

a) Asaguden Tors vagn drogs av två bockar.
b) Jesus föddes i bockens krubba.
c) Julbocken kom med julklapparna.
d) Josef ledde Maria på en bock in i stallet.



12. Bjällror och klockor hör också julen till. Varför?

a) De troddes skrämma bort onda andar.
b) Med dem åkallar man ärkeänglarna.
c) När klockor klinga i skyn Guds son kommer till byn (man firar Frälsarens födelse).
d) Det var tecknet för tomten att komma fram och ta för sig av sin gröt.



13. Fågelkärven till jul sattes upp i ett bestämt syfte, förutom att mata småfåglarna, vilket?

a) Den var även till gårdstomten.
b) Den var även till rådjuren.
c) Man kunde spå hur kommande år skulle bli, fattigt eller rikt, genom att studera fåglarna i den.
d) Man kunde spå hur vädret skulle bli beroende på åt vilket väderstreck kärven vred sig.



14. Varför var det bråttom hem från julottan?

a) Man var hungrig eftersom man hade fastat på morgonen före kyrkobesöket.
b) Det var kapplöpning: först hem till gården fick året därpå skörda först.
c) Nu måste man snabbt hem och mjölka korna.
d) Hästarna måste få sin julhavre innan tomten tog all.



15. Vilken dag förknippades förr med jullekar, upptåg och julgillen?

a) Luciadagen.
b) Juldagen.
c) Annandagen.
d) Trettondagen.



Lycka till!!!

Road rage

Jääkligt bra låt med Catatonia.

Det sägs att bäbisen i magen hör mammans röst från vecka 13. Ajajajaj.

Vad kommer crrlys bäse att lystra till då? Vad säger crrly absolut mest?

Eeh. Jo, det låter typ så här: "Men vad fan kom du ifrån då?! Flytta på dig, jävla idiot!!!" och "Men så där kan du ju för helvete inte köra! Idiot!!" och "Hallå, men för fan, bara köra ut så där mitt framför mig?! Idiotjävel!" och "Och du, din jävla idiot, vet du vad man använder blinkers till eller?" och ibland bara "Jävla idiot!!!!"


crrlys pyre kommer att lystra till "jävla idiot"... ... :-/


Så därför har crrly börjat lyssna på annat i bilen än en massa dunka-dunka; nu har det varit detta som har gällt ett tag men nu kan jag dem utantill så snart måste jag köpa något nytt liknande. Sagor är bra. Astrid Lindgren är bra. Julstämning är bra. Kombinerade är de oslagbara.

December!

Välkommen december!

Farväl, äckelgrå mörka november, jag kommer inte att sakna dig.



Nå, vintern i Skåne är inte mycket ljusare och vitare än vad november är, men ändå.