Inlägg
Fick ett autosvar:
Hej!
Jag har semester och kommer åter den 31 augusti. Vid brådskande ärenden vänligen kontakta NN, tel XXX-XX XX XX
Med vänliga hälsningar
Kollega
31 augusti. 31 augusti??!
måndag, juli 31, 2006
Saker vi säger på mitt jobb...
...hela tiden:
Vill du ha Analsprickorna nu eller?
Är du färdig med Analsexet?
Hur går det med Otroheten?
Vill du ha Analsprickorna nu eller?
Är du färdig med Analsexet?
Hur går det med Otroheten?
lördag, juli 29, 2006
Status lördag
Idag, lördag, den åttonde dagen i min utrensning, mår jag mycket bättre än jag gjort sen i tisdags. Bara lite stel i lederna och så har jag haft huvudvärk oavbrutet sen igår eftermiddag/kväll men jag är åtminstone pigg och uppe och så. Och ledig! :)
Tillbringat dagen i solen, bland annat med boken Kundalinyoga av Wiveca Hjalmarsson. Efter ett tag märkte jag att alla tidningar vi hade i trädgården började spridas ut så jag utbrast irriterat: "Var kom den här vinden ifrån?!" Darling lystrade, kutade in till datorn och kollade vindmätare och strandwebbkameror, och jovisst. "It's picking up." Stranden nästa alltså. Där vi nu har tillbringat eftermiddagen och kvällen. Tur att man gillar att läsa och sova... Får se om jag lägger in bilder här sen kanske, nu vill älskling ha datorn och jag ska lägga mig och läsa lite till och sluta gräma mig över att jag just har missat Danmarks förlorade paradis (Dansk dokumentär från 2003. Ett riktigt grepp om hantverket. Tre av Jungfruöarna i Västindien var i mer än 250 år en dansk koloni och det danska inflytandet har lämnat många spår i öarnas kultur och historia. Arkitekten Ulla Lunn tar hjälp av danska hantverkare för att bevara öns kvarvarande danska minnesmärken. Repris från 2004.) och istället se fram emot Ettore Scolas Unfare Competition (21:15 i SVT2; "svensk" titel?) och inte minst Afrikas stjärnor på scenen i Senegal (Uomhuskonsert! SVT1, 23:00--00:50).
Tillbringat dagen i solen, bland annat med boken Kundalinyoga av Wiveca Hjalmarsson. Efter ett tag märkte jag att alla tidningar vi hade i trädgården började spridas ut så jag utbrast irriterat: "Var kom den här vinden ifrån?!" Darling lystrade, kutade in till datorn och kollade vindmätare och strandwebbkameror, och jovisst. "It's picking up." Stranden nästa alltså. Där vi nu har tillbringat eftermiddagen och kvällen. Tur att man gillar att läsa och sova... Får se om jag lägger in bilder här sen kanske, nu vill älskling ha datorn och jag ska lägga mig och läsa lite till och sluta gräma mig över att jag just har missat Danmarks förlorade paradis (Dansk dokumentär från 2003. Ett riktigt grepp om hantverket. Tre av Jungfruöarna i Västindien var i mer än 250 år en dansk koloni och det danska inflytandet har lämnat många spår i öarnas kultur och historia. Arkitekten Ulla Lunn tar hjälp av danska hantverkare för att bevara öns kvarvarande danska minnesmärken. Repris från 2004.) och istället se fram emot Ettore Scolas Unfare Competition (21:15 i SVT2; "svensk" titel?) och inte minst Afrikas stjärnor på scenen i Senegal (Uomhuskonsert! SVT1, 23:00--00:50).
fredag, juli 28, 2006
Fotomodellssnygga
Så här "fotomodellssnygga körsbär" (som ett par kompisar sa) har vi i vår trädgård i år. Många, många liter. Och fåglarna har inte tagit dem!
I'm so hot (uppd)
I förrgår kände jag mig så konstig, det började med att jag var dryg som fan mot mina stackars kolleger, betedde mig som värsta besserwissern, det var så att jag skämdes efteråt. Och så var det outhärdligt att börja jobba igen den här veckan, känns det som, outhärdligt med alla fönster som kollegerna envisas med att öppna och outhärdligt med alla stora bordsfläktar som blåser rakt på mig; vadå "måste ha syre" liksom, det är överskattat! ;) Jag är jätteöverkänslig mot drag, brukar bli stel och får ofta gå hos kiropraktor på grund av denna deras fönsteröppnariver så glad är jag inte över det precis. Blev följaktligen just stel frampå eftermiddagen och fick mer och mer ont i lederna.
Direkt efter jobbet, fortfarande i förrgår, sågs darling och jag på ett köpcentrum och därinne började jag må riktigt kasst. Inte på grund av att vi var inne i köpcentret, faktiskt, även om det ju kan vara nog så jobbigt, vi gick direkt till Stadium för att köpa solglasögon och hade inte vimsat runt därinne. Men så fort vi kom in i köpcentret fick jag konstiga tankar: "Fan, glo inte så där, vad är det med dig? Vad ful hon var, urk! Men för helvete, lägg av att glooo! Varför stirrar alla fula idioter så där???" etc, etc. Kände mig kort sagt jättekonstig; så där brukar jag inte tänka alls. Väl inne på Stadium tilltog min olust; jag kände mig overklig och fick en stark känsla av att jag skulle svimma. En skitful och svinjobbig unge sjöng/bölade i sin vagn alldeles vid oss och mormor/farmor (?) gjorde ingenting för att han skulle hålla käften -- och jag tänkte till min förskräckelse: För helvete, gör nåting åt den där ungjäveln så han håller truten, annars kickar jag in munnen på'n!!
Plötsligt var allt jobbigt; lamporna därinne, allt (o)ljud, alla människor, jag ville bara ut och hem och var galen på darling som inte kunde bestämma sig för vilket par solisar han egentligen ville ha; själv hade jag bestämt mig för längesen och kunde absolut inte hjälpa honom med att vara smakråd, båda paren var bra, snälla skynda dig, jag dör, jag svimmar, jag orkar inte, jag kan inte vara härinne mer!!!
Ääääntligen kom vi ut och jag oroade mig lite för hur jag skulle kunna köra hem men det gick okej. Nu sprängvärkte det i lederna och stacks och brändes och värkte under huden överallt, "från hjässan till fotabjället", ja, det var verkligen så, från hårbotten till fotsulorna. Så där som det känns när man har haft för hårt åtsittande strumpor på sig en hel dag, eller långkallingar/strumpbyxor, när man äntligen får av sig dem och det sticker och känns konstigt i huden, så kände jag det, men under huden. Över precis hela kroppen.
Av med alla kläder, de skavde och satt åt helt plötsligt, och så ut och sova i solen. Jag slocknade direkt och sov där ända tills Miss Marple började, då hade darling gjort mat och jag kunde bara slääääpa mig till tv-soffan och be honom lägga upp mat åt mig. Liggande åt jag och kisade mot tv:n. Var tvungen att ringa mamma och fråga vad detta kunde vara... det känns ju som influensa? Mamma hade ingen annan lösning heller, men så kom jag efter ett tag på att jag ju håller på med en utrensning! Men kunde det bli så här starka biverkningar när gifterna går ur kroppen?
Kände mig jättedålig på natten men lyckades somna och mådde sen bra på morgonen igår. Gick till jobbet, där jag åter började få ont i lederna redan på förmiddagen. Jag hade bestämt mig för att gå och bada på lunchen igen men fattade inte hur jag skulle klara det. Tänkte lägga mig och slumra lite istället men tänkte att jag nog bara skulle må ännu sämre när jag vaknade, och så tänkte jag på hur jag hade mått bättre i solen kvällen innan. Så jag traskade ner till havet och kände genast när jag kom ut i solen hur värken kändes bättre. Badade och njöt, urmysigt, gick tillbaka... Så fort jag kom in igen tilltog värken.
Hjärnan strejkade helt också frampå eftermiddagen; jag kunde plötsligt inte räkna ut en grej och skulle då räkna på datorn men hade totalt glömt var man hittar kalkylatorn (som jag använder i stort sett varje dag). Helt blankt, otäckt. Omstart på datorn och så omstart i min hjärna, genom att jag tog ett jobb som skulle korrläsas och gick och la mig i ett annat rum med det, för nu klarade jag varken att sitta eller stå. Jag slocknade! Pang, bara. Mitt i jobbet.
Efter nån timme eller så vaknade jag och försökte bete mig normalt men värken tilltog, alla muskler och leder sprängvärkte och jag kände mig yr och svimfärdig. Då och då fick jag ischiashugg som smällde till i ryggen och ilade ner i benet så att jag vek mig dubbel och höll på att ramla omkull. Kokhet var jag också, kände mina kolleger.
Jag jobbade på ändå, så gott det gick, och åkte sen hem... vilket jag knappt har nåt minne av. Väl hemma var det av med alla otäcka kläder igen och så ut i solen och sova. Darling väckte mig efter nån timme och ville så gärna ha mig med till stranden där han skulle windsurfa. Jag gjorde verkligen ett tappert försök, tog på mig bikini och gick i slowmotion och fyllde på en vattenflaska, tog med en bok, försökte packa väskan... och höll på att ramla ihop. Det gick bara inte. Gick och la mig i sängen istället och sov och sov och sov. Vaknade till när älskling kom hem och somnade sen om när han gav sig ut för att springa en mil (i frustration, det var inget bra surf). Jag sov och sov nästan hela kvällen, var alldeles kokhet och ville inte ha nåt att äta.
Ringde till mamma igen, där var släktingar som skulle ha kommit och hälsat på darling och mig nu ikväll... Var tvungen att ställa in det. Ett mysterium är det, med en influensa som kommer och går?! Jag känner mig bättre på morgnarna och förmiddagarna när jag inte har druckit utrensningsdrycken på kvällen och natten, men ett tag efter att jag har börjat dricka den på morgonen och fortsatt på förmiddagen och eftermiddagen på jobbet så har ledvärken och overklighetskänslorna smugit sig på.
Het som en bakugn är jag också, inatt var jag tvungen att gå upp och duscha iskallt och sen lägga mig med blött hår så att kudden garanterat skulle vara sval, för det kändes som om jag höll på att dö av värmeslag. Imorse var det bättre igen, men inte lika bra som igår morse, jag känner mig fortfarande konstig och väldigt matt och det gör ganska ont i lederna och väldigt ont i halsen, där jag är svullen och röd (värken kan både vara ihållande och flytta sig runt i kroppen, ett tag satt den i vänster knä och i halsen samtidigt, annars var det vänster höft som det gjorde mest ont i igår kväll). Jobbar inte idag alltså, det går bara inte.
Jag undrar fortfarande vad fasen det är som får mig att må så här; en vandrande influensa som går över på förmiddagarna? (Hade INTE kunnat sitta här framför datorn och skriva om jag hade mått nu som jag gjorde igår kväll!) Det måste ju ha med utrensningen att göra men jag har inte lyckats hitta nån info om så här kraftiga och konstiga biverkningar. Hur länge ska jag må så här??? Jag vill ju inte ge upp utrensningsgrejen nu, för då har jag ju mått så här i onödan, och jag vill ju inte att dessa gifter ska gå tillbaka in i kroppen! Men jag vet heller inte hur länge jag ska orka med detta. Är det riktig influensa har man ju liksom inget val, då försvinner ju en hel vecka i värk- och feberdimmor i sängen men det här är ju helskumt. Vill inte heller ta några värktabletter för det blir ju extra gifter som sen måste rensas ut... och då blir det en ond cirkel, inbillar jag mig.
Har pratat med företaget som tillverkar utrensninsvätskan men de tycker också att det låter jättekonstigt, de har aldrig hört talas om nåt liknande. Är jag mer förgiftad än andra?? Vore väldigt förvånande om det vore så, känns det som. Eller hade jag en infektion latent i kroppen som har framkallats av utrensningen? Antagligen. Det plus fönster- och fläktdraget plus att det är första arbetsveckan (då man plötsligt ska blanda baciller med ett gäng kolleger igen samt sömnbrist!). Kan det vara en förklaring, tro?
Jag tröstar mig med att maginfluensa är värre. Och migrän. Eller maginfluensa och migrän samtidigt!
Uppdatering: Nu är det eftermiddag... och jag är fortfarande uppe! Otroligt. Så här dags i förrgår och igår var jag däckad. Nu känner jag mig mest lite matt och har en diffus "eftervärk" i lederna. Ska snart ta en dusch, det känns som om håret i knuten på skallen har möglat! ;) Tänk om... det här var allt? Tänk om jag är frisk nu? Vågar nästan inte tänka tanken.
Direkt efter jobbet, fortfarande i förrgår, sågs darling och jag på ett köpcentrum och därinne började jag må riktigt kasst. Inte på grund av att vi var inne i köpcentret, faktiskt, även om det ju kan vara nog så jobbigt, vi gick direkt till Stadium för att köpa solglasögon och hade inte vimsat runt därinne. Men så fort vi kom in i köpcentret fick jag konstiga tankar: "Fan, glo inte så där, vad är det med dig? Vad ful hon var, urk! Men för helvete, lägg av att glooo! Varför stirrar alla fula idioter så där???" etc, etc. Kände mig kort sagt jättekonstig; så där brukar jag inte tänka alls. Väl inne på Stadium tilltog min olust; jag kände mig overklig och fick en stark känsla av att jag skulle svimma. En skitful och svinjobbig unge sjöng/bölade i sin vagn alldeles vid oss och mormor/farmor (?) gjorde ingenting för att han skulle hålla käften -- och jag tänkte till min förskräckelse: För helvete, gör nåting åt den där ungjäveln så han håller truten, annars kickar jag in munnen på'n!!
Plötsligt var allt jobbigt; lamporna därinne, allt (o)ljud, alla människor, jag ville bara ut och hem och var galen på darling som inte kunde bestämma sig för vilket par solisar han egentligen ville ha; själv hade jag bestämt mig för längesen och kunde absolut inte hjälpa honom med att vara smakråd, båda paren var bra, snälla skynda dig, jag dör, jag svimmar, jag orkar inte, jag kan inte vara härinne mer!!!
Ääääntligen kom vi ut och jag oroade mig lite för hur jag skulle kunna köra hem men det gick okej. Nu sprängvärkte det i lederna och stacks och brändes och värkte under huden överallt, "från hjässan till fotabjället", ja, det var verkligen så, från hårbotten till fotsulorna. Så där som det känns när man har haft för hårt åtsittande strumpor på sig en hel dag, eller långkallingar/strumpbyxor, när man äntligen får av sig dem och det sticker och känns konstigt i huden, så kände jag det, men under huden. Över precis hela kroppen.
Av med alla kläder, de skavde och satt åt helt plötsligt, och så ut och sova i solen. Jag slocknade direkt och sov där ända tills Miss Marple började, då hade darling gjort mat och jag kunde bara slääääpa mig till tv-soffan och be honom lägga upp mat åt mig. Liggande åt jag och kisade mot tv:n. Var tvungen att ringa mamma och fråga vad detta kunde vara... det känns ju som influensa? Mamma hade ingen annan lösning heller, men så kom jag efter ett tag på att jag ju håller på med en utrensning! Men kunde det bli så här starka biverkningar när gifterna går ur kroppen?
Kände mig jättedålig på natten men lyckades somna och mådde sen bra på morgonen igår. Gick till jobbet, där jag åter började få ont i lederna redan på förmiddagen. Jag hade bestämt mig för att gå och bada på lunchen igen men fattade inte hur jag skulle klara det. Tänkte lägga mig och slumra lite istället men tänkte att jag nog bara skulle må ännu sämre när jag vaknade, och så tänkte jag på hur jag hade mått bättre i solen kvällen innan. Så jag traskade ner till havet och kände genast när jag kom ut i solen hur värken kändes bättre. Badade och njöt, urmysigt, gick tillbaka... Så fort jag kom in igen tilltog värken.
Hjärnan strejkade helt också frampå eftermiddagen; jag kunde plötsligt inte räkna ut en grej och skulle då räkna på datorn men hade totalt glömt var man hittar kalkylatorn (som jag använder i stort sett varje dag). Helt blankt, otäckt. Omstart på datorn och så omstart i min hjärna, genom att jag tog ett jobb som skulle korrläsas och gick och la mig i ett annat rum med det, för nu klarade jag varken att sitta eller stå. Jag slocknade! Pang, bara. Mitt i jobbet.
Efter nån timme eller så vaknade jag och försökte bete mig normalt men värken tilltog, alla muskler och leder sprängvärkte och jag kände mig yr och svimfärdig. Då och då fick jag ischiashugg som smällde till i ryggen och ilade ner i benet så att jag vek mig dubbel och höll på att ramla omkull. Kokhet var jag också, kände mina kolleger.
Jag jobbade på ändå, så gott det gick, och åkte sen hem... vilket jag knappt har nåt minne av. Väl hemma var det av med alla otäcka kläder igen och så ut i solen och sova. Darling väckte mig efter nån timme och ville så gärna ha mig med till stranden där han skulle windsurfa. Jag gjorde verkligen ett tappert försök, tog på mig bikini och gick i slowmotion och fyllde på en vattenflaska, tog med en bok, försökte packa väskan... och höll på att ramla ihop. Det gick bara inte. Gick och la mig i sängen istället och sov och sov och sov. Vaknade till när älskling kom hem och somnade sen om när han gav sig ut för att springa en mil (i frustration, det var inget bra surf). Jag sov och sov nästan hela kvällen, var alldeles kokhet och ville inte ha nåt att äta.
Ringde till mamma igen, där var släktingar som skulle ha kommit och hälsat på darling och mig nu ikväll... Var tvungen att ställa in det. Ett mysterium är det, med en influensa som kommer och går?! Jag känner mig bättre på morgnarna och förmiddagarna när jag inte har druckit utrensningsdrycken på kvällen och natten, men ett tag efter att jag har börjat dricka den på morgonen och fortsatt på förmiddagen och eftermiddagen på jobbet så har ledvärken och overklighetskänslorna smugit sig på.
Het som en bakugn är jag också, inatt var jag tvungen att gå upp och duscha iskallt och sen lägga mig med blött hår så att kudden garanterat skulle vara sval, för det kändes som om jag höll på att dö av värmeslag. Imorse var det bättre igen, men inte lika bra som igår morse, jag känner mig fortfarande konstig och väldigt matt och det gör ganska ont i lederna och väldigt ont i halsen, där jag är svullen och röd (värken kan både vara ihållande och flytta sig runt i kroppen, ett tag satt den i vänster knä och i halsen samtidigt, annars var det vänster höft som det gjorde mest ont i igår kväll). Jobbar inte idag alltså, det går bara inte.
Jag undrar fortfarande vad fasen det är som får mig att må så här; en vandrande influensa som går över på förmiddagarna? (Hade INTE kunnat sitta här framför datorn och skriva om jag hade mått nu som jag gjorde igår kväll!) Det måste ju ha med utrensningen att göra men jag har inte lyckats hitta nån info om så här kraftiga och konstiga biverkningar. Hur länge ska jag må så här??? Jag vill ju inte ge upp utrensningsgrejen nu, för då har jag ju mått så här i onödan, och jag vill ju inte att dessa gifter ska gå tillbaka in i kroppen! Men jag vet heller inte hur länge jag ska orka med detta. Är det riktig influensa har man ju liksom inget val, då försvinner ju en hel vecka i värk- och feberdimmor i sängen men det här är ju helskumt. Vill inte heller ta några värktabletter för det blir ju extra gifter som sen måste rensas ut... och då blir det en ond cirkel, inbillar jag mig.
Har pratat med företaget som tillverkar utrensninsvätskan men de tycker också att det låter jättekonstigt, de har aldrig hört talas om nåt liknande. Är jag mer förgiftad än andra?? Vore väldigt förvånande om det vore så, känns det som. Eller hade jag en infektion latent i kroppen som har framkallats av utrensningen? Antagligen. Det plus fönster- och fläktdraget plus att det är första arbetsveckan (då man plötsligt ska blanda baciller med ett gäng kolleger igen samt sömnbrist!). Kan det vara en förklaring, tro?
Jag tröstar mig med att maginfluensa är värre. Och migrän. Eller maginfluensa och migrän samtidigt!
Uppdatering: Nu är det eftermiddag... och jag är fortfarande uppe! Otroligt. Så här dags i förrgår och igår var jag däckad. Nu känner jag mig mest lite matt och har en diffus "eftervärk" i lederna. Ska snart ta en dusch, det känns som om håret i knuten på skallen har möglat! ;) Tänk om... det här var allt? Tänk om jag är frisk nu? Vågar nästan inte tänka tanken.
torsdag, juli 27, 2006
Dagens låt
Thåström, När muren föll
Kändes som att det var nånting som la en hand på mig.
Kändes som att det var nånting som gjorde en brand i mig.
Det var som nånting som jag glömt bort kom tillbaks,
som nåt jag tappat men sen plötsligt hade kvar.
Och jag som aldrig gjort en kvinna glad, kände att jag,
bara måste få va med dig.
Kändes som att det var nånting som sjöng en sång i mig.
Kändes som att det var nånting som slog en volt i mig.
Jag ville andas luften där du stod,
jag ville ge dig blommor när du log.
Det var nånting jag inte kunde stå emot, kände att jag,
bara måste få va med dig.
Kändes som det var nånting som levde mjukt i mig,
det var som om hela rummet ändra färg och snurra runt för mig.
Jag hörde hur de spelade gong-gong här ikväll,
jag kände hur min mur föll ner för dig.
Det var någonting med din mun som borde gjorts för mig, jag kände att jag,
bara måste få va med dig.
Bara måste få va med dig
Bara måste få va med dig
Bara måste få va med dig
Och jag måste, jag måste få va med dig
onsdag, juli 26, 2006
Infertila inte värda att få barn?
Ja, vad säger man.
Idioter finns det ju gott om, och här har jag hittat en spännande person med en intressant åsikt. Läs först mamselamsens inlägg och förfasas över den gräsliga mamman, som på något vänster har lyckats gå igenom en hel adoptionsprocess med grävande utredningar (om nu inte fadern till barnen var utländsk/adopterad eller det nu var så att detta var någon annan än modern). Läs sedan vad anonym skriver en bit ner, kl 10:37. Vad säger man? Man svarar kanske som jag gjorde, längst ner.
Vad i helvete är detta för ett stolpskott till anonym skribent och var fan finns dessa eventuella undersökningar att läsa, vad bygger de sina eventuella antaganden på och i vems intresse har de eventuellt gjorts?
Skulle vara mycket intressant att få ta del av detta.
Stämmer det så kan man ju undra varför fertilitetsbehandlingar och adoptioner genomförs överhuvudtaget... Tänk så mycket pengar samhället skulle spara på att dra in på allt sånt!
Idioter finns det ju gott om, och här har jag hittat en spännande person med en intressant åsikt. Läs först mamselamsens inlägg och förfasas över den gräsliga mamman, som på något vänster har lyckats gå igenom en hel adoptionsprocess med grävande utredningar (om nu inte fadern till barnen var utländsk/adopterad eller det nu var så att detta var någon annan än modern). Läs sedan vad anonym skriver en bit ner, kl 10:37. Vad säger man? Man svarar kanske som jag gjorde, längst ner.
Vad i helvete är detta för ett stolpskott till anonym skribent och var fan finns dessa eventuella undersökningar att läsa, vad bygger de sina eventuella antaganden på och i vems intresse har de eventuellt gjorts?
Skulle vara mycket intressant att få ta del av detta.
Stämmer det så kan man ju undra varför fertilitetsbehandlingar och adoptioner genomförs överhuvudtaget... Tänk så mycket pengar samhället skulle spara på att dra in på allt sånt!
P-krångel
(Jag skrev ett antal inlägg igår; märks det att jag har tråkigtsomfan och ingetågöra på jobbet??!)
Läste om Lottens parkeringsbravader och drog mig genast till minnes en incident som inträffade senast jag skulle fickparkera i Malmö... VandrarVild var med, och vi skulle strax träffa Epithimia och hade ganska bråttom.
Jag skulle alltså parkera vid en trottoar. Mellan ett par andra bilar. Jag kryyyyypkörde jättesakta och trixade med millimeter hit och dit... och när jag gick ut för att se hur jag stod (VandrarVild var kvar i bilen) insåg jag att jag hade hamnat med båda högerhjulen uppe på trottoaren. Just när jag såg det så var det en tant som ångade fram och vrålade en massa obegripligheter, något om någon växel. Jag antog att hon skrek om småmynt men det var tydligen någonting om bilen hon gastade.
Sen kom det lite tydligare: "Så där kan du ju inte göra! Så där får du inte köra! Du körde på min bil!!!!" "Va, gjorde jag, nämen oj, förlåt..." sa jag och tittade efter om det syntes något på den lilla fjantbilen bakom. Det gjorde det inte. Under tiden vrålade kvinnan vidare. "Det är inte frågan om att förlåta!! Du kan inte göra så där!!!" "Uhm, näe, det var ju inte meningen..." försökte jag få fram men hon avbröt mig hela tiden, argare och argare. "Näää, 'inte meningen', det förstår jag också, men du kan inte göra så där!!!!"
Hon skrek och gastade, vrålade och gapade, och jag var lite stressad och tyckte inte att vi kom någonvart i diskussionen (som ärligt talat var ganska ensidig; "du kan iinte göra så där!!!") så till slut var det jag som höjde rösten: "Nä, nu måste du sluta skrika på mig för nu tänker jag gå in i bilen och då kan jag inte lyssna mer på dig! Jag måste köra ner från trottoaren och parkera ordentligt!!!!" Hon tystnade! Haha.
Sen att darling säger att jag "kör och parkerar som en fransman", det är högst orättvist, förstås. Detta var ett undantag och bara ren otur!
Läste om Lottens parkeringsbravader och drog mig genast till minnes en incident som inträffade senast jag skulle fickparkera i Malmö... VandrarVild var med, och vi skulle strax träffa Epithimia och hade ganska bråttom.
Jag skulle alltså parkera vid en trottoar. Mellan ett par andra bilar. Jag kryyyyypkörde jättesakta och trixade med millimeter hit och dit... och när jag gick ut för att se hur jag stod (VandrarVild var kvar i bilen) insåg jag att jag hade hamnat med båda högerhjulen uppe på trottoaren. Just när jag såg det så var det en tant som ångade fram och vrålade en massa obegripligheter, något om någon växel. Jag antog att hon skrek om småmynt men det var tydligen någonting om bilen hon gastade.
Sen kom det lite tydligare: "Så där kan du ju inte göra! Så där får du inte köra! Du körde på min bil!!!!" "Va, gjorde jag, nämen oj, förlåt..." sa jag och tittade efter om det syntes något på den lilla fjantbilen bakom. Det gjorde det inte. Under tiden vrålade kvinnan vidare. "Det är inte frågan om att förlåta!! Du kan inte göra så där!!!" "Uhm, näe, det var ju inte meningen..." försökte jag få fram men hon avbröt mig hela tiden, argare och argare. "Näää, 'inte meningen', det förstår jag också, men du kan inte göra så där!!!!"
Hon skrek och gastade, vrålade och gapade, och jag var lite stressad och tyckte inte att vi kom någonvart i diskussionen (som ärligt talat var ganska ensidig; "du kan iinte göra så där!!!") så till slut var det jag som höjde rösten: "Nä, nu måste du sluta skrika på mig för nu tänker jag gå in i bilen och då kan jag inte lyssna mer på dig! Jag måste köra ner från trottoaren och parkera ordentligt!!!!" Hon tystnade! Haha.
Sen att darling säger att jag "kör och parkerar som en fransman", det är högst orättvist, förstås. Detta var ett undantag och bara ren otur!
tisdag, juli 25, 2006
Test kvinnligt/manligt igen...
Precis som Kokosmannen säger så finns det ju mycket knasigt att hitta ... Så jag var tvungen att göra detta totalidiotiska test jag också, så klart.
Kontakten med min feminina sida (tänk om det hade funnits en blommig stil här också, då hade jag ju valt den):
[ ] Köpt en hårfön (Inte vad jag kommer ihåg)
[X] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut (Fast hmm…)
[X] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda
[X] Pratat känslor...nykter
[X] Skrattat under en romantisk komedi (Men jag avskyr romcoms! Har väl typ hånskrattat då.)
[X] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende
[ ] Fortsatt prata med en person av manligt kön även efter det att han visat sig vara tråkig, enbart på grund av att han var snygg (Hmmm, vet ej…)
[X] Ringt upp en person utan konkret syfte
[X] Funderat på namn åt mina barn
[ ] Insett storheten hos Barbara Streisand (Not yet...)
[ ] Lyssnat på en skiva främst för att personerna i bandet är snygga (Milli Vanilli?!)
[ ] Druckit Cosmopolitan (Uj, vet inte!)
[ ] Sett ett avsnitt av "Sex and the city" (Ser aldrig på tv)
[ ] Sett två avsnitt av "Sex and the city"(Ser aldrigaldrig på tv)
[X] Känt mig sugen på en kopp te
[X] Känt glädje över att få blommor i present
[X] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ (Not often men det har nog hänt)
[X] Blivit arg utan anledning (hehe, hrm, va?)
[X] Gråtit efter 9 fyllda år (Menh!!!!!!!!! Män som inte gråter ska man nog akta sig för.)
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell (not particularly)
[ ] Insett storheten i Linda Skugges krönikor (vem har det mer än hon själv)
[X] Kramat en kille
[X] Dansat (måste jag väl erkänna att det har hänt)
Kontakten med min maskulina sida:
[X] Ljugit om hur mycket jag har druckit (både uppåt och neråt, är det manligt?)
[ ] Ätit en blodig stek (fan heller)
[X] Läst en biltidning (Eh, många)
[X] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap (tja)
[X] Styrketränat (Meh!)
[X] Fortsatt prata med en person av kvinnligt kön även efter det att hon visat sig vara tråkig, enbart på grund av att hon var snygg (haha, ja)
[X] Köpt en meningslös pryl (Gör inte alla det, typ hela tiden...)
[X] Sagt att något, som var på gränsen att få mig att gråta som ett spädbarn, inte alls gjorde ont (Det har alla gjort, det lovar jag)
[ ] Burit en nätbrynja
[X] Tillbringat en hel dag enbart betraktande sport på tv (En dag bara? En vecka snarare.)
[X] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det
[X] Läst en bok av Jan Guillou (Fast nä, två...)
[X] Läst ett nummer av Slitz (Har prenumererat, hahaha...)
[ ] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känna sig uppskattad (aldrig fattat den gesten, isch!)
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert
[X] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person
[X] Diskuterat bröst (Skulle det vara männen förbehållet att göra det??!!!)
[ ] Gjort lumpen (fan heller)
[ ] Ätit en hel flintastek själv (fan heller)
[X] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning (Hehe, har nog inte gått så bra)
[X] Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil (men jooo, läs vidare nu, snabbt, så, så!)
[ ] Enbart stirrat snett uppåt vid besök på en pissoar (knappast...!)
[X] Lagat någonting på egen hand
[X] Skrikit "kom igen nu gubbar" på fotbollsplan (Haha, det måste man väl?!)
[X] Tävlat i att dricka öl
[ ] Påpekat hur otroligt bögiga westlife eller annat valfritt pojkband ser ut (Inte mitt ordval precis men egentligen är väl andemeningen densamma…)
Summa summarum: crrly har kontakten "14" med sina så kallade feminina sidor och kontakten "18" med sina så kallade manliga sidor.
Och...?
Tja, Jesper har 14 kvinnliga och 5 manliga. Säger det något då? Han har gjort iakttagelsen att de feminina aktiva aktiviteter/företeelser som inte inbegriper samtal/diskussioner är 7 till antalet, medan de maskulina aktiva aktiviteter/företeelser som inte inbegriper samtal/diskussioner är hela 16. Och så kan man väl fortsätta analysera, mer och mer, om man nu vill det...
Kontakten med min feminina sida (tänk om det hade funnits en blommig stil här också, då hade jag ju valt den):
[ ] Köpt en hårfön (Inte vad jag kommer ihåg)
[X] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut (Fast hmm…)
[X] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda
[X] Pratat känslor...nykter
[X] Skrattat under en romantisk komedi (Men jag avskyr romcoms! Har väl typ hånskrattat då.)
[X] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende
[ ] Fortsatt prata med en person av manligt kön även efter det att han visat sig vara tråkig, enbart på grund av att han var snygg (Hmmm, vet ej…)
[X] Ringt upp en person utan konkret syfte
[X] Funderat på namn åt mina barn
[ ] Insett storheten hos Barbara Streisand (Not yet...)
[ ] Lyssnat på en skiva främst för att personerna i bandet är snygga (Milli Vanilli?!)
[ ] Druckit Cosmopolitan (Uj, vet inte!)
[ ] Sett ett avsnitt av "Sex and the city" (Ser aldrig på tv)
[ ] Sett två avsnitt av "Sex and the city"(Ser aldrigaldrig på tv)
[X] Känt mig sugen på en kopp te
[X] Känt glädje över att få blommor i present
[X] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ (Not often men det har nog hänt)
[X] Blivit arg utan anledning (hehe, hrm, va?)
[X] Gråtit efter 9 fyllda år (Menh!!!!!!!!! Män som inte gråter ska man nog akta sig för.)
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell (not particularly)
[ ] Insett storheten i Linda Skugges krönikor (vem har det mer än hon själv)
[X] Kramat en kille
[X] Dansat (måste jag väl erkänna att det har hänt)
Kontakten med min maskulina sida:
[X] Ljugit om hur mycket jag har druckit (både uppåt och neråt, är det manligt?)
[ ] Ätit en blodig stek (fan heller)
[X] Läst en biltidning (Eh, många)
[X] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap (tja)
[X] Styrketränat (Meh!)
[X] Fortsatt prata med en person av kvinnligt kön även efter det att hon visat sig vara tråkig, enbart på grund av att hon var snygg (haha, ja)
[X] Köpt en meningslös pryl (Gör inte alla det, typ hela tiden...)
[X] Sagt att något, som var på gränsen att få mig att gråta som ett spädbarn, inte alls gjorde ont (Det har alla gjort, det lovar jag)
[ ] Burit en nätbrynja
[X] Tillbringat en hel dag enbart betraktande sport på tv (En dag bara? En vecka snarare.)
[X] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det
[X] Läst en bok av Jan Guillou (Fast nä, två...)
[X] Läst ett nummer av Slitz (Har prenumererat, hahaha...)
[ ] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känna sig uppskattad (aldrig fattat den gesten, isch!)
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert
[X] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person
[X] Diskuterat bröst (Skulle det vara männen förbehållet att göra det??!!!)
[ ] Gjort lumpen (fan heller)
[ ] Ätit en hel flintastek själv (fan heller)
[X] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning (Hehe, har nog inte gått så bra)
[X] Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil (men jooo, läs vidare nu, snabbt, så, så!)
[ ] Enbart stirrat snett uppåt vid besök på en pissoar (knappast...!)
[X] Lagat någonting på egen hand
[X] Skrikit "kom igen nu gubbar" på fotbollsplan (Haha, det måste man väl?!)
[X] Tävlat i att dricka öl
[ ] Påpekat hur otroligt bögiga westlife eller annat valfritt pojkband ser ut (Inte mitt ordval precis men egentligen är väl andemeningen densamma…)
Summa summarum: crrly har kontakten "14" med sina så kallade feminina sidor och kontakten "18" med sina så kallade manliga sidor.
Och...?
Tja, Jesper har 14 kvinnliga och 5 manliga. Säger det något då? Han har gjort iakttagelsen att de feminina aktiva aktiviteter/företeelser som inte inbegriper samtal/diskussioner är 7 till antalet, medan de maskulina aktiva aktiviteter/företeelser som inte inbegriper samtal/diskussioner är hela 16. Och så kan man väl fortsätta analysera, mer och mer, om man nu vill det...
Så går det
crrly och cree häromveckan:
crrly: ...bla, bla, bla, åsenba, åviba, å domba...
cree: Mm...
crrly: ...bla, bla, bla, hahaha, åsendå, hahaha, du skulle ha sett...!
cree: Ja... haha... mm...
crrly: ...ja, åsen sa han, åhonba, åvi hahahaha, lixom! Så jävla kul!!
cree: Mm... Jag vet... Alltså, jag har läst din blogg.
crrly: ...
Dagens ord
Dagens ord, förklaring hämtad ur ne.se: kredering.
kredering (sannolikt av da. kridere, kredere, av äldre da. krid(e) 'krita'), utjämnande ytbehandling på träskulptur, möbler och liknande, också avsedd som grund för färg eller bladguld o.d. Krederingen består ofta av en blandning av krita och lim.
kredering (sannolikt av da. kridere, kredere, av äldre da. krid(e) 'krita'), utjämnande ytbehandling på träskulptur, möbler och liknande, också avsedd som grund för färg eller bladguld o.d. Krederingen består ofta av en blandning av krita och lim.
Klokskaper
En av de klokaste människor jag vet är Sanna Ehdin, många av er har säkert hört talas om storsäljande boken Den självläkande människan. Sanna har en sajt som också är himla bra, här finns hur mycket intressant som helst att läsa.
Inspirerad av henne och allmänt intresserad av hälsofrågor (och dessutom jävligt trött på min hormonbehandlingssaboterade, uppsvällda fettokropp) bestämde jag mig för att testa att fasta/banta/försöka gå ner lite i vikt. Klev in i min hälsokostaffär och diskuterade lite hit och dit med konsulenten/rådgivaren (vad heter det?) där inne. Tyvärr innehåller nästan alla "bantningspulver" och liknande preparat mjölk och/eller vassla. Men en fastekur skulle nog passa mig! Hälsokostbutiksinnehavaren rekommenderade utrensning och tog fram en flaska Yerba Drain; en kork sådan vätska i någon liter vatten per dag och så rensas man på en massa skit utan att behöva låta bli att äta! Himla bra.
Jag är inne på min fjärde dag, har även avstått från kaffe och alkohol och försöker så gott det går att låta bli att stressa, för det är ett gift för kroppen. Det känns bra! Smakar inte alls illa heller, lite som väldigt svagt te eller svag plommonsaft. En flaska kostar ett par hundra och räcker till en treveckorskur.
Min Yerba Drain.
Aftonbladet skriver om utrensning.
Inspirerad av henne och allmänt intresserad av hälsofrågor (och dessutom jävligt trött på min hormonbehandlingssaboterade, uppsvällda fettokropp) bestämde jag mig för att testa att fasta/banta/försöka gå ner lite i vikt. Klev in i min hälsokostaffär och diskuterade lite hit och dit med konsulenten/rådgivaren (vad heter det?) där inne. Tyvärr innehåller nästan alla "bantningspulver" och liknande preparat mjölk och/eller vassla. Men en fastekur skulle nog passa mig! Hälsokostbutiksinnehavaren rekommenderade utrensning och tog fram en flaska Yerba Drain; en kork sådan vätska i någon liter vatten per dag och så rensas man på en massa skit utan att behöva låta bli att äta! Himla bra.
Jag är inne på min fjärde dag, har även avstått från kaffe och alkohol och försöker så gott det går att låta bli att stressa, för det är ett gift för kroppen. Det känns bra! Smakar inte alls illa heller, lite som väldigt svagt te eller svag plommonsaft. En flaska kostar ett par hundra och räcker till en treveckorskur.
Min Yerba Drain.
Aftonbladet skriver om utrensning.
måndag, juli 24, 2006
Ninnaninnaninnana ninnaninnaninna...
Det blev sent igår, som sagt, men det berodde inte bara på tv och allmän (undertryckt) ångest; jag läste ju ut min bok också! Min svinbra, 634 sidor tjocka, roman som jag har hållit på med ett tag men som vimsiga jag lyckades slarva bort/glömma bort (!) lite när den låg i fel väska... Middlesex av Jeffrey Eugenides. (Titta, fortfarande bara 39 spänn hos Adlibris!) Ojojoj, vilken fantastisk bok. En, som det brukar heta, "myllrande släktkrönika" (och jag älskar såna) och en "odyssé" (ja minsann, där fick jag till det; romanen innehåller även flera homeriska anslag, lärt och roligt) i USA:s moderna historia, uppbyggt som landet är av immigranter.
I februari läste jag Annie Proulx Dragspelsbrott och de liknar varann på flera sätt, exempelvis just greppet att berätta om USA:s brokiga invandrarhistoria sedd från ett visst håll (dragspelets öden i olika familjer respektive de grekiska nyamerikanernas jobb med att komma in i det nya samhället).
Ehh, gud så torrt det låter, tråkiga är det sista dessa böcker är... Snarare är de ett par personliga favoriter, så läääääs! :) Jag avundas dem med dessa läsupplevelser framför sig!
I februari läste jag Annie Proulx Dragspelsbrott och de liknar varann på flera sätt, exempelvis just greppet att berätta om USA:s brokiga invandrarhistoria sedd från ett visst håll (dragspelets öden i olika familjer respektive de grekiska nyamerikanernas jobb med att komma in i det nya samhället).
Ehh, gud så torrt det låter, tråkiga är det sista dessa böcker är... Snarare är de ett par personliga favoriter, så läääääs! :) Jag avundas dem med dessa läsupplevelser framför sig!
Måååååååååååååndag morgon
Slut på semestern, och jävlar, vad overklig jag känner mig här på jobbet. Var ju dessutom tvungen att se punkdokumentären inatt så det blev sent. (Den var inte lika bra som jag väntade mig; för mycket nyare punk och dessutom var väl begreppet lite väl utvidgat, va? Men wow, killen från Black Flag är min nya idol, så mycket klokt och bra han sa.) Hjälp, vad trött jag är, tre veckors semester är helt enkelt alldeles för kort, särskilt med alla besök vi har haft och alla som fortfarande väntar hela juli och augusti... Det här funkar bara inte, är för trött och sur för att vara här, jag känner mig bara motarbetad här just nu, andras saker belamrar hela mitt skrivbord (välkommen man känner sig), som vanligt öppnar folk fönstren och skiter totalt i att jag blir helt stel och kommer att få springa hos kiropraktor hela hösten, en massa nya fåniga regler har införts, åh, jag orkar fan inte.
Återkommer hemifrån med nåt roligare. Eller så.
Äh, vad fan, så kan man ju inte avsluta ett inlägg. En liten sammanfattning av semestern i alla fall då: Hektisk och avkopplande, men alldeles för kort.
Återkommer hemifrån med nåt roligare. Eller så.
Äh, vad fan, så kan man ju inte avsluta ett inlägg. En liten sammanfattning av semestern i alla fall då: Hektisk och avkopplande, men alldeles för kort.
fredag, juli 21, 2006
Nostalgiska minnen
Ursäkta att jag tjatar om detta, men föreställ dig följande scenario:
Ditt barndomshem är för längesen försvunnet, möblerna och sakerna, arvegodset och skräpet, leksakerna och teckningarna, allt är skingrat för vinden. Nå, det mesta finns dock givetvis kvar, eftersom dina föräldrar lever och nu har andra hem som de har fyllt med en hel del av dessa saker, men dessa pusselbitar till ditt livs pussel är nu utströdda och saknar därmed i sig betydelse och sammanhang.
Du flyttade själv från ditt bandomshem för ett femtontal år sen och strax därpå sålde dina föräldrar huset då de skildes. Det kändes jättekonstigt när du var på återbesök i barndomsstaden att inte familjen för det första var samlad och för det andra att ni inte skulle åka till det huset, men så småningom vande du dig även om du fortfarande då och då trodde att allt bara var en konstig dröm. Din barndoms hus, under så många år ditt hem, din borg, din trygghet, din stolthet, kort sagt, den större, rent konkreta delen av de lyckligaste delarna av din barndom, var borta. För alltid.
Det är klart, då och då har du susat förbi huset på håll men det har vuxit upp så mycket runtomkring att man knappt skymtar det genom grönskan, och då du för ett antal år sen körde in på gatan för att visa en kompis från en helt annan del av Sverige och som känner helt andra delar av dig och ditt liv (Pernilla som bloggar här) var det för mycket folk framme runt sina hus för att du skulle tycka att det kändes riktigt bra att parkera och gå ur bilen. Numera är dessutom huset ommålat i en äcklig åttiotalsmintgrön färg och verkar totalt oigenkännligt.
Ett antal år efter att du flyttat hemifrån träffar du genom en ganska lustig slump, genom gemensamma vänner, en tjej som du genast kommer nära och tycker om väldigt mycket. Du träffar även hennes familj hemma hos henne under till exempel födelsedagar, men hemma i hennes barndomshem har du aldrig varit. Hennes barndomshem står, till skillnad från ditt alltså, kvar, föräldrarna bor fortfarande där och en sommardag (efter många års vänskap med henne) åker du dit för att se huset där hon växte upp, uppfostrades, älskade, grät, lekte och levde. Det känns spännande och kul.
Från utsidan är huset inte särskilt likt något annat du har sett... eller jo, likt tusentals andra i vårt land men ändå inte. Detta slags hus brukar oftast vara brunt eller möjligtvis grönt, detta är vackert i vitt och rött. Aningslöst kliver du in innanför ytterdörren. Föreställ dig chocken när du inser att huset, in i nästan minsta detalj, är ditt föräldrahem!
Detta var alltså vad som drabbade mig igår hos cree och det som mest har fyllt min hjärna idag. Mitt huvud svämmar över av nostalgi, jag har alltid varit en extremt nostalgisk människa så gissa hur jag känner det nu. Igår föll jag i kontemplation över köksgolvets korkmatta och trasmattan på; deras matta var dock blå, våra trasmattor gick, i likhet med kökstapeterna, i grönt. Det är sant, jag fick syn på golvet och hörde samtidigt cree och hennes mamma tala om någon Fredholm och genast försvann jag in i en annan värld. Blicken föll på köksklockan och jag noterade att även den var rätt lik den vi hade haft hängande där -- just i samma ögonblick som jag upptäckte att jag var i min egen värld och inte längre lyssnade alls på cree med moder. "Vi har nog också pratat jättemycket om Fredholm i vårt kök med den här korkmattan", tänkte jag; Fredholm var min högt älskade lågstadiefröken men det var givetvis inte samma Fredholm som cree talade med sin mor om. Än sen!
Vi flyttade in i vårt nyckelfärdiga typhus hösten då jag skulle börja skolan, crees familj en vecka efter att hon hade fötts; det var samma år. Jag växte upp i ett småhusområde som växte så det knakade; vårt hus var det först klara på gatan och det skulle följas av hundratals liknande, skogen fälldes träd för träd och där uppfördes färdigmonterade hus som på löpande band. I liknande stilar men dock inte som vårt. Snart vällde barnfamiljerna in, där fanns ungar i varenda hus och i vartenda hörn, kikande fram bakom varje kvarvarande trädstam, hoppande i vareviga myrstack, klafsande i vartenda kärr och cyklande runt på alla de evighetslånga cykelvägarna, spelande fotboll på alla planer och gräsmattor, smygande, skuttande, ramlande, gråtande, skrikande, skrattande, myllrande.
crees hus var precis likadant men ändå så otroligt annorlunda, i en totalt olik miljö jämfört med tvillinghuset som samtidigt hyste crrly i en helt annan del av Sverige. Skogen hade vi gemensamt men där slutar likheterna. De där kringmyllrande barnen hos crrly fanns inte hos cree, där rådde istället lugnet och där fanns djuren -- men det är ju inte min historia att berätta.
Ditt barndomshem är för längesen försvunnet, möblerna och sakerna, arvegodset och skräpet, leksakerna och teckningarna, allt är skingrat för vinden. Nå, det mesta finns dock givetvis kvar, eftersom dina föräldrar lever och nu har andra hem som de har fyllt med en hel del av dessa saker, men dessa pusselbitar till ditt livs pussel är nu utströdda och saknar därmed i sig betydelse och sammanhang.
Du flyttade själv från ditt bandomshem för ett femtontal år sen och strax därpå sålde dina föräldrar huset då de skildes. Det kändes jättekonstigt när du var på återbesök i barndomsstaden att inte familjen för det första var samlad och för det andra att ni inte skulle åka till det huset, men så småningom vande du dig även om du fortfarande då och då trodde att allt bara var en konstig dröm. Din barndoms hus, under så många år ditt hem, din borg, din trygghet, din stolthet, kort sagt, den större, rent konkreta delen av de lyckligaste delarna av din barndom, var borta. För alltid.
Det är klart, då och då har du susat förbi huset på håll men det har vuxit upp så mycket runtomkring att man knappt skymtar det genom grönskan, och då du för ett antal år sen körde in på gatan för att visa en kompis från en helt annan del av Sverige och som känner helt andra delar av dig och ditt liv (Pernilla som bloggar här) var det för mycket folk framme runt sina hus för att du skulle tycka att det kändes riktigt bra att parkera och gå ur bilen. Numera är dessutom huset ommålat i en äcklig åttiotalsmintgrön färg och verkar totalt oigenkännligt.
Ett antal år efter att du flyttat hemifrån träffar du genom en ganska lustig slump, genom gemensamma vänner, en tjej som du genast kommer nära och tycker om väldigt mycket. Du träffar även hennes familj hemma hos henne under till exempel födelsedagar, men hemma i hennes barndomshem har du aldrig varit. Hennes barndomshem står, till skillnad från ditt alltså, kvar, föräldrarna bor fortfarande där och en sommardag (efter många års vänskap med henne) åker du dit för att se huset där hon växte upp, uppfostrades, älskade, grät, lekte och levde. Det känns spännande och kul.
Från utsidan är huset inte särskilt likt något annat du har sett... eller jo, likt tusentals andra i vårt land men ändå inte. Detta slags hus brukar oftast vara brunt eller möjligtvis grönt, detta är vackert i vitt och rött. Aningslöst kliver du in innanför ytterdörren. Föreställ dig chocken när du inser att huset, in i nästan minsta detalj, är ditt föräldrahem!
Detta var alltså vad som drabbade mig igår hos cree och det som mest har fyllt min hjärna idag. Mitt huvud svämmar över av nostalgi, jag har alltid varit en extremt nostalgisk människa så gissa hur jag känner det nu. Igår föll jag i kontemplation över köksgolvets korkmatta och trasmattan på; deras matta var dock blå, våra trasmattor gick, i likhet med kökstapeterna, i grönt. Det är sant, jag fick syn på golvet och hörde samtidigt cree och hennes mamma tala om någon Fredholm och genast försvann jag in i en annan värld. Blicken föll på köksklockan och jag noterade att även den var rätt lik den vi hade haft hängande där -- just i samma ögonblick som jag upptäckte att jag var i min egen värld och inte längre lyssnade alls på cree med moder. "Vi har nog också pratat jättemycket om Fredholm i vårt kök med den här korkmattan", tänkte jag; Fredholm var min högt älskade lågstadiefröken men det var givetvis inte samma Fredholm som cree talade med sin mor om. Än sen!
Vi flyttade in i vårt nyckelfärdiga typhus hösten då jag skulle börja skolan, crees familj en vecka efter att hon hade fötts; det var samma år. Jag växte upp i ett småhusområde som växte så det knakade; vårt hus var det först klara på gatan och det skulle följas av hundratals liknande, skogen fälldes träd för träd och där uppfördes färdigmonterade hus som på löpande band. I liknande stilar men dock inte som vårt. Snart vällde barnfamiljerna in, där fanns ungar i varenda hus och i vartenda hörn, kikande fram bakom varje kvarvarande trädstam, hoppande i vareviga myrstack, klafsande i vartenda kärr och cyklande runt på alla de evighetslånga cykelvägarna, spelande fotboll på alla planer och gräsmattor, smygande, skuttande, ramlande, gråtande, skrikande, skrattande, myllrande.
crees hus var precis likadant men ändå så otroligt annorlunda, i en totalt olik miljö jämfört med tvillinghuset som samtidigt hyste crrly i en helt annan del av Sverige. Skogen hade vi gemensamt men där slutar likheterna. De där kringmyllrande barnen hos crrly fanns inte hos cree, där rådde istället lugnet och där fanns djuren -- men det är ju inte min historia att berätta.
Sommar med nostalgi
Ja, roligheter att berätta också, som sagt. Inga bilder till detta dock, än. Har inte orkat tömma kameran.
I tisdags hade vi huset fullt med glada vänner i olika omgångar och på samma gång: kusin med ettåring och treåring, kompisarna L och H samt grannens dotter C med sin son A och pojkvän L. Vi hade jättekul i solen och poolen och åt en massa god mat.
I onsdags kom en annan kusin, en höggravid (ja, det var ungefär där jag började känna mig så där uppgiven och det har inget med missunnsamhet att göra så klart utan det är en sorg, bara, man blir påmind om hur hett man själv önskar detta...) med man, och vi sprallade och tramsade som vanligt, de är så jäkla roliga.
I torsdags åkte jag och darling gos till darling crees barndomshem, lååångt ute i obygden... spännande. Till min enorma överraskning var hennes hus mitt i skogen exakt samma nyckelfärdiga typhus från 1978 som det jag växte upp i, i en helt annan del av landet, i en helt annan miljö. Så nostalgiskt, det var helt overkligt. Jag visste ju redan direkt när jag kom in i huset hur det skulle se ut i rummen, var toaletterna var belägna, vilka rum som hade fasta garderober och på vilka väggar, allt. crees familj hade renoverat en hel del sen dess så klart, och gjort utbyggnader som ett lyxigt uterum etc, men det var i stort sett sig likt ändå förstås -- och jag hittade detaljer överallt, kunde gå och jämföra, så otroligt många minnen bara överföll mig. Vilken upplevelse! Mitt barndomshem skingrades nämligen för vinden i början av 90-talet, strax efter att jag hade flyttat hemifrån, då mina föräldrar skildes. Sen dess har jag aldrig varit inne i något liknande hus och absolut aldrig i ett exakt likadant. Och crees och mitt rum var detsamma, det första när man kommer uppför trappan! :) Häftigt.
cree lurade ut oss i den trettiogradiga solhettan på en cykeltur på två mil men annars hade vi jättekul ;) Nej då, cykelturen var underbar den med. :) Jag hade glömt hur solvarm tallskog doftar, det måste vara den allra godaste lukten som finns, med sötaktig kåda... sommar. Verkligen nostalgi det också. Vi trampade på slingrande grusvägar genom skogen, ut på fält omgärdade av stengärdsgårdar, det är så otroligt vackert. Röda söta stugor och vackra gårdar. I skogen silas solen mellan de raka tallstammarna ner på mossbelupna stora stenar som ser ut som hukande troll med krumma ryggar. Det kryper och rasslar i de frodiga buskagen och fantasin skenar, var det ett vildsvin? Väntar en älg bakom nästa krök? Man hör bara fågelkvittret och vindens sus, gruset som kvissrar och knastrar mot däcken, det lätta skramlet av cykelkorgen. Backe upp och backe ner, svettigt, solen steker, vattenpaus. Jag ääälskar sånt! Blev kär i crees mammas Sjösalacykel också, måste ha.
crees bus-son var go som vanligt (och kaxig! ;) och hennes föräldrar och syster supertrevliga. Vi kände oss genast som hemma och jag slumrade till och med i vardagsrumssoffan en stund när vi hade kommit hem från cykelturen och jag inte fick hjälpa modern i köket. Slumrade tills darling, rastlös som alltid, tog fram Värsta spelet och började spela med mig. Sen var det mat (potatissallad med spetskål och dijonsenap, grönsallad med superb dressing och grillade tofubiffar med jättegod marinad) och den var alldeles fantastisk. Jag har nog aldrig ätit genomgående så otroligt god mat som denna sommar! (Vilket tyvärr syns...) En minst sagt lyckad dag!
Trötta och lyckliga körde vi hem igen mitt i natten. Och idag är det mitt första regn denna semester. Skönt, kanske, men luftfuktigheten gör det svårt att andas, så jag hoppas för min del på mer sol de dagar som nu är kvar på semestern! :)
I tisdags hade vi huset fullt med glada vänner i olika omgångar och på samma gång: kusin med ettåring och treåring, kompisarna L och H samt grannens dotter C med sin son A och pojkvän L. Vi hade jättekul i solen och poolen och åt en massa god mat.
I onsdags kom en annan kusin, en höggravid (ja, det var ungefär där jag började känna mig så där uppgiven och det har inget med missunnsamhet att göra så klart utan det är en sorg, bara, man blir påmind om hur hett man själv önskar detta...) med man, och vi sprallade och tramsade som vanligt, de är så jäkla roliga.
I torsdags åkte jag och darling gos till darling crees barndomshem, lååångt ute i obygden... spännande. Till min enorma överraskning var hennes hus mitt i skogen exakt samma nyckelfärdiga typhus från 1978 som det jag växte upp i, i en helt annan del av landet, i en helt annan miljö. Så nostalgiskt, det var helt overkligt. Jag visste ju redan direkt när jag kom in i huset hur det skulle se ut i rummen, var toaletterna var belägna, vilka rum som hade fasta garderober och på vilka väggar, allt. crees familj hade renoverat en hel del sen dess så klart, och gjort utbyggnader som ett lyxigt uterum etc, men det var i stort sett sig likt ändå förstås -- och jag hittade detaljer överallt, kunde gå och jämföra, så otroligt många minnen bara överföll mig. Vilken upplevelse! Mitt barndomshem skingrades nämligen för vinden i början av 90-talet, strax efter att jag hade flyttat hemifrån, då mina föräldrar skildes. Sen dess har jag aldrig varit inne i något liknande hus och absolut aldrig i ett exakt likadant. Och crees och mitt rum var detsamma, det första när man kommer uppför trappan! :) Häftigt.
cree lurade ut oss i den trettiogradiga solhettan på en cykeltur på två mil men annars hade vi jättekul ;) Nej då, cykelturen var underbar den med. :) Jag hade glömt hur solvarm tallskog doftar, det måste vara den allra godaste lukten som finns, med sötaktig kåda... sommar. Verkligen nostalgi det också. Vi trampade på slingrande grusvägar genom skogen, ut på fält omgärdade av stengärdsgårdar, det är så otroligt vackert. Röda söta stugor och vackra gårdar. I skogen silas solen mellan de raka tallstammarna ner på mossbelupna stora stenar som ser ut som hukande troll med krumma ryggar. Det kryper och rasslar i de frodiga buskagen och fantasin skenar, var det ett vildsvin? Väntar en älg bakom nästa krök? Man hör bara fågelkvittret och vindens sus, gruset som kvissrar och knastrar mot däcken, det lätta skramlet av cykelkorgen. Backe upp och backe ner, svettigt, solen steker, vattenpaus. Jag ääälskar sånt! Blev kär i crees mammas Sjösalacykel också, måste ha.
crees bus-son var go som vanligt (och kaxig! ;) och hennes föräldrar och syster supertrevliga. Vi kände oss genast som hemma och jag slumrade till och med i vardagsrumssoffan en stund när vi hade kommit hem från cykelturen och jag inte fick hjälpa modern i köket. Slumrade tills darling, rastlös som alltid, tog fram Värsta spelet och började spela med mig. Sen var det mat (potatissallad med spetskål och dijonsenap, grönsallad med superb dressing och grillade tofubiffar med jättegod marinad) och den var alldeles fantastisk. Jag har nog aldrig ätit genomgående så otroligt god mat som denna sommar! (Vilket tyvärr syns...) En minst sagt lyckad dag!
Trötta och lyckliga körde vi hem igen mitt i natten. Och idag är det mitt första regn denna semester. Skönt, kanske, men luftfuktigheten gör det svårt att andas, så jag hoppas för min del på mer sol de dagar som nu är kvar på semestern! :)
Söndagsångest
Tre dagar kvar av den alltför korta semstern... och jag går omkring med en värkande klump i magen och tårar i ögonen. Söndagsångesten har satt in, i kubik, och alla måsten väller in över mig. Söndagen är uppbokad med bilresa till släkt (vi har dock sagt ifrån att vi inte kan vara hos dem så värst länge), min förb... artikel jag lovade göra klart ligger här och glooor på mig, närsomhelst ringer i och för sig älskad (men gravid!) kusin och ska också hälsa på (när var det nu, den här veckan, nästa, nästnästa??), huset är verkligen skitäckligt när ett tiotal människor i många dagar nu har kutat ut och in med svarta fötter.
Men vad fan.
Nu ska jag ta tag i detta och i mig själv.
Och jag har ju sååå mycket jättekul att berätta också.
Men vad fan.
Nu ska jag ta tag i detta och i mig själv.
Och jag har ju sååå mycket jättekul att berätta också.
torsdag, juli 20, 2006
Ö v e r d o s
Nu behöver jag inga fler höggravida, lyckliga magar i mitt hem på ett bra tag, tror jag minsann.
Tack, Livet, men Nej tack.
Please, don't rub it in.
Tack, Livet, men Nej tack.
Please, don't rub it in.
onsdag, juli 19, 2006
Wild n crazy
En grej skrev jag ju aldrig i förra inlägget... och snuddade bara vid i förrförr... ehh, vad blir det...förrförrförrförra. Jag har fasen inte haft SMINK sen bröllopet!!!!!!!!!!!!!!! Helt galet. Och modigt!!! Kvällen före bröllopet anlände en hel del gäster och det var lite vin och mingel och musik... Jag orkade bara inte sminka mig i värmen (hade då inte varit sminkad på flera dar heller) och frågade bror + blivande svägerska om de skulle ta illa upp om jag gick på minglet och träffade vänner och släktingar utan smink. Efter deras reaktioner vågade jag. Hehe, kände mig stolt. Ja men vad fan. Egentligen borde jag vara jätteemot smink, det innehåller en massa skit som jag inte vill ha i mig onödigt mycket av... även om jag köper ICKE djurtestat så klart... och tja, det borde ju kännas onödigt, men tyvärr gör det inte det. Jag har för fan inga ögon och det är roligt att ha en massa svart kajal så att man ser dem. Ett par gånger för rätt länge sen har jag färgat fransarna på sommaren men det är ju en dum årstid att göra det på för de blir ju solblekta hur fort som helst.
Äh, så i sommar kör jag au naturel... och det känns ba hur bra som helst. Till och med till stugan i Haverdal vågade jag åka, och träffa kompisens tjusiga familj, utan att ens packa ner sminket!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hjälp.
Nej, det värsta är att jag inte ens är ironisk.
Jag är stolt.
Äh, så i sommar kör jag au naturel... och det känns ba hur bra som helst. Till och med till stugan i Haverdal vågade jag åka, och träffa kompisens tjusiga familj, utan att ens packa ner sminket!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hjälp.
Nej, det värsta är att jag inte ens är ironisk.
Jag är stolt.
Ett sommarparadis
Jag har hittat paradiset på jorden! Det heter Haverdal och ligger strax norr om Halmstad. Så många gånger man har susat förbi skylten på E6:an men aldrig stannat. Så mycket man i och med det har missat!
Vi följde med våra vänner som bott hos oss i några dagar till tjejkompisens föräldrars hyrda stuga i Haverdal. Ett litet 70-talsträhus med en alldeles överdådigt prunkande trädgård mötte oss. Och havsutsikt! När vi kom ner till stranden väntade nästa överraskning. Kilometer efter kilometer med bländande vit, jättefinkorning sand... och i vattnet inte en sten (utom en stor som sticker upp), inte en fisk, inte en äcklig växt. Inga maneter, inga alger, inget sjögräs. Weeheeee!! Jag badade och badade och badade och kunde inte sluta le med hela ansiktet. Så lycklig var jag när jag plaskade runt... Vilken dröm för mig, helt perfekt, långgrunt, varmt i vattnet, urskönt och så lite vågor som gjorde det roligt. Nostalgi också... ett lika fint bad har jag aldrig sett sen barndomens Varamon i Motala och har man en gång varit van vid ett sånt har man svårt för "badplatser" med alger, tång, branta klippor, bråddjup... och likaså grumliga läskiga små dypölar.
Två dagar i Haverdal, två dagar med skitkul sällskap och massor med mys, två dagar som kändes så mycket längre för att vi gjorde så mycket kul trots att vi mest latade oss på stranden. När man ligger i lagom brännande sol, på en skön handduk med en annan under huvudet, med en bra bok (Middlesex), i trevligt sällskap, varken hungrig eller törstig eller kissnödig, då har man svårt att föreställa sig att det finns saker som stress och problem.
Detta var kort och gott precis vad vi behövde, två dygn av oupphörlig lycka, skratt, sol, bus med två glada och galna labbisar plus en ettåring, supergod mat, fina viner och en massa mys.
Vi följde med våra vänner som bott hos oss i några dagar till tjejkompisens föräldrars hyrda stuga i Haverdal. Ett litet 70-talsträhus med en alldeles överdådigt prunkande trädgård mötte oss. Och havsutsikt! När vi kom ner till stranden väntade nästa överraskning. Kilometer efter kilometer med bländande vit, jättefinkorning sand... och i vattnet inte en sten (utom en stor som sticker upp), inte en fisk, inte en äcklig växt. Inga maneter, inga alger, inget sjögräs. Weeheeee!! Jag badade och badade och badade och kunde inte sluta le med hela ansiktet. Så lycklig var jag när jag plaskade runt... Vilken dröm för mig, helt perfekt, långgrunt, varmt i vattnet, urskönt och så lite vågor som gjorde det roligt. Nostalgi också... ett lika fint bad har jag aldrig sett sen barndomens Varamon i Motala och har man en gång varit van vid ett sånt har man svårt för "badplatser" med alger, tång, branta klippor, bråddjup... och likaså grumliga läskiga små dypölar.
Två dagar i Haverdal, två dagar med skitkul sällskap och massor med mys, två dagar som kändes så mycket längre för att vi gjorde så mycket kul trots att vi mest latade oss på stranden. När man ligger i lagom brännande sol, på en skön handduk med en annan under huvudet, med en bra bok (Middlesex), i trevligt sällskap, varken hungrig eller törstig eller kissnödig, då har man svårt att föreställa sig att det finns saker som stress och problem.
Detta var kort och gott precis vad vi behövde, två dygn av oupphörlig lycka, skratt, sol, bus med två glada och galna labbisar plus en ettåring, supergod mat, fina viner och en massa mys.
söndag, juli 16, 2006
lördag, juli 15, 2006
Frid (... och fasa)
I vår oas råder lugn, frid, tystnad och ro.
Vänner är på besök. Gravida tjejkompisen slumrar inomhus. Hennes man leker i gräset med den för tillfället lugna ettåringen. Till och med Darlingen sover, i hängmattan vi har fått av kompisarna och som är uppspänd mellan äppelträdet och päronträdet.
Häromkvällen såg vi med dessa våra vänner Cousteaus film "Den tysta världen" och förfasades. Många scener mådde vi riktigt illa av. Tjejkompisen var mycket inspirerad av Cousteau när hon gick i skolan, var inne på att skriva specialarbete om honom (vilket föll på brist på material i hålan vi bodde i), hennes kusin utbildade sig till marinbiolog tack vare just Cousteau. Men vad var detta?!
Kloka Lotta Olsson skriver i dagens DN en tv-krönika bland annat om Cousteaus film och jag måste citera henne:
"På torsdagskvällen i SVT1 visades två repriser efter varandra, och sällan har det varit så tydligt att naturprogram inte i första hand berättar om naturen, utan om människans föreställning av naturen.
'Den tysta världen' hade femtio år på nacken. En annan värld. Hej hopp, här kommer Cousteau och hans tappra dykare plus en tjock tax som ser ut som en snäll prinskorv, de färdas över världshaven som ett ystert vandalgäng.
Tyst värld? Inte alls. Det säger pang, krasch, klong, poff. Till slut exploerar ett korallrev. 'Det är den enda metoden', kommenterar Cousteau allvarligt, ty först om man spränger med dynamit så kan man ha ihjäl alla sorters fiskar och lägga dem i formalin. Spännande, va? Titta, en flygfisk. Mums mums, de är goda stekta. Och här kom en kaskelotval! Hoppsan, den körde vi på! Oj, där fastnade ungen i propellern. Låt oss förkorta dess lidande. Pang! Men titta, här kom hajar och vill äta upp kadavret. Nej, fy! Arga dykare rycker upp haj efter haj och dänger ihjäl med vad som finns till hands, nu ni, otäcka hajar, nu ska ni få vad ni förtjänar, dö! 'Fiskarnas nedärvda hat', konstaterar Cousteau glatt och tuffar vidare.
Till slut börjar man undra hur många arter Cousteau personligen lyckades utrota. Han är också en typisk femtiotalist, med nosen tätt tryckt mot ekolodet och andra trevliga apparater. O, teknik! Allt kan vi göra, vi människor, världen ligger för våra stora okänsliga fötter och vi ska trampa överallt!"
Lotta Olsson hade också kunnat nämna den stackars firre (en ung havsabborre, tror jag det var) som lät sig lockas av dykarnas flitiga utdelande av mat och följde dem överallt, vilket dykarna tolkade som vänskap och som de kallade Jojo, men som sedan tydligen plötsligt inte var rolig att ha med sig längre utan fick spärras in ("sättas i fängelse" kallade de det själva för!) i en hajbur (!) alltmedan dykarna glatt fortsatte att dela ut en massa godbitar till de andra fiskarna alldeles framför nosen på Jojo.
Vi mådde också dåligt av de ovan löst beskrivna kaskelotplågarscenerna, där den händelsen då en kaskelot kördes på och skadades allvarligt kallades för en "krock" och en "incident" och kaskeloten först fick en massa stöd av sina vänner och släktingar men efter ett tag fick finna sig i att simmas ifrån. En unge fastnade då i Cousteaus propeller och försökte ändå hänga med de andra kaskeloterna. Det funkade ett tag men den orkade naturligtvis inte så länge utan halkade efter och plågades, plågades, plågades... Cousteau och hans mannar körde sakta efter och observerade, observerade och observerade innan någon av dem äntligen fick den briljanta idén att göra slut på ungen och då grabbade tag i ett spjut av något slag (!) och högg ihjäl den. Det tog tid och blev naturligtvis ett blodbad utan dess like. Vilket då som sagt drog till sig alla dessa hajar. Vars öde Lotta Olsson beskriver ovan.
Jättesköldpaddorna som gubbarna red på (!) och hade picknick på (!!) var säkert inte jätteglada de heller. Mamma sköldpadda då, hon som mitt i nattens mörker bländades av strålkastare när hon skulle lägga sina ägg och vars ögon rann och rann -- vilket förklarades med att det antingen var vinden eller smärta. Eh?
Givetvis inser vi att Cousteau och hans mannar gjorde ett jättejobb och att de var pionjärer, men med tjugohundratalsögon ser det verkligen ut som en havets imperialism. Min darling undrade om inte Cousteau och hans anhang var sin tids Guillou...
Vänner är på besök. Gravida tjejkompisen slumrar inomhus. Hennes man leker i gräset med den för tillfället lugna ettåringen. Till och med Darlingen sover, i hängmattan vi har fått av kompisarna och som är uppspänd mellan äppelträdet och päronträdet.
Häromkvällen såg vi med dessa våra vänner Cousteaus film "Den tysta världen" och förfasades. Många scener mådde vi riktigt illa av. Tjejkompisen var mycket inspirerad av Cousteau när hon gick i skolan, var inne på att skriva specialarbete om honom (vilket föll på brist på material i hålan vi bodde i), hennes kusin utbildade sig till marinbiolog tack vare just Cousteau. Men vad var detta?!
Kloka Lotta Olsson skriver i dagens DN en tv-krönika bland annat om Cousteaus film och jag måste citera henne:
"På torsdagskvällen i SVT1 visades två repriser efter varandra, och sällan har det varit så tydligt att naturprogram inte i första hand berättar om naturen, utan om människans föreställning av naturen.
'Den tysta världen' hade femtio år på nacken. En annan värld. Hej hopp, här kommer Cousteau och hans tappra dykare plus en tjock tax som ser ut som en snäll prinskorv, de färdas över världshaven som ett ystert vandalgäng.
Tyst värld? Inte alls. Det säger pang, krasch, klong, poff. Till slut exploerar ett korallrev. 'Det är den enda metoden', kommenterar Cousteau allvarligt, ty först om man spränger med dynamit så kan man ha ihjäl alla sorters fiskar och lägga dem i formalin. Spännande, va? Titta, en flygfisk. Mums mums, de är goda stekta. Och här kom en kaskelotval! Hoppsan, den körde vi på! Oj, där fastnade ungen i propellern. Låt oss förkorta dess lidande. Pang! Men titta, här kom hajar och vill äta upp kadavret. Nej, fy! Arga dykare rycker upp haj efter haj och dänger ihjäl med vad som finns till hands, nu ni, otäcka hajar, nu ska ni få vad ni förtjänar, dö! 'Fiskarnas nedärvda hat', konstaterar Cousteau glatt och tuffar vidare.
Till slut börjar man undra hur många arter Cousteau personligen lyckades utrota. Han är också en typisk femtiotalist, med nosen tätt tryckt mot ekolodet och andra trevliga apparater. O, teknik! Allt kan vi göra, vi människor, världen ligger för våra stora okänsliga fötter och vi ska trampa överallt!"
Lotta Olsson hade också kunnat nämna den stackars firre (en ung havsabborre, tror jag det var) som lät sig lockas av dykarnas flitiga utdelande av mat och följde dem överallt, vilket dykarna tolkade som vänskap och som de kallade Jojo, men som sedan tydligen plötsligt inte var rolig att ha med sig längre utan fick spärras in ("sättas i fängelse" kallade de det själva för!) i en hajbur (!) alltmedan dykarna glatt fortsatte att dela ut en massa godbitar till de andra fiskarna alldeles framför nosen på Jojo.
Vi mådde också dåligt av de ovan löst beskrivna kaskelotplågarscenerna, där den händelsen då en kaskelot kördes på och skadades allvarligt kallades för en "krock" och en "incident" och kaskeloten först fick en massa stöd av sina vänner och släktingar men efter ett tag fick finna sig i att simmas ifrån. En unge fastnade då i Cousteaus propeller och försökte ändå hänga med de andra kaskeloterna. Det funkade ett tag men den orkade naturligtvis inte så länge utan halkade efter och plågades, plågades, plågades... Cousteau och hans mannar körde sakta efter och observerade, observerade och observerade innan någon av dem äntligen fick den briljanta idén att göra slut på ungen och då grabbade tag i ett spjut av något slag (!) och högg ihjäl den. Det tog tid och blev naturligtvis ett blodbad utan dess like. Vilket då som sagt drog till sig alla dessa hajar. Vars öde Lotta Olsson beskriver ovan.
Jättesköldpaddorna som gubbarna red på (!) och hade picknick på (!!) var säkert inte jätteglada de heller. Mamma sköldpadda då, hon som mitt i nattens mörker bländades av strålkastare när hon skulle lägga sina ägg och vars ögon rann och rann -- vilket förklarades med att det antingen var vinden eller smärta. Eh?
Givetvis inser vi att Cousteau och hans mannar gjorde ett jättejobb och att de var pionjärer, men med tjugohundratalsögon ser det verkligen ut som en havets imperialism. Min darling undrade om inte Cousteau och hans anhang var sin tids Guillou...
torsdag, juli 13, 2006
Ssssss
Sommar
Sol (-ande, -ning, -bränd etc...)
Semester
Sminkfri
Salta bad
Sandstrand
Ja, typ såna klichéer blir det nu. Jag njuter och har den enorma förmånen att få göra det tillsammans med några av dem jag älskar mest: darling gos, darling cree och darlingarna katter. cree har varit här i ett par dagar nu och vi har myst massor.
Alldeles nu strax när som helst kommer ett par andra goda vänner och stannar över helgen, och sen kommer det att rulla på så resten av semestern och en bra bit in i augusti med släkt och vänner som hälsar på. Grillkvällar! :) Jag har nu, tack vare cree, får testa tzaykött för första gången och mmmmm, så himla gott! Rekommenderas verkligen. (Själva grillningen blir så otroligt mycket trevligare om det inte stinker av bränt lik, så är det bara.)
Och jodå, jag ska skriva om det fantastiska bröllopet, men det lär ta lite tid... som jag inte har. Ska pyssla lite med några foton från det också och då måste jag ju sitta härinne vid datorn och hänga istället för att mysa i solen... så det får vänta! :)
Nu ska jag absolut inte lova att jag skriver något om det här i bloggen... men en hel del funderingar väckte bröllopet... om kärlek, om förhållanden, om vårt förhållande kontra deras, om vänskapsförhållanden (apropå alla de fantastiska tal som hölls av deras vänner) etc, etc etc. Får se om jag kan reda ut lite av det, men som sagt, jag lovar inget. (Jo, jag tycker att min blogg är alldeles för ytlig och tramsig [även om jag ju absolut oftast går in för att vara just ytlig och tramsig här] i förhållande till vilken grubblande person jag i själva verket ofta är, och en del funderingar kan nog vara sköna att få ner på pränt, varför inte här.)
Nu ska jag förbereda dryckerna till det grillade. Ta det lugnt i sommarvärmen!
Sol (-ande, -ning, -bränd etc...)
Semester
Sminkfri
Salta bad
Sandstrand
Ja, typ såna klichéer blir det nu. Jag njuter och har den enorma förmånen att få göra det tillsammans med några av dem jag älskar mest: darling gos, darling cree och darlingarna katter. cree har varit här i ett par dagar nu och vi har myst massor.
Alldeles nu strax när som helst kommer ett par andra goda vänner och stannar över helgen, och sen kommer det att rulla på så resten av semestern och en bra bit in i augusti med släkt och vänner som hälsar på. Grillkvällar! :) Jag har nu, tack vare cree, får testa tzaykött för första gången och mmmmm, så himla gott! Rekommenderas verkligen. (Själva grillningen blir så otroligt mycket trevligare om det inte stinker av bränt lik, så är det bara.)
Och jodå, jag ska skriva om det fantastiska bröllopet, men det lär ta lite tid... som jag inte har. Ska pyssla lite med några foton från det också och då måste jag ju sitta härinne vid datorn och hänga istället för att mysa i solen... så det får vänta! :)
Nu ska jag absolut inte lova att jag skriver något om det här i bloggen... men en hel del funderingar väckte bröllopet... om kärlek, om förhållanden, om vårt förhållande kontra deras, om vänskapsförhållanden (apropå alla de fantastiska tal som hölls av deras vänner) etc, etc etc. Får se om jag kan reda ut lite av det, men som sagt, jag lovar inget. (Jo, jag tycker att min blogg är alldeles för ytlig och tramsig [även om jag ju absolut oftast går in för att vara just ytlig och tramsig här] i förhållande till vilken grubblande person jag i själva verket ofta är, och en del funderingar kan nog vara sköna att få ner på pränt, varför inte här.)
Nu ska jag förbereda dryckerna till det grillade. Ta det lugnt i sommarvärmen!
tisdag, juli 11, 2006
... som vanligt...
Hemma igen och allt återgår till det sommarnormala. Katterna är lyckliga, på lite olika sätt men dock. Den stora tjuter i högan sky och hämtar pinnar som presenter åt oss, som vanligt, den lilla skuttar och hoppar och ränner runt som en dåre, som vanligt. När de orkar. Mest ligger de, som vanligt så här års, och pustar i sina varma pälsar mitt på parketten, det är väl svalast där.
Darling jobbar och står i, som vanligt; han har gjort en jättefruktsallad, som vanligt, han har cyklat och kollat om det blåser samt köpt ny lampa till fläkten, han har klippt gräset, han har ansat druvorna och nu plockar han körsbär.
Och jag, jag latar mig, som vanligt, läser morgontidningen sakta, som vanligt och har påbörjat en ny bok, som vanligt.
S e m e s t e r.
Utan åtaganden!! :)
Så fort darling frågar om jag inte ska göra det eller det eller det... så säger jag bara att nää, jag har semester, jag har inga åtaganden! :) Och det är knappast så att jag tvingar honom att göra allt han håller på med, han är bara en väldans rastlös person.
Som vanligt.
Darling jobbar och står i, som vanligt; han har gjort en jättefruktsallad, som vanligt, han har cyklat och kollat om det blåser samt köpt ny lampa till fläkten, han har klippt gräset, han har ansat druvorna och nu plockar han körsbär.
Och jag, jag latar mig, som vanligt, läser morgontidningen sakta, som vanligt och har påbörjat en ny bok, som vanligt.
S e m e s t e r.
Utan åtaganden!! :)
Så fort darling frågar om jag inte ska göra det eller det eller det... så säger jag bara att nää, jag har semester, jag har inga åtaganden! :) Och det är knappast så att jag tvingar honom att göra allt han håller på med, han är bara en väldans rastlös person.
Som vanligt.
måndag, juli 10, 2006
Haha!
Vi sitter hos svärmor på väg hem och darling kollar igenom gamla album som svärmor håller på att pyssla med (rensar, "bygger om" etc).
-- Åh, "Glädjeämnen med barnen", ska bli kul att se vad det finns i det! sa han och öppnade förväntansfullt ett album.
-- Nää, det var tomt! kom det strax.
Snopet, haha!
Jodå, ska berätta om bröllopet. Som kändes större än vårt eget till och med. WOW, säger jag bara. Det lär ta tid att smälta allt!
-- Åh, "Glädjeämnen med barnen", ska bli kul att se vad det finns i det! sa han och öppnade förväntansfullt ett album.
-- Nää, det var tomt! kom det strax.
Snopet, haha!
Jodå, ska berätta om bröllopet. Som kändes större än vårt eget till och med. WOW, säger jag bara. Det lär ta tid att smälta allt!
fredag, juli 07, 2006
Uppladdning
Uppladdning pågår... för fullt! Och nu är det för en gångs skull inte fotbollen som är viktigast, nu stundar familjebröllop -- imorgon! :) Vi är på plats, tekniken funkar (återstår ju bara att se om den gör det imorgon också!), vi har allihop hjälpt pappa att städa (på söndag kommer 100 pers hem till honom på fika!), det är färdigdukat, det mesta känns under kontroll. Nu ska jag bara öva in det jag ska säga under bildspelet jag ska hålla i plus att jag ska skriva ihop ett tal till middagen också.
Det är fortfarande jättesoligt och typ äckligt varmt, men imorgon väntar regnskurar!! Hur typiskt är inte det?! Så länge åskan, som åsamkar så många huvudvärk, håller sig borta är vi i alla fall glada. Bruden själv oroar sig mest just nu för att myggen har bitit henne så svullen att hon inte tror att hon kommer i sin klänning...! Vilken skandal.
Nu ska jag strax ner och bada, 24 grader i sjön, mmmmmm...!!
Hoppas att ni får en kul helg, det tänker jag ha! :)
Det är fortfarande jättesoligt och typ äckligt varmt, men imorgon väntar regnskurar!! Hur typiskt är inte det?! Så länge åskan, som åsamkar så många huvudvärk, håller sig borta är vi i alla fall glada. Bruden själv oroar sig mest just nu för att myggen har bitit henne så svullen att hon inte tror att hon kommer i sin klänning...! Vilken skandal.
Nu ska jag strax ner och bada, 24 grader i sjön, mmmmmm...!!
Hoppas att ni får en kul helg, det tänker jag ha! :)
torsdag, juli 06, 2006
Allez France
Testar att uppdatera nu eftersom Blogger inte alls ville igår kväll...
Man måste väl gratulera Frankrike för god match igår, även om Portugal såg piggt ut och spelade en rolig fotboll, åtminstone i första halvlek. Personligen höll jag ändå på Frankrike, mest för att jag tycker att Portugals förbundskapten verkar så himla läskig.
Senast Frankrike vann VM klagades det en hel del från franskt håll över att så många i laget var utlänningar och att de inte ens kunde nationalsången ordentligt. Vad är det för resonemang? Hade laget klarat sig bättre utan alla dessa "utlänningar" då, kanske?! I så fall undrar jag var alla spelskickliga, "äkta" fransmän håller till, är det "utlänningarna" som har kidnappat dem och gömt dem för att få en chans att spela själva? Något sådant måste de ha gjort eftersom så många tycker så illa om dessa utlänningar, de har nog inte gjort sig förtjänt av bättre.
Man måste väl gratulera Frankrike för god match igår, även om Portugal såg piggt ut och spelade en rolig fotboll, åtminstone i första halvlek. Personligen höll jag ändå på Frankrike, mest för att jag tycker att Portugals förbundskapten verkar så himla läskig.
Senast Frankrike vann VM klagades det en hel del från franskt håll över att så många i laget var utlänningar och att de inte ens kunde nationalsången ordentligt. Vad är det för resonemang? Hade laget klarat sig bättre utan alla dessa "utlänningar" då, kanske?! I så fall undrar jag var alla spelskickliga, "äkta" fransmän håller till, är det "utlänningarna" som har kidnappat dem och gömt dem för att få en chans att spela själva? Något sådant måste de ha gjort eftersom så många tycker så illa om dessa utlänningar, de har nog inte gjort sig förtjänt av bättre.
onsdag, juli 05, 2006
Jämförelse
"Ibland är det lika skönt att köra bil som att onanera."
Dagens citat. Ja, i alla fall från mitt håll! Ibland är jag ju riktigt rolig. Detta sa jag njutningsfullt till mig själv när jag körde hemåt i den ljumma kvällen efter att ha uträttat diverse ärenden och körde med rutorna öppna, håret fladdrande, armbågen givetvis utanför à la raggare och musik på högt.
Dagens citat. Ja, i alla fall från mitt håll! Ibland är jag ju riktigt rolig. Detta sa jag njutningsfullt till mig själv när jag körde hemåt i den ljumma kvällen efter att ha uträttat diverse ärenden och körde med rutorna öppna, håret fladdrande, armbågen givetvis utanför à la raggare och musik på högt.
Ljudet av ett annat hjärta
(Hoppas nu att bror inte får för sig att gå in och läsa men det har han ju aldrig gjort förr, så... Näh, han är väl buzier than ever.)
Av mitt planerade inslag på bröllopet, av alla storslagna idéer bidde det en tumme. Typ. Istället för en film med musik, gjort med film- och redigeringsprogram, istället för MovieMaker och allt vad de heter, så blev det PowerPoint. Som min darling visserligen är jäkligt bra på (som tur är!!!!!!!!!!!) men ändå. Och vadå, lägga in låtsnuttar som illustration?! Glöm det, typ. Några intron kanske man kan köra, möjligen. Snyft, jag som hade såna idéer och planer, nu blir det... en besvikelse. Fast bror visste ju inget förstås, och det kommer att bli ett jäkligt roligt bildspel, ha! :)
Har i alla fall fått en hel massa gamla låtar skickade till mig, iih, vad kul det är. Snacka om nostalgi. Eftersom vi alltid har varit flitiga Mina Vänner-böcker-missbrukare i vår familj så har jag rätt bra koll på alla brors favoritlåtar genom tiderna (eller i alla fall, säg, fram till mitten av åttiotalet). Lyssnar just nu på Ge, ge, ge med Uggla (den kommer ni inte ihåg va?!), ett par låtar av Gyllene Tider fanns också med där [rubrikens titel + (Hon vill ha) Puls] samt Beth och I've had enough (Into the fire) med Kiss. Och en hel del annat.
Jäkligt roligt har det också varit att gå igenom de gamla familjealbumen och skanna hundratals godbitar.
Här kommer ett par bilder på liten crrly och bror.
Av mitt planerade inslag på bröllopet, av alla storslagna idéer bidde det en tumme. Typ. Istället för en film med musik, gjort med film- och redigeringsprogram, istället för MovieMaker och allt vad de heter, så blev det PowerPoint. Som min darling visserligen är jäkligt bra på (som tur är!!!!!!!!!!!) men ändå. Och vadå, lägga in låtsnuttar som illustration?! Glöm det, typ. Några intron kanske man kan köra, möjligen. Snyft, jag som hade såna idéer och planer, nu blir det... en besvikelse. Fast bror visste ju inget förstås, och det kommer att bli ett jäkligt roligt bildspel, ha! :)
Har i alla fall fått en hel massa gamla låtar skickade till mig, iih, vad kul det är. Snacka om nostalgi. Eftersom vi alltid har varit flitiga Mina Vänner-böcker-missbrukare i vår familj så har jag rätt bra koll på alla brors favoritlåtar genom tiderna (eller i alla fall, säg, fram till mitten av åttiotalet). Lyssnar just nu på Ge, ge, ge med Uggla (den kommer ni inte ihåg va?!), ett par låtar av Gyllene Tider fanns också med där [rubrikens titel + (Hon vill ha) Puls] samt Beth och I've had enough (Into the fire) med Kiss. Och en hel del annat.
Jäkligt roligt har det också varit att gå igenom de gamla familjealbumen och skanna hundratals godbitar.
Här kommer ett par bilder på liten crrly och bror.
måndag, juli 03, 2006
Sol och böcker
Har haft ett par alldeles fruktansvärt sköna dagar med BARA sol, mys, älskande och läsande, helt otroligt underbart, har liksom känts busigt. Läste ut P O Enquists Boken om Blanche och Marie igår, gillade den, och nu har jag börjat på Middlesex av Jeffrey Eugenides (OJ! 29 spänn på Adlibris! Köp!!!!), fått den av bror, även far älskade den, och jag är redan kär i den. Härligt språk, fascinerande intrig. Läs!!
Och nu är det måndag och SEMESTER, fatta hur busigt det känns då??!
Nu ska vi på ett par dagar:
* Hitta kläder åt mig... (Har inte till hundra procent bestämt mig för vad jag ska ha på bröllopet på lördag!!) Behöver jacka/kappa/annat ytterplagg, smycken (?) och säkert en hel del mer.
* Pyssla med de inskannade fotona.
* Bli överens om vilka foton som ska vara med och hur bildspelet i PowerPoint ska se ut...
* Lyckas med tekniken och allt annat med detta bildspel också...
Ja, och så packa och sånt... och låta bli att stressa. Vilket vi har lyckats med över förväntan denna helg! :)
Och nu är det måndag och SEMESTER, fatta hur busigt det känns då??!
Nu ska vi på ett par dagar:
* Hitta kläder åt mig... (Har inte till hundra procent bestämt mig för vad jag ska ha på bröllopet på lördag!!) Behöver jacka/kappa/annat ytterplagg, smycken (?) och säkert en hel del mer.
* Pyssla med de inskannade fotona.
* Bli överens om vilka foton som ska vara med och hur bildspelet i PowerPoint ska se ut...
* Lyckas med tekniken och allt annat med detta bildspel också...
Ja, och så packa och sånt... och låta bli att stressa. Vilket vi har lyckats med över förväntan denna helg! :)
söndag, juli 02, 2006
Missinassen
Félicitations à la France, eller vad det nu kan heta.
Brasil har alltid varit mitt favoritlandslag, har det hemifrån sen jag var liten. Pélé var idolen, så klart, och sen Zico och Eder, för att inte tala om Socrates med skägget (mitt Elektrasyndrom är ofta pinsamt tydligt). Så vi tröstar oss här ikväll (inatt) med att spela skivan The Bossa Club Night, inköpt i Frankrike i våras (Indoresan). Lyssna här! :)
Vill absolut resa mer i Brasilien, älskar det jag hittills har sett av det. Det är en myt för mig, jag inser att jag ser det i något slags romantiskt skimmer (som mest handlar om fotboll) men ändå. Vi tänker lära oss portugisiska. Vi med alla våra projekt jämt...
För övrigt var det inte dumt med kombinationen Brasilien och Glenn Strömberg, min gamla kärlek. Säger bara Glenn, Göteborg, UEFA, '82. *ryser* Mmm.
Dags att sova nu va?
Brasil har alltid varit mitt favoritlandslag, har det hemifrån sen jag var liten. Pélé var idolen, så klart, och sen Zico och Eder, för att inte tala om Socrates med skägget (mitt Elektrasyndrom är ofta pinsamt tydligt). Så vi tröstar oss här ikväll (inatt) med att spela skivan The Bossa Club Night, inköpt i Frankrike i våras (Indoresan). Lyssna här! :)
Vill absolut resa mer i Brasilien, älskar det jag hittills har sett av det. Det är en myt för mig, jag inser att jag ser det i något slags romantiskt skimmer (som mest handlar om fotboll) men ändå. Vi tänker lära oss portugisiska. Vi med alla våra projekt jämt...
För övrigt var det inte dumt med kombinationen Brasilien och Glenn Strömberg, min gamla kärlek. Säger bara Glenn, Göteborg, UEFA, '82. *ryser* Mmm.
Dags att sova nu va?
lördag, juli 01, 2006
Njutning
En dag av sinnliga njutningar. En hel dag!
Lördag. Ledigt. Sovmorgon. Sol.
Klarblå himmel. Fågelsång. Lugn.
Sträckläste i solen den av cree lånade Paulo Coelhos Elva minuter, med några avbrott för att äta (fruktsallad, chips) och dricka (massor av kallt vatten) och några avbrott för att älska... vilket inte minst boken gjorde att man kom i stämning för. Fantastisk roman, sensuell, erotisk, mysig och intelligent. (Alkemisten är nog det sämsta han har skrivit; jag älskar By the river Piedra I sat down and cried [ja, läst på engelska] och... har jag läst nåt mer av honom...?)
Avkopplad, så lugn, så tillfreds. Och även älskling!! :)
Har även fortsatt att läsa P O Enquists Blanche och Marie, som jag hade gjort ett litet uppehåll i läsningen av. Tycker om den.
Och så fotboll. (Grattis Portugal.) Middag med lite vitt vin. Vattnande och småpysslade i trädgården. Mmm!
GO BRASIL! 
Lördag. Ledigt. Sovmorgon. Sol.
Klarblå himmel. Fågelsång. Lugn.
Sträckläste i solen den av cree lånade Paulo Coelhos Elva minuter, med några avbrott för att äta (fruktsallad, chips) och dricka (massor av kallt vatten) och några avbrott för att älska... vilket inte minst boken gjorde att man kom i stämning för. Fantastisk roman, sensuell, erotisk, mysig och intelligent. (Alkemisten är nog det sämsta han har skrivit; jag älskar By the river Piedra I sat down and cried [ja, läst på engelska] och... har jag läst nåt mer av honom...?)
Avkopplad, så lugn, så tillfreds. Och även älskling!! :)
Har även fortsatt att läsa P O Enquists Blanche och Marie, som jag hade gjort ett litet uppehåll i läsningen av. Tycker om den.
Och så fotboll. (Grattis Portugal.) Middag med lite vitt vin. Vattnande och småpysslade i trädgården. Mmm!
GO BRASIL! 
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
