lördag, juli 15, 2006

Frid (... och fasa)

I vår oas råder lugn, frid, tystnad och ro.

Vänner är på besök. Gravida tjejkompisen slumrar inomhus. Hennes man leker i gräset med den för tillfället lugna ettåringen. Till och med Darlingen sover, i hängmattan vi har fått av kompisarna och som är uppspänd mellan äppelträdet och päronträdet.

Häromkvällen såg vi med dessa våra vänner Cousteaus film "Den tysta världen" och förfasades. Många scener mådde vi riktigt illa av. Tjejkompisen var mycket inspirerad av Cousteau när hon gick i skolan, var inne på att skriva specialarbete om honom (vilket föll på brist på material i hålan vi bodde i), hennes kusin utbildade sig till marinbiolog tack vare just Cousteau. Men vad var detta?!

Kloka Lotta Olsson skriver i dagens DN en tv-krönika bland annat om Cousteaus film och jag måste citera henne:

"På torsdagskvällen i SVT1 visades två repriser efter varandra, och sällan har det varit så tydligt att naturprogram inte i första hand berättar om naturen, utan om människans föreställning av naturen.
'Den tysta världen' hade femtio år på nacken. En annan värld. Hej hopp, här kommer Cousteau och hans tappra dykare plus en tjock tax som ser ut som en snäll prinskorv, de färdas över världshaven som ett ystert vandalgäng.
Tyst värld? Inte alls. Det säger pang, krasch, klong, poff. Till slut exploerar ett korallrev. 'Det är den enda metoden', kommenterar Cousteau allvarligt, ty först om man spränger med dynamit så kan man ha ihjäl alla sorters fiskar och lägga dem i formalin. Spännande, va? Titta, en flygfisk. Mums mums, de är goda stekta. Och här kom en kaskelotval! Hoppsan, den körde vi på! Oj, där fastnade ungen i propellern. Låt oss förkorta dess lidande. Pang! Men titta, här kom hajar och vill äta upp kadavret. Nej, fy! Arga dykare rycker upp haj efter haj och dänger ihjäl med vad som finns till hands, nu ni, otäcka hajar, nu ska ni få vad ni förtjänar, dö! 'Fiskarnas nedärvda hat', konstaterar Cousteau glatt och tuffar vidare.
Till slut börjar man undra hur många arter Cousteau personligen lyckades utrota. Han är också en typisk femtiotalist, med nosen tätt tryckt mot ekolodet och andra trevliga apparater. O, teknik! Allt kan vi göra, vi människor, världen ligger för våra stora okänsliga fötter och vi ska trampa överallt!"


Lotta Olsson hade också kunnat nämna den stackars firre (en ung havsabborre, tror jag det var) som lät sig lockas av dykarnas flitiga utdelande av mat och följde dem överallt, vilket dykarna tolkade som vänskap och som de kallade Jojo, men som sedan tydligen plötsligt inte var rolig att ha med sig längre utan fick spärras in ("sättas i fängelse" kallade de det själva för!) i en hajbur (!) alltmedan dykarna glatt fortsatte att dela ut en massa godbitar till de andra fiskarna alldeles framför nosen på Jojo.

Vi mådde också dåligt av de ovan löst beskrivna kaskelotplågarscenerna, där den händelsen då en kaskelot kördes på och skadades allvarligt kallades för en "krock" och en "incident" och kaskeloten först fick en massa stöd av sina vänner och släktingar men efter ett tag fick finna sig i att simmas ifrån. En unge fastnade då i Cousteaus propeller och försökte ändå hänga med de andra kaskeloterna. Det funkade ett tag men den orkade naturligtvis inte så länge utan halkade efter och plågades, plågades, plågades... Cousteau och hans mannar körde sakta efter och observerade, observerade och observerade innan någon av dem äntligen fick den briljanta idén att göra slut på ungen och då grabbade tag i ett spjut av något slag (!) och högg ihjäl den. Det tog tid och blev naturligtvis ett blodbad utan dess like. Vilket då som sagt drog till sig alla dessa hajar. Vars öde Lotta Olsson beskriver ovan.

Jättesköldpaddorna som gubbarna red på (!) och hade picknick på (!!) var säkert inte jätteglada de heller. Mamma sköldpadda då, hon som mitt i nattens mörker bländades av strålkastare när hon skulle lägga sina ägg och vars ögon rann och rann -- vilket förklarades med att det antingen var vinden eller smärta. Eh?

Givetvis inser vi att Cousteau och hans mannar gjorde ett jättejobb och att de var pionjärer, men med tjugohundratalsögon ser det verkligen ut som en havets imperialism. Min darling undrade om inte Cousteau och hans anhang var sin tids Guillou...

11 kommentarer:

Anonym sa...

HÅLLER MED! såg reprisen idag i tron om att få se en grym undervattensskildring, men mådde istället fruktansvärt dåligt... kände mest för att sticka lite spjut i de brunbrända kräken till dykarmachon och sedan äta picknick på deras svettiga ryggar. jävla skitstövlar.

Anonym sa...

Klart saker har ändrats. Framförallt här i den rika världen där vi inte längre upplever att vi måste välja mellan svält och en frisk mijö. Men det gör skillnad. Vi har mycket mer tid att studera naturen och förstå den, inte bara bekämpa den. I Kenya pågår massiv lobbying för att förbjuda jakt på vithaj.

Vilka är dessa lobbyister? Surfare.Och visst låter det lika logiskt som trafikskadade som kräver fler galna rattfyllon på vägarna, men å andra sidan är surfarna de som faktiskt tillbringar flera timmar om dagen i vattnet och ser vad som händer med havet. Det är surfarna som ger sig ut och inser att de seglar/surfar mitt i en algblomning eller ett oljeutsläpp, blir sjuka av nåt de fick i sig under senaste kallsupen och så vidare. Vanligt folk doppar sig några minuter om dagen och ser kanske nån enstaka algblomning, men inte mer.

Anonym sa...

Jag läser och förfasas. Fy satan! Man undrar ju om de kände till innehållet när de bestämde sig för att sända det, eller om de bara "antog" att det var lite gulligt undervattenäventyr á la Disney.

Tortyr av oskyldiga djur brukar ju inte gå hem i stugorna i vanliga fall, så...

Anonym sa...

Du ar sa konstig...

Moni sa...

Väldigt bra sammanfattat (och Lotta Olssons beskrivning är ju på pricken !!!). Jag zappade förbi programmet och blev glatt överraskad när jag förstod att det var Costeau. Men precis som du blev jag rätt chockad över att se hans metoder.

Det är förvisso 50 år sen, men jag undrar om det bara är metoderna som ändrats eller om vi vanliga döda också har ändrat oss.

Anonym sa...

Kanske är det tur att man inte vet hur dagens inspelningar av djurfilmer/program går till?

crrly sa...

Svarar långt om länge...

cree: Vidrigt är vad det är. Eller var. Äckligt som fan att se i vilket fall.

rasmus: Surfing är väl en av de mest miljövänliga sporterna... om man bortser från vad grejerna är tillverkade av, antar jag.

salt: Jag vet inte men jag inbillar mig ju att programbestämmarna har tittat igenom programmen först, men vad vet man.

paul: Och?

moni: Det finns ju psykopater i alla tider... och mänskligheten har ju fortfarande tyvärr inte kommit särskilt långt när det gäller att fatta att man inte har några som helst rättigheter att plåga djur för sin egen vinnings skull. Bara det att de allra, allra flesta skiter i det och/eller blundar för det.

calle: Hm, antagligen.

Anonym sa...

Tja surfing är väl ganska miljövänligt jo, grejorna är i plast och med undantag för PVC:n i fönstren på stryktåligare segel så ser jag inga större fel. Jo, såklart, epoxidamm är ju bland de mest allergena substanser som finns, men det är ju mest vi människor som har problem med det. Hur som helst är det därför man alltid ska våtslipa fenor och annat som innehåller epoxi, alternativt bära komplett skyddsklädsel.

Värre är väl det totala bilberoendet. Att ta sig nånstans annat än till hemmaviken brukar kräva bil. Man kan ju alltid försöka få med grejorna på tåg och bussar, men det funkar bara om personalen är snäll, enligt reglerna får man inte ta med dem.

crrly sa...

rasmus: Våtslipa??!!! Hmmm. Ska jag minsann upplysa min darling om! Tack för det! ;) Usch, han har slarvat så sanslöst mycket genom åren inte bara med skydd utan även med fläktsystem (eeh, vad heter det, jag är trött, alltså att det ska vara bra luft och så... så att man inte andas in de giftiga ångorna) etc, icke bra. Hihi, surfutrustning på en buss?! Det vore en syn! ;) Fast nu bor vi faktiskt så att han skulle kunna göra som innan han fick körkort: lasta en cykelkärra.

Anonym sa...

I like it! Good job. Go on.
»

Anonym sa...

Great site loved it alot, will come back and visit again.
»