Sommar med nostalgi

Ja, roligheter att berätta också, som sagt. Inga bilder till detta dock, än. Har inte orkat tömma kameran.

I tisdags hade vi huset fullt med glada vänner i olika omgångar och på samma gång: kusin med ettåring och treåring, kompisarna L och H samt grannens dotter C med sin son A och pojkvän L. Vi hade jättekul i solen och poolen och åt en massa god mat.

I onsdags kom en annan kusin, en höggravid (ja, det var ungefär där jag började känna mig så där uppgiven och det har inget med missunnsamhet att göra så klart utan det är en sorg, bara, man blir påmind om hur hett man själv önskar detta...) med man, och vi sprallade och tramsade som vanligt, de är så jäkla roliga.

I torsdags åkte jag och darling gos till darling crees barndomshem, lååångt ute i obygden... spännande. Till min enorma överraskning var hennes hus mitt i skogen exakt samma nyckelfärdiga typhus från 1978 som det jag växte upp i, i en helt annan del av landet, i en helt annan miljö. Så nostalgiskt, det var helt overkligt. Jag visste ju redan direkt när jag kom in i huset hur det skulle se ut i rummen, var toaletterna var belägna, vilka rum som hade fasta garderober och på vilka väggar, allt. crees familj hade renoverat en hel del sen dess så klart, och gjort utbyggnader som ett lyxigt uterum etc, men det var i stort sett sig likt ändå förstås -- och jag hittade detaljer överallt, kunde gå och jämföra, så otroligt många minnen bara överföll mig. Vilken upplevelse! Mitt barndomshem skingrades nämligen för vinden i början av 90-talet, strax efter att jag hade flyttat hemifrån, då mina föräldrar skildes. Sen dess har jag aldrig varit inne i något liknande hus och absolut aldrig i ett exakt likadant. Och crees och mitt rum var detsamma, det första när man kommer uppför trappan! :) Häftigt.

cree lurade ut oss i den trettiogradiga solhettan på en cykeltur på två mil men annars hade vi jättekul ;) Nej då, cykelturen var underbar den med. :) Jag hade glömt hur solvarm tallskog doftar, det måste vara den allra godaste lukten som finns, med sötaktig kåda... sommar. Verkligen nostalgi det också. Vi trampade på slingrande grusvägar genom skogen, ut på fält omgärdade av stengärdsgårdar, det är så otroligt vackert. Röda söta stugor och vackra gårdar. I skogen silas solen mellan de raka tallstammarna ner på mossbelupna stora stenar som ser ut som hukande troll med krumma ryggar. Det kryper och rasslar i de frodiga buskagen och fantasin skenar, var det ett vildsvin? Väntar en älg bakom nästa krök? Man hör bara fågelkvittret och vindens sus, gruset som kvissrar och knastrar mot däcken, det lätta skramlet av cykelkorgen. Backe upp och backe ner, svettigt, solen steker, vattenpaus. Jag ääälskar sånt! Blev kär i crees mammas Sjösalacykel också, måste ha.

crees bus-son var go som vanligt (och kaxig! ;) och hennes föräldrar och syster supertrevliga. Vi kände oss genast som hemma och jag slumrade till och med i vardagsrumssoffan en stund när vi hade kommit hem från cykelturen och jag inte fick hjälpa modern i köket. Slumrade tills darling, rastlös som alltid, tog fram Värsta spelet och började spela med mig. Sen var det mat (potatissallad med spetskål och dijonsenap, grönsallad med superb dressing och grillade tofubiffar med jättegod marinad) och den var alldeles fantastisk. Jag har nog aldrig ätit genomgående så otroligt god mat som denna sommar! (Vilket tyvärr syns...) En minst sagt lyckad dag!

Trötta och lyckliga körde vi hem igen mitt i natten. Och idag är det mitt första regn denna semester. Skönt, kanske, men luftfuktigheten gör det svårt att andas, så jag hoppas för min del på mer sol de dagar som nu är kvar på semestern! :)