Ett sommarparadis

Jag har hittat paradiset på jorden! Det heter Haverdal och ligger strax norr om Halmstad. Så många gånger man har susat förbi skylten på E6:an men aldrig stannat. Så mycket man i och med det har missat!

Vi följde med våra vänner som bott hos oss i några dagar till tjejkompisens föräldrars hyrda stuga i Haverdal. Ett litet 70-talsträhus med en alldeles överdådigt prunkande trädgård mötte oss. Och havsutsikt! När vi kom ner till stranden väntade nästa överraskning. Kilometer efter kilometer med bländande vit, jättefinkorning sand... och i vattnet inte en sten (utom en stor som sticker upp), inte en fisk, inte en äcklig växt. Inga maneter, inga alger, inget sjögräs. Weeheeee!! Jag badade och badade och badade och kunde inte sluta le med hela ansiktet. Så lycklig var jag när jag plaskade runt... Vilken dröm för mig, helt perfekt, långgrunt, varmt i vattnet, urskönt och så lite vågor som gjorde det roligt. Nostalgi också... ett lika fint bad har jag aldrig sett sen barndomens Varamon i Motala och har man en gång varit van vid ett sånt har man svårt för "badplatser" med alger, tång, branta klippor, bråddjup... och likaså grumliga läskiga små dypölar.

Två dagar i Haverdal, två dagar med skitkul sällskap och massor med mys, två dagar som kändes så mycket längre för att vi gjorde så mycket kul trots att vi mest latade oss på stranden. När man ligger i lagom brännande sol, på en skön handduk med en annan under huvudet, med en bra bok (Middlesex), i trevligt sällskap, varken hungrig eller törstig eller kissnödig, då har man svårt att föreställa sig att det finns saker som stress och problem.

Detta var kort och gott precis vad vi behövde, två dygn av oupphörlig lycka, skratt, sol, bus med två glada och galna labbisar plus en ettåring, supergod mat, fina viner och en massa mys.