onsdag, augusti 02, 2006

Så som i himmelen

Så såg jag den äntligen häromkvällen, den omtalade och hyllande Så som i himmelen. Jag var lite skeptisk. Så många hade överöst den med lovord, var den inte lite hajpad? Men min bror hatade den, gick därifrån mitt i, klarade inte av den, tyckte att den var pretentiös och förutsägbar. Jag antog att jag skulle tycka som han, stålsatte mig.

Och älskade den.

13 kommentarer:

vandrarvild sa...

Jag tyckte den var sådär, men älskar när hon sjunger, hon sjöholm.

När ska vi ses, darlingen? jag vet inte hur länge jag stannar.

crrly sa...

Hej du! Jaaaaa, bra fråga, vi har amssor hela tiden, som vanligt!! Är du kvar nästa vecka?

Tinselflickan sa...

Den är fin, filmen.

Men slutet är lite konstigt. Speciellt när alla ställer sig upp och sjunger à la Dead Poets Society.

crrly sa...

tina: Ja, det var liiite konstigt just de sista minuterna. Men i min hjärna passade det så bra för jag var så flumtrött! ;p

vandrarvild sa...

Vet inte hur länge jag blir kvar faktiskt, men jag har ingen lust att åka hem än på ett tag så det är nog ingen omöjlighet att jag är kvar ett bra tag till :) kramkram.

föresten, Ja, det ÄR lite skumt att alla ställer sig och sjunger där i slutet men det är ju bara för att knyta ihop filmen så va fan, det funkar väl. Fast måste han döööööö. Det är ju skitlamt.

crrly sa...

vv: Det är väl ingen idé att du åker tillbaka alls? ;) Kram!

Anna sa...

Din brorsa och jag = precis samma. Skönt att höra att det finns en till!

salt sa...

Det där med förväntningar kan verkligen påverka mycket! Jag vill veta så lite som möjligt om en film innan jag tittar på den, jag blir så lätt besviken! *snyft*

Så är det att vara så jävla "sensitiv". ;)

Och förresten - hur många miljarders mil bor di ifrån bloggmötesplatsen i sthlm?

Bloggblad sa...

Som körfreak älskade jag förstås filmen. Resan till Österrike kändes för mycket - men - det kallas att "tona" att sjunga så där, det har jag varit med om att göra i ca en kvart under ledning av en spansk sångterapeut, det var bland det häftigaste jag varit med om.

När jag såg filmen tredje gången hade jag hört Kaj P sommarprata och läst något han skrivit - och då kände jag att det blev löjligt hela konceptet. Kaj P i kvadrat...

crrly sa...

anna: Jaså, du också? Jag måste fråga bror var exakt han gav upp...

salt: Jag vill inte heller veta så mycket! Lite, lite vad den handlar om bara, jag blandar så jäkla lätt ihop rollfigurerna annars. Jättepinsamt. Och jag bor i Skåne och min Stockholmsdos lär bli fylld för i år med först midsommardagen plus "annandag midsommar" och sen Lidingöloppet i sept. Tyvärr!!

bloggblad: Det är riktigt mäktigt att sjunga i kör, det gjorde jag under hela min uppväxt. Dock utan att tona... Tack för den lärdomen! Och uppvärmningsövningarna liknar ju dem man gör på teatern, häftigt!! :)

alter ego sa...

Jag kan ju inte låta bli att klaga lite nu.
For the record: jag är en blödig typ som gråter till dom flesta filmer. Jag har sjungit i kör i många år och jag är halvreligiös och gillar således även andliga teman.

Men.

Herregud vad jag retade mig på denna film! Den var så ojämn, stundtals var den lysande, stundtals helt pateiskt och gubbsjuk och det som ena stunden kändes äkta var i nästa sekund urfånigt skildrat. Inte minst synen på kvinnan som på det klassiska mansdilemmat skildras som Madonna eller Hora (grovt förenklat), just nu minns jag inte vad hon heter, men den kvinnliga huvudrollen var ju en rätt så märklig karaktär (milt uttryckt), slutet var märkligt och den där Pollak-skildringen av mannen som ska komma och frälsa en bygd blev bara för mycket.
Tyckte jag... (och tack och lov några fler recenter).

Vet inte varför jag blev så upprörd av den där filmen, men den har någonting som stör mig.

crrly sa...

alter ego: Ah. Intressant. Jag kan inte låta bli att skämmas en liten, liten smula för att jag lät mig förledas och förföras av den! ;) Jag som alltid är så väldigt kritisk. Men så är jag väldigt förtjust i Nyqvist... och blev ganska förälskad i Frida Hallberg också.

alter ego sa...

Ja Frida är/var onekligen underbar, men jag retade mig på det sätt han (Kaj Pollack) framställde henne! En tjej som bara LOG hela tiden, jämt och ständigt, och som sågs som förtappad och översexualiserad och stiliserad (jagmenar, t.ex den där scenen där bara HON klädde av sig naken och skulle bada och han stog där med kläderna på och betraktade henne/objektet, eller scenen med den utstötte pojken som också plötsligt blev sexuell osv osv). Nej, jag ska sluta gnälla nu.

Filmen var ju bra. Också. Men det var allt det där andra som störde... Men du, skäms inte! Ni var väl typ 80% av svenska folket som älskade den...

Hoppas förresten att du får må bättre nu!!!!!!!