(Jag skrev ett antal inlägg igår; märks det att jag har tråkigtsomfan och ingetågöra på jobbet??!)
Läste om Lottens parkeringsbravader och drog mig genast till minnes en incident som inträffade senast jag skulle fickparkera i Malmö... VandrarVild var med, och vi skulle strax träffa Epithimia och hade ganska bråttom.
Jag skulle alltså parkera vid en trottoar. Mellan ett par andra bilar. Jag kryyyyypkörde jättesakta och trixade med millimeter hit och dit... och när jag gick ut för att se hur jag stod (VandrarVild var kvar i bilen) insåg jag att jag hade hamnat med båda högerhjulen uppe på trottoaren. Just när jag såg det så var det en tant som ångade fram och vrålade en massa obegripligheter, något om någon växel. Jag antog att hon skrek om småmynt men det var tydligen någonting om bilen hon gastade.
Sen kom det lite tydligare: "Så där kan du ju inte göra! Så där får du inte köra! Du körde på min bil!!!!" "Va, gjorde jag, nämen oj, förlåt..." sa jag och tittade efter om det syntes något på den lilla fjantbilen bakom. Det gjorde det inte. Under tiden vrålade kvinnan vidare. "Det är inte frågan om att förlåta!! Du kan inte göra så där!!!" "Uhm, näe, det var ju inte meningen..." försökte jag få fram men hon avbröt mig hela tiden, argare och argare. "Näää, 'inte meningen', det förstår jag också, men du kan inte göra så där!!!!"
Hon skrek och gastade, vrålade och gapade, och jag var lite stressad och tyckte inte att vi kom någonvart i diskussionen (som ärligt talat var ganska ensidig; "du kan iinte göra så där!!!") så till slut var det jag som höjde rösten: "Nä, nu måste du sluta skrika på mig för nu tänker jag gå in i bilen och då kan jag inte lyssna mer på dig! Jag måste köra ner från trottoaren och parkera ordentligt!!!!" Hon tystnade! Haha.
Sen att darling säger att jag "kör och parkerar som en fransman", det är högst orättvist, förstås. Detta var ett undantag och bara ren otur!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
En gång blev jag påbackad. Duns, skrap, gnissel blev det eftersom tanten framför mig dessutom svängde samtidigt. Min reaktion blev inte (som jag hade trott) "Meeeen stoooooopp vaaaad gööööör duuuuu?" utan helt ologiskt och bakvänt hoppade jag ur min bil och gick fram till henne och sa:
-- Oj, gick det bra med dig?
Hon var alldeles svettig och rödgråten, så jag bara sa något om att "hoppsan, ska jag hjäl...", men då körde hon iväg.
lotten: Va! Körde iväg?!
japps, det där var en eftermiddag att minnas, tanten var skapligt underlig. Satt hon där och väntade på att något skulle hända med bilen eller? dum tant.
Very best site. Keep working. Will return in the near future.
»
Great site loved it alot, will come back and visit again.
»
Skicka en kommentar