En misslyckad grej...

Jag är ledsen, Lotten, men jag kan inte anta din utmaning. Det går bara inte, det känns alldeles för känslosamt, det blir otroligt tungt och sorgligt, det är så mycket som kommer fram. Och hur ska jag kunna göra dessa mina sanslöst mycket älskade släktingar rättvisa på ett par rader?! Det går ju inte. Tänkte först lösa det genom att utvidga det hela med ett par fastrar och deras döttrar, men då måste man ju även ta med mostrarna och deras döttrar, och vad hände med de manliga kusinerna? På pappas sida är det dock tydligare, släktdragen som så väl har samlats i mig, även i mina bröder men mest i mig. Och pappa är min största idol i hela världen, av honom har jag nästan allt det hos mig jag är stolt över, hur ska man kunna beskriva det, och förstås även allt det som han har men inte jag? Så mycket fick dessutom pappa av sina föräldrar och det blir för mycket och för känslosamt att skriva om (att tänka på) mina farföräldrar, det går bara inte.

Sorry.


Dock, Lotten bad mig be mina vänner att anta utmaningen, så den som känner sig manad, skriv på bara! Och meddela mig gärna här när ni har gjort det.

Jag kanske återkommer.