Skit, bara, bara skit

Jag mår inte bra idag.

Och jag vägrar tro på att det beror på Michael Jackson, trots att jag måste erkänna att jag blev ganska chockad när jag fick nyheten; jag satt i bilen på väg till jobbet, rattade in Din gata och trallade glatt med till Billie Jean... tills Juan avannonserade låten med att säga att de spelade den till minne av Michael Jackson. Det kändes minst sagt lite opassande att jag så spralligt hade sjungit med... men jag har ju som sagt så glada minnen av den. Sorry, I couldn't help it, med andra ord. Äh, men varför reagerar jag då så starkt, till och med fysiskt, jag var verkligen inte ens ett av hans största fans?

Delvis beror det på att någon i bekantskapskretsen har drabbats av svår sjukdom och kanske aldrig blir frisk igen. Och nu har jag googlat och läst så mycket om sjukdomar hela dagen idag på jobbet att det känns som om jag själv lider av allt det jag läser om. Jag har extremt ont i huden, det känns jätteläskigt, det bränner och liksom kryper i den. Och lederna, aj, sprängvärker. För att inte tala om huvudet, migränkänningar och overklighetskänslor. Jag var tvungen att sova på lunchen och sen gick jag hem från jobbet bara ett par timmar senare. Klarade inte av att vara kvar.


Jag gör mina tappra små försök då och då att knacka hål på bebisbubblan och sticka ut huvudet (Hallå, världen, här är jag igen, minns någon mig?), men det är fan inte lätt när man då bara översköljs av en massa skit hela tiden. "Elände, elände, elände", som någon (Lars Ekborg?) sa en gång i tiden som parodi på ett nyhetsprogram. Att försöka hinna med att läsa en tidning med en uppmärksamhetskrävande tvååring är ett skämt, på tv ser jag bara på Barnkanalen (underbart med en egen, reklamfri, kvalitetskanal för barn!!), på nätet gör jag annat än läser nyheter... Men när jag väl försöker hålla mig ajour med yttervärlden forsar det fram sånt här:
* Max och Saga
* Engla
* Fritzl

Ja, de har hängt med mig ända sen förra året, trots att jag aktivt har valt att inte läsa och att stänga öronen! Det är alldeles otroligt hur hudlös jag blivit sen jag fick barn, nej, det är ingen tom kliché, jag blir själv vartenda lidande barn i hela världen och för att överleva det måste jag stänga av.

Och nu då, när jag gör trevande försök att åter kika fram:
* Barnen i Bromma som misshandlades av mamman
* Michael Jackson
*Den danska pappan som glömde ettåringen i bilen


Och så blir jag ledsen när jag ser att underbara Birro på grund av trakasserier stänger sin blogg.



Lite varmglad känner jag mig i alla fall när jag någonstans läser att Den vita stenen sänds igen. Och så har mini-crrly och jag sett på Madicken på tv ikväll. Tack för den verklighetsflykten.

Men vågar jag göra nya försök att hitta tillbaka till något slags vardag, till den riktiga verkligheten, till Stora Världen? Fan tro't.

Men är det någon som har fler trevliga och goda nyheter att dela med sig av (ja, så som Den vita stenen, till exempel), så vore jag så glad! :-)

Goodbyes

Michael, rest in peace.




Så overkligt, vad konstigt det känns, Michael Jackson död? Han ska ju liksom alltid finnas... och han var ju inte gammal. Att man alltid blir så överraskad när något sådant här händer. Men det är väl för att jag har hållit mig borta från nyheter och skvaller (till nu då...), tydligen kan för mycket droger och mediciner ha tagit kål på hans hjärta.

Det känns i alla fall oerhört sorgligt, The King of Pop har gått ur tiden.



He's out of my life.. men ändå inte, så klart.






*****

Och den förbannade jävla äckliga cancern har tagit Farah Fawcett, en annan av USA:s stora. Rest in peace, Farah Fawcett.

Glad midsommar!

GLAD MIDSOMMAR!!!






Bilderna är mina, så säg till om du vill låna dem! De är från midsommar 2008, från det mest fantastiska stället på jorden att fira midsommar på. Snart åker vi dit igen...

Om anknytning, nära föräldraskap och amning

Å, vilken jättejätteklok sajt jag just hittade. Den tar upp frågor om föräldraskap, anknytning och amning ur ett perspektiv jag verkligen gillar. Heja!

Dagens ord

Jag ska härmed aldrig mer ta fel på tamarillo, tamarind och tamariner.

*lovar högtidligt*

Men visst är det lite lurigt?!



Hoppas förresten att det går att läsa texten som jag länkar till även om man inte prenumererar på ne.se. Hur ser det ut, funkar det?

Rösta på miljöinspiratör!

Det var ju väldans vad jag uppdaterar idag då.

Skulle bara skriva att den högst eminenta (intressanta och snygga) miljötidskriften Camino (att jag aldrig har bloggat om den förr?!! Det har jag minsann tänkt göra, jag som läst och älskat den sen starten!) har en omröstning där man kan ge fem, fyra eller tre poäng till de tre personer man tycker inspirerar mest till ett grönt leverne.

In och rösta nu! :-) Och sprid länken!

HURRA FÖR OSS!

Förresten (igen), idag firar ju min darling och jag

våra första TJUGO ÅR tillsammans!

Hurra hurra hurra hurra för oss!!!

Och för Eva-L som sammanförde oss med orden "Jag tror att ni kan vara bra för varann".

Så rätt man kan ha! :-) Tack!

Sökning

Förresten var det häromdagen någon sick bastard som googlade sig fram till min blogg genom att söka på Inga Gill i bikini. Sorry men här blev det inget napp. Jag skulle garva tänderna av mig åt detta om det inte kändes så ... opassande.

Morgon

Men hur dum (och morgontrött) är man om man ställer sig och googlar på hardcore?!

Jo, det var en jobbuppgift, men ändå.




Jag börjar visst bli en visa här i huset med mitt kaffe från den läbbiga kaffemaskinen. Jag måste trycka på knapparna tre gånger för att fylla min stora mugg, inget daltande med koppar här inte. Det är dessutom helt odrickbart blaskigt om man inte väljer mocka, så det gör jag. Med extra styrka och extra stora. Tre gånger alltså. Men sen står man sig å andra sidan på det hela dagen!



Hur vill du ha ditt kaffe? Eller dricker du hellre te, choklad eller något annat?

Underbara helgen

Wow, vilken helg det blev. Heeeelt fantastisk.

Igår firade vi att den ömma modren hade fyllt jämnt men då varit bortrest (det var inte att hon varit bortrest vi firade!), hon fick en superfin buffé vi hade lagat, med recept hämtade just från Buffé (närmare bestämt nummer 4 2009 som körde uppdaterade favoriter i repris, t ex denna rostade potatissallad med mera) , champagne med 23 karat guld i (!), jättegott rättvisemärkt argentinskt vin till maten och så fika där jag (ni läste rätt!!!!!!!!!!!!!!!!! crrly i egen hög person!!!!!) hade bakat världens enklaste småkaka (annars hade jag ju inte lyckats...) och så hittade vi pappas supergoda bullar i frysen -- och brorsan bakade en fantastisk tårta (ej vegansk men jag smakade liten bit). I present fick hon ett par vandringskängor -- hon reser ofta på vandringsresor med sin särbo, och dessa var lätta och bra, dessutom snygga. Hon blev så glad! :-)

Efter en underbar promenad vid havet stoppade vi henne i badet. Och det var givetvis inte vilket bad som helst utan vårt bubbelbad, med varmt vatten upptappat och omgivet av en massa tända ljus, avslappningsmusik, en aromalampa med en god olja i, en varm handduk samt en mängd naturliga och giftfria badprodukter på badkarskanten. Även bastun var uppvärmd. Och massageutbildade brorsan gav henne sen en ryggmassage med massageolja. Hon var överväldigad, och vi alla kände att det var lyckat!


Det fanns dock något som störde, något som gjorde att min lördag inte var fulländad, och det var en fruktansvärd värk i hela höger sida. Jag hade kommit ihåg min kiropraktortid på onsdagen (halleluja) men efter att jag hade varit där mådde jag inte så bra. Hon fick loss någonting nere vid vänster höft men under fredagen drabbades jag av en kraftig huvudvärk, något jag skyllde på vädret, men på lördagen kulminerade värken och spred sig ner i nacken och axeln samt ryggen på höger sida. Jag gick på värktabletter och plågades väldeliga, kunde knappt sova.

Söndagsmorgonen inleddes med strålande sol och klarblå himmel. Vem hade kunnat tro det för bara någon dag sen? Ljuvligt. Än ljuvligare var att jag hade Egentid. Ja, det är ett heligt begrepp. Särskilt som jag har så svårt att hitta på något vettigt att göra då. (Alla vänner, hallå??!) Nu hade jag i alla fall hittat en yogakurs ute i det fria! På cykelavstånd! Lycka. Dock visste jag inte om det var någon idé att åka dit på grund av mina smärtor, men jag tänkte att jag kunde testa.

Det ångrade jag inte!! Det var helt fantastiskt. Vid en sidvridning knäppte och knakade det ryggen coh jag kände att det var en massa som lossnade. Förlösande andning och avslappning -- och mina tårar började forsa. Efteråt sa jag med känsla: "Så här rofylld har jag inte känt mig på flera år!" Och det är sant.

Sen har jag tagit en rolig och mysig promenad med min själs älskade (då mini-crrly sov i vagnen), ätit supergod mat, zzzzzzzzovit stenhårt i en timme (det behövde jag nog!!), tramsat runt med familjen på köpcentrum (men en tvååring lös på Bauhaus... det rekommenderas icke!! Varför i all världen står det en massa stegar överallt för?!), cyklat ca sex kilometer med mini-crrly bakpå medan darling joggade -- och så däckat ungen. Förutom allt övrigt lek och bus med gosungen, som är så rolig, kelig och påhittig. Weeee. En sån här hemmahelg, som dock ändå har varit händelserik, behövde vi!

Om omega-3 utan döda djur i! :-)

I flera år har det varit så himla inne med omega-3, överallt skrivs det om den nyttiga fiskoljan etc, etc, men är det ingen som har funderat på varför fiskarna har så hög halt av omega-3? Jo, det får de av att de äter alger! Det är algerna som innehåller en massa omega-3. Och varför då gå omvägen via fiskarna som ska jagas och plågas till döds när man kan äta alger direkt? Torkade alger är inte alls dumt -- i alla fall inte om man ändå gillar havssmaken (=fisksmaken, som jag personligen dock inte alls tycker om).

Nej, jag är dålig på att käka alger, tur då att det finns bra, helvegetariska alternativ för att få i sig omega-3! Jag har inte mindre än tre olika vegetabiliska omega-3-produkter hemma just nu:

* Pro Omega, Linolsyra-Alfalinolensyra. Vegetarisk kapsel. Från Alocost. På burken står det: "Alocost Pro Omega är en av de rikaste källorna till essentiella fettsyror. I vår moderna raffinerade kost blir det lätt brist på viktiga essentiella fettsyror. Ett bra sätt att balansera detta är att inta ett kosttillskott. Alocost Pro Omega innehåller både linolen- och alfalinolsyra vilka är utgångssubstanser för produktion av andra livsnödvändiga fettsyror." Nu ser jag dock att Alocost inte längre har kvar Pro Omega på sin hemsida, måste skriva till dem och fråga varför.

* När jag var i USA i vintras köpte min släkting något som hette Selba Seed, som hon var väldigt till sig över. Hon sa att det var jättenyttigt, att det innehöll omega-3 och var vegetabliskt och att hon använde det till all matlagning och bakning, från köttfärssås till hennes berömda carrot cake. Ja, morotskakan hade jag ju ätit av och inte hade den någon konstig bismak. Jag bestämde mig för att också köpa en burk. Sen har jag i ärlighetens namn varit lite dålig på att använda den men har några gånger öst ner lite i min goda sojafärssås för att boosta nyttigheten. Superbra!

Nu när jag läser på hemsidan förstår jag min släktings iver. Vilken grej! Salba Seed ska, enligt hemsidan, innehålla, gram för gram:

- 50 procent av folsyran hos sparris.
- 15 gånger mer magnesium än broccoli.
- 1,1 gång mer fibrer än All Bran.
- 2,5 gånger mer vegetabiliskt protein än kidneybönor.
- 8 gånger (!!!!!!!!!!!) mer omega-3-fettsyror än lax.
- 3 gånger mer järn än spenat.
- Dubbelt så mycket kalium som banan.
- 3 gånger så mycket antioxidanter som blåbär.
- 6 gånger så mycket kalcium än mjölk.

Visst låter det fantastiskt. Vad är då salba för något egentligen? Enligt företaget Source Salba Inc är det "ett urgammalt sädesslag som användes av aztekerna -- som var kända för sin extremt goda hälsa -- så tidigt som 3 500 år f Kr. Detta lilla glutenfria frö har mer omega3-fettsyror, fibrer och antioxidanter än linfröolja. Det har mer kalcium än sesamfrön, hög halt av C-vitamin, järn och magnesium."

När jag läser på flaskan ser jag att det kan användas istället för ägg i bakning, för det löser upp sig i vätskor, men man kan också låta lite Salba Seed följa med mjölet när man ska baka, det funkar som redning av såser och man kan bara, så som jag har gjort, bara strö det över eller i mat.

Hur får man nu tag i Salba Seeds, om man inte råkar ha vägarna förbi USA (eller Kanada), då? Ja, det verkar vara ett problem, tyvärr. Jag hittade en internetbutik i Polen (!) som verkar ha Salba Seeds i sitt sortiment. Kanske kan man hitta en bra nätbutik i USA som fraktar overseas? Har någon lust att forska i detta vore det intressant att höra om resultatet!


* Min tredje omega-3-produkt är en olja, som jag just har fått med posten (asch, jag menar DHL) och inte hunnit prova än. Den heter Omega & more Perfect Balance och jag beställde den från Grön Gåva. På förpackningen står: "Välgörande mix av olika oljor som innehåller omega-3, omega-6 och omega-9. Alla oljor är ekologiskt certifierade, oraffinerade och kallpressade. Vegetarisk." Vill någon veta mer exakt vilka oljor Perfect Balance innehåller kan jag rekommendera att klicka på länken ovan, där jag markerar det fullständiga namnet. Det ska bli spännande att testa denna olja. Och så ska jag förstås börja använda min Salba Seed mycket, mycket mer! :-)

Stressliv och blod och så

Jadå, jag lever (jag stressar, alltså är jag) men jag hinner aldrig över huvud taget reflektera över något, allt bara rusar på i en vansinnig takt och jag har fullt upp med att hänga med. Dock misslyckas jag ganska mycket, så nu mår jag inte så bra, tarmen blöder och jag har återkommande migränanfall och jätteont i alla leder. Snacka om att jag inte ska stressglömma bort min kiropraktortid idag, som jag gjorde förra veckan!!!!!!!!!! Min älskade kiropraktor hjälper mig ju med alla ovanstående problem och det var verkligen katastrof när jag -- på grund av allt bankstrul!! -- missade förra veckans tid.

Det som stressar mig mest är att jag måste hålla koll på alla andra, jag som har fullt upp med att inte vimsa bort mig själv. Delvis är det ju ungen såklart men det är väl okej, värre är det med alla vuxna runt mig som trasslar till livet för mig genom att inte göra det de ska -- och så måste jag ordna det och tänka för alla andra. Jag hatar det!!!

Exempelvis har jag fortfarande inte fått mitt Visakort. Trots upprepade påstötningar på banken, jag har ju till och med varit där, det tar en halvtimme att gå enkel väg och jag hade en vagnhatande unge med mig -- ni kan själva räkna ut resten (på väg dit "biblioteksröstade" jag [ja, poströsta kan man ju inte kalla det] dessutom, snacka om effektiv!). Ja, nä, utan Visakort är livet rätt jobbigt och nu har jag ju fått klara mig i flera månader, suck.

Vidare virrade en tjej på dagisköket till det för mig igår när hon påstod att hela förskolan hade öppet igen efter semestrarna en viss vecka när jag var säker på att Minicrrly måste gå på en annan förskola (de slår ihop alla dagis under några veckor i sommar). Nej då, hon var så säker på sin sak så, så jag blev tvungen att dubbelkolla det med min man och min chef och dessutom dagisavdelningen, något som tog hela min så välbehövliga vilotimme igår då svärmor var ute på sovpromenad med Minicrrly. Kökstjejen hade fel men det hjälpte inte, jag hann aldrig vila och dessutom inte ens laga lunchen som skulle vara klar när svärmor återvände. Gah.

Svärmor ja. Jag tänker inte säga nåt här och nu *kniper ihop munnen och sätter mig på händerna* men en del gäster tar lite mer energi att inhysa än andra. Och jag har under dessa dagar varit tvungen att tänka och planera och ta ansvar för både mig och Mini-crrly och svärmor och hennes särbo.


Jag är trött.





Dessvärre fortsätter livet så här ett bra tag framöver. Darling och jag måste verkligen skärpa oss.

Vänner, särskilt Anna (det är så mycket jag vill säga till dig), jag saknar er!! När livet lugnar sig något (läs: Så fort vi har börjat lära oss att säga nej till lite av allt kul...) hörs vi, okej??

Nudelonsdag

Nudlar till lunch idag, jag äter den ensam så jag kör lite slarvmat. Annars har jag ju varit extremt ambitiös och duktig med maten sen jag blev vegan och särskilt sen jag blev mamma. Det borde jag ju egentligen blogga om lite oftare, faktiskt. Men idag nudlar som sagt. Och varenda gång jag äter det så tänker jag på M-P, som lärde mig att äta denna delikatess. ;-p Det var jag som införde nudlar i detta hushåll, och alltså kollegan och dåvarande vännen M-P som introducerade dem för mig.

Jag var hembjuden till hennes lilla etta med kokvrå i det uttalade syftet att hon skulle koka nudlar åt mig. Detta var inte mer än cirka tolv år sen, dessförinnan hade jag aldrig haft lyckan att njuta denna kulinariska spis. Hon kokade nudlar och vi åt. En enorm pastakastrull. Vi nästan sprack. Sen åt vi lite till. Och lite till. Vi smällde i oss en tre, fyra paket var innan vi var nöjda. Trots det har jag då och då fortfarande kunnat äta nudlar, tänk att vi inte föråt oss!

Idag snitsade jag dock till nudlar + kryddblandning (med massor av E-nummer i) med kidneybönor som var vända i en dressing bestående av Alpro naturell yoghurt + pressad vitlök + salt + peppar + färsk sönderiven basilika. Mums! :-)

Resor och räkor

Hjäääälp, jag hinner ju aldrig skriva, livet bara forsar fram och rusar på i en vansinnig takt, så mycket kul händer hela tiden, när skulle man hinna sätta sig ner och skriva om det?!


Jag är bland annat ännu en utlandsresa och tusen upplevelser rikare... Bilder kommer!


Men nu... Sitter på jobbet och har surfat runt en massa som vanligt (jag har ju betalt för det!) och hamnade på följande sida. Uppslagsord Mysis alltså. Vad tusan är det, tänker jag som tycker att det låter himla gulligt. Kanske har jag till och med kallat någon så?


När jag läser håller jag på att skratta ihjäl mig. "Min kära lilla pungräka!" :-) Nej, där går väl gränsen, undrar vem som skulle bli lycklig över att bli jämförd med en sån här?



Mysig Mysis?


Hoho.

Bilden är lånad från ne.se.

Slarv-crrly

Jag blir så jäääädra trött på mig själv och mitt ständiga slarv när det gäller allt, och särskilt viktiga saker... Mitt senaste är ett bankkrångel, men till att börja med var det faktiskt inte mitt fel:

På baksidan av mitt Visakort kunde man inte längre urskilja de där sista tre siffrorna som man måste uppge när man handlar på nätet, vilket var väldigt irriterande. Eftersom det är krångligt att söka upp mitt bankkontor personligen (och eftersom ingen på kundservicesidan vill befatta sig med mig på grund av att jag inte har lyckats skaffa mig en personlig kod) så ringde jag min bankkontakt, en supertrevlig och serviceminded kvinna. Hon lovade att fixa båda mina problem, förutom Visakortet även att se till att mitt bank-ID fungerade.

Det är ju också ett kapitel för sig med detta bank-ID; jag brukar alltid logga in på min mans konto när jag betalar räkningar etc eftersom alla kontonr och gironr vi har använt sparas där, och då ser jag aldrig när mitt bank-ID är på väg att gå ut -- så plötsligt *hoppsan* har det en dag gjort det, märker jag när jag väl måste in där... Som nu, när jag var tvungen att ha det för att kunna deklarera.

Nu skulle det dock inte vara några problem: min bankkvinna försäkrade att jag skulle få ett nytt Visakort inom ett par dagar, och så fick jag en kod till att förnya mitt bank-ID. Mitt gamla Visakort skulle jag, när jag fått det nya, gå till en bankomat med och slå in fel kod tre gånger för att få kortet spärrat, för att slippa betala för två kort.

Samma eftermiddag försökte jag betala med mitt Visakort men fick nej. kortet var redan spärrat. Som tur var har jag ett Eurocard också, så det fick bli det istället. Men mitt nya Visakort kom aldrig... Jag väntade och väntade, och handlade mer och mer på kredit... kostnadsfri i alla fall, som tur är. Bank-ID:t var det en massa krångel med, men till slut fick vi det att fungera. En gång. Sen försvann det plötsligt bland valmöjligheterna, där fanns bara min mans konto, hur mycket vi än försökte.

Jag sökte min bankkvinna i flera veckor, och mejlade henne till slut om mina problem. Jag fick en ny kod till bank-ID:t och blev lovad ett nytt Visakort. Det är nu krångel- och strul-crrly kommer in i bilden.

Stress-crrly noterade nämligen snabbt, väldigt snabbt, en dag att Visakortet hade kommit med posten. Så som hon kommer ihåg det tog hon inte ens loss det från papperet det satt på utan hon la alltihopa (papper + kort) i posthögen på köksbordet. Sen dess är det spårlöst försvunnet. Koden (som aldrig dök upp till det förra utlovade kortet) har kommit, och den har crrly lagt på ett säkert ställe, hon vet just nu inte riktigt exakt var, men säkert är det. Kortet däremot är som sagt borta, alldeles borta. Suck.

Nå, det nya bank-ID:t då? Hmmmm, stress-crrly har helt enkelt inte hunnit försöka logga in på det, och nu har tiden man har på sig att göra det förfallit! Hurra liksom.

Hmmmmmm, nu vågar jag inte ringa min bankkvinna igen, jag måste helt enkelt försöka ta mig till bankkontoret, med såväl bil- som vagnhatande unge som dessutom är väldigt rymningsbenägen när man är inne någonstans.

Varför ska jag alltid krångla till allting så?!

Dagen efter

Splitter, splitter, splitter överallt. I de påsar med grejer vi hade glömt kvar hos mamma, som låg i hennes bil. Splitter i skötkasse och splitter i små kläder. Isch.

Kränkningen är ju värst, den och så vetskapen om hur mamma har kämpat för att få ihop alla dessa små fina presenter. Bäddsetet ...!


Men vi försöker se det från den ljusa sidan. Det har inte varit så svårt att hålla undan detta från mini-crrly, hon har inte förstått vad som har hänt eller vad hon har missat. Eller hur synd det är om mormor.

En demolerad ruta är ju ingenting jämfört med en del andra (före detta) bilar man har sett på andra pendlarparkeringar.

Och framför allt: Mamma kom inte på tjuvarna medan de höll på. Det är ju lätt att inse att det hade kunnat gå mycket, mycket värre ...




Jag håller mig sysselsatt här minsann: Efter osedvanligt kladdig frukost och myror i hela soppåsen, slängde jag ut påsen på trappan för senare befordran till soptunnan. När jag just öppnade dörren väntade en sanslös syn: en upphackad kasse och sopor över hela gatan! Gaah.

Efterlysning: mini-crrlys stulna presenter!

Man upphör ju aldrig att förvånas ... Så jäkla illa jag mår nu.



Mini-crrlys mormor (minst lika superstressad just nu som vi, och fyller dessutom jämnt på mini-crrlys födelsedag) reser bort på sin födelsedag och är borta två veckor, så därför skulle hon snabbt komma förbi ikväll för att fira mini-crrlys 2-årsdag några dagar i förskott, vi hade precis lyckas pressa in den här kvällen till det ...



På väg hit ringer hon och är helt förkrossad: Det har varit inbrott i hennes bil på pendlarparkeringen och alla mini-crrlys födelsedagspresenter, som naturligtvis låg helt dolda längst bak i bilen, är stulna!! :-[



Så istället för en kul och trevlig kväll här med en massa glada minnen fick hon sitta hos polisen i flera timmar...



Hon var här en stund ikväll, långt om länge, men det var ingen fest precis. Darling fick hålla på med den trasiga rutan och dammsuga bilen från allt splitter.



Jag undrar bara: HUR FAAN KAN MAN STJÄLA PAKET MED BARNPAPPER PÅ??????????????????????????????????????????



Jag ska hålla koll efter grejerna på Blocket och Tradera, ni kan ju kanske hojta (ni som ändå hänger där) om ni ser en grön Barbapapaklänning i stl 92 t ex (den är nog enklast att känna igen av presenterna), sen var det en vit hängselklänning, en Alfonsbok (hon kommer tyvärr inte ihåg vilken), en bok om en cirkus, en målarbok, en lila plastvattenkanna och -- det värsta av allt: hemsydda lakan och örngott till docksängen som hon hade suttit och slitit med gud vet hur många timmar...



Hon kommer inte ens ihåg alla presenter nu, det var kanske mer. Ja, en illgrön tröja med en katt på, från mormorsmor.





Här är länk till Barbapapaklänningen. (Typ mitt på sidan, "Varför Därför Barbapapa Klänning Pris 149:-- Se bild här nedan! Den är lånad från Åhlénssajten jag länkar till.)






De hemsydda lakanen var vita i botten och djur, bl a katter, på.





Jag är så himla ledsen, mamma är inte precis rik och har ändå lagt ner en halv förmögenhet på alla dessa presenter, och dessutom suttit och sytt!





Tur att inte mini-crrly fattar nåt av allt det här i alla fall...





Mitt ärende alltså: Ser ni nåt av detta till salu på nätet så är jag supertacksam om ni tipsar mig. Även om vi inte får tillbaka grejerna så vore det rätt skönt att sätta dit skurkarna... Tack på förhand!



Och: varning för att ställa bilen på pendlarparkeringen vid Sångarevägen på Östra Torn, vid Ericsson, i Lund!

Göteborgsflörtar

mini-crrly har tydligen riktat in sig på att flörta in sig hos morsans gamla kändiskärlekar ... Hittills har hon i alla fall hunnit med ett par stycken under sitt korta liv. Det kärlekarna har gemensamt, förutom att de råkar komma från Göteborg och diggades storligen av morsan (crrly dårå) under 80-talet är att de dessutom är/var stora idrottsprofiler.

När vi härom månaden var på stor fest i Göteborg var Patrik Sjöberg med familj också där. De sa att de tyckte att mini-crrly var söt.

I lördags var det minsann Glenn Strömberg i egen hög person som det flörtades med, det var faktiskt han som började! Tur att mini-crrly har lärt sig hur man flörtar med kraftiga ögonblink så att hon kunde ge tillbaka.

Jaha ... så vem kan det tänkas bli härnäst? När Glennen Strömberg är nämnd ovan så måste ju såklart även Hysén vara med, men sen får det vara stopp för fler Glennar här, sorry Martindahl och allt vad ni hette.

Den enda idrottskärlek crrly när det begav sig lyckades träffa och pladdra lite med (och få en autograf av, och dessutom ett överjordiskt smajl av som hon fortfarande blir lite knäsvag av när hon tänker på) är Miro Zalar. (Leendet crrly fick var minsann mycket större, så mycket kommer jag ihåg! ;-) men frågan är vad tusan vi pratade om...)

Får se vem mini-crrly lyckas snoka upp nästa gång, några förslag på vem hon ska satsa på?!

Våryster

Pirrig.

Darrig.

Stirrig.



Tänk att du fortfarande får mig sån.

Skriva, skriva, skriva

Igår träffade jag en ung författare ... och blev påmind och inspirerad. Tankarna och drömmarna om att skriva bubblade upp med full kraft. Varför trycker jag ner dem? Varför har jag tryckt ner dem så länge, i så många år?

Visst, jag skriver, här, annorledes på nätet samt i jobbet. Men inget "vettigt" liksom. Vad nu vettigt är -- jag har ingen aning om vilken del av mig som ska skriva ens, den "seriösa" eller den flamsiga. Kanske båda. Men man kan ju inte skriva något seriöst med flams i. Då blir ju alltihopa per definition flamsigt. Eller?

Jag har ju alltid älskat att skriva, men har inte (mer än i huvudet) skrivit någon bok sen den jag författade när jag var fyra år och som handlade om Olle som klädde ut sig med sin lillasyster och sen åkte med hela familjen till farmor och råkade ut för en del äventyr på vägen. Ett mästerverk, givetvis! ;-) Hade jag en skanner så hade jag tryckt upp den under näsan på er, hehe.

Jag skrev alltid de längsta och mest spännande och roligaste uppsatserna, de lästes alltid upp, jag fick skriva grejer till skolkabarén, jag har överösts med beröm, bara fått lovord ... så varför låter jag inte allt flöda fritt, varför har jag inte fortsatt göra det, bara på kul, hur kan man bara få en massa prestationsångest över alltihop?! Så jävla värdelöst liksom.



Min senaste bokidé bara ska jag sätta i verket. Den ska bli av. Jag förstår inte varför jag alltid skjuter upp allt till den grad att det blir inaktuellt, antingen av samhälleliga skäl eller helt enkelt för att jag aldrig skriver upp något utan istället glömmer alla idéer och uppslag.

Dumt, så dumt.

Jag ska skärpa mig. Ehum.



Kanske borde jag se till att få gå på kortison igen?! När jag gjorde det en kort period, för drygt tio år sen, såg mitt dagsschema ut ungefär så här:

Upp klockan fyra på morgonen, åt tre stora äggmackor + gröt. Storstädade lägenheten. Åt en andrafrukost: fler mackor. Påbörjade samt avslutade läsningen av en hel roman. Väckte min man, som gick till jobbet. Åt dessförinnan frukost med honom: fler stora äggmackor. Började planera för lunchen. Handlade till lunchen. Funderade under tiden oerhört intensivt på massor av saker, tankarna och infallen forsade oupphörligen fram i skallen, bland annat manusidéer och uppslag till uppfinningar av alla de slag.

Gick hem och tillagade lunchen. Åt. Mycket (man får en oerhörd aptit av kortison). Läste under tiden fler böcker samt dagstidningen. Tankarna rusade hela tiden runt samtidigt. Diskade. Började planera för middagen. Läste lite till samt gick på stan för att hämta ut ett paket. Drabbades av en skrämmande paranoia från ingenstans, var tvungen att smyga längs husväggarna och klarade knappt av att gå in på posten och ta en nummerlapp. Efter att jag tagit nummerlappen gick jag ut och stod och tryckte runt ett hörn och såg in genom fönstret på nummerdisplayen, det var jättejobbigt att gå in och hämta paketet.

Gick hem och öppnade paketet. Skrev brev på datorn (hade dock ej internet på den tiden). Läste lite till. Samt åt. Mest mackor igen. Brottades med alla galna infall i skallen, skrattade åt en del, skrämdes av andra. Ringde kompisar och mamma. Välkomnade mannen hem från jobbet, åt med honom. Diskade, for runt och plockade och fixade. Läste lite till. Var uppe halva natten. Klarvaken. Med tankar som rände och rusade och ramlade runt.

Gick upp klockan fyra.

Etc ...


Vad jag inte gjorde:
Sov tillräckligt.
Vilade.
Mådde bra. Nävisstja. Jag ska nog inte ta kortison igen ... Måste klara av självdisciplinen och uppbåda energin och skrivarlusten ändå ...

crrly-bok!

Jag har förresten hittat den ultimata crrly-boken: måste ha! :-)

Det här bara: "... confessions from curly gurls, advice to take to your stylist. And for gurls seeking their inner curl, compassion and encouragement to let their hair break free-and to put the fear of frizz behind them forever. Because from now on there's no such thing as a bad hair day.


Yeah!

Flytgolv

Nån mer som tycker att begreppet flytgolv är oerhört fantasieggande?!

crrly är nyttig

WOW, jag har ingen bärfisunge längre, en som ständigt klänger och ständigt vill bli underhållen, så nu kan jag med lätt och gott samvete säga till alla som liksom jag har haft det så: Det går över! :-)

Istället kutar hon omkring och pladdrar glatt om "momo", "Telma" och "Data" i sin (min gamla trasiga) mobiltelefon (samtalen handlar alltså om, i tur och ordning, mormor, Selma [stora katten] och Saga [lilla katten]), medan jag kan göra vettiga, nyttiga saker som att beställa klipp och färg hos Big Hair Mama (ekofrisör i Malmö, yeah!! Jag sviker inte Joshua men jag begriper inte riktigt var han håller hus nuförtiden) samt baka! :-) :-)

Ja, hrm, nu vet ju alla som har följt mig ett tag att jag nog inte ska våga mig på några avancerade projekt, men jag har iallafall just gjort Chokladkexbitar ur Vegolandet Veganias kokbok -- med benäget bistånd av min dotter! :-) Vi ska nämligen åka in och hälsa på på min gamla arbetsplats i eftermiddag, och då vill jag ha med något gott till fikat. Just bara för att det är så olikt mig!

... Sen har jag ju inte påstått att det blev gott ... och det återstår att se, för smeten står och stelnar i kylen just nu. Jag gick inte riktigt efter receptet, för hur vet man ungefär hur många digestivekex 150 gram är, när ens paket på 400 g redan är öppnat och man inte ser hur många kex som redan är uppätna? Dessutom var min chokladkaka bara på 100 gram, inte 200... Och sirapen hällde jag på känn direkt ur flaskan. Så, som sagt, det återstår att se hur resultatet blir!



Recept Chokladkexbitar:

50 g vegetabiliskt margarin
2 msk sirap
200 g choklad
150 g digestivekex, i små bitar

Smält margarinet och sirapen i mikron eller i en kastrull på spisen. Bryt chokladen i bitar och blanda i. Rör tills chokladen smält helt. Blanda i kexen. Bred ut blandningen i en oljad eller smörpapperklädd form, ca 15x20 centimeter stor. Låt stelna i kyl. Skär i rutor.

(Hämtat ur Veganias kokbok)

Stoppa tiden!

Kan ingen stanna tiden nu, just så här vill jag nog ha det i evighet tror jag, värmen (som i och för sig just är på väg bort för den här gången, verkar det som), allt som blommar: min magnolia! Rapsen som har blommat i över en vecka nu! Alla fruktträden! Ååh. Det är så makalöst, magiskt, andlöst vackert, och allt roligt bara rasar in och ramlar över mig. Här, nu, vill jag vara. Alltid.

Inte minst också vill jag göra en liten paus när det gäller Mini-crrly, den här tvåårsåldern är sååå ljuvlig, hon är inte alltför trotsig än (*host*) men pladdrar och busar och far runt och har en massa kul funderingar i sin lilla lockiga skalle, hon är fantastisk och sprallig och glad och full av roliga upptåg -- och härmas! Så vanvettigt roligt. *hur förälskad som helst*

Slånbär vid havspromenad

i slutet av april.

Mitt japanska körsbärsträd!

Min magnolia!

Utslagen redan runt 25 april!

Idyll

Vi tillbringade påskledigheten i en idyll. Något annat kan man inte kalla det.









Skog! Blåsippor!




Spegelblanka Vättern
med skärgård.









En and tittade förbi.






Bilderna är inte mixtrade med förutom förminskade (och ett halvhjärtat försök till vattenstämplade ... Sno inte bilderna tack, de är mina!). De är klickbara.







Det här (nedan) måste väl platsa som en av Sveriges vackraste skolgårdar? Runt den röda hinken (före .com) är det fullt av både blå- och vitsippor. Skog, liksom! (Säger sydvästskåningen som ständigt längtar efter äkta trollskog...) Massor av träd! Pinnar! Stora klätterstenar! Och utsikten sen! Över åkrar, ängar, hagar, berg och lantgårdar! crrly blir sååå romantisk.

Minicrrly ägnar sig åt en favorit-

sysselsättning på den otroliga

skolgården.

Morgonvims

Å, det är samma sak varenda gång jag ska lämna mini-crrly på dagis på morgonen, tur att jag inte gör det så ofta: jag glömmer alla mina egna saker. Oftast är det glasögonen eller stämpelkortet, idag båda delarna. Jag kom minsann ihåg att packa ner andra kläder till dagis, galonbyxor, tröjor och sneakers, gudbevars, istället för overall och vinterkängor. Men det är som om min hjärna bara får plats med ett visst antal saker åt gången; följaktligen blir det liksom inte rum för mina egna saker. Prioriteringar, prioriteringar.

Ah, jag får väl klara mig. *gnuggar ögonen lite*

Fler perspektiv

Idag träffade jag några människor som jag inte har sett på cirka 25 år. (Tjugofem år!) De gjorde glada miner och tjoade förtjust och kastade sig om halsen på mig medan de skrek mitt namn rakt ut. Jo, det var kul att träffa dem. Men det var ganska överrumplande. Att jag skulle kastas tillbaka i tiden så där, det var helt oväntat. Dessutom kallade de mig för mitt gamla namn, efternamnet då alltså. Det kändes mycket mystiskt. Som om det var någon helt annan person. Men det var det väl till stor del också.

Rätt roligt ändå. Att uppenbarligen göra intryck på folk på det viset att de 25 år senare blir så glada och spralliga när man möts igen?!

Perspektiv

Jag upptäckte idag att det var hemskt nyttigt att gå en ny promenadrunda istället för som vanligt bara runt nere vid havet. Det finns ju faktiskt här i hålan mängder av fula hus, gamla hus, slitna hus, skruttiga hus, och inte alls bara de där tjusiga jättepalatsen... Det kan nog vara bra för mig med alla fördomar att tänka på! ;-)

Snacka om aprilväder förresten. Från tjugo grader, strålande sol och totalt vindstilla igår till igenmulet, isvindar och åtta grader "varmt" idag. Brr.


Ja, det här med hus. Vi ska på visning idag, bara på kul. Men åh, vad vi är trötta på mycket i det här huset. Drömhuset (snyft). Där vi skulle bo för alltid. Där vi trivs SÅ mycket. Men där vi nu också har insett hur otroligt opraktiskt det är. Hur få rum vi har. Hur mycket outnyttjad yta. Hur enorma uppvärmningskostnaderna är, trots utbytt värmesystem. Och en jättepool! Som bara är där. Som inte används, nästan. Som kyler ner hela huset. Som kräver skötsel... Vi behöver också verkligen byta alla fönster och dörrar. Allt bara rasar sönder. Nytt kök, ja tack. Till och med mini-crrly blir vansinnig och står och sparkar på köksluckor som inte vill gå igen helt.

I huvudet snurrar det. Massor av tankar hit och dit. vi med våra projekt. Räcker det inte med adoptionen, liksom?! Nej, det som krävs nu är antingen en helrenovering/ombyggnad eller en flytt. Flytt?! Ångest. Vi har hittat ett nytt Drömhus, ett nybyggt. Men läget är inte perfekt. Så nej... Inte nu.

Jag har insett att jag är trygghetsnarkoman. Jag är ingen avhoppare och jag håller gärna fast vid det jag har. Samma karl, samma jobb, samma hus. Samma land. Ja, ungefär så. Mer och mer för varje år, känns det som.

Ja, herregud, vi får se vad som händer. Stora grejer är i alla fall på gång...

Fredag!

Jag måste nog lära mig -- igen! -- att säga nej lite mer till saker, tror jag. Att sova och sånt känns bara jäkligt överskattat just nu när det händer så himla mycket kul jag vill vara med på hela tiden. Nattsudderi hemma och borta, och skojiga aktiviteter av vitt skilda slag såväl tidigt på morgonen som senare på dagen, kvällen eller natten.

Ikväll är det Chicks on Speed som gäller!!! Ska det bli kul eller ska det bli K U L ??!! Senast det begav sig var det ett jäkla röj, hej och hå, publiken skuttade upp på scenen och härjade, dansade och sjöng, crrly snubblade över en liten högtalare och flööööög, men blev liksom nerplockad uppifrån luften av en söt tjej som var så cool och bara fortsatte dansa med crrly, weeeee.

Häng med ikväll och b u s a !!! :-)

Världens godaste choklad

Hur god kan en choklad vara egentligen?! Divine Dark Chocolate After Dinner Mints smakar alldeles fantastiskt ljuvligt. Och är vegansk! Och rättvisemärkt! Helt sanslöst bra.

På hildur.se kan man läsa bland annat följande om Divine:

Divine choklad görs på de finaste bönorna från kooperativet Kuapa Kokoo i Ghana.

---

Kuapa Kokoo
För att möta hotet att förlora sina hem under Ghanas liberalisering av kakaomarknaden under 1993 gick en grupp av visionära bönder ihop och startade ett kooperativ. Kooperativets mål var att samla in och sälja kakaon för medlemmarnas egen vinst. Uppbackade bland annat av av Twin (en engelsk Rättvis Handel-organisation) startade de kooperativet som fick namnet ”Kuapa Kokoo” som på det lokala språket twi betyder ”De goda kakaoböndernas företag”.

Deras motto är ”Pa Pa Paa”, vilket betyder ”Det bästa av det bästa av det bästa”. Organisationen är gjord av och är till för kakaobönderna själva och deras mål är:
· Ökat inflytande och representation för bönderna.
· Social, ekonomisk och politisk ”empowerment”.
· Ökat inflytande för kvinnor i hela organisationen.
· Ekologiskt hållbar produktion.


Denna underbara choklad hittar du på Astrid och aporna i Malmö och hos någon av The House of Fair Trades återförsäljare (exempelvis Världsbutiker).


Tack, Kattalena, för chokladen! :-) Det finns faktiskt, tro det eller ej, lite kvar fortfarande! Jag är typ bäst i världen på att njuta sakta, lite i taget, av sånt här!

Vem fan har snott min mössa??!

Till dig som någon gång mellan den 25 mars och 1 april stal min svarta, varma Thinsulate-mössa ur en kundvagn utanför ett Ica Maxi-varuhus i norra Skåne:


Mössan var svettig, jävligt otvättad och äcklig och dessutom fullsmockad med loppor och löss!!!









Jag behöver fan min mössa, det blir ju aldrig varmt. Jag fryser.

Avstängningstimmen

Om knappt en timme börjar den. Earth Hour. Som går ut på att få alla världens makthavare att fatta att vi måste skärpa till oss gällande missbruket av den enda planeten vi har. Mellan 20.30 och 21.30 låter vi alla lampor vara släckta. Och kikar ut för att se vilka av våra grannar som är totalt ignoranta och vilka som bryr sig... ;-p

Även förvirrade *host* crrly ska alltså försöka komma ihåg detta. Antar att det betyder att man ska stänga av tv och dator också. Vad man då hittar på... Tja. Jag kommer antagligen att gå och lägga mig faktiskt. Det blir ju nämligen sommartid inatt också, och eftersom mini-crrly imorse fick för sig att vakna 05.15 så vågar jag inte tänka på vilken tid hon därmed antagligen kommer att vakna imorgon bitti/inatt...

Biltrubbel

Igår hände en sån där knasig sak som det är typiskt crrly att råka ut för...

Jag hade just hämtat mini-crrly på dagis, och vi befann oss i bilen på parkeringen utanför förskolan. Ungen ville leka när vi gick ut från dagiset men jag hade inte satt på henne overallen så hon fick inte vara ute så länge när vi var på väg till bilen. Lite gnäll och gnöl, och än värre blev det när jag satte fast henne i bilstolen. Nå, jag lät mig inte stressas (så mycket) av det utan grejade för att få fast det lilla barnet i bilstolen.

Medan jag höll på med det stängdes plötsligt bildörren på min sida, av den kraftiga vinden. Jag satt på snedden på den lilla trånga platsen i baksätet som blir kvar på varje sida där bilstolen i mitten tar mycket plats, och min långa jacka hängde till hälften utanför bilen när dörren for igen.

Jag drog reflexmässigt i jackan men den satt fast. Då försökte jag öppna dörren, men det gick inte. Den satt fast! Och jag satt fast i den! Min första, omedelbara tanke var att krångla mig fram till framsätet för att få tag i telefonen för att ringa darling (varför tänker jag alltid så?!), men vad hade han kunnat göra, flera mil bort?

Nå, fram till framsätet måste jag ändå, det var enda sättet att ta sig ut, insåg jag. Jag lyckades som tur var tänka bort cellskräcken! Det var nästan det bästa av allt.

Dottern hade tröttnat helt och börjat skrika, och samtidigt som jag försökte lugna henne krånglade jag mig ur jackan och därpå stövlarna, som var alldeles för stora för att jag skulle klara av det jag nu hade föresatt mig. Därpå vidtog en mycket speciell operation, där jag på grund av att det var så himla trångt fick typ hoppa bock sittande, över lillan i bilstolen och sen liggande utefter taket kravla/åla mig ner i framsätet (hur jag lyckades är mig en gåta) och därifrån öppna förardörren och tassa ut i strumplästen för att kunna rycka upp bakdörren där jackan satt fast!

En aning fånigt kändes det med alla andra dagisföräldrar och -barn runtomkring men ganska knasfnissigt också. Jag undrar vad mini-crrly tänkte; hon tystnade i alla fall när jag gjorde mina speciella åthävor för att lyckas ta mig ner i framsätet och sen dök upp utanför bilen, öppnade bakdörren vid henne och började klä på mig stövlar och jacka igen.

Nu ska jag strax till dagis igen, får se vad jag kan bjuda på för fredagsunderhållning idag... ;-p

Varför man inte ska lita på stavningskontroller eller Om gos

Här sitter man (crrly) och författar ett högst seriöst mejl till sin dyre make, där man använder ordet gos, och se! Det kommer fram en liten röd läbbig mask och lägger sig under detta uttryck. Gillas ej. crrly högerklickar på gos för att se vad stavningskontrollen i mejlprogrammet istället föreslår och får fram:

Glos
Gnos
Gods
Gols
Goms


Efter lite klurande tror hon sig nog kunna bilda meningar med samtliga dessa ord, men hur kan gos inte gillas?! Hur kan denna för mänskligheten så betydande, ja livsavgörande, aktivitet så totalt ignoreras av ordlistan?!

crrly vill ta ett snack med datanörden som har skapat stavningskontrollens ordlista. Det vill hon. Hon kan sträcka sig så långt att hon till och med kan visa denna datanörd exakt hur betydelsefullt gos är! ;-)

crrly med dotter på museum

Måste bara visa en cool bild. Naturhistoriska mueet i Göteborg, crrly med dotter poserar.

Tittut!

Museet var en succé bland stora och små människor, men vad läskigt det var med alla mördade djur. Många av dem var bara några timmar gamla när de dödades! Otäckt, tycker crrly som alltför väl lever sig in i situationerna kring dessa djurs födelse och därpå alltför snara död. Minizebran, vilken söt liten art, vad heter den, tro? tänker crrly glatt och travar fram till skylten... och läser att den blott är några timmar gammal. Så jävla fegt. Kolibrierna med namn längre än dem själva, ett helt pyttelitet bo med miniunge i -- torkad, isch.

Elefanten var JÄTTE-stor. Bild kommer kanske...

Mejl med myter

Så mycket händer här att jag bara har fullt upp att leva livet och inte hinner skriva om det! :-)

Nyligen dök plötsligt och oväntat spöken från det förflutna upp och brakade rakt in i mitt liv; så passande då att jag samtidigt fick ett mejl som gjorde mig så oroad att jag var tvungen att ta itu med det istället för att förfalla till grubbel... Mejlet var från en släkting i en stor och mäktig nation (gissa vilken), där de har fått för sig otäcka saker om oss och hur vi har det i vårt land. Släktingen var mycket bekymrad, och det blev jag också -- över släktingens och hennes landsmäns världsbild.

Jag vidarebefordrade hennes mejl till ett gäng noga utvalda vänner för att be om hjälp att bemöta detta, och svaren jag fick av dessa mina fantastiska vänner överträffade alla mina förväntningar. Jag fick ta del av forskning och statistik, ett helt gäng jättebra länkar och tidningsartiklar. Jag översatte en del av det så gott jag kunde, la till några personliga anmärkningar och synpunkter, skickade mejlet till släktingen och höll andan. Jag kunde bara inte förhålla mig saklig och neutral! Men vad svårt det är. Jag vill absolut inte att dessa släktingar ska försvinna ur våra liv, oavsett om de har en del hårresande värderingar. Tänk om de nu skulle bli jätteupprörda och avsky oss...

När jag fick svaret av släktingen kunde jag andas ut. Hon skrev att hon var väldigt lättad över vad jag hade att säga och att hon ju vet att man aldrig kan lita på nyheterna eftersom de alltid är så vinklade. Men tyvärr finns det de som inte tänker som vi och som går in för att upprätthålla lögner. Ingenting kan ändra på våra känslor för er, avslutar hon. Vilken oerhörd lättnad!

T A C K, alla ni kloka och fantastiska vänner, för alla praktiska råd och tips angående hur jag skulle skriva (känslomässigt såväl som grammatiskt) och för all statistik och alla nyttiga länkar. Inte minst också för att ni engagerar er så och lägger er dyrbara tid på att hjälpa mig! Ni är underbara.

Get away

Min lilla list igår kväll funkade, det var bara två bilar på hela den stora Maxiparkeringen, gissa hur ödsligt det såg ut. Det måste vara jämförbart med att komma vid 22-tiden en nyårsafton eller så. Inne i affären stod Securitasvakterna och de butiksanställda och hängde och småsnackade, de hade inte mycket att göra! Förutom några snorungar i entrén när jag gick ut var det bara ett par andra kunder där inne. Så skönt!


Nu känner jag mig geteförkyld, så nu måste jag gå och knyta mig.

(Jag har faktiskt haft en brevvän som stavade alla "jätte-" så. Getesnyggt. Getekul. Getebra.

Getesmart?!

Jodå, hon var från Lindome, så visst kan det ha varit ett utslag av sällsynt usel göteborgshumor, men jag tror inte det faktiskt.)

Kvällsnöje

När måste vara den ultimata tiden att åka iväg och storhandla för att slippa allt folk?

Nuuuu!!

*rusar*

Eftermiddagsgodis

Jag hittade en sån här i köksskåpet. Hooray. Sackeus Eguale extra mörk. Mmmmm.

Hela familjen går ut med geten

Skönt att bakslaget med snö (!) häromdagen nu är ett minne blott. Idag skiner vårsolen och gör så att det är hela åtta grader varmt i skuggan. Vi gjorde imorse en rolig utflykt till Zoogiganten mellan Lomma och Hjärup och köpte kattmat och kattsand men hälsade framför allt på alla de fina djuren: getterna, grisen, kaninerna, fåren, papegojorna och fiskarna. Mini-crrly pussade getterna på nosen. Gulligt. Den stora getabocken (på bilden nedan) nös mig från en decimeters håll rakt i munnen. Mindre gulligt. Det smakade ungefär som getter luktar, kan jag meddela.





Förkylda geten.



Söt-E med familj kom också dit, så himla kul att träffa dem!


Sen åkte vi till Net on Net och köpte en kombinerad mp3- och cd-spelare åt svärmor. Nästa helg är vi i Göteborg på disputation och då är det mycket att fira: svågern disputerar, hans sambo fyller år, de har dessutom då varit tillsammans i tio år, och så fyller hans mamma år. Förutom cd-spelaren får svärmor en fotobok med bilder av hennes numera avlidna hund. Svågern och svägerskans presenter är mest en massa böcker, fina presentböcker om foto, resor, mat och musik, deras stora intressen. Det ska bli så kul att åka dit! Vi ska bara hålla oss friska ...

Fredag!

Ojojojojoj, vad jag inte skriver något här. Var ska jag börja?! Jag kan skylla på en extremt (?!) långdragen bihåleinflammation som började någon gång i januari och som jag inte har blivit av med förrän nyss med hjälp av diverse häxknep och två penicillinkurer, ja, och så har jag ju haft maginfluensa och av penicillinet hände det här samt att man ju ofta får ganska kass mage av det. Tjo, liksom.


Men jag håller humöret uppe ändå!

Jag har jobbat i några dagar nu och har så ont i halsen när jag kommer hem!! Stackars mina kolleger, jag har kommit på att när jag väl är där (jobbar ju bara femtio procent nu) så pladdrar jag ihjäl dem. De som ska försöka sig på att läsa texter noggrant, och så står (skuttar, rusar, vimsar) det en crrly runt där och flamsar och tramsar oavbrutet. Vad skönt det måste vara för dem de dagar jag inte är där!!

Jag ska berätta mer snart om allt kul jag har på jobbet. (Jag skriver jag, för jag kan faktiskt inte svara för hur roade mina kolleger är! ;-)



Fredagskvällsstatus: Darling och lillan leker i badet. Supergod mat puttrar på spisen. Jag sitter här med lite Merlot och vinägerchips. Mmmmmm.

Inget bajs utan ord -- ordbajseri

Jag hade tänkt skriva ett helt fantastiskt inlägg om bajs idag men står över eftersom den trevliga, familjevänliga sidan där jag hade tänkt göra det inte behagar fungera just nu. Aj aj aj. Och vad crrlys läsare anbelangar besparar jag er det!

I stället måste jag ju såklart utmana er på ordtestet jag just hittade på Expressen: Har du koll på svåra inredningsord?

Svåra och svåra, det vet jag ju inte om jag håller med om:


Du fick 10 rätt av 10 möjliga

Grattis, du har full koll!

7231 personer har gjort testet.

Så här har andra svarat
0 rätt 1 %
1 rätt 0 %
2 rätt 0 %
3 rätt 0 %
4 rätt 1 %
5 rätt 2 %
6 rätt 6 %
7 rätt 13 %
8 rätt 25 %
9 rätt 32 %
10 rätt 20 %

Du då?

Blekta läppar?

Försöker läsa min egen blogg men jag ser inte mina inlägg, bloggen ser tom ut, så störigt!

Jag kom nyss på att jag tyckte att dotterns läppar såg så bleka ut när jag hämtade henne på dagis för ett par dagar sen. Skulle googla på vad det kunde vara symtom på, men på "bleka läppar"! fick jag givetvis bara en massa makeup-tips!! Herregud. Nej tack...

Regnbågsfamilj to go

Ojojoj, det händer så mycket här, både skitjobbiga och alldeles fantastiska saker, men jag hinner ju aldrig med att skriva, och allt vill jag inte skriva om här heller. Ofta inkluderar allt det tunga och allt det skojiga det andra än mig och jag vill ju inte lämna ut andra här.

En sak, en otrolig grej, som jag dock vill dela med mig av är att vi idag blev godkända som adoptivföräldrar!! Japp, OK-stämpeln satt som en smäck i baken och om några år ska vi kunna få ta emot mini-crrlys syskon. Det känns helt fantastiskt, ganska overkligt men så vansinnigt kul.


För redan för ett par år sen skrev jag ju här om min kommande önske-regnbågsfamilj. Så ja. Nu har vi första steget avklarat.


Bara resten kvar ...! ;-)

Samlade fakta om vinterkräksjukan

Inte aktuellt i vårt hem just nu, men det lär det ju snart bli igen ... *luttrad* Kolla, vad jag hittade! Tack, Serendipity!


Samlade fakta om vinterkräksjukan

"Det förekommer så många frågor, gissningar, spekulationer och felaktigheter kring vinterkräksjukan (VKS) här på FL. Därför har jag samlat fakta i denna tråd.

Det är extra aktuellt i år, då vinterkräksjukan slår nya rekord i Sverige:
http://www.smittskyddsinstitutet.se/publikationer/smis-nyhetsbrev/norovirusrapporter/sasongen-2009


Vinterkräksjukan är en virussjukdom orsakad av noroviruset. Detta är en undergrupp inom calicivirusfamiljen. Även ett virus som heter sapovirus hör till samma familj. Så här ser viruset ut:
http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/calicivirus-noro-och-sapovirus

Andra virus som också orsakar maginfluensa är astrovirus, adenovirus och rotavirus. Rotaviruset drabbar främst små barn upp till 2 års ålder som långvariga (6-7 dygn) diarréer samt kräkningar. Vuxna är oftast immuna, man kan få lite diarré. Astrovirus och adenovirus drabbar främst barn i dagisåldern. Vuxna kan drabbas, men oftast inte lika svårt.

Immunitet
Noroviruset (VKS) drabbar både barn och vuxna eftersom man inte utvecklar någon långvarig immunitet mot detta virus. Forskning har inte ännu kunnat fastställa hur länge man är immun efter att ha varit sjuk, men mellan 14 dagar och ett par månader är vad som är troligast, enligt Kjell-Olof Hedlund, chefsmikrobiolog på Smittskyddsinstitutet. Man kan alltså inte själv bli sjuk igen av samma virus när man precis tillfrisknat! Samma virus kan inte återsmitta ett barn som just tillfrisknat och kommer tillbaka till dagis. Däremot finns det flera olika genotyper av noroviruset, och man blir endast immun mot just den typ som drabbat en! På dagis kan det gå runt flera olika typer av norovirus samtidigt.

Inkubationstid
Från det att du blivit smittad till det att sjukdomen bryter ut går det 12--48 timmar, med ett medeltal på 30--34 timmar.

Hur länge smittar man?
Man är dessvärre smittsam mycket länge. Innan man kan återgå till arbete eller dagis bör man ha varit helt frisk -- med normal avföring och ha ätit vanlig mat -- i 48--72 timmar. Får man en diarréattack eller kräks igen är det bara att räkna sig som sjuk igen. Det är inte ovanligt att man har en "frisk" period på 1--2 dagar och att det sedan börjar om igen. Detta innebär inte att man blivit "omsmittad" utan att man helt enkelt inte blivit helt frisk sedan sjukdomen startade!

Det finns forskningsresultat som visar att man kan sprida smitta (genom avföringen) upp till ett par månader efter att man blivit frisk. Det är åtminstone klarlagt att man smittar minst 3 dygn efter det att man blivit helt frisk.

Hur smittar man?
VKS smittar genom att virusen sprids från kräkningarna eller avföringen och på något sätt (blöjbyte, spolknappen på toa, ljusknappen i badrummet, kranar...) kommer in i munnen på en annan person. Viruset är inte luftburet på så sätt att det finns i andedräkten! Däremot kan virus virvla runt i luften då någon kräks, eller om man t ex dammsuger en matta där det finns intorkade kräkpartiklar (det kallas aerosolsmitta). Det finns inte virus i saliven, ifall inte personen nyligen kräks. Du kan inte bli smittad genom att få virus i ögonen, de måste in i munnen.

Otroligt smittsamt
VKS är mycket smittsamt. Det räcker med mellan 10 och 100 viruspartiklar för att man ska bli sjuk, och i en diarré eller kräkning finns 10 000 000 partiklar/gram. Viruset kan överleva flera veckor i miljön omkring en, t ex på spolknappen, ljusknappar, handtag, skötbordet, leksaker, mjukisdjur... Minst 12 dagar måste man räkna med att viruset överlever i rumstemperatur på ytor i hemmet/dagis.

Hur ska jag rengöra?
Viruset dör inte av frysning, inte heller av temperaturer på under 70 grader. Man måste upp i en temperatur på 70-80 grader för att viruset ska elimineras.

Viruset dör inte av alkoholbaserade rengöringsmedel, handsprit eller alkogel. Detta eftersom viruset vill kunna klara sig i den mycket frätande magsyran i magsäcken. För att döda norovirus måste man ta till klorinlösning. Om du googlar står det ofta att viruset är motståndskraftigt även mot klorin. Då menar man svagare klorinlösningar som t ex i dricksvattennätet.

Funkar då inte alkogel alls?
Så här säger Kjell-Olof Hedlund: Eftersom nu de flesta inom fältet anser att endast alkoholbaserade medel INTE räcker för att döda noroviruset, så ska rekommendationen vara att först tvätta händerna med tvål och vatten, och därefter använda spriten. Handtvätt i minst 15-20 sekunder avlägsnar nämligen en hel massa virus. Glöm inte att tvätta under ringar, klockor etc. Använder man handsprit därefter måste det vara minst 80%-igt och i kontakt med huden minst 20 sek. Det är själva gnidandet av händerna när man tvättar som avlägsnar flest virus. Att bara skölja är inte särskilt effektivt.

Smittar man innan det bryter ut?
NEJ! VKS är inte som förkylning och influensa. Man är alltså inte smittsam innan sjukdomen bryter ut. Så fort man har blivit dålig är man dock mycket smittsam, genom avföringen och kräkningarna.

Ska syskon till sjuka barn hållas hemma?
Det är olika policy på olika förskolor. Anledningarna till att det är bra att hålla syskon hemma är främst två:
* Risken är stor att syskonet är smittat och att sjukdomen bryter ut på dagis och därmed smittar många andra.
* Viruset kan finnas på syskonets händer och kläder och på så sätt sprida sig på dagiset.

Kan jag vara immun mot vinterkräksjukan?
JA! Upp till 20 % av befolkningen har en mutation i en gen som kallas Fut2. Denna mutation gör att man inte är mottaglig för norovirussmittan. Det har inget samband med vilken blodgrupp du har! Är du immun är det bara att tacka och ta emot, och kanske börja ta hand om alla som ligger sjuka. ;-)

Vill du veta om du är bärare av genen som ger immunitet? För 800 kr kan du testa dig här:
https://www.dna-guide.com/tester/dna_norovirus

Kan det vara VKS även om mitt barn bara kräks två gånger och inte alla i familjen blir smittade?
JA! Det kan det absolut. Alla reagerar inte likadant, och inte ens samma person drabbas på samma sätt varje gång. Alla i familjen behöver inte drabbas varje gång. Det kan ändå vara norovirus, och ditt barn kan smitta andra på dagis! Håll barnet hemma minst 48 timmar!

Mitt barn kräktes på måndagen, men jag blev inte sjuk förrän på lördagen. Inte kan det vara samma smitta?
JO! Det kan det. Hemma hos er finns många ställen där det kan ha samlats virus, och de kan överleva ett par veckor. Du kan ha tagit i ett dörrhandtag där det satt virus flera dagar efter att ditt barn har tillfrisknat. Eller bara handtvättat barnets nerkräkta gosedjur i 30 grader = viruset överlever.

Är vinterkräksjukan samma som kallades maginfluensa när jag var liten?
JA! Det var norovirus, eller möjligen sapovirus, astrovirus eller adenovirus, den gången också. Ordet vinterkräksjuka som började ersätta maginfluensa i Sverige i början av 2000-talet, kommer från engelskans winter vomiting disease som beskrevs första gången 1929 av forskaren J Zahorsky.

Vad ska man äta när man är sjuk och efter?
Det är viktigt med vätska, särskilt barn blir uttorkade mycket fort. Kräkningar kan behandlas med små mängder dryck, ofta med tesked eller i mugg. Undvik att ge barnet nappflaska eftersom sugandet ökar illamåendet. Även diarré behandlas genom att ge barnet små måltider eller vätska ofta, men man behöver inte vara lika försiktig som vid kräkningar. Barn i åldrarna 6-12 månader behöver en halv till en liter vätska per dygn och barn över ett år en till en och en halv liter.

Ett grovt mått är "en kopp för varje diarré".

Ge inte mjölk, mjölkprodukter eller fullkorn till barn som just tillfrisknat, det klarar magen och tarmarna inte av. Man kan bli tillfälligt laktosöverkänslig efter genomgången magsjuka. Tänk på att även vanlig majs-och risvälling innehåller laktos!

Hjälper vitpepparkorn mot VKS?
NEJ! Vinterkräksjukan orsakas av ett virus. Det spelar alltså ingen roll ifall vitpeppar möjligtvis hjälper mot bakterier. Det hjälper inte mot virus.
http://www.smittskyddsinstitutet.se/smittskydd/arkiv/myter-och-folktro/myter--peppar-peppar

Har du kräkfobi?
Så att det påverkar din vardag och ditt liv, särskilt nu på vinterhalvåret? Fobin heter med ett finare ort emetofobi. Mer fakta finns här: http://www.emetofobi.se/?page=faq

Finns det inget vaccin mot vinterkräksjukan?
Ligocyte Pharmaceuticals Inc håller på med kliniska prövningar gällande ett vaccin, men det tar många år innan det isåfall når marknaden.
http://www.ligocyte.com/norovirus/norovirus.html "



Vidare:



"Lite mer om behandling

Vad kan du göra själv om ditt barn får diarré och/eller kräkningar?
Skriv upp vad barnet får i sig och hur mycket det kissar, bajsar och kräks samt ta tempen. En sådan lista underlättar vid eventuell telefonkontakt med sjukvården.

Kräkningar
Under de första 4-6 timmarna ges klar dryck från sked, 1-2 skedar var femte minut.
Låt barnet emellanåt vila längre perioder.
Exempel på klar dryck är vätskeersättning (finns på apoteket), svag saft eller äppeljuice (ej light) och isglass.

Kräkningar och diarré
När kräkningarna avtagit, men diarréerna fortsätter: Ge klar dryck tills magen verkar ha lugnat sig.
Ge sedan det som barnet är sugen på, men i små portioner.
Undvik mjölk och glass de första 3--4 dagarna.
Undvik fullkornsvälling och andra fullkornsprodukter tills avföringen är normal.
Det kan ta upp till två veckor innan avföringen blir normal.

Vätskebehov
Barn i åldern 6-12 månader behöver 1 liter vätska per dygn.
Barn 1--7 år behöver 1--1,5 liter per dygn.
Barn 8--12 år behöver 1,5--2 liter per dygn.
Tonåringar behöver upp till 2,5 liter per dygn.
Vid svårare diarré ges första dygnet enbart vätska, till exempel i form av vätskeersättning (finns på apoteket)."

---

Jag önskar lägga till också att man ska observera att "mjölk" i de här sammanhangen betyder komjölk -- som är slembildande -- inte bröstmjölk. Ofta kan bröstmjölken vara det enda som barnet kan behålla, så om barnet klarar av själva sugandet och inte mår illa av det så är det jättebra att amma under kräksjukor!

Feberfest

Jättejobbtrötta crrly sitter på urtrista jobbet och läser samma tjatiga, ointressanta, larviga, totalt oviktiga texter gång på gång, spyr på skvallriga och löjliga kollegerna, är jättetrött på lång pendling och långa arbetsdagar, på att livet forsar förbi utan att hon riktigt är med... och avundas de kolleger som slipper vara där, de kolleger som gång på gång får vara hemma med sina sjuka barn! Tänk att få servera varm saft (?! ja, så tänkte crrly, varm saft till sjuka barn, av nån anledning) på soffkanten till blekt litet barn som bara orkar titta på film och sova, och så får mamman (som det är i dessa fall) göra vad hon vill hemma, ha en massa extra lyxtid, strosa omkring, behöver inte ens vara påklädd och ordninggjord, tänk vilken otroligt ofattbar lyx ... "Jäkla glidare", har crrly tänkt ganska surt. "Här måste man sitta och läsa en massa idiottexter om idiotiska ämnen skrivna av idioter, och sitta och vara omgiven av idioter... grrr... medan vissa bara kan vara hemma och mysa!"




Jojo. Gissa hur mycket crrly nu har fått äta upp alla dessa svarta tankar om vabbande mödrar hon hyst förr om åren? Dagisbaciller, var det. Icke att förringa. Stackars mini-crrlys stackars immunförsvar får verkligen jobba. Ändå är det här en väldigt frisk unge. Men nu ... Fyra dagar med närmare 40 graders feber, och nu orkar inte ens mini-crrly vara tapper längre. crrlys verklighet liknar inte alls hennes fantasier om varm saft och att få gå och skrota för sig själv. crrlys verklighet är snarare ett fängelse med nedrullade gardiner för att stänga ute den (ack så starka och klara) obarmhärtiga februarisolen, en unge som inte orkar vara sjuk längre utan får raseriutbrott och vrålattacker då crrly är helt hjälplös och inget av det hon försöker med hjälper; drama queen-ungen gör vad hon kan för att skada sig själv och verkligen få anledning att gasta: försök att kasta sig ner från den höga sängen och dunka huvudet hårt i golv/vägg hör till de vanligaste. Tröst blir det bara värre av. Bröst blir det bara värre av.

Maratonamningar, ja. crrly är vanligtvis väldigt glad och tacksam över att mini-crrly fortfarande vill amma så mycket, det är det godaste och mysigaste hon vet (mini-crrly alltså), och även crrly tycker att det är jättegosigt, men nu ... De två första dagarna hemma med timmar i underliga ställningar i sängen gick bra. Stel, visst, men det funkade. crrly kunde läsa böcker och tidningar under tiden, himla bra. Men sen vände det. mini-crrly kom på att mamma inte hade 100 procent fokus på henne -- raseri, fullständiga vansinnesattacker där inte crrly fick kontakt med dottern. Obehagligt, riktigt otäckt. crrly fick finna sig i sitt oblida öde: ammmmmmmmmmmmmmmma timme ut och timme in, stirrande i väggen. De till en början käcka försöken till positivt tänkande övergick snart till bitterhet och leda. Sammanbrott. Nu orkar crrly inte mer ... och är ganska trött på de käcka och föga medkännande "Jaa! Så är det!" hon får från vissa håll (läs: sin mor). crrly inser att livet med barn bara har börjat, prövningarnas tid är bara att uthärda i många år framöver ... och visst, man får skylla sig själv.



MEN CRRLY SKA ALDRIG MERA TRO ATT DE SOM ÄR HEMMA MED SJUKA BARN ÄR GLIDARE!!!



Man lär sig.

De sista entusiasterna ...

... eller kanske de första? Årets första i alla fall, kanske. Vi har nämligen begått picknick 2009-debut idag. Korvgrillning, strandtennis, fotboll, sittunderlag, varm choklad, hela kittet. Synd bara att kolet i engångsgrillen hade blivit sur. Det var inte lätt att grilla när det bara var toapapper som gick att fjutta på! Nåväl, tinad sojakorv var okej, halvtinat bröd likaså. Burgarna ville inte ens tinas, dem tog vi hem igen för ett nytt försök i stekpannan sen. Chokladen var god! Men mini-crrly ville bara ha vatten, hon vägrade att ens smaka chokladen. Nå, vi är inte de som är de, det är ju bara bra.



Jag kände mig i alla fall lagom optimistisk på väg hem, med fotboll under ena armen och bodyboard under andra! :-) Och ketchup runt munnen, såg jag nu när jag kom hem...



Nu blir det bastu. För ja, det var faktiskt ganska kallt ...

Hej Eva-L

Godafton! Här sitter jag och njuter av senaste numret av Språktidningen (som min man nästan har övertygat mig om att fortsätta prenumerera på, trots att jag har den på jobbet) och kan knappt slita mig, men eftersom jag känner att jag ligger lite efter med att svara på utmaningar jag fått av Eva-L så OK då!


01. Stänger du av mobilen när du sover?
Jag är usel på att komma ihåg att jag har en mobil så jag vet sällan om den är på eller ej.

02. Vem såg dig senast naken?
Dottern, tror jag. (Sorgligt va?!)

03. Hur såg du ut på högstadiet?
Gräslig. Räcker det som svar?

04. Hur kommer du se ut om tjugo år?
Som nu men lite rynkigare och med gråare ton i håret.

05. Hur var du på dagis?
Busig!

06. Hur är du att ha som arbetskamrat?
Se föregående fråga, haha. Babblig, frågvis, flamsig och smart. Yeah.

07. Har du celluliter?
Mängder. Det hade jag även som 52-kilosmänniska, ska jag påpeka.

08. Biter du på naglarna?
Aldrig i livet, blääää.

09. Har du något handikapp?
Det kan jag nog inte påstå.

10. Är du rädd för att få hängbröst?
Tänker inte på det.

11. Tror du att gud är en man eller en kvinna?
Inget av det.

12. Svär du?
Ja.

13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen?
Om de förtjänar det.

14. Hur homo är du på en skala 1 - 10?
Alltså, 1 = 100 % hetero, 10 = 100 % homo? Tre och en halv eller fyra.

15. Tror du på utomjordningar?
Varför inte?

16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du?
Min pasta- eller couscous- eller bulgursallad som innehåller typ allt en vegan kan tänkas älska.

17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Ja, det är väl något animaliskt. Fast det har ju hänt och det har jag kommit över. Det har även den som bjudit mig.

18. Har du blivit arresterad?
I Sverige säger man nog snarare att man blir gripen? Njae, inte direkt.

19. Ljuger du?
Inte särskilt ofta medvetet, är nog ganska dålig på det.

20. Har du kysst en polis?
Not that I know.

21. Är du rädd för Securitasvakter?
Nä, de brukar vara schysta ju.

22. Har du någonting att dölja?
Mm.

23. Vad har du på din nyckelknippa?
Nyckel hem, till jobbet och till mamma + en otroligt tjusig nyckelring i form av Iprenmannen.

24. Är du / har du varit gift?
Jag är.

25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojkvännen från krogen?
Beror på om jag är vaken redan, men svårt med dottern ju. Han får väl ta taxi.

26. Kan du laga cyklar?
Hoppad kedja, nä, punktering, nä. Så nej, jag antar inte det.

27. Kan du fixa med bilar?
Jag kan lufta bildäck, det är kul. Eller har kunnat, i alla fall.

28. Brukar du köra om?
Ja, det gör jag ganska ofta, om det är (relativt?) riskfritt. Ligger någon under eller exakt på 70 på 70-väg och jag känner mig stressad kan jag tyvärr oftast inte stressa ner tillräckligt för att bara ligga bakom, så om det är fri sikt kör jag om.

29. Kan du baka bröd?
Nej, tyvärr inte.

30. Vet du hur man frostar av en frys?
Tjaa, ska det vara så svårt...?

31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i?
This life, Livet kan börja, såklart. Om jag fick vara Miles brud!


Eh, jaha, skulle man utmana folk också? Jag har ju varit så skämsdålig på att hänga med i bloggvärlden det senaste så jag vet inte vilka som redan har svarat på de här frågorna, men jag droppar väl några namn på folk det skulle vara kul att tagga:

Anna Toss

Anna

Katta

Lena





Uppdatering: Eva-L uppmärksammade mig på att nr 28 saknades (eftersom det gjorde det hos henne också, och jag inte såg det), men nu är det fixat.

Fin vegan-pdf

Råkade -- av jobbrelaterad orsak faktiskt! -- ramla in på The Vegetarian and Vegan Society of Queensland och hittade en himla fin pdf.



Och så ska jag skriva i bloggen och inte bara lägga in en massa länkar, lovar. Snart så.

Dagens länkar

Länkar som ska kollas in närmare vid tillfälle:

Macondo.

Edvina. (Lilltjejen på bilden är inte så olik mitt bustroll.)

Internetbajsleverantören igen ...

Det är väl typiskt att just när man är bräddfull (med ä!) av bloggidéer så dör internetuppkopplingen hemma!!! Jag är sååå trött på internetleverantören så jag vet inte vad jag gör snart. Det har jag ju skrivit om ett antal gånger förut. Nå, varför byter vi inte då? Helt enkelt därför att jag inte vill byta till någon annan, för alla verkar fungera dåligt och ha usel service och vara allmänt otrevliga. Eller? Någon som säger emot? I så fall, låt mig få veta vilken internetleverantör vi ska byta till! :-) Jag kan tyvärr inte avslöja här vilken vi har eftersom det är ett litet lokalt bolag, och mer anonym än så vill jag minsann vara.

Och nej, vi har fortfarande inte något internet hemma, jag busbloggar på jobbet ...



Aj oill bi bäck.

Dun och dubbelmoral

Det är ju jättebra att det här med dunet nu kommit upp till ytan så att folk blir medvetna om djurplågeriet som sker för att de ska få sköna kuddar och jackor... men är det inte liiite hyckleri att uppröras över det och samtidigt inte vilja höra talas om hur den goda biffen egentligen kommer till?

Helt sjukt

Håhåjaja, dagisstart så här års, jag säger då det... Vi har redan gått igenom en del: för mini-crrlys del två eller tre (beroende på hur man räknar) kräksjukeomgångar på ett par veckor (hittills...), för min del testar jag nu nåt bihåleinflammationsartat. Very interesting. Det känns som en korsning mellan migrän och tandvärk, för er som undrar. Jag försöker fördriva det onda med pepparrot, Sinova, nässpray och gurkmeja, på inrådan av min naturläkemedelsmorsa. Har ännu ej utrönat om det verkligen fungerar.

Vad övrigt är, är sprita.

Gustav, kom in och ät!

Kom just på att grannen har samma namn på sin (i och för sig utflyttade) son som sin katt.

Verkar lite ... opraktiskt, känner jag spontant. Eller är det tvärtom rentav praktiskt, tro? "Gustav, kom in och ät!" så kvittar det vem som kommer? Eller så kommer båda?

Mammor och pappor

Nej, jag väntar med att skriva om mitt tjafs med förskolan som jag nämnde häromsistens, men det har såklart med köket (käket) att göra.

Till något roligare:

crrly hämtar mini-crrly på dagis. mini-crrly är inne i en period där hon kategoriserar mammor och pappor vart hon kommer och även på bild. På dagiset kom det fler sena stressade föräldrar och för varenda vuxen hon såg utbrast mini-crrly högt: "Mamma!" respektive "Pappa!" och pekade.

När vi skulle klä på oss kom det in en ... mamma? Det tyckte jag absolut. Det tyckte inte mini-crrly. Hon utbrast med frenesi: "Pappa!" och pekade. Jag blev genast lite osäker. Jag mumlade: "Nä, det är en ... mamma ..."

mini-crly lät sig inte hindras. "Pappa!" sa hon triumferande igen och pekade på ... ehm, varelsen. För ja, vad var det då? Jag försökte så diskret som möjligt se efter. Kort hår, glasögon, ganska rund, lite kompakt liksom, en enorm jacka omöjliggjorde bedömandet om huruvida där fanns bröst eller ej. Så jag vidhöll: "Nej, mamma."
mini-crrly, lite tvekande: "Mamma?"
crrly: "Mm!"
mini-crrly: "Mamma!"
crrly: *pust*

(Jo, hon hörde säkert men jag hoppas hon såg att ungen faktiskt trots allt är ganska liten än, och vadå, klart man kan råka blanda ihop mammor och pappor, eller?!)

crrly på jobbet

Anledningen till att jag häromdagen gled runt och kände mig rätt så läcker har fått sin förklaring: jag hade glömt mina glasögon hemma.

*konstaterar lakoniskt*





Jävlar, vad jag älskar att jobba! För ärligt talat, hur många har ett jobb där kollegerna är smarta, intelligenta, belästa, allmänbildade, humoristiska, skämtsamma, öppna och ganska ironiska? Ärligt talat, på hur många arbetsplatser gapskrattar man så att man får ont i magen och tårarna rinner i genomsnitt en gång i timmen hela dagarna? Ärligt talat, det här inlägget ska jag ta fram de dagarna jag är skittrött på skvaller, tidiga morgnar, orättvisa beskyllningar, urtrista och monotona arbetsuppgifter och lååång pendling med en motorvägshögerfil späckad med långtradare.


Som sagt. Kul har vi. Som fan! Jag skuttar fortfarande runt här, efter flera veckor, och pladdrar med folk i korridorerna som jag knappt har hälsat på förr och utbrister till mina närmaste kolleger att de är så fantastiska, att jag tycker så himla mycket om dem och att det är så kul att vara tillbaka.

Mini-crrly har börjat dagi... förskola. Det får jag skriva ett nytt inlägg om en annan gång. För bråk-crrly is back. Suck.

Tacksamt

Här går man runt på jobbet och känner sig till sin enorma överraskning skitsnygg, för typ första gången i sitt liv, fick nämligen syn på mig i spegeln här och såg att håret såg så jäkla fixat ut utan att alls vara det (mer än att jag har klivit upp ur sängen och kliat mig i det), tänkte wow... Och så kommer en kollega:

-- Är du hängig idag?
-- Va?!
-- Ja, du såg så hängig ut!


Tacksomfan liksom.

Skojig krönika

Ramlade över en kompis skojiga text och blev lite uppiggad! :-)

Kokos, minsann

Förresten såg jag J på tv häromkvällen. Så jäkla häftigt ...!


Jag vågar dock inte tala om vad det var för program. För antagligen går det att hitta på nätet. Och tja, nja, nä.

Konstaterat

En del är roligare att få sms från än andra ...


Mmmmmmmmmm... ;-)

Dagens ord

Dagens ord är snarare ett namn. Och inte vilket namn som helst ... utan Mensträsk!

Herregud, jag trodde att det var ett skämt, men uppenbarligen icke. Någon har tydligen humor.

Dagens klokskap

Japp, dagens kloka ord står minsann ingen annan än eder crrly för:

-- Det är så kul att jobba för det är så kul att komma hem!!




Japp.

Männen från Tanna

Ikväll repriseras tredje och sista delen av I en annan del av verkligheten. Den får jag bara inte missa! Jag missade tyvärr första delen men såg del två igår kväll. Vilken fantastisk liten serie. Den beskrivs så här: "Brittisk dokumentärserie från 2007. Avsnitt 3 av 3. Fem män från en liten ö i Stilla havet åker till England för att studera landets kultur. Med stor humor och förvåning upplever de alla konstigheterna i vår verklighet. Från 20/09."

Ja, "stor humor och förvåning" är förstås behållningen med programserien. En lite kul grej var när de fem männen bor hos arbetarfamiljen i Manchester och frågar pappan, som är svart, om han gifte sig med den vita kvinnan för att hon lagar god mat. Dessa fem män får besöka alla möjliga ställen med Manchesterfamiljen, som en återvinningsstation, en hundtrimningssalong (som är något av de konstigaste de upplevt, särskilt när de till sin enorma sorg just har insett att England inte kan ta hand om alla människor som behöver någonstans att bo) och en nattklubb där de dricker en massa öl (som de senare mår dåligt av) och är med och dansar "traditionella engelska danser". Som tack när de ska åka vidare bjuder de sin värdfamilj på en av sina traditionella danser, där även pappan kläs upp och deltar. Därpå åker de vidare, till "stammen överklass". Där hoppas de få möta prins Philip, som de dyrkar som ett slags Kristusgestalt som ska komma och frälsa dem.

Snacka om praktisk etnologi, där man får se den västerländska kulturen med helt andra ögon! Så roligt men också så oerhört skrämmande. För varför blundar vi för fattigdom och hemlöshet? Varför skickar vi våra söner ut i krig? (Manchesterpappan har en son från ett tidigare förhållande som bara sjutton år gammal stack och började strida i Afghanistan. Ett barn! Får man ens ta värvning då?) Hur kan vi låta en massa hus och byggnader stå tomma medan det finns människor som behöver tak över huvudet? Manchesterpappans bror kom och berättade lite om det liv han tidigare hade levt, hur han hamnade på gatan, och de fem männen satt och grät. Det var så gripande. Som avslutningsord fick Manchesterfamiljen och deras släktingar och vänner som var samlade på avskedsfest uppmaningen att behandla alla runtomkring som deras egna systrar och bröder.

De fem männen jämför hela tiden allting med sin kultur och berättar om hur de lever på sin ö, Tanna, vilket man får se filmade inslag från. Ingen behöver sova utomhus, alla har hyddor, som de hjälps åt med att bygga, de få pengar som finns delar man lika på, alla är välkomna att bygga sin hydda var som helst. Anarkismen i sin prydno, minsann. Så där borde ju hela världen fungera. Varför kan inte alla få vara välkomna att bosätta sig där man vill, över hela jorden.

Som sagt, den tredje och avslutande delen ikväll, klockan 22.35, får jag inte missa. Tror de på lordens rövarhistorier om slottet och vanorna där? Ska de slutligen få träffa prins Philip? Och vad tar de med sig för lärdomar om västvärlden hem till sin ö igen?


Lite om Tanna kan man läsa här.