Insomnia?

Jag brukar aldrig ha några problem att somna. Tillhör dem som kan sova nästan var som helst, när som helst. Ett extremt exempel är när jag en söndag följde med älskling till hans jobb. Han gick iväg och grejade med något tråkigt, jag var trött och rullade ihop mig på hans skrivbord och somnade. Vaknade av förvånade och roade utrop. En kollega till älskling med några vänner hade tittat in. Hm.

Men nu när jag har varit sjuk har det varit så konstigt. Jag har hostat hela nätterna igenom och inte kunnat sova. När jag väl har slumrat till har jag drömt de sjukaste mardrömmar (Lasse Åberg är inte den värsta, oh no, by far) och vaknat alldeles kallsvettig. Däremot har jag hur lätt som helst kunnat sova på dagen! Då hostar jag minsann inte. Skitkonstigt. Sålunda har jag vänt på dygnet å det grövsta, i två veckor, vilket känns ganska ångestfyllt nu när jag ska jobba imorgon.

När jag så, efter två glas vin och några orgasmer, igår kväll redan vid tiotiden kände mig jättesömnig var jag verkligen glad. Äntligen skulle jag komma i säng i tid och kanske till och med komma upp på förmiddagen dagen efter! Men vad händer? Jo, jag vaknar igen redan halv ett på natten, pigg som en spigg. Suck. Somnade inte om förrän vid tre. Så nu återstår att se huruvida jag kan somna inatt eller om söndagsångesten kommer att rida mig...