Vaknade nyss.
Var uppe en stund imorse (förmiddags) men kände efter dusch, macka och ett par koppar te (samt babbel med katterna för att få rösten att komma igång) att detta inte alls var någon bra idé. Svinont i halsen, rinnande näsa och jättehostig. Suck.
Ringde chefen, som alltid var hon väldigt förstående (naturligtvis nämnde jag inget om att jag hade varit ute igår, men å andra sidan gjorde jag ju inget vilt precis, så jag tycker allt att det är orättvist att jag mår så här nu), gick sen och la mig igen.
Och vaknade sålunda nu då. Mår fortfarande kasst, är dessutom irriterad över att hela dagen har gått och att solen har försvunnit och att der regnar istället. Köra sina glödgade spett genom mina ögonhålor klarar den minsann av när jag sover, men så fort jag vaknar pissar det ner. Då kan jag alltså inte ens ta en promenad nu.
Darling ringde från konferensen, helt däckad nu. Ligger på hotellrummet... Suck.
Ska pigga upp mig med att gå igenom grönsakslådan som kom idag. Tack igen till Schmut som påminde mig om företagets existens! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
annika: Hahaha, vad knäppt. Så frustrerande att inte kunna säga det...! :)
Menh. Varför kan folk inte säga till i tid att de inte kommer att fullgöra det de ska?! (Kanske denna krönikör var lite väl optimistisk, likt mig, igår??)
stort Krya på dig!!! jag vet hur det känns... Men håll ut - det blir bättre!
Tack, sofia!
Skicka en kommentar