Inlägg
Läste en mening i ett inlägg hos Alter Ego som fick mig att bli lite nostalgisk... Tanken på barnsamariterna, som kom hem till en när man var liten och sjuk och föräldrarna jobbade. Tanter från kommunen, riktiga änglar, som pysslade om en och spelade spel med en. Underbaringar! Kostnadsfritt var det också, eller det betalades väl via skatten. (Nu har jag hört att till och med hemtjänsten kostar pengar för gamlingarna, fruktansvärt är det!!)
Man kunde inte beställa någon speciell barnsamarit, men vi gillade alla vi fick. Favoriten var dock tant Tekla. Hon lärde oss Domino, vi spelade Domino outtröttligen hela dagarna, och jag kan fortfarande inte spela det utan att genast tänka på henne och komma ihåg hennes speciella tant Tekla-doft, en sån där gosvarm liksom mormorslukt.
Föräldrarna gillade också tant Tekla jättemycket. Förutom att hon var avgudad av oss barn och aldrig tröttnade på att spela spel och leka med oss med en ängels tålamod så gjorde hon nämligen en massa i hemmet som absolut inte hörde till hennes arbetsuppgifter! När mamma och pappa kom hem stod hon och hängde tvätt som hon hade kört, och hon hade diskat både för hand och i maskin, lagat mat till oss (just matlagningen borde kanske ha ingått i och för sig), och hon hade städat! Dammat och dammsugit. Helt otroligt.
Och när jag berättar om det här på jobbet så känns det bara som om jag har drömt. De har vuxit upp i en annan kommun, i en helt annan del av landet, och de har aldrig hört talas om detta, systemet med barnsamariterna från kommunen.
Men inte var tant Tekla bara en dröm...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Du har inte drömt. Vår granne Birgitta var en sån tant. Har dock svårt att tänka mig att hon var nån drömtant...
eva-l: :) Kom hon hem till er då? Eller din mamma kanske var hemma?
När vi bodde granne med henne i början jobbade inte mamma, sedan var vi stora nog att klara oss själva när vi var sjuka. Vi hade nog inte velat att hon hade kommit för vi gillade inte henne så mycket...
Då borde du kolla in www.tekla.nu :-D
(Äsch, kunde inte låta bli, mest lite skoj för att namnet inte är så vanligt. Men en bra tidning, annars!)
Jag har aldrig hört talas om något liknande, det låter ju hur lyxigt som helst. Det borde finnas nu också!
Vi hade folk som kom hem till en om man var sjuk. Nu var ju min mamma och pluggade och kom hem ganska snart, eller så var jag febrig som fan och sov bort den mesta av tiden men jag vill minnas att det när jag var liten kom hem barnvakter som man inte kände, och att läkaren kom hem till en om man var jättesjuk.
Lite skillnad mot att få sitta i väntrummet med 40 graders feber och frysa nu, bland alla andra sjulklingar som man säkert plockar upp sjukor av...
HAHAHA, jaaa, du, det var bättre förr! *sägs med lite knarrig gnällig röst*
telepati - jag tänkte precis blogga om just denna sak när vi alla låg sjuka härhemma i veckan.
det känns som en dröm.
jag då, som dessutom hade barnflicka när jag var liten - inget dagis där inte....
monstermamma: Barnflicka??!!!
jamenvisst. barnsamariter med fickorna fyllda av leksaker och spel och som alltid gav en godare lunch an den mamma skulle gjort!
Hej, Härligt att höra om din tant Tekla. Skulle gärna vilja komma i kontakt med dig och höra mer. Kan du lägga ut en privat mejladress där jag kan nå dig?
Med vänliga hälsningar
Kristina, journalist
Skicka en kommentar