Dagens "??!!!"

Alltså. Läs. Jag vet inte vad jag ska säga. Men jävligt kul var det.

Aj lööv mitt knas

Shit, alltså, för att ta fortsättningen/den långa historien av det som hände här i eftermiddags... Darling kompletterade just, eller snarare han berättade helt enkelt vad som hände. Han lastade in en drickaback från bilen direkt in i garaget utan att gå genom huset och när han höll i backen, som var full och alltså ganska tung, så skar han sig illa på en mattkniv som satt instucken i väggen och som en av snickarna som renoverade huset förra våren hade lämnat kvar!!! :-o Tänk om nån av katterna hade skurit halsen av sig på den, de är ju ofta där inne och leker.

Blodet stod "som en fontän", som han sa, och han högg tag i min Indochineskiva som han hade lagt bredvid. Den blev blodig och han blev orolig och ville tvätta av den (!). Så han gick in på toa med blodet sprutande, fortfarande utan att säga ett ljud till mig, och började skölja av skivan, men oj, det kom en massa blod på golvet, och oj, i handfatet, hur skulle han nu få bort det?!

Skölja, skölja, tvätta, tvätta, oj, golvet är ju helt blodigt, klinkern går att få ren men skarven är svår, den är ju vit, gnugga, gnugga, oj, vad blodet rinner, det kommer mer och mer! Frenetiskt tvättande badrummet (jag har ju sagt att darling är pedant!!) kom han till slut på att han nog borde hålla ihop såret. Och då var han, blodfobikern, tvungen att titta på det. Det svartnade för ögonen -- såret var jättedjupt! Det var då han fick den goda idén att hämta mig.

Men samtidigt var ju allt så pinsamt. Han vacklade runt och sa en massa konstigt (var fortfarande orolig för min blodiga skiva) och när jag då hämtade en stol och med bestämd röst försökte få ner honom på den för att han inte skulle svimma började han tjata om att grannarna inte fick se honom (?!!). Jag flyttade stolen bort från hallfönstret och lyckades sen uppenbarligen ta fram min officersstämma för han lydde faktiskt.

Sen var det ju bara allt det där krånglet med första hjälpen-väskorna/kuddarna... Det är ju bra om man vet vad det är i, eller om man åtminstone förstår vad det är när man ser förpackningarna, liksom. En av kuddarna fick sitt innehåll utspritt över hela golvet men det hjälpte inte det minsta. Och det kändes rätt hopplöst när vi dels inte fattade vad eller hur man skulle göra med grejerna, dels inte visste hur han skulle få hjälp. Jag är glad att jag kom på idén med vårdcentralen, faktiskt, och jag hade inte trott att man kunde få komma dit bara så där.

Jodå, när han väl hade kommit dit, kört med en hand på ratten och en i luften, hade det stått fyra personer redo! De ledde in honom i ett rum där två kirurger stod beredda i full mundering. Hemskt pinsamt, tyckte darling, medan han krånglade av sig jackan, det var ju bara ett litet skärsår! "Ni kommer ju inte att tycka att det här är nånting", sa han, "men jag tycker faktiskt att det är djupt!" Kirurgerna tittade på det och var överens om att det behövde sys och sen kom läkaren och gjorde det. Fyra stygn. Älskling är så stolt, hade aldrig blivit sydd förr. Sa till all personal han träffade på utvägen att han hoppades att det nu skulle bli ett snyggt ärr av det. Ja, han hade tydligen sprallat och sagt en massa knas till alla därinne, haha.

Sen berättade han livfullt och med massor av inlevelse hur han nere i såret hade känt igen underhudsfett och mördarmolekyler och allt möjligt, jag skrattade jättemycket fast jag egentligen inte kan för det gör ont i magen, men som tur var ringde telefonen sen och avbröt honom. Shit, jag har skrattat (och skrikit...) alldeles för mycket åt honom idag, nu ska jag se på film.

Danke für die Glückwünchungen

... som man säger på sin hemsnickrade tüska.

Allt har gått bra, hittills.



Men. Eh.

Hoppsan sa, liksom.

Här sitter jag hemma framför datorn i godan ro och läser trevligheter och funderar just på att så sakteliga masa mig ut i solen i trädgården... när plötsligt älskling, som har varit och storhandlat och håller på och grejar i garaget (drickabackar?) kommer och säger med extremt spänd röst: "Jag behöver din hjälp, fort, jag har skurit upp handen och blöder massor och svimmar snart!!"

Ojoj. Och när jag gick första hjälpen-kursen ingick det INTE att det blödande offret tjafsar och spjärnar emot när man först försöker trycka ner honom på en stol med huvudet mellan benen och handen högt istället för att han ska stirra runt.

Har ni en första hjälpen-låda eller -kudde hemma? Vi har bara i bilen (bilarna). Jag tog mig dubbelvikt (ja... är ordinerad sängläge och har ont!) ut till min bil och hämtade den största av första hjälpen-kuddarna. Ehh. Kände inte igen någonting som fanns däri! Så har ni en sån kudde kan jag varmt rekommendera att gå igenom innehållet i lugn och ro!

Efter en hel del tjafs om vad som egentligen var vad fick jag masa mig ut till bilen igen, nu efter kudde nummer två. Där hittade jag blodstoppare med en sån där linda jag var ute efter. Men i min första hjälpen-kurs ingick heller inte att offret fortsatte tjafsa och nu var något slags besserwisser om hur lindan skulle ligga runt handen! Gah. Extremt jobbigt. Och det gjorde jätteont i magen när jag blev upprörd och höjde rösten.

Som tur var så slapp han åka ända in till akuten utan ringde till vårdcentralen, som ligger två minuters körväg bort, och fick komma dit direkt. Hur skulle jag ha klarat att köra honom över en mil till akuten?! Har man varit sövd några timmar tidigare orkar man inte med det riktigt. Nä, nu fick han åka själv. Hoppas han inte svimmar...

Fredag

Tänk på mig imorgon, är ni snälla.

Annat

Idag har jag fastnat i en hel del. Dels hade jag hittat Fossmos sajt hos Stationsvakt igår, dels har jag förkovrat mig lite i svensk slavhandel. Det senare hörde faktiskt till mitt jobb, en av de främsta anledningarna till att jag har varit kvar här så länge och att jag trivs så bra är just variationen av ämnen och allmänbildningen man får.

Och detta trots att jag är tvungen att pendla med bil så länge och långt varje dag... vilket osökt för mig över på ytterligare en bra länk: Boken Bilar - Starka sidor och svaga punkter där "besiktningsresultaten för årsmodellerna 1993 till 2002 presenteras samt fakta och omdömen till och med årsmodell 2005. Boken ges ut av Konsumentverket och Bilprovningen gemensamt. Innehållet omfattar även bilarnas krocksäkerhet, inre säkerhetsutrustning, begagnatpris, ägarkostnader, bränsleförbrukning och - inte minst - en presentation av varje bilmodell med karossbyten, motorvarianter med mera. Dessutom ingår bilägarnas egna betyg på sina bilar. 400 sidor, 2006. Pris: 120 kronor + porto 40 kronor. Totalt 160 kronor." Måste ha! :) Jag har också läst att det finns kapitel om vad man ska tänka på vid begagnatköp och ett avsnitt om eco driving med mera.

Som sagt: Måste ha! :)

Till Tille

Lyssna på Tilles sång. Gråtvarning.

Sjungs av Calua.

Inspiration

En bild till mamselamsen, med tanke på hennes specialintressen mat(-lagning och -fotografering) och katter.




Själv blev jag jäkligt inspirerad faktiskt, av sajten bilden är hämtad ifrån. Ska nog snart åka hem och ha lite kul med katterna, hehe.

Dagens kvistighet

Kan man verkligen säga: "Han började le"?

"Han började skratta" går ju utmärkt. Och "Han slutade le." Men varför låter "Han började le" så otroligt dumt? Eller gör det inte det? Är det nån översättningsgrej? "He started to smile", säger man så?



*funderar*

Nu går väl ändå skam på torra land

...Eller hur ska man tolka word verification jag fick skriva nyss?!

ojqxfita

ojqxfita

ojqxfita


Hur ligger det i munnen? Eller i fingrarna. Inte så bra, va? I (med) min fantasi blir det en hel mening, ett utrop. "Oj, en QX-fitta." Det vill säga någon anser en lesbisks kön vara anmärkningsvärt.


Hur mycket jag än avskyr företeelsen med wv så kan jag inte låta bli att fascineras lite, lite. *medger* En till som gör det är Lotten. Kolla till exempel in hennes word verification-tröja.

Dagens "Att tänka på"

Det är bra att kissa klart innan du börjar torka dig.

Sammanträffanden

Vad var det för speciellt med igår? Flera underliga sammanträffanden:


På eftermiddagen tänkte jag på Pernilla. "Hoppas allt går bra", flög genom mitt huvud. Fråga mig inte vad det kom ifrån; hon är visserligen gravid men ska inte föda förrän 9 maj. Vad händer på kvällen, när jag kom hem efter fikastunden? Jo, ett sms: hon har blivit mamma!! :D Fantastiskt. Och i den stund jag tänkte på henne låg hon där och kämpade... Kände jag det?


Under nämnda fikastund pratade VandrarVild-Lena och jag om min bror (de åkte ju ihop i vår bil ner hit förra veckan). Långt nere i min väska ringer det. Jag orkar inte rota fram telefonen och svara, utgår från att det är darling som bara ska tala om att han åker hem. Kollar senare: Det var min bror! Som aldrig ringer. What are the odds?


Under nämnda fikastund samtalade vi också om kompisar man har förlorat kontakten med på grund av deras killar. Jag tänkte på en viss tjej, som jag dock aldrig tog upp. Det var många år sen vi hördes, sex år i sommar, tror jag. När jag kom hem hade jag fått ett mejl -- från henne. Sanslöst.

Fika med fina tjejerna

Nej, men nu är vi trötta på alla fucking scheduled outages eller hur.


Idag har jag minsann haft det bra. Först varit effektiv på jobbet (wow liksom), sen fikat med Vandrarvild och Epithimia! Det funkar givetvis inte att länka nu men ni hittar dessa två kanonbrudar i min länklista (Vandrarvild återfinns under Lena). Alltså, fan, vad kul. Skandal att det bara var andra gången Epi och jag träffades, och skandal givetvis att Lena inte bor här i Skåneland på riktigt än. ;) Underbart roligt var det, ingen utomstå... förlåt, sittande (särskilt inte killen bakom oss...) hade nog gissat att Epi och Lena aldrig hade träffats förut, att det bara var andra gången Epi och jag sågs och bara tredje gången Lena och jag har setts irl. Ha.

Vissa har det bra...

Min själs älskade kom just hem. (Jodå, vi ska gosa, men han packar upp just nu, eftersom det är reda med honom.) Han har tillbringat de senaste dagarna, och nätterna, i Amsterdam. Guidats i de historiska kvarteren per cykel, guidats på kanalerna med båt, besökt Rijksmuseum, ätit på de finaste restaurangerna och dansat på de coolaste klubbarna.

Grön av avund? Nääää, inte jag inte. Möjligtvis lätt turkos...

Vårt(t)tecken

Hur har jag kunnat missa detta? Alltså själva planteringen. Den måste jag leta upp! Humor på hög nivå. Och det är garanterat inte bara jurister som tycker... Jag tycker att det är humanisthumor, jag! :p

Jag köper mina vänner

Från och med igår bor draken som Ikea kallar Minnen i bakrutan på min bil.


Förhoppningsvis kan den skrämma en och annan som envisas med att nosa en i arslet när man är ute och kör... *hehe* Nädå. Den är ju söt! Passar perfekt att ligga hopringlad där. (Hop-ring-lad. Hop-rin-glad? Hop-rin-arg?) Tråkigt namn förresten, Minnen. Vad ska jag kalla den?



I hallen innanför ytterdörren bor Ikeas mjukisråtta, som också heter Minnen (! Dålig fantasi), för att skrämma iväg presumtiva inbrottstjuvar while darling is away. Precis som om de skulle ta vägen genom ytterdörren. Precis som om nån annan än baby darling kommer att bli vettskrämd av den... Min baby darling får förresten en present också: en mjukishaj kallad Korall väntar på hans kudde. Är det kanske elakt? Min surfer boy har värsta hajfobin ju. Tja, jag kanske ska städa bort råtta och haj. Han får en mjölkvisp också (15 spänn!!) så blir han glad.

Nänä, tro inget nu, det är jag som är lite halvbesatt av gosedjur, så de är till mig själv. Ja, och lite till darling då. Bara så.

Jag säger det igen

Monika Fagerholm. Den amerikanska flickan. Vilken otrolig bok.

De är snart slut. Jag vill inte bli klar med den. Drar ut på det... i det längsta. Suger på den som en karamell. En sak är i alla fall säker. Jag kommer att bära med mig den inuti länge, länge.

Läs den. Och ge inte upp. I början är den lite tricksig (men jag vill stava det trixig) att komma in i, för den har ett så eget språk (är inte alls avundsjuk på hennes redaktör). Men man kommer över det och njuter till slut av det.

Katthyss

Grannen som såg till våra missar när vi var bortresta i påsk berättade att hon en dag när hon kom in i sitt sovrum hade hittat vår stora katt där inne, sovande på hennes säng! Maken till fräck kisse, som bara hade kikat upp lite trött och noterat typ att "jaså, är det du som kommer nu". Ehm.



Fräcka kissen. Här njuter hon av blåbärssmoothie.

Toppenidé

cree och crrly vill starta en svensk Indo-sajt.



Då får man väl börja med att lära sig koda. *host*

Men weeeeeeeee

Åh!

Fotbolls-VM dominerar i Folkets park
Av Anders Ljungberg
Senast uppdaterad 20 april 2006 18:49

Malmö Folkets park satsar i sommar på fotbollspubliken, som kan se alla tv-sända VM-matcher på storbildsskärm, och på barnen. Musikaliska höjdpunkter blir konserter med Thåström och Laleh.

MALMÖ. Folkparkens sommarsäsong drar igång den 22 maj men redan nu på söndag tjuvstartar musikarrangemangen med en gratiskonsert med Sebastian, känd från ”Idol”.
Thåström spelar den 14 juli, två dagar efter Sven Ingvars, som kommer till Malmö på sin jubileumsturné. I ett halvt sekel har bandet spelat i folkparkerna.
Konsertsommaren börjar annars den 29 juni med en reggaefestival och avslutas den 26 juli då Laleh framträder.

Dagens lyxproblem

Hur ska jag kunna dricka vin ikväll när min hals gör så här jävla ont?





Uppdatering:

Det går alldeles utmärkt, faktiskt. Och snart blir jag väl bedövad också, hehe.


Fattar nån förresten, apropå ilandsproblem, hur extremt jävla jobbigt det var att köra på motorvägen och samtidigt känna att man bara var tvungen att kolla in sin blåsa på tungroten och svullnaden i svalget i backspegeln när det hela tiden kom en massa idioter och skulle lägga sig en halvmeter bakom?! Morr.

Dagens Hoppsan

Fick ett mejl om att Avigsidan är uppdaterad. Fylld av förväntan gick jag in på sajten -- och fastnade för nyheten (nyheterna...) om Ericssons fall. Eller rättare sagt det som står mitt i:

TT-nyheter på Tidningen Ångermanland 21/4:

"7:54 Sämre än väntat för Ericsson
7:48 Sämre än väntat för Ericsson
7:44 Japaner besökte omstritt tempel
7:42 Sämre än väntat för Ericsson
7:40 Hjälpte berusad hitta tappat finger
7:38 Sämre än väntat för Ericsson
7:37 Sämre än väntat för Ericsson
7:36 Sämre än väntat för Ericsson
7:35 Sämre än väntat för Ericsson"

Jag undrar just hur bra resultat man väntat sig?
/Beran


Googlade för att hitta nyheten om fingret, det lät ju lite intressant. Så här såg mina träffar ut:

http://www.google.se/search?hl=sv&q=hj%C3%A4lpte+berusad+hitta+tappat+finger&meta=


Eh, nej, jag öppnar dem inte här på jobbet...!



*********************************************************


En annan grej jag hittade på Avigsidan var denna:



Hahaaa, stackars granne...! Får man nu inte heller vara ful i fred?!

crrly the präkto

Fika. Alla andra: wienerbröd och svart kaffe.

Fröken (eh, fru) Präktig: banan och grönt te.



Riktigt jävla skrattretande, faktiskt! :)


Ska ta igen det hemma sen, med massor av choklad och ännu mera vin. Ja men, jag måste för fan väga upp det här!

Alltså

Bara så att ingen tror att jag håller på att psyka ihop totalt, med tanke på mina senaste inlägg:

Så är det inte! :)


Mitt humör går alltid upp och ner i samma skenande takt som en livrädd fux och jag har varit arg och skitglad och ledsen och sprallig säkert sextio gånger vardera efter att jag skrev dessa inlägg, eller mellan dem. Jag är ju sån, antingen eller, liksom, på gott och ont. Och det där med min sjukdom och mina jävla skitläkare, det är ju egentligen inte superaktuellt just nu, det var bara nåt jag diskuterade på ett annat ställe på nätet och så kände jag att jag bara var tvungen att utveckla det och samtidigt skriva av mig lite, det var därför. Det bara kom. Och mellan mitt senaste och näst senaste inlägg skulle jag ha skrivit ett gladare men då ville inte Blogger.

Just nu... är min status följande:

* Fortfarande upprörd om jag tänker på min kränkning, så det gör jag inte! ;) Det löser sig förhoppningsvis nästa vecka. (Men gud vad vissa chefer här måste avsky mig...)

* Så jävla ont i halsen, igen/fortfarande!!! En jävla månad nu. Kan inte svälja för det gör för ont, nu har jag dessutom fått en jätteblåsa längst ner på tungroten som trycker mot det halsonda. Så jävla AJ.

* Känns lite konstigt när jag tänker på helgen... Jag är homealone. Inget planerat. Mer än Ikea imorgon med mamma. Ska bli kul; när jag är där med darling, som kan alla Ikeavaruhus på sina fem fingrar (eh, han har tio), så rusar han runt och smiter in i alla genvägar som finns och håller på att avlida av en nervös stressattack bara jag tar ett kliv åt sidan för att titta på något som inte var bestämt i förväg. (Jodå, vi lyckas givetvis ändå komma hem många hundra kronor fattigare än det var tänkt, vi också.) Men alltså. Homealone. Ända till söndag eftermiddag/kväll. En del av mig säger (skriker): "Weee! Ut och hitta på bus och upptåg, träffa nån, gör nåt!!" Men... den största delen av mig vill nog ändå bara vara hemma med katterna och läsa. Bara för att jag nog aldrig har gjort nåt sånt förut sen jag bodde hos mamma och pappa. Så vi får se. Kanske tar jag hem syskon och bjuder på nåt från Par i Mat och ett gott vin? Eller så somnar jag bara tidigt (åh!!).

Läkarna å den jobbiga patienten crrly

Diagnos: Ulcerös kolit. Det vill säga inflammerad tarm. Kan enklast beskrivas som att det är som ett blödande magsår men det sitter i tarmen.


På mig upptäcktes koliten för elva år sedan genom att jag lades in akut med blodiga diarréer. Ett totalt vidrigt bemötande fick jag. Efter flera timmars väntande med svåra magkramper på akuten fick jag vänta i ytterligare flera timmar, liggande ensam på en hård brits i ett kalt rum. Sedan skyndade två stressade läkare in och beordrade mig att dra ner byxorna och lägga mig på sidan, sen tryckte de upp en jäkla cykelpump i ändan på mig och pumpade upp ändtarmen. Rektoskopi fick jag senare lära mig att det hette. Gud, så jag grät och skrek, det gjorde så in i helvete ont och jag var jätterädd, fattade inte vad de gjorde. Sen gick de ut, pratade inte med mig alls.

Så kom de in igen efter ett tag och sa: "Du har en kronisk sjukdom och du är antagligen gravid", och så lämnade de mig ensam igen. Hade jag bara orkat så hade jag anmält dem, en massa annat sjukt hände där också, bland annat vägrade en sköterska att tro på att jag inte alls var avmagrad eller särskilt blek, det spelade ingen roll att jag sa att jag brukade se ut så här. Hon blev arg (!) och senare såg jag att hon i min journal hade skrivit att jag var just avmagrad och blek.

Gravid var jag inte men det var ovisst ett tag. En sköterska hade frågat om jag hade något p-medel och jag berättade att p-pillren var slut och att jag inte hade skaffat något nytt recept. Då tog de rutinmässigt ett gravtest också, bland alla andra tester. När jag hade lagts in och ronden kom nästa morgon tog de upp testsvaret: "Det står här att det var ett svagt utslag, hur kan det vara det? Du kan väl inte vara halvt gravid?" Vitrockarna stod i en ring runt min säng och stirrande anklagande. När jag sa att jag inte visste fick jag dessutom höra att jag var oansvarig. Jag var 24 år, gift och med fast jobb, jag förstod inte att det kunde vara så katastrofalt att då eventuellt vara gravid...

Jag låg inne i åtta dagar och det är de hemskaste åtta dagarna i mitt liv. Jag kommer inte ihåg så mycket, för jag var nog i ett chocktillstånd hela tiden. De gjorde gräsliga saker med mig som jag har förträngt och jag låg där med dropp och totalt sönderstuckna armar och händer. Det är en myt att man blir mätt av dropp, kan jag meddela. Och det var läskigt att till slut börja äta så smått igen, man har ingen styrsel på tungan. Ge mig blåbärssoppa och jag ser ut som en ettåring som vill äta själv...

När jag kom hem igen fick jag ett provsvar som visade att jag hade salmonella. Fattar inte alls varifrån, ett stort mysterium, jag hade inte ens varit utomlands på länge. Läste mig till att symptomen var blödande diarréer.


Ett år senare, när jag hade gått på medicinen Dipentum, fick jag läggas in igen. Fjorton fruktansvärda dygn. När jag slutade med medicinen under sjukhustiden blev jag bra igen... Läste sen att Dipentum kan ge blodiga diarréer. Men vad bra. Medicin mot blodiga diarréer som har en biverkning: blodiga diarréer...


Framkastade för min läkare teorin att de blodiga diarréer jag hade haft första gången jag lades in berodde på salmonellan och att det andra skovet berodde på Dipentumet. Då sa läkaren bara: "Medicin är ingen fast vetenskap", han menade alltså att det kan vara lite obestämt. Suck! Och när jag senare återkom med blodiga diarréer var han nästan triumferande när han sa: "Där ser du! Du har ulcerös kolit!" (Ja, men förlåt då, att jag håller hoppet uppe.)


Gjorde därpå misstaget att försöka diskutera sjukdomsorsak etc med honom, pratade om stress, hur man skulle tänka, leva och vad man kunde göra, men han viftade bokstavligen bort mig med orden: "Jag är specialist på det här området!" och så skyggade han med händerna runt ögonen (!) och zoomade in magen.

Nu fick det vara nog. Jag sökte istället hjälp hos homeopater, kinesiolog, kiropraktor och akupunktör, och blev hjälpt av kiropraktiken och akupunkturen. Till mina läkares stora förtret.


Jag har haft en enda bra magläkare under alla dessa år men fick bara träffa honom två gånger, sen flyttade han. Jag blir hela tiden uppskriven på en läkartjänst där de byts ut varje år. Så jobbigt. De är lika usla, konservativa och gammaldags hela bunten.

Har nog gjort mig helt omöjlig på avdelningen och sjukhuset, jag är ju en så jobbig patient som är påläst, ställer frågor, kommer med förslag och teorier om vad sjukdomen beror på och dessutom har mage att vilja prova alternativa metoder (det vill säga medeltida häxkonster, typ) för att om möjligt bli frisk.

"Nej hu, så hemskt, henne vill vi inte ha, istället ironiserar vi allt vad vi kan över allt hon säger, tycker, tror och anser för att hon inte ska vilja ha oss som läkare. Hon ska ju inte komma här och komma. Och de alternativa metoderna vägrar vi se som komplement till västerländsk sjukvård, istället ser vi sådant där som konkurrens! Tänk om alla skulle springa till sådana där kvacksalvare, då blir ju vi arbetslösa! Och vadå kropp och själ hör ihop, vilket skitsnack. Stress, det vill vi inte ens diskutera, ulcerös kolit sitter i magen, det är en ren tarmsjukdom och har absolut ingenting att göra med livsstilen eller hur man mår i övrigt."


Ja... jag ska kanske vara glad att jag missade min läkartid förra veckan? Även om det nu var en ny läkare igen, en kvinnlig, och hon dessutom har samma förnamn som jag! Orkar, vågar jag hoppas på att möta en klok och förstående läkare där den här gången eller ska jag söka mig någon annanstans?

Trött

Jag är så trött på att alltid vara den som måste bråka, den som sticker ut, får aldrig vara "en i mängden".

Det är jag som är vegan och tjafsar om bättre vegomat i matsalen och ekologisk frukt, det är jag som mår skit för att restaurangföretaget som har matsalen ägs av det amerikanska företag som håller de amerikanska soldaterna i Irak med mat, det är jag som skriver till vd:n och klagar när det lottas ut biljetter till en djurcirkus som är bannlyst i många städer för sin undermåliga djurhållning, och så detta nu då... Ååååh, blir så trött.

Det tar kraft att bråka och jag känner mig jämt så ensam.

Diskriminerad och kränkt

Idag har jag blivit diskriminerad och kränkt å det grövsta.

Fy fan. Fy fan. Fy fan.





Kan inte skriva mer om det just nu.


Men vad jag har gråtit idag.

På jobbet.



Snacka om att sparka på den som redan ligger.



Jag har sån huvudvärk nu.

Massor i mitt huvud

Det blir lätt bloggstockning när man har massor på gång... som nu. En massa projekt. Som vanligt. Först, ättelägg. Som ju kan komma till en på åtminstone två sätt. Varav båda två har grejats med idag. Ett steg närmare målet på vardera sättet, men ändå står vi still. Svårt att förklara, jag har ju lovat att inte blogga om detta! Så. *kniper ihop munnen*

Ja, sen den där jääää...kla artikeln dårå. Som jag har hållit på med, mer eller mindre, sen... januari 2005. Pust och stön. Givit upp flera gånger. Till slut fått deadline till nu i maj. Vi får väl se. Förra utkastet blev jätteunderkänt, kan man säga. Heh. Ett ständigt gnagande dåligt samvete har den orsakat i mig i alla fall.

Ett ständigt pågående projekt i våra liv (vårt liv) är resor. Olika resor, olika resmål. Vi är ständigt på väg någonstans, känns det som, vi flyger och far, vill se oss omkring så mycket vi bara hinner och kan och orkar och har råd med. Nästa reseprojekt är en kortis över Kristi Himmelsfärd till Milano och till Cinque Terre. Ska bli ljuvligt, jag har inte varit där, och jag tror inte att baby darling har det heller. En gång för ganska länge sen var vi på ett bröllop i Amsterdam där gästerna skulle ha vita kläder och det är de holländarna som numera bor i Italien och som vi ska hälsa på. Vilket leder oss in på ett ytterligare projekt: midsommarfirandet. Vi ska fira midsommar på ett väldigt typiskt svenskt ställe med ett gäng utländska kompisar, företrädesvis holländare, däribland de relativt nyblivna italienarna. Visa dem hur ett äkta svenskt midsommarfirande ska gå till, med blomplockning, kransflätande, stångresning, dans runt stången, dragspel och knätofs, snaps och sill, nakenbad vid midnatt, etc, etc. Detta kräver en viss planering... särskilt som detta ska ske ganska långt härifrån och samordnas med en liten Stockholmssemester.

Ja... och så är det förstås Bröllopet också. En bror ska gifta sig och jag håller på med svensexeplanering (är man storasyster så är man... hrm) plus en massa annat trix och bus. Skannar tusentals roliga bilder av honom genom åren, de ska sättas ihop till nåt slags bildspel ackompanjerat av hans favoritlåtar genom tiderna (man har ju Mina Vänner-böckerna kvar!).

Så, ja... Det är mycke nu... Men det är kul! :) Dumt bara närdet kör ihop sig alldeles i crrlys huvud, som förra veckan då jag missade en läkartid. Igen.

Min påsk i bilder II

Min påsk i bilder I

Hemma bäst

Hemma. Alldeles underbart. Även om helgen har varit rolig och mysig med besök hos/med många släktingar och vänner. Kul att få hämta och köra ner Lena till Malmö också! :)

Och så otroligt skönt att sova i en av darling nybäddad säng med nya lakan!! *mmmys* Ja, jag sov lite förut, tidigare ikväll, för att mota bort det elaka, elaka halsontet och dimman i huvudet som åter har lägrat sig och invaderat min stackars lekamen. Inte klokt detta, men träffar man sjuka släktingar så... Gah, trött på att vara sjuk nu.

Elin, jag tar nu bort inlägget nedan där vi i kommentarerna diskuterade tapet och diverse annat, för inlägget gjorde att min blogg såg konstig ut för många. Kul att du länkar till Moderskeppet, verkar vara en väldigt bra sida :)

Läser Den amerikanska flickan av Monica Fagerholm, den som fick Augustpriset i höstas. Fantastisk bok. Tog lite tid att komma in i, för den har ett ganska säreget språk, men nu... omöjlig att släppa. (Ja, möjligtvis för kort bloggpaus då...!) Läs den!

*smiter tillbaka till sängen*

Påskhälsning

GLAD PÅSK!

Ni/vi/de som inte vill fira Jesu uppståndelse kan ju tänka på att påsken är en urgammal fruktbarhetsfest och fira den istället, och vårens ankomst. (Eh.)

Ha en skön helg.

Visst ja.

Måste ju bara visa var jag ska fira påsk. (Fira och fira, men träffa crrliga släktingar och tramsa i alla fall.)


Typ här:


Nej, bilden är inte manipulerad. Tagen av mig.

Fryser om händerna.

Eeh. Måste packa. Diska. Dammsuga.

Vad gör jag här?


Har uppdaterat länkar i kanten. Yeah.


Drar snart till datorlöst land... (Eller...? Kommer jag ihåg rätt? Ja, jag kommer inte att ha tid att blogga i alla fall, antar jag.) Men jag ska ju jobba imorgon, och där brukar det alltid bli nån sekund över att kasta in nåt inlägg.

Glad påsk, kanske man ska säga, även om det känns lite larvigt när man inte direkt har nåt att fira. Ät snälla ägg.

She's finally back

Läs hos cree.

Påskpåminnelse

Måste bara påminna alla som har katter om att inte ta in påskliljor! De är jättegiftiga. Läs detta hos mamselamsen.

Dock gick det hela bra, som väl är.

Här är Londongirls tvåmånadersbäbis som nästan strök med...



Nånsin sett maken till gos?!

Dagens låt!

Om alla, som jag imorse, lyssnade på Poupée de cire, poupée de son med France Gall på repeat i bilen skulle trafiken flyta bättre och alla bilister vara mycket gladare! :)


Kolla videon här!





Je suis une poupée de cire
Une poupée de son
Mon cœur est gravé dans mes chansons
Poupée de cire poupée de son

Suis-je meilleure suis-je pire
Qu'une poupée de salon
Je vois la vie en rose bonbon
Poupée de cire poupée de son

Mes disques sont un miroir
Dans lequel chacun peut me voir
Je suis partout à la fois
Brisée en mille éclats de voix

Autour de moi j'entends rire
Les poupées de chiffon
Celles qui dansent sur mes chansons
Poupée de cire poupée de son

Elles se laissent séduire
Pour un oui pour un nom
L'amour n'est pas que dans les chansons
Poupée de cire poupée de son

Mes disques ont un miroir
Dans lequel chacun peut me voir
Je suis partout à la fois
Brisée en mille éclats de voix

Seule parfois je soupire
Je me dis à quoi bon
Chanter ainsi l'amour sans raison
Sans rien connaître des garçons

Je n'suis qu'une poupée de cire
Qu'une poupée de son
Sous le soleil de mes cheveux blonds
Poupée de cire poupée de son

Mais un jour je vivrai mes chansons
Poupée de cire poupée de son
Sans craindre la chaleur des garçons
Poupée de cire poupée de son.

Hurra

* jag har fått tag i alla mediciner!! Och nu ska jag ge mig själv en spruta... :p

* jag är lite kär i min frisör! :)

* men mest kär i min man!! :)

* som just har lagat supergod mat!!!!

På jobbet

Pust, vilken gräslig förmiddag jag har haft. Först var det trassel hos läkaren där de tre olika doktorerna inte kunde komma överens om vilken behandling och vilka läkemedel och grejer jag skulle ha (inte mot influensan...). Det tog låång tid. Jag var stressad, chefen hade nämligen upplyst mig i förra veckan om att det skulle vara många lediga, så jag behövs verkligen här på jobbet...

Sen tog det ÖVER EN TIMME på apoteket och ändå fanns inte mina mediciner där. Icke i hela Skåne. Jag blir vansinnig. Särskilt som jag skulle börja ta en av dem IDAG. Hur det går nu med allt vete fan. Inne på apoteket var det jättevarmt och jag blev genomsvettig och svimfärdig, stod och höll mig i en hylla.

Därefter var jag tvungen att köra hem och slänga in de av medicinerna jag fick i kylen (och tvätta mig och byta kläder...), och då körde jag över en AND. Buhuu. :( Den flög i racerfart lågt rakt mot min bil och slog i *bonk* framtill, under bilen, tror jag. Och jag stannade inte ens och tittade efter hur det gick, det är så jävla hemskt, jag är så jävla hemsk. Började bara störtböla. Orkade inte mer bara. Hem och grät av uppgivenhet medan jag tvättade mig. Vad är det här för elak dag???

Jag är så trött och uppgiven. Som TUR är så är det inte så himla mycket att göra här idag, jag orkar bara inte med mer strul nu.

Insomnia?

Jag brukar aldrig ha några problem att somna. Tillhör dem som kan sova nästan var som helst, när som helst. Ett extremt exempel är när jag en söndag följde med älskling till hans jobb. Han gick iväg och grejade med något tråkigt, jag var trött och rullade ihop mig på hans skrivbord och somnade. Vaknade av förvånade och roade utrop. En kollega till älskling med några vänner hade tittat in. Hm.

Men nu när jag har varit sjuk har det varit så konstigt. Jag har hostat hela nätterna igenom och inte kunnat sova. När jag väl har slumrat till har jag drömt de sjukaste mardrömmar (Lasse Åberg är inte den värsta, oh no, by far) och vaknat alldeles kallsvettig. Däremot har jag hur lätt som helst kunnat sova på dagen! Då hostar jag minsann inte. Skitkonstigt. Sålunda har jag vänt på dygnet å det grövsta, i två veckor, vilket känns ganska ångestfyllt nu när jag ska jobba imorgon.

När jag så, efter två glas vin och några orgasmer, igår kväll redan vid tiotiden kände mig jättesömnig var jag verkligen glad. Äntligen skulle jag komma i säng i tid och kanske till och med komma upp på förmiddagen dagen efter! Men vad händer? Jo, jag vaknar igen redan halv ett på natten, pigg som en spigg. Suck. Somnade inte om förrän vid tre. Så nu återstår att se huruvida jag kan somna inatt eller om söndagsångesten kommer att rida mig...

Lite uppmuntran

A bit cheesy perhaps... men jag är ganska svag för sånt här. Lite new ageigt men vackra bilder och fin musik. Så jag delar med mig, alltid nån som kan ta åt sig! ;)

Moahahaha

I vanliga fall HATAR jag Word Verification, tycker det är totalt jävla ONÖDIGT och SKITJOBBIGT att fylla i (så ibland skiter jag i att kommentera bara för det). Själv har jag inte det minsta problem med burkskinkekommentarer och jag tror inte att ni har det heller om ni nu testar att ta bord WV (PLEASE do!!!).

Men nu fick jag det roligaste ordet att skriva hittills: apseg.

Och hur väl stämmer det inte en dag som denna! ;)

Mat

Min gourmand-älskling blev så överlycklig över de suveräna råvarorna från Årstiderna. Jag lagade en pastasås med en massa goda grönsaker i igår som gjorde succé, och idag vaknade jag av att älskling kom med fruktsallad på sängen, gjord på en massa saftiga giftfria frukter! Mmmm! Sen nyss lagade vi till lunch först en redd potatis- och morotssoppa och som andrarätt broccoli med en röra på østershat-svamp, vitlök, sojamjölk och redning ringlad ovanpå. Så sanslöst gott blev det!! :)

Bli din egen Picasso

Eller va? Hur lät det där? "Bli din egen Picasso"? Vad är det för uttryck? Varför heter det så? Din egen liksom? Bli den nya Picasso? Nää. Äh, vaffa.


Hittade i alla fall, fortfarande bland mina gamla mejl, en skojig länk där man kan rita sitt självporträtt (eller något helt annat/någon helt annan) à la Picasso. Tyvärr hände nåt, jag är ju inte så himla teknisk precis, så jag kan inte lägga ut mitt resultat här.





Och jaaa, jag ska sova nu. Och sen försöka vända tillbaka dygnet igen... Måste jobba på måndag, hur jag än mår.

Hot pussies and a cool chick

Brukar klara mig från burkskinkekommentarer men hur kommer det att se ut nu när jag har en sån här rubrik??

Ja, jag vet att den här är jättegammal men den är söt och bra, så den platsar minsann i min blogg.




Och, fy fan så bra den är:

Don't Kill The Animals by Nina Hagen & Lene Lovich

We all want to see thru life's mysterey
The quest for knowledge is a natural activity
But science be careful -- science be kind
We can't go on pretending to be blind
Those animal experiments don't make sense
You're getting nowhere with cruelty and death
I say ignorance was some excuse
But uh-uh not now -- you see we got the proof
A-a-aanimal testing is a dangerious game
All systems are different -- we're not the same
It's a terrible risk -- so no surprise
We get wrong results -- hey what about Thalidomide
Abuse yourself of your own free will
Get hurt -- get high -- get in distress
But don't drag the animals into this mess

No more torture! The animals are free
The same with messing around with atomic energy
Hey hey doctor - reincarnation
Would you like to come back as a laboratory rat?
Here we are coiled like a sleeping snake
We got to expand out potential
Forgod's sake
If we want to avoid this endless human riot
Why don't we start by changing our diet
Life is for living -- the animals agree
If they were meant to be eaten
They'd be growing on trees
So no more torture of our furry friends
In the name of food or scientific ends
The pressure is on -- be antivivisection!

All our scientists are messing up - they don't succeed
Let the psychics tell what the spirits think we need
Our super friends from other planets want to give advice
But the money orientated business doesn't think that's nice

Come on let's educate the mutated human race
By the super power of amazing grace
The missing link of human evolution
Is sexuality - it needs a spiritual revolution
My individual god identity
Is what you've gotta meet
It's the rhythm of the beat

Don't kill the animals
Don't kill the animals
The animals are free

Tulpaner

För ett tag sen fyndade jag i antikaffär för första gången (vad jag kan komma ihåg alltså). En kanna och en såssnipa (eller två små kannor) ur serien Tulpan från Rörstrand. Ett klipp: båda för 200 spänn. Dessutom fick jag en karott/skål, som var lite kantstött och affärsinnehavaren inte ville sälja, på köpet! :)


Här är den stora kannan (som inte är stor men alltså inte är en liten såssnipa!). Söt va! Bilden lånad från nätet.



Här är fler tulpaner. Fådda av darling. De bilderna har jag däremot inte knyckt.

Vinterminne

Sitter och rensar i datorn och bland mejl och grejer... Hittade nåt som väckte skojiga minnen till liv!

En gammal dagbok, från den 27 januari 2004:

Igår åkte jag pulka med en ny skojig bekantskap som heter Manne. Han är så jäkla rolig. Han köpte två pulkor, eller rättare sagt en röd fin pulka och ett gult fint tefat för att vi skulle kunna åka. Vi körde (han körde!) till Lunds högsta backar, och jäääklar. De var högre än jag kom ihåg! Jag hade bara varit där och traskat runt lite på sommaren, och det var säkert sex sju år sen. Då var det gräs och sol och inte snö och mörkt. Så det var nästan som att vara på ett nytt ställe. Utsikten var fantastisk, man ser hela stan där uppifrån. Vi gick och gick, uppför, uppför… Det var kulligt och backigt och ibland gick det lite nerför också. Då åkte vi pulka/tefat lite grann. Och så vidare uppför…

Den första backen vi testade var ganska kort, men brant. Sen var det skog. Manne åkte först. Det såg ut som gupp där nere, men man såg inte riktigt. Manne åkte tefat och spann loss, skrattade och tjöt och kastade sig slutligen av tefatet. Jag tog pulkan ner. Fort som fan gick det, *weeeeeeeeeeee* och jag försökte bromsa men det gick inte så bra. Farten var så hög att jag inte riktigt hann tänka. Plötsligt blev det svart framför mig och jag förstod att jag var framme vid skogen och beredde mig på att köra in i en klippa eller nåt. Det var ganska mörkt, som sagt. Men nä, jag föll mjukt, rutschade rakt in i skogen och in i en massa buskar. Där kunde jag inte ta mig upp för jag skrattade så dant (öschöttska). Fan, vad kul det var. Och ännu roligare blev det när jag märkte att jag hade kapat ett träd (ett litet visserligen, men ändå) i min framfart. Helt av, ba. Och vidare märkte jag att buskarna jag låg i var taggbuskar, det var ganska svårt att kravla sig upp när man dels satt fast i taggarna, dels höll på att kissa på sig av skratt. Ja, det gjorde jag faktiskt inte, det var tur att jag hade kissat innan vi gick. Det blir så pinsamt annars.

När vi nästan hade skrattat klart så traskade vi vidare, uppåt, uppåt. Ett par barn åkte förbi oss, men de körde ganska sakta, tyckte vi. När vi var allra högst uppe på toppen skulle vi åka ner, och det var rätt läskigt. Man såg liksom inte hur banan såg ut, om det var isigt eller snö, om det var gupp eller inte… Men träd såg man, det var dungar i backen här och var, och dem skulle vi ju försöka undvika.

Japp, jag rutschade utför. Fort som fan, brant som attan, hjäääääääälp! Svängen gick bra, och buskarna och träden fick vara i fred. Men en bit längre fram såg det ut att vara en kant, vad kunde finnas nedanför den, ett stup? Jag tog det säkra för det osäkra och körde ner stövelklackarna i marken. (Shit förresten, jag såg nog asrolig ut, för jag hade vimsat och glömt bort att jag skulle åka pulka med Manne direkt efter jobbet så jag hade lång jeanskjol som stod som ett segel, och så höga stövlar, snorhala…!)

Efter ett tag kom Manne också farande, då hade han varit med tefatet uppe i en skog i början av backen och haft fikapus eller nåt. Uppför backen igen, hej och hå, knata på, skratt och stoj och glam. Barnen var fortfarande kvar, de gick omkring med pulka respektive snowracer i mitten av backen ungefär.

Vi körde ner igen, nu hade jag tefatet, och jääääääääklar, vilken fart jag fick!! Tårarna sprutade av hastigheten och vinden och jag skrek av skräckblandad förtjusning. Det kändes som om jag skulle välta hela tiden och jag önskade att jag hade haft en störtkruka. Undrar just vilken fart man kommer upp i egentligen? Jag hann se att barnen stod i backen – mitt i backen – och jag skrek och hojtade. De flyttade sig inte ur fläcken! Trodde de att jag kunde styra??! Nä, jag forsade fram, rakt emot dem, och när jag var jättenära så kastade de sig undan åt var sitt håll – i sista sekunden verkligen. Gud, så pinsamt, jag höll på att meja ner dem!

Tefatet for vidare med mig på – ut i skogen igen. Jag lät tefatet sakta glida tillbaka och pustade ut. Nu stod tefatet stilla och jag lutade mig bakåt, la mig ner, alldeles utpumpad. Någon kom åkande emot mig och jag trodde först det var Manne, men det var ett av barnen! ”Det där var väl inte så bra va?” ropade en ljus pojkröst. ”Hur gick det? Har du slagit dig?” ”Nej, nej”, skrattade jag. ”Jag bara vilar!” Nu kom Manne också farande. ”Var det du som åkte rakt in i skogen förut??!” sa pojken nu. ”Jaa…”, det fick jag ju erkänna. ”Din kompis är helt galen!!” meddelade pojken, vänd till Manne. ”Ja, jag vet!” svarade Manne. ”Ska vi tävla???” undrade gossen nu, och vi kunde inte säga nej. Eller jo, jag sa nej först, men Manne övertalade mig. Jag fick ta pulkan, jag kände mig tryggare i den, även om det var marginellt.

När vi vandrade uppför igen sa pojken att vi var de knäppaste vuxna han hade sett och så undrade han varför vi åkte pulka. Själv var han 12 och hans kompis 14. Han fick gissa på våra åldrar och chansade på 22 på Manne och 20 (!!!) på mig, men som sagt, det var ju mörkt…

Vi skippade hastighetstävling (hur skulle vi ha mätt det?) och gav oss på åka-långt-tävling. Manne startade men for iväg åt fel håll på tefatet, så det slutade med att han vurpade över en brunn. Därpå for den minste killen iväg, och när han hade försvunnit bakom den stora kurvan gjorde jag mig beredd. Farten kändes åter vansinnigt hög, tårarna rann och pulkan försökte slita sig och kasta av mig. Läskigt kul och spännande! Svängen gick relativt bra men sen förlorade jag kontrollen – och körde upp i skogen som vanligt… Sen kom den andre gossen körande på sin snowracer – förbi mig men fortfarande på banan. Han slutade tvåa, och varken Manne eller jag hade kommit längre än den förste killen, så pojkarna vann över oss, och sen var det dags för oss att dra oss hemåt. Efter visst vimsande – Manne och jag har lika dåligt lokalsinne!! – så lyckades vi hitta bilen och så fick Manne med sitt färska körkort köra igen. Det tyckte han t o m var roligare än pulkaåkningen. Och han var duktig – det var inte alls lika spännande som i backen…

Förhoppningsvis ska vi åka nästa vecka igen, och förhoppningsvis kommer vi iväg lite tidigare så att det är ljusare ute – är det nån som vill vara med då?!

Hahaha, det var tider det. Nu ska jag äta chips med darling istället.

Fredagskväll

*pust*


Nu är katterna ute och darling hemma.. fast just nu är han hos farbror eller tant doktorn. Vad ska man göra för att få honom att fatta att han måste ta det lugnt när han blir sjuk?! Så fort han kommer hem tänker jag bädda ner honom, med våld om så krävs, och det gör det säkert.


Slängde ihop en snabb måltid som jag avnjuter just nu (fullkornspastaskruvar med purjo, champinjoner, squash och broccoli i en sås av färdig tomatpastasås, kokosmjölk och en skvätt sojamjölk). Till det ett glas chianti från 1994. Mmmm.


Tog en promenad i solen förut idag, ljuvligt. Fast isande vind vid havet. I trädgården lyser krokusarna som solar.


Längtar tills jag blir helt frisk, på riktigt. Är så trött på att ha lock för öronen. Ändå har det gått bra att babbla i telefon till tvåtiden på nätterna, med cree och lena. Känns som om man är tonåring igen! ;)


Fick tillbaka min lust att skriva artikeln jag har hållit på med då och då i flera månader. Sen försvann lusten igen. Hoppas den kommer tillbaka snart.


Jag hade verkligen trott att jag skulle kunna jobba idag; om inte annat så för att kunna gå hem och verkligen känna att det är helg! :) Men det går så bra ändå. *njuter*

Ett test till

You Are 60% Boyish and 40% Girlish

You are pretty evenly split down the middle - a total eunuch. Okay, kidding about the eunuch part. But you do get along with both sexes. You reject traditional gender roles. However, you don't actively fight them. You're just you. You don't try to be what people expect you to be.

How Boyish or Girlish Are You?

HA! ;)

Överallt är hon

Nu dyker hon upp överallt i medierna och i min dator, tjejen, underbarnet, den smarta, kloka, vackra. Kan inte avslöja för mycket om henne här och nu... Jag mår så dåligt varje gång jag ser henne på grund av hennes far, nämligen. Pappan som var min chef. En stolt far, en psykopatisk chef.

När jag för några dagar sen såg hennes texter och hennes foto första gången högg det till i mig: Det är HON. Minns henne senast jag såg henne, tio år sen, stripigt hår, tandställning, tjocka glasögon och ett blygt "hej". Nu en beauty queen. With brains. Kan med andra ord gå hur långt som helst. Och jag hoppas verkligen hon gör det också. Inte för att han är värd det. Men för att det (väl?) vore Den Ultimata Hämnden mot honom.

Hon står nämligen för allt han inte är. Stark, klok, smart, säkert åt hans politiska motsats-håll. Han... han är (var) bara über-macho, alkoholist och jävligt oberäknelig. Älskade att trakassera. Han blev chef av en ren slump. Gamle chefen gick i pension, ingen annan ville. De anställda röstade fram honom, med kravet att han först skulle få läsa psykologi och personalfrågor. Detta krav körde personalavdelningen över.

Aldrig kan man tänka sig någon som så perfekt personifierar slicka uppåt--sparka neråt. Aldrig kan man tänka sig ett lismande som så blixtsnabbt slår om till... hat? Eller "bara" rädsla?

Jag hade dittills aldrig varit så jävla rädd för någon i hela mitt liv som jag var rädd för honom. Och han, vågar jag säga, på något sätt både älskade och hatade mig. Han älskade att jag började med att jobba gratis. Naturligtvis. "Vi måste tänka på bud-geten", som han alltid sa, med betoning på första e-et, och det var absolut inte menat som roligt. Han älskade att jag lärde mig fort och att jag tog på mig fler och fler arbetsuppgifter, att jag var snabb och serviceminded och rolig. Dock fick jag inte vara för rolig. Skämtade och skrattade jag med kunder/klienter i telefon (vilket råkade hända då och då...) kunde jag sen räkna med en sjujävlars avhyvling -- oftast ute bland de andra anställda och andra kunder, mer sällan inne på kontoret. Då fick jag höra att jag minsann inte fick ringa privat och sitta och tramsa på arbetstid, det spelade absolut ingen roll vad jag sa, han lyssnade bara inte.

Inte fan vågade jag käfta emot ordentligt heller! Jag var livrädd för honom. Detta var mitt drömjobb, jag ville verkligen gå vidare. Och jag ville verkligen trivas på jobbet. Fler än en gång rusade jag dock ut på toa och grät, fler än en gång hamnade jag på lagret, vildsint sparkande sönder kartonger.

Våra kunder kallade honom Gest*po (vill inte skriva ut det här), och det med all rätt. Hans lysande klarblå ögon slog ofta och plötsligt på mindre än en tusendels sekund om till blixtrande svarta hathål utan att man förstod det minsta. Han älskade att trakassera en, att hänga över ens rygg när man hjälpte sina klienter, tills man blev så nervös att man tappade sin penna och glömde bort vad man höll på med. Då hånade han en inför kunderna, det verkade vara det bästa han visste. Eller om man stod och slog i kataloger och pärmar för att finna uppgifterna som klienterna frågade efter, då hände det mer än en gång att han klev rakt på en och tacklade undan en, tog pärmen och försökte leta upp fakta. Snodde kunden mitt framför ens näsa, med andra ord. De måste ha undrat.

Det hela kulminerade med att jag satt kvar med en massa räkenskaper en mycket sen kväll. Han kom in till mitt kontor, smickrade mig och flörtade. Jag blev oerhört illa till mods, smickrad, generad, allt på en gång. Vi skulle gå och dricka öl, sa han, här kunde jag inte hänga hela natten. Tonen tålde inga motsägelser och vi gick tvärs över gatan till en krog där han var gentlemannen personifierad, tog min jacka och hängde upp den, bjöd mig på en stor öl, drog upp tändaren och tände mina cigaretter, etcetera, och fortsatte att smicka mig, alla mina företräden, min hjärna, min kropp, allt. Lite, lite komiskt var det, och pyttelite kul också, men mest otäckt. Hur bemöter man sådant här? På ett bra sätt alltså? Betänk att jag var jävligt rädd. Han hade hur många gånger som helst sagt att han mycket, mycket enkelt skulle kunna se till att krossa min karriär. Hur långt skulle han gå? Och hur skulle jag slingra mig ur detta?

Han berömde min flexibilitet, den framhöll han särskilt. Jag kunde ju göra allt på företaget nu, jag behärskade varenda arbetsuppgift! Då kunde jag inte låta bli att skämta: "Ja, snart kan jag öppna eget och konkurrera ut er!" Aj. Aj. Aj. Så säger man inte. En tusendels sekund och vidöppna flörtögon smalnar. Ur munnen fräser det fram, blixtsnabbt: "Du har ingen jävla chans i den här stan!!!"

Och så småningom kom det. Det jag hade väntat mig och väntat på. Frågan. Erbjudandet. "När man har varit gift så länge som du och jag", bla, bla, bla. Hur jag reagerade? Jag minns knappt, ärligt talat. Först och främst kändes det som ett jävligt dåligt skämt. Och vilken superkliché. Att karln bara kunde med. Skäms han inte?! Nej, uppenbarligen njuter han av situationen, suger in rök, kisar mot mig och avvaktar mina reaktioner. Som jag kommer ihåg det lyckades jag trassla mig ur det hela genom att skämta bort det. Skrattade, svarade ingenting. Ingenting. Hur kunde jag vara så jävla feg? Det har jag ofta undrat, och hatat mig själv för. För han gav inte upp...

...förrän långt senare. Utflykt till nöjesfält med jobbet. Vi dricker Irish coffee och han är höggradigt berusad, har druckit på vägen dit (det har vi säkert allihop, jag kommer inte ihåg). Han sitter bredvid mig, vi sitter allihop vid ett runt bord på en uteservering. Han flyttar sig närmare och närmare, gnider sitt vassa knä mot mitt lår. Det hela är mycket obehagligt och jag reser mig för att gå på toaletten. Han reser sig snabbt också och kliver med raska steg precis bakom mig.

Toaletterna är belägna på baksidan av restaurangen, i en barack. Jag går in på damernas och pustar ut. När jag kommer ut står han där och väntar. Röker. Vill prata. Ställer sig nära. Då kommer en av kollegerna. Han liksom hoppar bakåt och ser påtagligt besvärad ut. Gud, så pinsamt. Hon ser förvånat och fundersamt på oss, sen går hon in på toa. Han ställer sig så där nära igen, kör ner sitt ansikte nästan i mitt, upprepar sin fråga från kvällen på krogen, vädjar nästan, det blir så jävla patetiskt att jag mår illa. Kollegan kommer ut igen. Han tar åter det där skuttet bakåt och frågar, snabbt och liksom nervöst i ett andetag: "Skulle inte du på toa??" "Jag har varit", svarar kollegan, tittar lite på oss igen och går. Jag skyndar mig att följa efter henne.

Senare på kvällen vinglar vi runt lite på stan på väg till tågstationen och hemfärden. Då vågar jag äntligen. Jag säger ifrån, vänligt men bestämt, talar om att det han har föreslagit inte kommer på tal, och till min enorma förvåning låter han det vara där. Nu släpper han mig lite, nu kan jag äntligen gå och prata med de andra. Men på tåget hem klämmer han sig ner bredvid mig och sitter och skryter en massa, det är ganska jobbigt faktiskt.

Det slutade med att jag helt enkelt tog tjänstledigt (och därpå fick avsked på grund av något som kallas för arbetsbrist vilket absolut inte existerade) och kom därifrån. Han var besviken: "Jag hade stora planer för dig."

Well. Jag har klarat mig ändå so far...



Och naturligtvis varken kan eller vill jag svara på några frågor eller antaganden om vem tjejen eller hennes pappa är.

Men åhh

Vaknade nyss.

Var uppe en stund imorse (förmiddags) men kände efter dusch, macka och ett par koppar te (samt babbel med katterna för att få rösten att komma igång) att detta inte alls var någon bra idé. Svinont i halsen, rinnande näsa och jättehostig. Suck.

Ringde chefen, som alltid var hon väldigt förstående (naturligtvis nämnde jag inget om att jag hade varit ute igår, men å andra sidan gjorde jag ju inget vilt precis, så jag tycker allt att det är orättvist att jag mår så här nu), gick sen och la mig igen.

Och vaknade sålunda nu då. Mår fortfarande kasst, är dessutom irriterad över att hela dagen har gått och att solen har försvunnit och att der regnar istället. Köra sina glödgade spett genom mina ögonhålor klarar den minsann av när jag sover, men så fort jag vaknar pissar det ner. Då kan jag alltså inte ens ta en promenad nu.

Darling ringde från konferensen, helt däckad nu. Ligger på hotellrummet... Suck.



Ska pigga upp mig med att gå igenom grönsakslådan som kom idag. Tack igen till Schmut som påminde mig om företagets existens! :)

Avslöjande!!! :)

Nu ser Blogger så där askonstigt ut, jäkla skit. Jag som skulle länka och greja. Jaja.



Extra, extra, read all about it...


Ja, jag har fått godkännande av honom som jag i flera föregående inlägg kallar typ "kompisen-sångaren i ett svenskt synthband"; jag får avslöja vilket band det gäller! :)
För att gå rakt på sak: Det är Cat Rapes Dog (http://www.run.to/crd) men numera är det mest hans nya projekt Basswood Dollies (www.basswooddollies.com) som gäller. Kolla gärna in dem! :)


Nu måste jag sova. Jag ska jobba imorgon. Det är därför jag vågade flänga runt en del i eftermiddags/ikväll.

April is the cruelest month...

(T S Eliots The Waste Land; kanske måste börja köra mer med litterära referenser så att jag visar hur akadeeeemisk jag är?!

Nä.)



Eh, jo, för att knyta an till rubriken: Det snöade idag!!! Och regnade och haglade. Och var jättetorrt och fint och soligt. Allt på en gång, nästan. Var ute och körde en del idag, nämligen, jippiii, äntligen en kul dag, smet från sjuksängen...!!!

Följde först med dear cree för en ny tatuering. Blir tyvärr inga före- och efterbilder här, för vimscrrly glömde kameran. :p Å andra sidan är inte tatueringen klar än, så vi får la se. cree var otroligt jävla duktig i alla fall. Och det ser inte det minsta dramatiskt ut när det tatueras faktiskt. Jag hade väntat mig massor med blodet droppar, blodet droppar... men nä. Det såg ut som om tatueraren typ ritade på henne bara.

Sen åkte jag med syskonen och hälsade på mamma, som nu har flyttat in i sin bostad, inte alls långt från oss! :) (På behörigt avstånd, men inte 40 mil längre.) F d bokhandlarcrrly kände genast sitt kall och satte igång med bokhyllorna. Ämnes- och bokstavsordning. Ååå, så kul!! Var inne i en helt annan värld och syskonen fick tjata massor för att bokmalscrrly skulle slita sig och köra hem dem för att kolla på Zlatan. Och jag har inte ZTV så jag kan inte se det! :-/

Hemma nu, och äter pasta med inlagd vitlök, som jag har ätit nästan varenda dag den här veckan. Jodå, darling lagade ju mat åt mig innan han åkte på sin idiotiska konferens, men jag har börjat återfå aptiten från fornstora dar (var kom nu det uttrycket ifrån?!) så jag äter mer än så... Kul i alla fall att min dumma mage gillar vitlöken! :D Brukar inte alls gå. Men den här veckan har magen faktiskt varit riktigt snäll, och jag antar att det beror på att jag inte har druckit kaffe när jag har varit sjuk. Där ser man.

Ääähmm. Ska jag blaja mer nu eller?


Nej.

Låtlista

Lovar. Sista inlägget för inatt! :p

Slänger in lite bilder från resan. Plus listan på låtar
som Indochine körde i Le Havre.
Sen... tror jag minsann att det är sluttjatat om det! :)



crrly kör över Öresundsbron i solnedgången.


Nicola in action. Fotot taget av kompisen-sångaren-i-svenska-synthbandet. Vad liten bilden blev! :p




Fasad, hus i Le Havre. Där var det full vår!



Gatubild, Le Havre.


*******************************************************************

Låtlistan:

LE HAVRE - Docks Océane - 23 mars 2006

Ouverture : La Promesse
Dunkerque
Les Portes Du Soir
Alice & June
Marilyn
Adora
Punker
Gang Bang
Ladyboy
J'Ai Demandé A La Lune
Morphine
Un Homme Dans La Bouche
June
Mao Boy
3 Nuits Par Semaine

Medley :

Miss Paramount
Leila
Monte Cristo
Astroboy

Rappel 1 :

Set acoustique

Juste Toi Et Moi
Justine
Sweet Dreams
Salômbo
La Colline Des Roses

(fin du set acoustique)

Punishment Park

Rappel 2 :

L'Aventurier
Talulla

Jaa... sen har vi lite planer... Eller drömmar, kanske man ska säga. Typ så här... Husbil, Paris, en vecka, Paris i december, Indochine i Théâtre Mogador... Vad sägs?! Vem är på???!!!

Mer musik... ;D

Hjälp... Det här är ju obetalbart... Svårt att veta om man ska skratta eller gråta, faktiskt. Men jag skrattar mest, som vanligt...! :) Bäst är den långe killen som knallar förbi ca 2,15 in i låten. Haha, skön stil!








Hittat hos Virvla.

Testing testing

Gjorde det stora personlighetstestet jag hittade hos trettinånting. Som i sin tur hade hittat det hos Erik Laakso.


Här är testet. Det tar några minuter men det är rätt kul faktiskt.

Så här ser kartan ut över vem jag är, för med muspekaren över fälten:





Jag är rätt förundrad över två saker i mitt resultat:

* att jag är lika "feminin" som "empatisk" och "extrovert". Har faktiskt aldrig riktigt "slagit mig till ro" med att jag är flicka/tjej/(numera) kvinna(/tant??)
* att det jag är allra, allra minst är "maskulin". Hm. Nåväl, då motsäger det ju inte den första punkten i alla fall. (Tyvärr.)

Här är mina fulla resultat.

Le punk music

Hehe... Var ju tvungen att checka Didier Wampas lite mer... här kan man lyssna på gruppen Les Wampas musik. T ex låten Chirac i fängelse... ;)

Mer Indochine

Måste testa att lägga ut en video + ett par klipp från turnén här.


Videon till låten "Marilyn":




Galet klipp, låten "Harry Hoppers" de gör med Didier Wampas, inspelat på Mogador i Paris. Tyvärr var inte Didier med i Le Havre! ;)




Här är ett klipp från konserten vi var på, i Le Havre. Dåligt ljud dock!! Lite ur låten "Astroboy".




Bonus för nostalgiker: "Trois nuits par semaine" (som de faktiskt spelade nu!) och "3ème sexe" från 1986! ;) (Hur sööt är inte Nicola här...!)





Det finns mycket mer på Youtube att hämta.



Och här kan man lyssna på små klipp från senaste albumet, Alice et June (svinbra!!).

Bläk!

(Ja, jag är sjuk och har tråkigt, nu kommer inlägg på inlägg...)




En bild från vår resa. Det kommer säkert fler, om inte Blogger behagar fortsätta strula...

Vi hittade nåt i Frankrike som hette Bläk, oerhört kul namn ju, cocacola blandat med kaffe. Så jäkla gott!!! Snyggot cree kunde inte låta bli att posa när hon såg denna bild; sen köpte hon ett helt flak Bläk... ;)

På rätt spår! (?!)

You Should Get a PhD in Liberal Arts (like political science, literature, or philosophy)

You're a great thinker and a true philosopher. You'd make a talented professor or writer.

What Advanced Degree Should You Get?

Du då?

... den sjuke bara en

Nä, TVÅ!


Ja, den första önskningen är väl uppenbar vid det här laget... *hostattack*

Den andra är: JAG VILL HA MIN DARLING HÄR!!!!!! Tänk att han har lämnat ett sånt här litet ynkel alldeles ensam hemma, ett sånt här litet vrak helt för sig själv... Han har åkt på konferens och hur ska jag klara mig??!


Jag har vidtagit två åtgärder:

1. Ehh. Det är ju HAN som har vidtagit den: Han har lagat massor av mat och satt in i kylen. *kärlek*
2. Jag har tagit foton av hans underbara söta lilla sexiga stjärt som jag ska ligga och titta på när längtan blir för stark... :)

Skamligt

Igår läste jag Mian Lodalens Smulklubbens skamliga systrar. Love it! :) Och jag kan tänka mig att Louise Boije af Gennäs och hon hade jäkligt roligt ihop, de har ju samma humor. Lika drastiska formuleringar och samma öga för roliga metaforer. Samtidigt som det ligger en hel del politisk propaganda i både denna bok och af Gennäs Stjärnor utan svindel är de väldigt roliga och underhållande. Rekommenderas! :)

Til you drop

Pust! Nu har jag storhandlat. På The Hungersites nätshop. Så mycket fint!! :)




Och allt detta bara för att jag råkade ramla in på nån blogg där nån jämförde ett halsband härifrån med ett av en välkänd svensk smyckesdesigner och kom fram till att hennes hals bara var värd designerns, eller nåt lika fyndigt. Hallå, liksom?!

I vårsolens glans

Masade mig upp ur sjukbädden eftersom det stora brännande jätteklotet där ute ändå hade väckt mig genom att köra in glödheta eldstänger i mina stackars svullna ögon. Upptäckte små saker i rabatterna! :) Jag planterade ju en del egenhändigt importerade lökar i höstas...


Delar med mig:



Hmm. Tulpan, kanske?



Krokus!



Rabarber! (Inte från lök! Inte satt av mig!)

Läskigt

Vill vara så anonym det bara går egentligen... men jag har ju faktiskt redan nämnt ett antal gånger ungefär var jag bor.

Sluttramsat alltså.

Jag blev nummer 20 i
Lund på bloggkartan.se.

Tröst

Missade ju the Knife-konserten igår men tröstar mig idag med deras fantastiska musik från den här hemsidan. Mmmm!!! :)