Legat en hel dag i solen utan att smörja in mig, jag med min albylhud. Varför lär man sig aldrig? Numera gör jag det i alla fall inte med flit, som när jag var liten, då var jag masochistisk nog att tycka att det var skönt att inte kunna sova på grund av solbränna.
Dock är detta inte Årets bränna; det slår Aruba i februari lätt, kolla hur jag såg ut andra dagen trots att jag smorde in mig med solskyddsfaktor typ tusen (30 eller 50 eller nåt var det):
söndag, juni 11, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
som jag just skrev i en kommentar längre ner: har bränt mig. har samma slags hud som du, bränner mig lätt, men blir hur brun som helst om jag tar det lite lugnt(vilket jag inte hinner numera för sommaren tar slut innan jag kommer på att jag kan sola) men jag märker att jag föredrar skuggan nu när jag blivit "gammal"...
vv: Blir du brun så har vi INTE samma slags hud! Jag blir illskär, sen knallröd, sen flagar det av. Dock KAN jag sola nuförtiden; det var det absolut tråkigaste jag visste när jag var yngre. Då var jag rastlös, nu är jag bara lat och sömnig...
AJ!
bränner jag mig så, så vet jag att jag måste sjukskriva mig någon dag. det vätskar, brinner och gör rörelser omöjliga.
jag gissar att din naturliga hudfärg är 'kalkstens-vit' precis som min?
schmut: Näää, va?! Sjukskriva?! Uuuh! Jag har sånt jäkla tur så jag har aldrig bränt mig värre än att det blir väldigt rött, det har aldrig vätskat sig eller blivit blåsor.
Min vinterhy är väl typ... kalksten, ja. Eller "sjukligt blek", som folk brukar tycka. Suck.
Skicka en kommentar