Inlägg
Först var älskling i telefon i flera timmar. Det verkar som om han ska ner till fotbollen till tisdag.
Sen har jag varit i telefon nu i flera timmar. Med släktingar inför bröllopet i sommar. Sen farmor och farfar dog 1988 har det varit dåligt med kontakten på den sidan av släktens håll; mest har vi setts på begravningar men på senare år även några bröllop. Nu tänker jag inte släppa dem! :)
Och jag som alltid har känt mig som en alien i min frikyrkliga familj har en självsfrände i min coole tjugoårige kusin -- senast idag hade hans mamma och han pratat om det. Yes, äntligen ska vi lära känna varann ordentligt, jag är så jävla peppad. Den söta, vackra, underbara ungen!!! Han ska fan inte behöva må som han gör. Och det kan nog vara skönt för honom att höra att nån mer har levt fan och skämt ut familjen så det räcker.
Jag ser så jävla mycket fram emot detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Härligt att ta ett sånt steg. Den "andra" sidan av vår släkt, har vi ingen kontakt med alls... fast vi vill inte heller.
Jag är så himla släktkär... bara så. De är så jävla roliga, älskar dem ju, det blir liksom bara inte av att vi hörs.
Skicka en kommentar