måndag, juni 19, 2006

Stilövning


Rensar i datorn på jobbet, semesterstiltje och trasigt program som vi jobbar i, ergo följer skrivbordslådeskröfs (skröfs är skånska och ett rätt kul ord faktiskt). Hittade en grej här som jag skrev för några år sen men aldrig fick använda till nåt; tror faktiskt att det censurerades bort...!

Well, sånt här är kul att hålla på med i alla fall.



"Ungdomsspråk: Asså, en del band lixom e så hajpade fast dom inte ens e sajnade än ba. Pretton! Okej, en del måste man ju typ ge cred för dom e spejsade på ett koolt sätt lixom, men många dom suger stenhårt ba. Dom ba går bort. Dissade direkt såhär.

Och sen dom fula bimbosarna ba som försöker sjunga typ la-la-la… Så jävla nördit. Såna bitchar ba. Mediakåta wannabes hela hörden, hur pinit som helst typ. Tror dom e skitkoola ba. Ja ba hatar dom.

Sen alla nördiga blejdare. Och skejtarna lyssnar på nåt… jag vet inte. Nån plastpunk lixom. Så jäkla skämmigt asså. Typ ”ja e skithäftig, kolla på mej, ja rockar så jääla fett”, men så e dom såna wannabes juh.



Kanslisvenska: Det existerar, enligt vissa personer, somliga prentiösa utövare av en viss gren inom den så kallade populärmusiken vilka är hyllade på ett överdrivet sätt emedan de ännu ej underskrivit något som helst skivbolagskontrakt. Visserligen torde man kunna tillstå att en del av dem förtjänar visst beröm enär de har lyckats producera en särskild, positiv, utformning av scenkostymer och framträdande, men det stora flertalet håller helt enkelt inte måttet. De duger inte, för att uttrycka det kortfattat, och de förtjänar vårt ogillande.

Det gör likaså de ännu ej till myndig ålder uppkomna kvinnorna med, ur objektiv synvinkel, fördelaktigt utseende och betagande apparition vilka ej har tillstymmelse till sångröst men trots detta ihärdigt uppträder på scen och i våra mass- och etermedier. Det tycks som om den främsta känsla dessa kvinnor hos allmänheten lyckas uppnå är genans.

Emedan vi uppehåller oss vid ämnet, torde man härmed kunna få tillåtelse påpeka, att somliga ungdomselement, företrädesvis dem som nyttjar rullskridskor eller rullbrädor, i hög grad tycks tilltalas av toner, vilka ej, ens med den bästa välvilja, kan betecknas som välljud, samt att dessa, företrädesvis tonåriga, samhällselement, endast tycks vilja bli föremål för det allmännas intresse.



Översättning: En del rockband är överdrivet hyllade fastän de inte ens har något skivkontrakt. En del av dessa är ändå okej för de har en egen trevlig stil men många är inte ett dugg bra. De duger inte alls. Dem ignorerar vi.

Vidare finns en del tjejer som försöker sjunga även om de inte har röst för det, vilket är oerhört pinsamt. De tror att de är så bra men i själva verket är de föraktade.

Slutligen kan vi nämna dem som åker så kallade inlines eller skateboard, de lyssnar på en musikstil som är lik punken men inte känns äkta. Även de tror att de har något att komma med, medan de i själva verket bara är ute efter uppmärksamhet."

5 kommentarer:

Anonym sa...

Skratt skratt! "Kanslisvenskan" är mitt dagliga jobbspråk! Fast vi kallar det för "byråkratsvenska" eller "byråkratengelska".

Jag har jättesvårt att skriva en svensk jobbrelaterad text utan att få ett mer formellt högtravande språk.

schmut sa...

sorry, felstavat. men när jag gjorde googlefight var det rätt eftersom jag kopierade namnet från victorias hemsida. gör en googlefight själv och kolla!

Anonym sa...

Det roligA med språket är att man ka uttrycka saker på olika sätt. I jobbet är mitt språk något som väldigt "kansli-like-svenskt", i bloggen kan man ta ut svängarna lite mera.

Anonym sa...

Ha ha, klockrent! Bra med översättning på slutet ;-)
/L

Anonym sa...

Hej, detta tyckte jag var hur kul som helst. Skulle aldrig kunna få till det så. Tittade mest in för att tacka för kommentarerna på min blogg, men fastnade lite hos dig också! Ska absolut återkomma. Och Regina Spektors nya låt Fidelity är sjukt bra, en god början som jag ska skriva om snarast.