måndag, juni 05, 2006

Vardagsdrama(tik) [Nu med bild]

Jag känner skuld, skam, ånger, illamående, sorg, allt i en osalig blandning.

Satt igår i trädgården och läste och slöade och myste... när jag hela tiden blev störd av skatornas ilskna kraxande och skränande. Vi har ett skatpar som bor i en gran och som vi, särskilt älskling, har följt på nära håll i flera år när de lär sina ungar flyga från ett granntak. Nu var de mycket upprörda över att lilla katten var med mig i trädgården, men det var väl ändå överdrivet, tyckte jag som flera gånger irriterat fick resa mig och rusa iväg över gräsmattan, vilt viftande med min DN för att skrämma iväg dem.

Efter en stund kom älskling, som också hade förundrats över fåglarnas oväsen, och meddelade att det inte var så konstigt att skatorna var arga; den stora katten satt under deras bo och glodde på dem.

Framåt kvällningen tog vi en promenad och när vi kom tillbaka såg vi under granen en liten ursöt skatunge sitta och plira mot oss med sina pepparkornsögon. Alla som har sett en skata på riktigt nära håll vet hur vackra de är, hur vingarna skimrar i metalliskt blått och grönt, och den här ungen var inget undantag. Men det var oroande att se den på marken -- var var våra katter??!

Älskling ville genast rädda ungen upp i boet och tog ett par steg närmare den men de stackars föräldrarna började genast skräna i panik så det fick han ge upp. Dessutom har jag för mig att man aldrig ska röra fågelungar för då vill inte mamman ha tillbaka den (eller gäller det bara rådjur?) så han fick inte röra den för mig heller. Den lilla skatungen var så otroligt söt, haltade runt lite där i granriset men såg annars inte skadad ut, haltandet kunde bero på att det inte var så lätt att gå där, och så hade den hicka eller nåt! Såg jättesött ut.

Vi tog in den stora katten men hittade inte den lilla. Efter ett tag gick vi ut för att se hur det hade gått och då var skatungen borta. Det tog vi som ett gott tecken, den måste ha räddats av sina föräldrar eller lyckats flyga upp till boet eller nåt.

Men imorse... vaknade och tittade ut på gräsmattan. Där ligger nåt... svart ... och platt... vad är det, säg inte... är det...? Usch, usch, usch, rys, öppnar altandörren för att kunna se bättre, men ser fortfarande inte riktigt vad det är. Sneglar mot hammocken, jo då, där ligger den lilla katten, hon har tillbringat natten där som vanligt. Hon plirar mot mig med pömsiga ögon och sträcker på sig.

När jag kommer ut ur duschen har älskling bekräftat att det är den före detta skatungen som ligger där mitt på gräsmattan, och den lilla katten ligger nu i min säng med huvudet på en tass och spinner jättehögt så fort man kommer in i rummet.

Darling tog en kasse och en spade och gick för att ta bort fågeln. Skatornas skränande slog nästan lock för öronen på mig trots att jag var på andra sidan huset.

Hur fan är man funtad egentligen när man helt kallblodigt mördar en liten unge mitt framför ögonen på föräldrarna? Bara på kul?

Kan ingen uppfinna en katt som inte har några dödarinstinkter så länge den inte behöver det för sin egen fortlevnad?

Det är så jävla sorgligt.




Här är vår högst normala jägar-psykopat och
vårt lilla keliga gosetroll i en och samma misse...

16 kommentarer:

hedgehog-sara sa...

ja - usch... Men det är ju inte kissens fel - den gjorde ju bara som katter gör...

Men jag förstår känslan - det är sorgligt när djurungar dör så där...

crrly sa...

sara: Ja, det är ju instinkter men det är egentligen konstigt att de inte "växer bort" eller försvinner med evolutionen när de inte behövs längre. Tamkatten kan ju ändå inte jaga tillräckligt för att klara sig på det, vilket ofta folk tror som släpper ut katter i skogen för att de antas klara sig där...

hedgehog-sara sa...

ja - det är väl det grymmaste... inte många skulle släppa ut hundar när de tröttnar...

sorgligt när man ser övergivna katter. Mysiga djur - men väldigt allergiframkallande tyvärr =)

därför köper vi en vit hund istället - den äter inte fåglar hoppas jag :) bara levergodisar och torrfoder

crrly sa...

sara: Uuursöta bilder i din vovveblogg! :) Och jag irriterar mig på att det finns så dåligt med djurfoder där man bryr sig om hur t ex kycklingarna som ska ingå i det har haft det medan de levde. Fram för mer ekologisk hund- och kattmat!!

Annika sa...

The call of the wild...

Förretsen kan man ta på djurungar om man vill lägga tillbaka dem, det är en myt att inte föräldrarna vill ha dem om man gör det.

crrly sa...

annika: Måste kolla om det finns fler skatungar och hålla koll på dem isf för att kanske rädda om det behövs. Jag glömmer aldrig den där sötnosens ögon igår....

deep|ed sa...

Människans jaktinstinkter är ju fortfarande kvar så...

crrly sa...

deep: Inte på det viset åtminstone. På de flesta. Man kanske ska glädja sig åt det lilla...

Rasmus sa...

Min gissning: Katten dödar inte "bara på kul" när den dödar utan att äta.

Sen: Är det verkligen för att de inte kan jaga som "sommarkatter" inte klarar sig? Jag trodde det var klimatet och kanske bristen på lämpliga byten, i varmare länder klarar sig väl förvildade tamkatter?

crrly sa...

rasmus: Jag förstår inte din gissning. Ska det vara ett "för" efter "utan"? Ofta leker katter bara ihjäl sitt byte utan tanke på att äta det, tyvärr.

Och det finns nog många orsaker till att sommarkatter inte klarar sig. Vissa katter jagar, ja, men jag tror inte att de är så duktiga att de kan jaga ihop tillräckligt med mat för att klara sig. Det är säkert vanligt att de fryser ihjäl också. Jag vet inte hur förvildade tamkatter klarar sig i varmare länder egentligen; de söker sig ju till människans soptunnor etc men föraktas och dödas säkert i mängder -- sparkas, skjuts och plågas ihjäl.


Läste en grej igår förresten som var ny för mig: att om inte kattungen har sett sin mor jaga lär den sig aldrig det själv. Inte helt och hållet instinkt alltså. Så min lilla misse måste ha sett alldeles för mycket, för jäklar, vilken superjägare hon är.

Salt sa...

Mina inomhuskatter har dräpt en svala och fångat en fladdermus på balkongen, så nog sitter instinkterna i!

crrly sa...

salt: Fladdermus??! Skulle jag aaaldrig komma över... åh!

Eva-L sa...

Man får absolut lyfta upp fågelungar till deras bon. Jag gjorde det förra året med en svalunge och det gick alldeles utmärkt (jag dubbelkollade med pappa-naturkillen först).

crrly sa...

eva-l: Ska definitivt göra det nästa gång!

Rasmus sa...

Nej, det ska inte vara för, tror jag. Det är snarare så rovdjur ofta funkar. Får de chansen att döda så gör de det även om de inte är hungriga, för vem vet när nästa tillfälle kommer?

Det är lite av samma anledning som rävar i vissa kretsar är avskydda och påstås vara "grymma". Kommer en räv in i ett hönshus så dödar den ALLA hönsen. Normalt sett råkar den aldrig ut för en flock fåglar som inte har nån möjlighet att fly och därför dödar den alltid när den kan. Dess instinkter vet helt enkelt inte ett smack om människor och deras djurhållning.

crrly sa...

rasmus: Åh. Ojoj, dödar alla hönsen?! Verkar ju rätt onödigt, ja.

Nä, jag fattar att djuren inte förstår människan och dess (vår) djurhållning. :)