onsdag, juni 07, 2006

Heja Ribbing

Blev påmind om denna igen.

Så enkel, så självklar...?


"Den som ställer frågor i detta ämne är förmodligen inte elak utan enbart dum, obetänksam, löjligt nyfiken, naiv, oförstående och riktigt ohyfsad. Det är egentligen ingen ursäkt, bara en förklaring."

Hehe.


Och:

"Tyvärr finns det gott om präktiga korkskallar som anser att de har rätt att ställa frågor och rätt att kräva svar[...]"



Tänk lite, tack.

15 kommentarer:

vandrarvild sa...

okej, jag är en alien på jorden i vanlig ordning, men whats the deal? Själv ser jag inte barnfödandet som en prestation eller ett måste men är man korkad för att man frågar om andra vill skaffa barn för det?

crrly sa...

vv: Det KAN vara jävligt känsligt. Det KAN vara otroligt jobbigt när folk frågar. Alla har inte lust att diskutera det, och absolut inte i alla sammanhang, det är som sagt oerhört, oerhört privat. Varför inbillar sig folk att de har med det att göra? Det är så jävla irriterande att man bara vill strypa folk väldigt, väldigt ofta.

Tänk dig själv in i situationen att du har svårt att få barn exempelvis, att du har kämpat i flera år men det bara går åt helvete, du kanske har genomgått sju missfall på raken... är det då så kul att prata om sånt med folk på t ex en fest, ofta bara ytligt bekanta? Inte särskilt. Folk borde fan tänka efter lite bättre.

Så ja, man är korkad och alldeles för nyfiken om man ställer såna frågor om man inte vet ett skit om diskussionspartnerns situation. Men även givetvis om man vet eller anar att personen i fråga har fertilitetsproblem!

Annika sa...

Ja, heja Ribbing!

Jag som inte har kunnat dricka på sex år (migränen) och länge inte heller hade barn, håller helt med. Folk är idioter.

När jag fick barnfrågan brukade jag säga: Ja, det är ju en personlig fråga... och sen liksom inte säga mer om det.

jovanna sa...

ett bra sätt att få folk att hålla käften är annars att säga som det är. då skäms de förhoppningsvis, precis som de borde.
haha, tänk vad paffa folk skulle bli om man sa: -ja, vi vill ha barn. jag har ägglossning idag faktiskt, så vi ska hem och knulla nu efter festen:)

vandrarvild sa...

Det är väl bara jag som är för öppen om allt sånt där antar jag. Det skulle väl vara en helt annan grej om jag försökte och inget hände. Men jag var ju öppen, och är fortfarande, om mitt missfall så...
Och jag är ju den som skulle säga att jag hade ägglossning och skulle hem och knulla. Bara för att det skulle vara kul att se vad folk säger. *hehe*

Sunflower sa...

Jag frågar aldrig sådant för jag vet hur illa min moster och hennes man farit, eftersom de inte kunnat få barn. När det väl kommit fram att någon väntar barn då frågar jag gärna ett och annat, och hittills har jag fått bara bra respons. En arbetskollega är gravid nu och hon gillar att prata om det med mig.

Sunflower sa...

*haha* Gillar jovannas inlägg! :)

crrly sa...

Hoppas den här länkningen nedan funkar nu. Hos Tinselflickan har jag utvecklat mina tankar om både det ena och det andra i ämnet och särskilt i dessa kommentarer. Detta skriver jag som svar till alla ovan. Läs här:

Tinselflickans gästbok>

jovanna, visst kan man svara så men det blir också jobbigt i längden för med allt detta offentliga knullande, borde det inte bli nåt resultat då nån gång?


vandrar vild: Det är helt okej och jättebra att du är öppen med ditt missfall men saken är den att man själv måste få chansen att VÄLJA om man vill vara öppen med sånt. Och det är svårt om man hela tiden för närgångna frågor.

jovanna sa...

jo såklart förstår jag att det är mer komplicerat än så. jag var inte helt allvarlig när jag skrev inlägget;)

crrly sa...

jovanna: Nä, jag vet! ;)

Annika sa...

Hm, det där om att det blir jobbigt att man har berättat om en känslig sak för många msk, och att de vill bli uppdaterade: Det tycker jag är jättedålig stil av dem.

Det är faktiskt en sak om någon man känner berättar något känsligt - att man sen begär att bli uppdaterad i frågan är så klumpigt och okänsligt att jag vill gråta. Då tycker jag man sviker förtroendet, faktiskt. Man får väl tåla sig tills personen själv känner att den vill berätta.

Så tycker i alla fall jag. Vi gjorde ju NUPP-test när vi skulle få Otto och jag berättade det bara för några få eftrsom jag inte ville få frågor om hur testet utföll. Vad ska man svara om det går illa? Man kanske inte vill svara?

salt sa...

Okej, nu måste jag skriva en post om detta ämne i min blogg! Fast från min egen synvinkel dårå. :)

Kaksmulor sa...

Reflektion nr 1: På frågan "Nämen, är du gravid?" Svara: "Nej, jag är bara lite tjock." Brukar få fantastiska reaktioner.
Reflektion nr 2: Det är egentligen (även detta har kloka Ribbing tagit upp) ganska ohyfsat att fråga nya bekantskaper om vad de arbetar med! Många är missnöjda med sin arbetssituation och/eller hur den utvecklar sej. Detta är inte något man vill prata med främlingar om. Sen jag läste Ribbings kåseri om ämnet har jag helt slutat med den taffliga isbrytaren "Jaha, vad sysslar du med då?"

crrly sa...

kaksmulor: Haha, ja, den är bra. Fast jag är inte tjock, så det funkar nog inte... Och egentligen är jag inte så upprörd för egen del, det är mest andra som får höra de mest hårresande saker. Läs hos Salt t ex, där skrev jag en grej i kommentarerna.

Har också reagerat på vad man "jobbar med". Vadå jobbar, de flesta av mina kompisar är liksom arbetslösa. Det var ju samma sak när man pluggade och fick frågan vad man läste "till". Va, liksom.

Freja sa...

Ja om jag får våga mig på att tycka nåt i den här hyfsdiskussionen så måste jag säga att jag tycker sämre om när folk prompt ska veta hela tiden var på hackordningen man finns i den allmänna hierarkin än en eventuell fråga om barn. Även om jag inte riktigt gillar att prata barn heller.

Det gäller väl att vara lite taktfull i alla lägen, konstigare är det väl inte. Det som jag inte bryr mig om kan nån annan ta anstöt av och det kan man inte veta på förhand. Just när det gäller barnfrågorna så undviker jag dom helst och det beror på att jag är så less på att folk inte kan släppa föräldrarrollen ens när dom går på fest. Det ska diskuteras barn och jämföras hit och dit hela tiden. När jag går ut vill jag vara vuxen och släppa vardagen med diverse barnaproblem. Det finns gott om tid och plats att bekymra sig för det annars. Det är inte så kul för omgivningen om folk snöar in i diskussioner som inte direkt inbjuder oinitierade att delta heller.

Dessutom får folk alltid för sig att jag måste yttra mig i sådana diskussioner eftersom jag inte bara har barn men dessutom har barn som stormar in i tonåren just nu. Jag blev skitsur i vintras när en vän sa till mig att folk va besvikna på mig för att jag hade dragit mig undan i alla barndiskussioner. Jag med min erfarenhet och mitt perspektiv hade faktiskt en skyldighet att upprätthålla kontakten med alla som blivit föräldrar så att dom kunde ventilera sina bekymmer med mig. WTF??? Var va dom när jag behövde ventilera mina bekymmer när jag va en osäker nybliven mamma på 22? Jo, på Rhodos och festade skallen i småbitar. Och jag har ingen skyldighet att stå till tjänst på det viset nånsin.