Skrattattack

Detta hittade älskling och jag i tidningen Journalisten igår och låg och asgarvade åt halva natten:

Hur lång tid tog det att lära
sig banan, ett varv?
- Tre sekunder, sa Pedersen
medan han svalde ner sina nyli-
gen opererade armar med is.
(Ur tidningen Folket)

Varför operera armarna över huvud taget om han ändå ska äta upp dem? Hur lyckas karln prata samtidigt? Varför svälja armarna med is, går det lättare då? Och så just det att det bara nämns liksom i förbigående, i en bisats, att han sväljer sina armar, det är så jäkla kul. Det tog jättelång tid för mig att somna igår, för så fort jag nästan lyckades rasade totalt vansinniga bilder av detta fram för mitt inre och jag började gapskratta igen.

Ääälskar sånt här.