Nyårsflummande

Darling, lillan och jag befinner oss hos pappa i skogen, utanför hålan där jag är uppvuxen. Här ska vi fira ett lugnt nyår, utan smällare, är det tänkt.

Pappa och jag var nyss, tillsammans med resten av den här lilla världen, i hålans Ica Maxi (placerad i det som då var urskog när jag växte upp). Det är en så otroligt märkligt upplevelse att befinna sig mitt bland en massa människor som pratar väldigt konstigt (Har jag låtit så??! Nääääää...!) och som ... ja, jag vet inte hur jag ska uttrycka det utan att låta ... äh! Skit samma! Om jag säger så här: Jag borde verkligen känna igen dem, jag borde det. De allra, allra flesta i alla fall. Och med en enorm portion fantasi kan man föreställa sig hur de som är i min ålder såg ut för en femton, tjugo år sen, och då ser man i vissa fall vilka de är (vilka de en gång var?). Men de är så gråhåriga! :-o Och så tunnhåriga! Och så lönnfeta! Och har så dålig hy! Ringar under ögonen! Ingen hållning! Och de är omgivna av ett gäng ungar som gastar "mamma!" eller "pappa!", ungar som nästan är vuxna!!

Jag struntar i hur jag låter när jag beskriver dem så här. Antagligen är jag precis lika gråhårig och lönnfet själv numera. Annars skulle de väl ha hälsat?! För nej, jag hälsade inte jag heller. Det var bara ett par tre stycken jag var kreativ nog att kunna lista ut vilka de var över huvud taget. En av dem gick i min klass i nio år. Tänk, allt vi delade ... Och nu är vi såna kompletta främlingar. Och jag skulle aldrig, aldrig ha känt igen honom om jag inte för några år sen (ganska många år sen nu, antar jag) var på femtonårsjubileum sen vi slutade nian. Han är verkligen tunnhårig nu, och har mage. Han som var en av de snyggaste ... (Ja, jag gick verkligen på Återträffen. Det var en komplett absurd kväll, och en av de roligare i mitt liv. Faktiskt. Men det är en annan historia.)

Men underligt är det i vilket fall. För nej, jag går inte med på att jag ser ut som de. Visst, jag blekte inte sönder mitt hår på 80-talet, jag solade inte sönder mitt ansikte. Men har alla andra gjort det? Däribland samtliga som stannade kvar i hålan?! De tuffaste, de snyggaste, de som några år efter nian slitna traskade runt på stan med en hög ungar, alla med olika pappor? Och som är de som nöter stolarna på Maxi med sina breda bakar ... Och som allihopa heter Petra eller Sussie ... Ha ha! Vilka fördomar jag har. De baseras åtminstone på empiriska studier. ;)

Vad jag flummar. Jag är bara överväldigad av intryck och minnen och ... ja, fördomar! Tragikomiskt är ordet. Och på något underligt sätt tror jag att jag någon gång ska "komma tillbaka" hit, att jag fortfarande bara är på en tillfällig utflykt till Skåne, att jag har flyttat för att plugga, för att komma bort från den sociala kontrollen, från allt som är inskränkt och jobbigt och tråkigt, men att tiden snart är ute, att jag nu snart ska flytta "hem" igen, fast jag inte har någonting alls som håller mig kvar, inget annat än att pappa än så länge bor i närheten. Vad skulle vi göra här?! Här finns inga jobb, ingenting alls att göra vare sig som jobb eller på fritiden. Det är nog bara en liten nostalgisk röst i mig som försöker göra sig hörd.

Flummar var ordet. Nu får det vara nog med det. Nyårsmiddagslagande väntar, och före det ska vi väl ha i oss lite lunch. Lite stressande känns det allt att det redan är nyår, för det var så mycket vi skulle göra i jul, "när vi är lediga". Visst, älskling har inte jobbat, men lediga har vi inte känt oss, inte med huset fullt av folk. Nåväl, förutom 9--11 januari, när jag inte kommer att träffa darling alls, ska det nya året bli så mycket bättre. Inga fler depressioner, ingen mer isolering. Lillan och jag ska ut och upptäcka världen, jag har så mycket jag vill visa henne!

Here we go!!!!!!

Det ska bli mitt motto för 2008. Vilket är ditt?


Gott nytt åååååår!

En vit jul

Det blir en vit jul i åtminstone Skåne i år.

En mjölkvit dimma sveper in oss i ... inte en varm filt utan ett fuktigt lakan, typ.

Trotzdem...

GOD JUL önskar crrly alla läsare!

Aj

På Aftonbladet Plus kan man läsa följande:

"Det vore skithärligt att träffa kärleken" Tv-stjärnan Tilde de Paula avslöjar: "En nynazist slog mig i ansiktet"


Kärlek börjar alltid med bråk, eller? Det är ju nästan, nästan så att man skulle vilja läsa artikeln bara för att se hur det hänger ihop.

Himmel och helvete

Jag har hittat det ultimata svaret på "Hur är det att gå hemma då?". Det är såväl politiskt som socialt korrekt (och kort): Både och.

För det är det. Verkligen.



Det värsta helvetet är sömnbristen nu när lillan åter i flera månader har fått för sig att man ska äta på mamma hela nätterna samt isoleringen här i hålan!!! Bristen på avlastning också, men där har jag gett upp att tro på förbättring. Känns liksom lättare så.

Himmelriket är att njuta av hennes fantastiska humor (vi är på samma nivå, tror jag) och hennes enorma busighet och påhittighet. Och pratsamhet. (Jäklar, vi är ju lika, hoho.)



Nästa år, nästa år har jag lovat mig själv att allt ska bli bättre. Med den nya bilstolen ska vi ta världen med storm.

Mitt nya jag

Jag borde byta namn på bloggen. Jag har ju inga crrls längre efter graviditeten. Bara ett stort burr. (Att man aldrig kan vara nöjd.)

Brrly?

Bojkotta Mars choklad!

Snott hos Malin Morot:



PETA has uncovered gruesome evidence that candy giant Mars has been paying experimenters to conduct deadly tests on mice, rats, guinea pigs, and rabbits. We're launching a worldwide boycott of Snickers, M&M's, Twix, Milky Way, 3 Musketeers, Starburst, Dove, Skittles, and other Mars-made products until the company has a heart and stops hurting animals. Right now, Mars is funding a study at the University of California, San Francisco, in which experimenters force-feed rats by shoving plastic tubes down their throats. The animals are then killed and cut open.







Mars has also paid experimenters to do the following:

* Force mice to swim in a pool of water and paint and find a hidden platform to avoid drowning-only to be killed later.

* Surgically attach plastic tubes to guinea pigs' carotid arteries and inject cocoa ingredients into their jugular veins to induce dramatic decreases in blood pressure.

* Force rabbits to eat high-cholesterol diets with varying amounts of cocoa and then cut out and examine primary blood vessels to their hearts.

Not one of these tests is required by law for candy. Mars' chief competitor, Hershey's, has already signed PETA's statement of assurance pledging never to conduct or fund tests on animals.

Dagens dummaste

Detta fick jag i brevlådan idag, fredag: "Tid har bokats för Er den 10/12 kl 9.30. Om Ni är förhindrad att komma ber vi Er snarast underrätta oss, mellan klockan 08.00-09.00, tisdag-torsdag."

Från sjukhuset. Tid nu på måndag. Tack som fan, liksom. Ja, jag hade faktiskt gärna tidigarelagt tiden, eftersom den skulle sättas i förhållande till en annan undersökning samma dag. Ska jag då ringa dagen efter utsatt tid och meddela detta?

Nu går hela dagen åt till det här. Vad ska jag göra med bebis?

(Jo, hon har en pappa, men han jobbar i en annan stad, och ska hålla i möten hela dagen.)

Dagens länk

Tänk på vad du äter, annars gör någon det åt dig.

Tänkvärd devis från upplysande, kritisk granskande sida. junkfood.se anbefalles härmed!

Motsatsernas förening -- i crrly

Femte december. Idag fyller två i min bekantskapskrets år (även om en av dem tyvärr inte riktigt hör till den längre). Två antipoder eller antiteser, om man nu kan kalla människor för något av det. Rätt komiskt egentligen. De känner inte varann och kommer nog aldrig att träffas.


Den ene är en gammal klasskompis. Jag har alltid tänkt på honom när jag har hört Johnny the rucker. Outsidern. Drömmaren. Musikern. Flummaren. Filosofen. Den missförstådde. Den mobbade. Men även den omtyckte. Han som verkligen personifierade det här med att det är insidan som räknas. Tyvärr resonerar ju inte alla så, och det har han nog lidit en hel del av. Vi stod varann väldigt nära ett tag på gymnasiet, när vi hamnat i samma klass, ingen vet nog hur nära. Vi pratade i telefon i timmar på nätterna. Vi delade väldigt mycket, inte minst humor och många värderingar. Han var dessutom vän med min dåvarande pojkvän, vilket förstås underlättade vår samvaro; när jag träffade min nuvarande man gled vi isär även om vi behöll kontakten i flera år och sporadiskt hördes av även in på 2000-talet.


Den andre är en före detta kollega till min man. En frikyrklig, snygg, sportig och framåt kille. Vi har ofta sagt om honom att det är tur att han är kristen, för han har ett så otroligt gott självförtroende att han annars skulle vara odräglig... Han är urgöteborgare från de tjusigare delarna av stan (eller söder om, Näset) och har verkligen typisk ordvitsande göteborgshumor och en sanslös svada. Han är ofta totalt utflippad och jättebarnslig, väldigt spontan och helt galen. Han har jobbat såväl som försäljare av sportartiklar och mobiltelefoner som med missbrukare, gått i missionärsskola på Maui och jobbat/praktiserat som missionär i Filippinerna, numera är han anställd av en pingstförsamling. Vi har numera inte jättemycket kontakt heller, men det beror mest på att han nu har en växande familj.


(Snacka om att båda dessa typer skulle platsa i en amerikansk high school-film! Nörden (dock inte den überintellektuella, schackspelande sorten) och sportfånen! Och politiskt tillhör de, gissar jag, något slags vänster-/anarkistfalang respektive antagligen "kristen höger".)


Gemensamma drag hos båda mina vänner är att de är otroligt godhjärtade och omtänksamma människor. Där slutar nog likheterna. Frågan är vem som skulle ha flest fördomar om den andre?!


Det säger nog en del om två saker vad gäller mina vänner också: 1. Jag är ofta ganska smidig i umgängeslivet och har alltid umgåtts med väldigt olika slags människor. "Adel, präster, borgare och bönder." Ja, och industriarbetare såväl som chefer. Det är väldigt intressant att sätta sig in i hur andra fungerar, hur de tänker och resonerar. 2. Den första vännen är ursprungligen min, den andra min mans... vilket också visar en del på olikheterna hos mig och min man, både värderingar och livsstil. Egentligen är det rätt otroligt att vi har kunnat dela liv i över arton år!


Dessutom undrar jag hur astrologer får ihop det med resonemanget om att man skulle ha en viss personlighet på grundval av när på året man är född, eller till och med när på året man väljer att födas, som en del vill få det till. Då borde väl två människor som delar födelsedag inte vara så här pass olika? Eller är jag ytlig som nästan bara ser deras olikheter kanske?

Liten översättningsfilur

Igår kunde man i Sydsvenskans pappersutgåva (ej på nätet) läsa ett citat av Bob Jaffe, riskkapitalist, som stod inför ruinerna av sitt nerbrunna residens i San Diego: "Mitt hus brann ner, men de lyckades rädda min Porsche. Jag skulle hellre velat att det var min dotters uppstoppade djur som klarat sig."

I original står det i New York Times: “Yes, they managed to save my Porsche,” Mr. Jaffe said. “But I’d much rather they had saved my daughter’s stuffed animals.”

Stuffed animals allså. Betyder inte det antagligen gosedjur i det här sammanhanget? Har Jaffes dotter verkligen en samling uppstoppade djur? Det vet vi ju förvisso inte, men visst verkar det troligt att det är mjukdjur, dockor, han menar. Inte kan man kalla dem uppstoppade? De är möjligtvis stoppade med fyllning men att kalla dem uppstoppade ger ganska lustiga associationer. Eller?




(Sen undrar jag... Är det inte några små/något litet ord som fattas i "I'd much rather they had saved..."? Typ "I'd much rather seen/wanted that they had..." eller så? Eller "I'd much rather wanted them to save..."? Usch, min engelska språkkänsla förtvinar ju. Vad säger mina översättarvänner? Anstai? Eva-L? Orera? Översättarhelena? Eller anna? Någon med engelska som modersmål -- Tinselflickan?)


Språknörderi på hög nivå. Jag känner att jag måste uttrycka min avsky för det inträffade också, inte minst av respekt för de drabbade. Det gör jag härmed: Usch.

Tips: Vegetariska kokböcker!

Flera har frågat mig om bra kokböcker som inspiration för att leva vegetariskt. Här har jag samlat många av de titlar jag har, och för enkelhetens skull har jag lagt in länkar till bokus.se, så att ni kan titta på hur de ser ut men även enkelt beställa dem ni vill ha. Adlibris har inte alls detta breda sortiment, tyvärr.

En bulle i ugnen (inte helt veg men superfin och inspirerande!): www.bokus.com/b/9789127355965.html?pt=search_...

Terneborgs lyckliga kokbok: www.bokus.com/b/9789185506781.html?pt=PRIVAT_...

Vegansk näringslära på vetenskaplig grund: www.bokus.com/b/9789185506798.html?pt=PRIVAT_...

Grön barnmat: www.bokus.com/b/9789172054165.html?pt=search_...

Vego Paradiso (svensk!): www.bokus.com/b/9789127356931.html?pt=search_...

-------

Böcker på engelska:

Raising vegan children in a non-vegan world: www.bokus.com/b/9780972510202.html?pt=search_...

Rose Elliott's Mother, Baby and Toddler book, A Unique Guide to Raising a Baby on a Healthy Vegetarian Diet: www.bokus.com/b/9781904038092.html?pt=search_...

Feeding your Vegan Infant with Confidence: www.bokus.com/b/9780907337294.html?pt=search_...

Baby & Child Vegetarian Recipes: www.bokus.com/b/9780091853006.html?pt=search_...

Please feed me, a Punk Vegan Cookbook: www.bokus.com/b/9781932360097.html?pt=search_...

-------

Vegolandet Veganias kokbok finns på nätet men också att beställa här: vegania.mine.nu/

-------

Slutsålda är tyvärr De gröna alternativen: www.bokus.com/b/9789186170882.html?pt=search_...
och Veggiebook: www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9146202293
och Grön festmat: www.bokus.com/cgi-bin/more_book_info.cgi?ISBN...&

Samma sak gäller klassikern Cranks bästa recept/Cranks kokbok som dock finns på engelska. Svenska utgåvor kommer på bokrean då och då. Ser ut så här: www.tradera.com/Cranks_basta_recept_vegetaris...

Kolla efter dessa böcker på bibblan eller antikvariat! (Tradera! ;-))

-------

Den här har jag inte själv och inte sett förrän nu men den är säkert bra eftersom gurun Kåre Engström har varit med och skrivit den: www.bokus.com/b/9789151848389.html?pt=search_...

-------

Sökord vegan på bokus: www.bokus.com/cgi-bin/book_search.cgi?rewrite...

Sökord veggie på bokus: www.bokus.com/cgi-bin/book_search.cgi?rewrite...

Blondes... ja, ni vet

Nu har jag varit hos allra underbaraste, coolaste, snyggaste, bästa, smartaste, finaste vJoshuav och nu är jag blond igen.

Samt typ ett par kilo lättare.



PS. Tack, Anna, för barnvaktshjälp!

Fot(o)lek

Vi har börjat på spädbarnsmassage. Det är alldeles obeskrivligt ljuvligt, och Lillan är i precis rätt ålder för det nu. Ligger relativt still (om man bortser från tittutlekarna med handduken) och är på ett kvittrande glatt humör! Det märks verkligen att hon njuter.

På bilden är det pappa som masserar hemma medan Lillan leker med liten fot. (Även crrly herself skymtar på bilden för den skarpögde.)

Bästa nyheten på länge

Det var sannerligen på tiden.



/en som i stort sett bara handlar på "pojkavdelningen"

Potatis är gott och nyttigt, potatis är gott och nyttigt...

Jag åkte på stryk när jag fick en tvångstanke i matkön på lågstadiet att läsa den meningen högt från affischen som hängde där. Meningen stod ett stort antal gånger på svarta tavlan på planschen, och jag var bara tvungen att läsa upp varenda en.

Aj.




.

Lessen, Lessing

Jag har inte läst Doris Lessing (tror jag?!), men jag vet åtminstone lite om henne. Hon gillar katter och finns översatt till svenska. Bra. Dessutom verkar hon ju lite cool och rolig när man läser om henne idag. Då ser man även att hon har god smak vad gäller litteratur: Hon gillar Gabriel García Márquez!

Dagens åååh...

Alltså, varför visade någon mig de här mattorna??!

Jag gillar inte mattor något vidare, men hjälp, de här var ju bara Hur Snygga Som Helst!

Undrar om de finns på Tradera... säger nätauktionsknarkaren. Jag ska inteinteinte titta efter... *sätter mig på händerna*

Två älsklingar

Nu finns mitt lilla baby gos på bild!

Favorit i repris

Alltså, den här historien är från en gammal nätdagbok som jag skrev för fem och ett halvt år sen, men den är så galen så den förtjänar att upprepas. Den är dock lång, så jag delade upp den på två dagböcker, men det gör jag inte här. Dagboksinlägget är ursprungligen betitlat "E-Type och jag", och jag kom att tänka på det när jag såg E-Type i lördags i Babbens program (som för övrigt var riktigt kul!). Det jag skriver om utspelade sig i början av 90-talet och var långt innan E-Type gjorde sig känd som artist. Den 5 maj repektive 27 juni 2002 skrev jag följande:

Står ute i det mulna kalla vädret och oljar nyhopsnickrade spaljéer, lyssnar på radio... P3 spelar E-Types senaste. Blä. Fast av nån jävla anledning var det helt OK att pensla till... Jag blir i vilket fall som helst alltid på gott humör av att höra E-Type. Och det beror ju knappast på själva den s k musiken. (Utom när jag tänker på Rallys underbara parodi!!!) Nej. Jag har ett helt annat förhållande till E-Type...

Den här historien är helt vansinnig. Den säger nog ganska mycket om mig. Hm. Min chef hade berättat den på en kräftskiva en gång, och gästerna hade skrattat så de hade trillat av stolen... Sa hon. Hm... *fnissar för mig själv*

OK, here goes:

Jag läste in treåriga linjers matte + NO på KomVux för ett antal år sen (när jag i min mycket gröna ungdom hade fått för mig att jag skulle bli lågstadielärare...). Då passade jag på att läsa ADB också - Administrativ databehandling. Med stenåldersdatorer. Ja, det tyckte ju inte vi förstås. På den tiden var väl de datorerna som stod till buds relativt moderna. Alltså mycket spännande. Vi gjorde bl a vanliga ordbehandlingsövningar, alltså som maskinskrivning. För att vi skulle ha nåt vettigt (??!) att skriva in kunde vi om vi ville välja olika texter att skriva av. En av dessa var en bunt Norgehistorier. Så det satte jag igång med. En löd:

Det var två norrmän som var ute och fiskade. Så fick de napp, en stor fisk på kroken. Problemet var nu hur de skulle ta död på fisken. Då sa den ene: ”Jag vet! Vi dränker den!”

Urdum. Hursomhelst. Vi satt och skrev och skrev... Nästa övning gick ut på att vi med ett enda kommando skulle byta ut ett visst ord i en text mot ett annat, valfritt. Jag valde att greja så att alla ”fisk” i ovanstående historia skulle bytas ut mot ”giraff”... Ni ser ju själva hur det blev. Jätteroligt hade jag. Själva poängen försvann naturligtvis, desto roligare tyckte jag.

Det hör också till historien att jag dels är snål, dels miljömedveten, alltså försöker jag spara och återanvända så mycket papper som möjligt. Sålunda sparade jag dessa ordbehandlingskrafs för att kunna skriva på baksidorna, som ju var tomma.

Efter ett antal år, när jag läste på universitetet i Göteborg, och...

Nej. Vad långt det blev. Fortsättningen får komma imorgon... Jag lovar att detta har med E-Type att göra, alltihop!! Och att historien är helt sjuk... :)

****************

Okej. Jag lovade ju att berätta fortsättningen på historien om mig och E-Type, elakt nog har jag inte kommit mig för att göra det förrän nu. Början på historien skrev jag redan den 5 maj...

Jag pluggade alltså i Gbg o satt o var uttråkad i mitt tentaplugg så jag såg på ZTV. E-Type var VJ. Jag tyckte han spelade urdåliga låtar o dessutom tänkte jag på att jag aldrig hade sett nån video med Ebba Grön så jag tänkte att jag kunde faxa (som man gjorde på den tiden; detta är typ 10 år sen) in en önskan om just en video med Ebba Grön. Lite för att reta E-Typen också, jag fattade ju att det inte var hans kopp te!!!

Sagt och gjort. Jag tog det närmast liggande papperet, som råkade vara ett av papperen jag hade kladdat Norgehistorier på (då på min ADB-kurs några år tidigare). Det stod alltså: ”Det var två norrmän som var ute och giraffade. Så fick de napp, en stor giraff på kroken. Problemet var nu hur de skulle ta död på giraffen. Då sa den ene: ’Jag vet! Vi dränker den!’” (Om ni inte fattade den så hänvisar jag alltså till min dagbok från den 5 maj!)

Jag använde baksidan och skrev ett litet brev där jag då önskade Ebba Grön o dessutom avslutade det hela med att rita en liten karikatyr av E-Type i ena kanten. Så faxade jag. Tänkte att det måste ju vara större chans att komma med om man faxar många gånger... Så det gjorde jag. Faxade och faxade. Massor av fax blev det...

Och E-Type fick tag i ett! Han läste det snabbt tyst först... sa sen: Aha, en Norgehistoria!! Vad kul! Så läste han upp: Det var två norrmän som var ute och giraffade. Så fick de napp, en stor giraff på kroken. Problemet var nu hur de skulle ta död på giraffen. Då sa den ene: ”Jag vet! Vi dränker den!”

Så såg han mycket förbryllad ut. Jag vred mig av skratt i soffan. Och rodnade. Och gapskrattade. Vrålade av skratt när jag förstod vad jag hade gjort: faxat baksidan!!!! Helsike… I vår fax skulle man ju lägga papperet på andra hållet... Herregud. Men det slutade inte här. E-Type försökte dessutom förstå och förklara historien. ”Ja... Nu vet jag! Jo, en giraff är ju så lång, så... man kan nog... inte dränka den...” avslutade han meningen lite lamt. Vansinnigt, helt hysteriskt kul fick jag där i soffan. Det värsta var dock när han tog upp ett nytt papper från golvet: ”Aha, nu ska vi se vad det här är... Fler historier? Nej, det är ju samma igen!” Och igen. Och igen... Och igen! Kameran zoomade ut och visade E-Type stående på golvet med fullt av faxmeddelanden krullande runt på golvet kring hans ben. Han formligen vadade i fax!! Och de var samtliga från lilla mig... Jag tjöt av skratt. Och skam. Så pinsamt!!! E-Type började bli irriterad. Han fattade ju inte vad det var för fax! Och vad det var för en idiot... och för historia...

Jag faxade så småningom, när jag hade hämtat mig, framsidan också. Och kom med. Han visade t o m upp min karikatyr i närbild för kameran!! *stolt* (Fast Ebba spelade han inte *sura* )

Nej, jag har inte berättat hur det hängde ihop för honom – än. Det skulle ta lite tid att förklara...

Läser och läser och läser...

Med reservation för stav-, syftnings- meningsbyggnads- och andra skrivfel och annat knasigt; jag är totalt dimmig i bollen efter denna natt!


Jag har turen att ha fått en bebis som har min dygnsrytm och är nattmänniska. Sover till frampå eftermiddagen och vill sen inte somna förrän tolv-ett-två på natten. Passar mig perfekt, då kan jag gå upp och göra frukost till älskling och sen äta med honom och därpå gå och lägga mig igen. Mmm. Lyx. Men: lillan har på sistone blivit extremt gapskrattig och jättefull i bus precis lagom till läggdags, och då får jag maratonamma henne i flera timmar för att få henne lugn och sömnig. Hon somnar sen lagom till att katterna kommer in i sovrummet och klöser sönder sängen för att bli utsläppta... Ja, vi måste ha sovrumsdörren öppen för annars blir det jättekvavt och klibbvarmt. Nej, vi har ingen kattlucka för den enda dörren vi skulle kunna tänka oss att ha den i är en altandörr med glas för långt ner. Dessutom vill jag inte att de kommer in om de har med sig något, jag vill ha lite koll där... Inatt var det värre än någonsin, katterna skulle in och ut respektive ut och in varannan timme om varandra hela natten, och däremellan vaknade lillan ett antal gånger och skulle lyftas över till min säng för att ammas till sömns. Jag är inte så värst vaken nu.

Men vad konstigt jag skriver. Jag inledde ju med att förklara hur lyckligt lottad jag är. Nå, men jag är det. Det skulle ha varit jättejobbigt att ha en bebis som är pigg och klarvaken och kräver att matas och roas från fem-sex-sju på morgonen. Dessutom hade hon väl i så fall velat lägga sig vid åttatiden på kvällen, och då hade hon aldrig fått se sin far.

Nåväl, var var jag? Jo, vi ligger och sover och ammar och vilar och så hela dagarna, och jag läser, läser, läser. Nu har jag en ny, nätt liten lista med böcker som jag har läst, korta omdömen följer här:

* En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstierna var inte alls som jag hade förväntat mig. Jag fick den i present och trodde att den skulle vara en smaskig, skandalös berättelse fylld av mörka släkthemligheter och avslöjanden... men nä. Ganska tråkig, rätt deprimerande. Nä, inget särskilt att ha!

* När tiden tog slut av Göran Sahlberg var inte heller alls som jag trodde. Det börjar som en rätt så vanlig uppväxtskildring, för att sedan flumma till sig och mynna ut i något som verkar vara en enda stor fantasm. Ja, "vanlig" kan man kanske inte kalla en uppväxtskildring som handlar om en gosse som är son till Predikanten, en frikyrklig pastor, men ändå. Man förstår sedan inte riktigt vad som egentligen händer. Dag Hammarskjöld har i alla fall plötsligt en stor del i berättelsen. Men ett antal frågor kvarstår efter läsningen: Dör mamman? Isåfall hur? Är sonen skyldig till det?! Nå, den var ändå rätt kul att läsa (första delen i alla fall, före flummeriet), för jag har en gång i tiden känt denne Predikant, fadern till författaren alltså.

* Två böcker av den fantastiske författaren Tahar Ben Jelloun har jag läst nu också. Den tjugosjunde natten och Den ödesdigra natten. Den förstnämnda var för... vad ska jag säga... för sagoaktig för mig. Kanske fascinerande men nä, den hade för mycket av det jag inte gillade med Coelhos Alkemisten. Kan inte förklara det närmare just nu, är så dimmig i skallen. Däremot var Den ödesdigra natten helt fantastisk!! Älskar den. Den handlar om en kvinna som kanske egentligen är en ande eller en demon och som aldrig borde ha blivit till. Hon ägnar sitt liv åt att förstöra och förgöra män som har gjort henne illa. Bakgrundsmiljön är det fantasieggande Marocko i relativt modern nutid men samtidigt råder här sagotid; Tusen och en natt känns inte långt borta, och det vimlar av djinner. Denna bok rekommenderar jag verkligen, den är både otroligt vacker och spännande.

* Jag försökte också läsa Lasse Lindroths Där inga änglar bor, men nej, jag klarade inte av den. Den kändes så pretentiös och det myllrade av klichéer, jag tror inte ens att det var ironiskt. Så sorry, Lasse, det var en pekoral. Jag klarade inte av att läsa många sidor där, det erkänner jag (annars hatar jag att ge upp böcker!).

* Däremot var De sönderrivna bilderna av Azar Mahloujian bra! En spännande och stundtals deprimerande berättelse (visst låter det som en motsättning?) om hur hopplöst det kan vara att fly för sitt liv från sitt hemland och så fastna i byråkratins kvarnar då ens öde ska bestämmas av främmande människor. Hon skriver om den spännande flykten från hemlandet Iran och den evighetslånga väntan när hon fastnar i Jugoslavien. Men hon lyckades till slut ta sig till Sverige och även stanna här, och hennes berättelse innehåller också en hel del tragikomiska kulturkrockar i mötet mellan det nya och det gamla landet. Hon berättar till exempel att om man åker tåg eller buss i Iran och vill äta sitt medhavda äpple så bjuder man även dem mitt emot och bredvid på extra äpplen som man har med sig. Gissa hur hon blev bemött när hon, första och enda gången, försökte sig på det i Västeuropa! Jag efterlyser fler böcker av Azar Mahloujian, en fortsättning, fler små anekdoter!

* Ett helt annat slags bok, i en helt annan genre, som vanligtvis är så långt från min boksmak man kan komma nästan, är Snabba cash av Jens Lapidus. Min man fick den via jobbet och jag hade inte alls tänkt läsa den. "Pff, en spionroman", tänkte jag fördomsfullt, för jodå, sådana har jag också plöjt igenom några stycken. Men nej, det var det ju inte! Boken förföljde mig genom att dyka upp både här och där, sådär som vissa låtar brukar kunna göra, och till slut föll jag till föga. Jag började läsa... och fastnade totalt! Så skickligt skriven, vilket driv, vilket språk, vilken story, wow. Den var verkligen högt över mina förväntningar, skyhögt. Jens Lapidus är verkligen skicklig, både när han väver samman intrigen och rent språkligt; alla huvudpersonerna har sitt eget utpräglade språk men vartefter JW umgås mer och mer med invandrarkillarna tar han efter mer och mer av deras, ordföljden, ordförrådet, också i sina inre monologer. Snyggt!

* Jag har också läst Änglarnas syster av Anna Jörgensdotter. Jag tyckte mycket om Pappa Pralin, men den här var inte alls i klass med den, tyvärr. Denna handlar om en mycket ensam tonårstjej vars storebror är död och pappa ivägflyttad. Hon har bara en vän men henne gillar hon inte ens, och sin pojkvän kan hon inte alls prata med. Istället tar hon sin tillflykt till en drömvärld och halva boken består av den. Ett ganska förvirrande drag, särskilt som de två världarna aldrig får mötas ordentligt, vilket man sitter och hoppas boken igenom. Ännu en bok som först verkar vara på ett visst sätt men sedan blir något helt annat. Det mest speciella med denna roman är väl att det medföljer en skiva, ett soundtrack, men det är inget särskilt med den, känns mest som ett sätt för författaren att nå ut med en av sina låtar.

* Jag nämnde väl att jag hade läst Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer? Måste skriva det igen! Den är så fantastisk! Underbar. Utom att jag inte riktigt förstod slutet men det känns liksom inte så viktigt. Jag läste den sakta, ville suga på den länge, ville inte att den skulle ta slut. Språket! Språket! Åh. Underbar. Rolig. Tragisk. Läs.

* Slutligen har jag också sträckläst Lewis resa av P O Enquist. Den har jag tänkt läsa i många år men det har inte blivit av. Den handlar om mannen som grundlade Pingströrelsen, Lewi Pethrus, och är verkligen intressant. Naturligtvis på ett extra plan för mig med min gedigna frikyrkobakgrund, men även för andra. Det är allmänbildande att läsa om exempelvis Stockholm på den tiden (början till mitten av 1940-talet). Vilken slum som rådde. Att Sverige hade den högsta barnadödligheten i hela Europa. Lössen. Trångboddheten. Och ja, synden. (Förstås. Och nu är det ju inte jag som säger att folk levde i synd -- måste jag tillägga för tydlighetens skull.) Ja, jag nämnde att jag har frikyrklig bakgrund. Det har jag, i flera generationer bakåt, på både mammas och pappas sida. Jag ringde under läsningen av boken flera gånger till pappa för att ställa tusen frågor, förfäras och roas. (Han är underbar.) Hade jag vetat, hade jag anat, hur gedigen denna frikyrkobakgrund är, så är frågan om jag hade vågat bryta mig loss så som jag gjorde! :) Jag kan ändå inte hjälpa att jag tycker att jag är jäkligt cool och stark som gjorde det. Farfar, till exempel, var äldste i församlingen, det visste jag men hade liksom inte tänkt på det. Nu berättade pappa att han (farfar alltså) till och med var vice ordförande i en av Sveriges största frikyrkoförsamlingar. (Ordförande är pastorn.) Han berättade också, vilket jag nog någonstans hade hört, att morfar hade varit pastor. Alltså, jag har egentligen så mycket att skriva om det här, men det har ju inte med boken att göra, så jag tar det någon annan gång! Bra bok, i alla fall, rekommenderas faktiskt. Ja, faktiskt. Ja. Faktiskt.

Pust. Återkommer med fler böcker snart... för nu har jag för övrigt bara läst böcker som inte har kommit ut än, och dem får jag ju inte blogga om! Men just nu läser jag Förvandlingen av Kafka. Håller på att gå igenom min bokhylla för fullt! Sen ska jag läsa... och den... och den... Och sen...! Ja, vi får se.

Terror on Big South Street

Åkte med mycket möda och stort besvär (läs: med bilhatande unge) till butiken Harmoni Barn i Lund för att byta en klänning som var i helt fel storlek. En present från en av min mans före detta chefer och dennes sambo. Klänningen hade alla lappar kvar och låg i originalpåsen, dock hade jag inget kvitto. Jag fick inget kvitto när vi fick klänningen, och inte ber man dem man har fått plagget av om kvitto för att kunna byta, om man inte känner givarna särskilt väl? Möjligtvis säger ju givarna ibland att "det finns kvitto om du vill byta", men nu gjorde de inte det.

Nå, rätt så slut efter besvärlig och regnig resa in till stan knölar jag in mig med vagn och allt i butiken, säger att jag har fått en klänning i helt fel storlek och att den är köpt i Harmoni-butiken i Malmö, och undrar om det går bra att få byta den ändå. Visst, säger tanten, men när jag fortsätter med att upplysa henne om att jag inte har något kvitto blir hon som en omvänd hand. Då ska jag plötsligt uppenbarligen misstänkliggöras, vad är jag för en typ som kommer in i butiken med en klänning utan kvitto?! Har jag stulit den?! Antagligen, ja, så måste det vara. Tanten snörper på munnen och fräser att då kan det verkligen inte komma på fråga att byta.

Jag blev helt ställd så jag kom mig inte ens för att berätta hur det låg till. Annars kan jag stundom vara ganska bra på att se bevekande ut när jag drar mina snyfthistorier. Jag hade verkligen inte räknat med ett sådant bemötande. Länge såg jag mycket yngre ut än jag var, och det var verkligen en black om foten i en stad som Lund där jag togs som en "studentajävel" bra länge, och behandlades därefter, även när jag hade fast jobb och var gift sen flera år. Men nu?! Jag är en ganska gammal småbarnsmamma, när ska man sluta bli behandlad som en tonårsligist och därmed genast känna sig som en? I alla andra butiker som jag har fått kläder till den lilla ifrån har det gått utmärkt att byta utan kvitto. Man ser ju på lapparna varifrån kläderna kommer, och det brukar inte vara så noga med att det är exakt samma butik. Det var ju uppenbarligen inte det som var problemet i det här fallet heller.

Jag har själv jobbat i butiker där det har varit oerhört tjafsigt med öppet köp, huruvida kunden har rätt till det eller inte (det har kunden bara då detta har överenskommits vid köpet). Och det var sannerligen inte öppet köp jag var ute efter nu. Jag skulle ju handla för samma summa som klänningen var värd, säkerligen ännu mer. Nå, om butiken nu ändå hade en sådan sträng policy om att inte ta tillbaka kläder där kvitto fattas så kan man faktiskt ändå ha en trevligare ton. För inte kan hon ha misstänkt mig på allvar för att gå omkring och försöka få byta in stöldgods?!

Nej, nej. Aldrig mer handla i den butiken, med det bemötandet!

En annorlunda barndom

Jag har glömt skriva om en fantastisk bok jag har läst: Iris Johanssons självbiografiska En annorlunda barndom. Redan när jag såg att förordet var skrivet av läkaren Göran Grip, som författat Allting finns, blev mina förväntningar högt ställda. (Allting finns handlar om näradödenupplevelser och tidigare liv, och den grep mig verkligen när jag läste den för tio femton år sedan.)

Iris är inte som andra barn. Hon föds som autist och lever mestadels i sin egen, inre värld tills hon är i tioårsåldern. Hennes far gör sannerligen ett beundransvärt jobb som aldrig ger upp utan tränar med henne varje dag, envist och målmedvetet. Men Iris vistas hellre i sin inre värld där hon är lycklig och allt känns lätt. Hon upptäcker dock tidigt att känslor är viktiga för människor, men hon förmår inte inse skillnaden mellan positiva och negativa känslor utan tror att alla känslor hon väcker är bra. Detta leder givetvis till en massa missförstånd som är både tragiska och komiska att läsa om.

När hon skapar ilska hos omgivningen blir det så vackert i atmosfären, en massa färger strömmar ut från människorna och exploderar i kaskader och fyrverkerier. Iris jublar och förstår inte alls att ingen annan ser färgerna och att hon bara väcker mer ilska.

En dag får hon ett viktigt uppdrag, ett uppdrag som får henne att lämna sin inre värld och komma ut till oss, i verkligheten…

Iris Johanssons självbiografi är en stor upplevelse att få ta del av. Hennes historia fascinerar oerhört, likaså hennes språk som är kryddat med egna ord och begrepp. Dock är den något rörig och hoppig och upprepar sig ibland.

I dag arbetar Iris med seminarier och handledning i personlig utveckling och är uppbokad i två år framåt. Hennes hemsida.

Var är ni?!

Mäh! Varför försvinner bloggare bara sådär utan att medela sina trogna läsare personligen?! Såklart att ni måste gå in och skriva till alla som åtminstone brukar kommentera hos er ibland? ;-) Ja, ni kan väl inte bara stänga ner alternativt säga till i er egen blogg för att sen riskera att låta era ord uppslukas av sajberrymdens baksida olästa av alla som de riktades till?! *muttra* Bara för att jag har levt (lever) i min bebisbubbla så vill jag väl bara inte förlora er heller? Hallååå...? Följ i så fall mamselamsens exempel som åtminstone hade den goda smaken att låta sitt sista inlägg finnas kvar...

Med andra ord: VAR ÄR NI, Salt, synthluder (med flera bloggare som jag brukade försöka följa), kom tillbaka, hallååå, skriver ni nån annanstans, jag har bara gamla brutna länkar till er här i min lista, hör av er!

Mer om böcker

Två av de tre senaste böckerna jag nu har läst är Nobelpristagaren John Maxwell Coetzees Pojkår respektive Ungdomsår. Jag fick en hel del Coetzee-böcker det år han fick Nobelpriset men eftersom jag alltid är skeptisk mot sådant som hajpas så har jag låtit dem vara... till nu då alltså. Dessa två är de första av Coetzee jag har läst, och oj, vad jag gillade dem. Jag kände till stor del igen mig i honom också -- i mycket av hans "lillgammalhet" och torrhet (stycket om vad dans egentligen ska vara bra för är underbart), och det gör dem förstås ännu roligare. Nu ser jag fram emot att sätta tänderna i resten av hans författarskap!

Den tredje av de tre senaste böckerna jag nu har läst (som jag läste parallellt med Ungdomsår) är Jonathan Safran Foers Allt är upplyst. Vilken bok!! Jag blev verkligen positivt överraskad. Språket är fantastiskt -- när man har knäckt koden... Boken blev redan efter de första sidorna en av mina absoluta favoriter, alla kategorier. Och vad jag har förstått är den nu film också...? (Jag lever i en bubbla helt utan massmedier, så jag hänger inte med alls! Först gravidillamåendebubblan, sen bebisbubblan.)

Ja, jag läser och läser och läser och läser... Är så tacksam inte bara för att min bebis är så sällsynt vacker och söt ;-) och frisk och fin, utan även för att hon har min dygnsrytm och är uppe halva nätterna och sover bort förmiddagarna, och dessutom gärna maratonammar. Dessa amningssessioner är underbara; jag läser och sover, sover och läser... Mysigt. Tre fyra böcker i veckan blir det på det sättet, minst. Hur gör de som har bebisar som kräver att bli underhållna från klockan sex på morgonen och som dessutom klarar av ätandet på tio minuter??!

Återkommer med fler bokomdömen. Två av de absolut bästa böckerna jag någonsin har läst har jag inte bloggat om! :-o Det blir nästa gång.



Fler i familjen gillar böcker.

Småbarnsmammans kvällsgrubbel

Fundering framför spegeln vid kvällstandborstningen:

Kan jag ha den här tröjan imorgon också? Jag har ju bara haft den halva dagen... *ser kräks på axeln* Jo... jag tar den. Det är ju bara på _ena_ axeln. *blöter den nerspydda axeln på tröjan lite*



I "normala" fall (så normala som fall numera blir) skulle jag aldrig ha tvekat; klart jag kan ha den. Nu är det inga normala fall utan imorgon är det Dagen J som i hälsa på på Jobbet.



Vilket innebär lång bilresa. Med nu-går-det-i-under-110-hatande bebis. Hjälp.

Reklamavbrott

Mums.

Spray Bajs

Alltså... De mejl jag skickar från Spray Mail kommer inte fram.

Inte så bra när man har sin Sprayadress knuten till sitt Traderakonto...

Nu måste jag byta mejladress på Tradera. Mitt i alla budgivningar. Och kommer därmed alltså att ha två adresser jag måste kolla, som om det inte vore nog krångligt ändå. Suck. Spray Bajs.

Ska jag öppna ett gmail-konto kanske?



--------

Några minuter senare:

Serverfel

Gmail är tyvärr inte tillgängligt för tillfället. Vi arbetar just nu för att åtgärda problemet – prova att logga in på ditt konto om ett par minuter.

Gaaaaah.



--------

Klockan 22.40:

Serverfel

Gmail är tyvärr inte tillgängligt för tillfället. Vi arbetar just nu för att åtgärda problemet – prova att logga in på ditt konto om ett par minuter.

Någonstans börjar jag tro att allt är mitt fel.

Språktidningen

Äntligen har det kommit en tidning för en crrly: Språktidningen! Synd bara att den, trots att den uppger sig ha en språkgranskare, innehåller en del korrfel. Jag har redan hittat flera stycken, trots att jag bara har skumläst fram till sidan 20: till exempel "nätt och jämt" och "mellan 70-80 000" (inte mindre än två fel i detta uttryck -- strecket är dock långt) . Och ett graverande fel i en annons för den av Henrik Schyffert regisserade stand up-showen Svenskar är också människor!, med Fredrik Lindström. Här står Fredrik Lindström med en pizzakartong på vilken det står "La Prima Pizzera Bredäng". "Pizzera" alltså. Hm?

Om man bortser från annonsen så är det ändå synd, synd, synd på en i övrigt så välkommen tidning! Den är annars snygg och verkar okej skriven, även om nivån är lite låg -- varför skriver man "pensionerad professor" istället för professor emerita (eftersom det i detta fall var fråga om en kvinna)?

Nu ser jag ändå fram emot att läsa vidare om skorrande r-ljud, ordet spunk med mera.

Dagens outfit*

Visst är hon snyggast, Lillan. Av respekt för hennes integritet publicerar jag emellertid inte bilder på hennes sköna anlete här. Beskrivning dock, som anstår ett modebloggsinlägg:

Brun- och vitmelerad slipover, äkta 70-talsvintage, ärvd av mor (ursprungligen ett dockplagg?).
Likaså begagnade velourbrallor, Traderafynd, några tior? Bruna med vita revärer.
Vita, lite korviga strumpor (de är egentligen knästrumpor men sådana tenderar att *hm*sitta lite hårt på de knubbiga vaderna, så därför dras de inte upp), även de begagnade, fått av mammas väninna/kollega.
Vit body, hittad i klädskåpet, ingen aning om var den kommer ifrån. Jo, Lindex står det i, men vem har köpt den, till vem och när? Ingen aning.





Sen är vi så snyggt matchande också, mor och dotter, som traskar respektive ligger omkring (Ja, vad ska man kalla det då? Äntligen diggar hon vagnen!) i var sin röd fleecetröja. Yeah.



* Egentligen är det lite fusk, för det var faktiskt snarare häromdagens outfit, men jag orkade inte tömma kameran då.

Skylt

Nej, vi hoppade av budgivningen till slut. Men vilken seg mäklare som man var tvungen att jaga hela tiden! "Jag ringer..." Men nä, det gjorde han aldrig. Till slut ringde man själv upp och fick höra ett sävligt: "Mmmm... Jo... jag har fått in ett par bud här som går över ert..." Jaha?! Och när tänkte han ringa och meddela oss det?! Gah. Tur att vi redan var tveksamma, annars hade det blivit outhärdligt.


Här är en skojig skylt:



Ursäkta bildkvaliteten, den är tagen med mobilkamera. Så här står det: "Flera tusen svenskar upplever smärta när de trycker på någon av knapparna här bredvid på grund av sin reumatism."

Varför trycker man på en knapp i en hiss för att man har reumatism? Hjälper det?

Is i magen?

Jag har ångrat oss.

Vill inte flytta.

Men vi leder budgivningen igen...

Ah, det är nog lugnt.

Hispig

Min man är en Hemnet junkie. Nu har han redan flyttat in i ett annat hus...

Vi ska åka och titta på det ikväll. Jag har lite ont i magen...







Uppdatering torsdag kväll:

Vi leder budgivningen...!!! :-o


Men det kommer nog inte att vara länge.

Dagens bästa citat

Apropå att föda upp sina barn på vegetarisk mat:

"Jag har köttisar* på mitt jobb som aldrig ätit kikärter eller linser. Eller quorn eller tofu. Däremot äter de scans köttbullar en gång i veckan, köttfärs två gånger i veckan och korv en gång i veckan och hävdar att de äter varierat."


* köttätare


Och nej, det var inte jag som sa...

Men är det inte lite ironiskt att en påläst vegan som jag blir skickad till dietist av BVC, medan de där "vanliga" mammorna (som de ovan beskrivna) inte blir det? Jag brukar tacka ja till dietistbesöket, och det minst lika mycket för dietistens skull som för min, för de dietister jag har varit hos påstår sig inte ha läst ett enda poäng vegetarisk näringslära under hela sin fyraåriga utbildning. Ändå har dessa dietister inte varit särskilt gamla. Är det inte underligt? Mitt besök hos dem ger dem en chans att läsa in sig på ämnet, och hittills har de varit glada och tacksamma över att ha fått en anledning.

Och jovisst har jag fått (med beröm) godkänt av dem.

Dagens länk

Perfekt när man är så veckovill som jag!

Bokmal(in)

Ja, eva-l hade rätt när hon i kommentarerna till detta inlägg sa att det går utmärkt att amma och läsa samtidigt. Mitt Stieg Larsson-dilemma löste sig på detta vis (jag la boken på amningskudden och bebisen framför, se bild nedan -- dock ammar jag ju inte just på bilden).




Sammantaget med veckorna jag var ledig före nedkomsten har jag läst mer än på många år. Jag har ju jobbat i bokhandel (för evigheter sen) och med rabatten där var det omöjligt att låta bli att komma hem utan minst tre fyra böcker i veckan, så nu håller jag på med att gå igenom hela min bokhylla för att försöka komma ikapp med läsningen. Plus att jag dessutom köper nya böcker då och då, så det är en del jag har att gå igenom...

Ett axplock av de böcker jag har hunnit läsa:

En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstierna. (Var sådär.)
Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. (Underbar!! Fantastiskt rolig, särskilt om man som jag har umgåtts en del med iranier. Hon skulle göra sig som ståuppare.)
Finns det liv på Mars? av Inger Edelfeldt. (Älskar hennes böcker men denna var en besvikelse.)
Svinalängorna av Susanna Alakoski. (Läste den som höggravid, och tårarna sprutade. Usch, vad bra.)
Mitt första liv av Bodil Malmsten (Utlämnande... men jag blev ändå lite besviken. Kanske för att jag har älskatälskatälskat hennes tidigare böcker [romanerna], kanske för att klippen ur recensioner på omslaget är så översvallande.)
Intimitet av Hanif Kureishi. (En av mina favoritförfattare. Den här boken är... hemsk. Tankeväckande. Filosofisk.)
Resa med lätt bagage av Tove Jansson. (Vilket underbart njutbart språk hon har! Denna novellsamling gillade jag mycket.)
Den siste samurajen av Helen Dewitt. (En överraskning! Liknar inget annat jag tidigare har läst. Fängslande tegelsten, snyggt uppbyggd. Handlar enkelt beskrivet om en gosse som vid späd ålder behärskar ett antal olika språk, bland annat klassisk grekiska, och hans jakt på sin pappa.)
Varulvsvalsen av Sigge Eklund. (En stor besvikelse faktiskt. Boken hänger inte ihop rent tekniskt, och väcker för många frågor angående exempelvis personernas uppträdande för att den ska vara det minsta trovärdig.)
Hundhuvud av Morten Ramsland. (Också den en besvikelse... Men jag läste hela ändå. Den jämförs med flera av mina favoritförfattare [vilka vill jag inte ens nämna, för det är en skam och en skymf!] vilket förstås ställde mina förväntningar på en hög nivå. Vilket den inte nådde upp till. "Mustig krönika" kan man väl kalla den... men den var ändå inte särskilt bra. Alls.)
Handbok för tankspridda av Johan Rapp. (Det roligaste med den är att jag hela tiden glömde att lämna tillbaka den till dess rättmätiga ägare... ;-) Jo, den innehåller en hel del kul anekdoter, men den hade kunnat göras ännu mycket roligare, framför allt med lite redigering. Är jag arbetsskadad?!)
Två sorters drömmar: Kvinnoliv i Mellanöstern av Sophie Heine. (Wow, vilken intressant bok. Här intervjuas kvinnor i Jordanien, det på många sätt modernaste landet i Mellanöstern. Vad döljer sig egentligen under slöjan? Eller snarare vem? Eller ännu snarare vilka? För kvinnor har tusen och ett skäl till att bära slöja, och det är mycket spännande att få ta del av deras tankar. Liksom deras slöjlösa medsystrars. Vi får läsa tankar av universitetslärare, bondflickor, gamla tanter, hög och låg. En helt ny värld öppnar sig genom denna bok. Läs!)


Igår läste jag Norsk för svensker under amningssessionerna. Av den anledningen att det känns som om min hjärna håller på att ruttna och långsamt lösas upp i ljummen bröstmjölk. Men också för att jag hittade den (boken!) på mitt skrivbord och blev påmind om att jag måste lämna tillbaka den till bror. Jag har (tyvärr!!) inte pluggat vare sig danska, norska eller isländska på grund av att det ingick i B-kursen när jag läste svenska A i Göteborg men i A-kursen i Lund, dit jag flyttade sen. Bummer. Alltså blev det nu norska. Roliga ord jag har hittat:

sprette sprette spratt sprettet = skutta (bokmål)
dette dett datt dotte = dimpa (nynorsk; rätt kul ord på svenska också)
kvekke kvekker kvakk kvekket = bli skrämd (bokmål)
støkke støkk stokk stokke = bli rädd (nynorsk)


Ja, dessutom läser jag ju såklart en hel del böcker om barn; bäst har jag tyckt om Philip Hwangs Spädbarnets psykologi och Växa och upptäcka världen av Hetty van de Rijt och Frans X Ploij. Nu läser jag Anna Wahlgrens Barnaboken. Man kan tycka vad man vill om hennes metoder och hennes person, men boken är överraskande underhållande.

Somma rea

I bästa Språkpolisanda publicerar jag här en skylt igen.



Tagen på en av våra stora, rikstäckande elkedjor: Elgiganten. Halva pris? "Somma rea"? 599 vadå? Stenkulor? Äpplen? ("Enheten, ta alltid med enheten", ekar det i mitt huvud av matteläraren på högstadiet...) Och nu 298 vad? Slutligen, vad är det egentligen man försöker sälja?! "SD /60E". Jahapp. Inte hjälpte det att titta på kartongerna som låg under skylten, på dem stod det också just bara denna märkliga bokstavs- och sifferkombination.

Säljande?

Stora mjölkfyllda

Visst blir man lite tuttfixerad när man ammar, men det är väl inte bara jag som ser vad det står på den här skylten? Tagen på Ica Maxi. Ursäkta bildkvaliteten men kortet är taget i hastigheten med min mobil, jag var lite stressad för det var så mycket folk...

Ny magbild igen...

Nu ska jag spräcka ett par myter en gång för alla: den om att magen försvinner direkt när man har fött, och likaså den om att man blir så smal av att amma...

Här är den höggravida magen.


Här är magen en månad senare. Lite plattare, minsann.

Men... nedan är magen ytterligare en månad senare, häromdagen. Jag har gått UPP sen jag skrevs ut från BB. Man blir superhungrig av att amma, och hur mycket Lillan än äter (och det gör hon!) så lyckas hon inte äta bort allt från mig, tvärtom. Så... ni som undrar, nej, magen är inte borta, nix, no och njet. Snarare ser jag ut som om jag är i... sjätte månaden? Och jag har, som ni ser, fått börja med mammabyxorna igen. Bra namn på dem då med andra ord, det är ju inte förrän nu jag är mamma...


Blekfet och snygg. Och UTAN bebis!

Svar på tal

crrly, genuint nyfiken, till torghandlare:
- "Nätmeloner, Sverige", står det på skylten. Kan man odla meloner i Sverige? Var då?
Torghandlare, lätt nervös (?):
- Eh, jag vet inte, jag har inte smakat dem!


*********************************************

crrlys älskling till hantverkarrepresentant:
- Jo, jobbet verkar ju bra utfört, men vi fick städa i sex sju timmar här efter er!
Hantverkarrepresentant:
- Ja men det skulle ju ändå göras!

Utflykt

Gissa staden!

Enerverande kaniblar

Inte blir det mycket av de där så omtalade underbara långpromenaderna med barnvagn när man råkar vara förälder till en liten vagnvägrare, men då och då lyckas man lura henne, bara hon sover tillräckligt djupt... Och då händer det att man har med sig kameran, och då händer det att man får syn på nåt man vill föreviga (som jag länge trodde uttalades före-viga), och då händer det att man till och med kan blogga om det sen.

Prins Eugen, gammelfarbror till vår nuvarande kung, kallades även Målarprinsen och hyste en förkärlek för moln. I ett brev till en vän (Ferdinand Boberg? Jag kommer inte ihåg nu...) skrev han om dem att de var "ena enerverande kaniblar, som försvinna, just då de äro som bäst". (Citerat ur huvudet.)

En sån enerverande kanibel fick jag tag i häromveckan:




Här är originalet:

VM i amning

Lillan sover på en egen liten madrass mellan oss i dubbelsängen. Jag ammar henne en eller två gånger på två timmar, minst, hela natten. I och med att hon ligger där hon ligger behöver jag inte gå upp eller ens vakna ordentligt utan jag slänger bara upp nån av tuttarna till henne när hon petar lite på mig.

Häromnatten vaknade jag av att hon *schmack* satte sig fast på bröstet. Hon hade hittat dit av sig själv! Då avbröts jag mitt i en dröm, i vilken Lillan bett mig att vi skulle ställa upp i VM i amning. Jag tyckte att det lät förskräckligt jobbigt att maratonamma så det ville jag inte, men hon envisades. Hennes argument var att hennes stora favorit Ivan Lendl skulle ställa upp! Dessutom ville hon att jag skulle fixa fram bilder från detta Amnings-VM på både henne och Lendl för att publicera på nätet. Jag tyckte i drömmen att alltihopa var ganska absurt men oroade mig mest för bildanskaffandet. Hur skulle jag kunna ordna bilder från detta arrangemang när det inte ens hade ägt rum?



Ivan Lendl. Otroligt. Har man
tänkt på honom alls de senaste
20, 25 åren?!



På förekommen anledning: Språkrådets (före detta Svenska språknämndens) klargörande om verben dia och amma:

fråga Kan man säga att barnet ammar? Heter det inte diar?

svar Man kan säga barnet ammar. Verbet dia betydde ursprungligen bara ’få di’. Men det kom ganska snart att även användas om att ’ge di’. Denna dubbla betydelse hos dia är allmänt accepterad. Eftersom dia nästan enbart används om djur, ställer den sällan till med några tolkningsproblem. Jämför följande satser: ”Kalvarna diar fortfarande”, ”Kattmamman låg i solen och diade sina ungar”. Verbet amma däremot betyder enligt ordböckerna bara ’ge di’. Men som vi vet så används det också om det som barnet gör. Ordboksredaktörer och språkvårdare accepterar inte detta lika lätt som den dubbla betydelsen hos dia. Anledningen är säkerligen att amma nästan enbart används om människor. Här kan det lättare uppstå förvirring. ”Hanna ammar fortfarande”. Är det mamman eller barnet som är Hanna? ”Min flicka ammade bara en månad”. Menar man att flickan som barn inte ammades mer än en månad eller var det som vuxen, som mor, som hon inte gav sitt barn di mer än en månad? Men för det mesta är det inget problem, och det är därför språkbruket har uppstått. Vi bör acceptera amma i betydelsen ’få di’ när det inte finns risk för missförstånd.

Ny magbild

Okej, Lotten, utmaningen antagen. Bilden är tagen idag:



Det allra mesta av badbollen är ju borta, det som är kvar är förmodligen mina förvirrade tarmar och min bortvimsade magsäck som sticker ut lite så där hopknölat. Nu kan de ju komma tillbaka till sina respektive ursprungliga platser. *hint hint* (Eeh, fast de kanske inte läser detta...)

Det är i alla fall vansinnigt skönt att kunna äta hur mycket man vill nu igen, bara vräääka i sig utan att behöva sluta äta så fort man har börjat bara för att det är för trångt.

Praktiska veck

Jag har kommit på vad de där till synes överflödiga vecken på min mage egentligen är till för. Ja, de där som uppstod liksom ur ingenting (eller ur ballongmagen) efter förlossningen. Dem använder Lillan som trappmaskin medan hon ammar (ammas? diar?).

Så himla praktiskt.



Lotten ville visst (kolla länk ovan) se ny magbild, en månad senare. Oh well, den utmaningen kan jag väl inte motstå. Och nu när jag faktiskt till och med har lagt ut en bild av min nakna stjärt här i bloggen kan jag inte se någon anledning till att jag skulle fega. Så... Ska bara ta bilden först, eller få den tagen, rättare sagt, så kommer den.

Mat och Bajs

Livet blir så extra spännande med alla äventyr man är med om exempelvis vid skötbordet. Aktar man sig inte kan det hända att man blir totalt nersprayad med lite av varje. Och det är inte bara killar som kissar långt!

Inspirerad av bilden nedan, hämtad från mitt första album, betitlat Vårt barn, bad jag darling om ett förkläde att ha vid skötbordet för oss också.


Detta är alltså crrly som i början
av 70-talet görs fin av sin dyre fader.

Vad kom älskling dragandes med? Jo, ett tjusigt förkläde jag inte hade en aning om att vi ägde; ett från Mat & Vin på Stolpaberga.

Så numera säger vi här hemma Mat & Vin & Bajs på Stolpaberga.

Förlåt, Stolpaberga.



För övrigt brås Lillan på sin mor även i ett annat avseende: Vi läcker/läckte båda lika mycket i bägge ändar. Så ett Mat & Vin & Bajs kan även kallas för Mat & Vin & Nappflaska (än så länge här dock Mat & Vin & Bröstmjölk) och användas även i köket:


Visst är det här förklädet förstklassigt.
Duken är inte dum den heller.

Livet med Lillan

Tack för alla gratulationer.

Alla klichéer stämmer:

* Ja, världen blir lite vackrare.

* Ja, man glömmer hur ont förlossningen gör och säger direkt efteråt att "det här kan jag göra om".

* Nej, man har aldrig upplevt en trötthet liknande denna.

* Ja, man blir bara kärare i sin partner ... samtidigt som man nog aldrig har varit så arg, ledsen, frustrerad och uppgiven ...

* ... och kärleken till barnet, den finns det ingen-ingenting som slår.


Dessutom stämmer det att man blir skör, hudlös och extremt (över)känslig, och hur det känns kan vara oerhört svårt att sätta sig in i. Bebisbubblan man försvinner in i när man just har fått barn är av godo, för barnets och den nya lilla familjens skull, och man kan bara hoppas att vännerna orkar stanna kvar.

Jag kraschlandade i verkligheten efter att älskling gick tillbaka till jobbet men är på god väg tillbaka. Med god hjälp av somliga underbara vänner och familjen. Tack för allt stöd. Jag har lärt mig mycket om mig själv och lär mig mycket varje dag om min lillkicka.

Om livet innan vi lyckades bli med barn var en bergochdalbana så är detta Lisebergs nya attraktion, Uppswinget (som jag för övrigt kan längta ihjäl mig efter att få åka med min nya lilla lekkamrat).

Äntligen!

När Lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol,
sa mamma, att det lyste
av vårgrönt och av sol.

Sjön glittrade som silver,
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan, kvick och munter,
just hit med våren kom.

I'm a punk rocker, yes I am...

Eller nåt. Hoho. Jag vet inte... om man svarar Nej på typ allt utom kanske tre fyra frågor så kan det bli så här om man heter crrly. Det är ju lite gulligt att jag är 10 procent Geek (undrar vad jag svarade som visade på det). Rätt mycket emo, som jag knappt vet vad det är, intressant. Vad är jock?

Vad blir du?

You scored as Punk. Punk 70% Emo 30% Gothic 30% Geek 10% Preppy 0% Jock 0% Ghetto 0% Are you punk, ghetto, gothic, preppy, etc. created with QuizFarm.com

Coolaste crrlytröjan

Om man bortser från Bloggtröjan (sorry, Lotten!) så är väl det här en kandidat till kaxigaste T-shirten? Jo, en gång i tiden, för inte så värst längesen, passade den, dvs gick ända ner till naveln ungefär.





Är det nån som ser vad som står på den? :)

Boktips för gravida

Förlåt om jag förvirrade er med mitt förra inlägg, som vanligt bara knattrar fingrarna på utan större eftertanke (Visst hade det varit praktiskt om fingrarna kunde tänka själva? Och om de kunde se hur tokigt det kan bli, säga: "Stopp och belägg, så här kan vi ju inte skriva!"?) (Wow, titta, fyra skiljetecken i rad, oj, nu blev det fem!)

Jo, jag måste bara säga att det är så vansinnigt otroligt. Något har hänt mig som jag aldrig, aldrig vågade hoppas på. Jag har ju under större delen av mitt liv lidit av en fruktansvärd förlossningsskräck men jobbat som bara den under hela graviditeten för att få bort det allra värsta, eftersom jag ändå insåg att det mesta var hjärnspöken och att det inte alls skulle gagna mig (eller bebisen) att gripas av panik när stunden var inne.

Förutom fantastiska samtal med aha-upplevelser hos underbara människor på specialistmödravården och en hel radda andra vidtagna åtgärder så har jag läst, läst, läst, läst. Slukat tiotals kilo av gravidböcker, vänta barn-böcker, litteratur förlossningsberättelser och om föräldraskap. Jag tänkte lista några av dem jag gillar här, de övriga lämnar jag helt enkelt därhän.

Att föda barn utan smärta (jättegammal men väldigt peppande!!) av Pierre och Aline Vellay.
Mamma, pappa, barn av Lisa Fabre.
Rädd att föda -- din väg till att våga av Leni Söderberg och Nicole Silfverstolpe.
Att få barn -- den nakna sanningen av Jane Symons (från bokrean).

Och naturligtvis biblarna Att vänta och föda barn av Sheila Kitzinger och Gravid -- Kroppen, känslorna, förlossningen, barnet av Anne Deans (red).

Sköna att läsa är också Nära föräldrar av Jorun Modén och The Attachment Parenting Book av William & Martha Sears.

Att förbereda sig inför amningen kan också rekommenderas, det är det jag sysslar med nu, när jag har betat av det mesta kring förlossningen. Favoritboken om det är Att amma av Nanna Bylund. Amningsboken av Kristin Svensson och Malin Nordgren är inte heller så dum. Någon sa att man borde ha läst minst tio poäng i amningskunskap innan man ens funderar på att bli förälder, och visst, jag inser det nu när jag har läst de här böckerna, att det verkar vara en konst. Och så mycket myter som florerar, en sån prestige som ligger i detta... det är heelt otroligt.

Men det mest konkreta jag kan rekommendera är framför allt profylaxkurs! Där får man verktyg att ha med sig, andningen och självförtroende. Den på förlossningen medföljande får också en hel del redskap att hålla sig till, ett papper med instruktiva bilder på massagetekniker till exempel. Den lilla boken man får där är också bra.

Naturligtvis utesluter inte alla mina praktiska förberedelser att katastroftankarna kommer... Vad gör vi om...? Men man kanske inte måste planera allt i minsta detalj.

Det räcker nu.

Insomnia

Jag älskar detta.


Sammetsnatt.

Luften är full av näktergalar. Kvillrande. Guckande. Svischande. Nånnande. Tjoppande. Urtidsljud, regnskogsljud.

Älskling fångade tre stjärnfall på en gång: lycklig crrly, lycklig bebis, lycklig älskling.

Värmen.

Aj

Färdknäpp + antibiotikakurer = [BAD IDEA] *blinkar rött och larmar*

Klicka för skogen!

Japp.




Nädå, ingen egentlig idétorka... Måste samla mig till att orka sätta ihop alla tanketrådar bara.

I övrigt är livet väntan.

Öppna nytt fönster-knas

Men suuuck. Någonting konstigt har plötsligt hänt med min dator... När man försöker öppna ett nytt fönster, som t ex ett kommentarsfönster till bloggar eller en "Förstora bilden", så får man upp en miniruta som är bara några centimeter smal. Och den går inte att få bredare! Finns ingen ram att dra i eller fyrkant att förstora rutan med. Hur irriterande som helst, man kan ju inte vare sig läsa eller skriva kommentarer till exempel, och vad ska man med en förstoringsruta till om den istället förminskar det man vill se bättre?


Vad göra?

Dagens kökstips

Låt bli att prata med telefonförsäljare (hrm, nu skyller hon ifrån sig...) samtidigt som du måttar ingredienserna till pannkakor. Man vet aldrig, det kan gå så att du råkar ösa i en deciliter socker i mjölet... och sen upptäcker du att man i själva verket inte ska ha i nåt socker alls. Och ännu lite senare upptäcker du dessutom kanske varför man inte ska ha ens en enda deciliter socker i pannkakssmeten. Gissa?

























Facit: Sockret typ karamelliseras... Pannkakorna fastnar. No shit?!

Luftslottet som sprängdes

Hoppsan... Nu gjorde jag det.

Förhandsbeställde just Stieg Larssons tredje del i Millenniumtrilogin, Luftslottet som sprängdes. Jag köpte och läste del I på Gran Canaria i vintras, utan några som helst förväntningar. Böckerna jag hade tagit med mig var redan slut. Den lilla kvartersbutiken hade -- detta var ju trots allt Kanarieholmarna -- böcker på engelska, tyska... och svenska, norska, danska, finska. Jag hade hört så mycket om denna bok. Men en deckare, liksom... Jag har så svårt för deckare, vet inte varför. Läser kanske för fort, reflekterar sällan och gissar absolut aldrig över några mördare eller andra brottslingar, så oftast känns det ganska meningslöst. Men detta...! Män som hatar kvinnor forsade rakt upp på min All time favourite-lista, ja, det är sant.

Att använda ordet sträckläsning om det jag då gjorde är knappt en överdrift. Jag köpte boken näst sista dagen, läste hela eftermiddagen, kvällen och halva natten, la bara ifrån mig boken för att packa det sista och äta, sov sen några timmar och tog dagen därpå upp boken igen, läste den utanför hotellet medan vi väntade på flygbussen, på flygbussen, på flygplatsen (gick in i folk överallt för att jag hade boken framför näsan) och på planet under hela resan hem. Fortsatte medan vi gick av planet, vid bagagebandet, på väg ut till tåget, på tåget, medan vi gick till bilen och sen bilresan hem, märkte inte ens att älskling gick ur och handlade. Just när vi kom hem var boken slut.

Samma sak var det med Flickan som lekte med elden men den läste jag hemma. Jag känner mig lite fånig, klyschig och lätt förutsägbar... men det är sant, jag fastnade totalt. Men det krävs så mycket mer än ett fängslande innehåll för att kräsna crrly ska fastna. crrly älskar Stieg Larssons språk!! Och samhällskritiken! Wow. Så klok, så intelligent, så jäkla bra. Och så blev jag ju kär i Lisbeth Salander, hur kan man inte?

Okej, nu är det bara en grej som är... lite retlig. Denna tredje och sista del kommer inte ut förrän den sista maj. Jag kommer då antagligen just att ha fött barn... och visserligen är jag en otrolig bokmal, men jag tror inte att risken är överhängande ens för mig att jag då glömmer tid och rum och mitt barn för att så totalt uppslukas av en bok... Men jag vill ju såklart läsa den så fort som möjligt när jag sen har fått den! Dilemma. Så frågan är... om jag inte ändå... skulle försöka mygla mig till boken tidigare, jag har ju faktiskt till och med hållit den i min hand... Personen i fråga som äger den sa att hon hade bestämt sig för att inte låna ut den till någon... men tja, vi får väl se om jag kan charma till mig den. Hmmm.

Att vara höggravid innebär ...

… att man plötsligt börjar använda skohorn och tycker att de – särskilt de meterlånga! – är en av mänsklighetens bästa uppfinningar.

… att man ofta vaknar klockan fem på morgonen och känner att man bara DÖR om man inte får en flottdrypande pizza! Nu!

… att man fumlar och tappar saker runt sig överallt…
­– som dessutom får ligga kvar eftersom man inte har en möjlighet i världen att böja sig ner tillräckligt långt för att nå dem.

… att man skulle kunna få anställning till att skriva synopsis till världens otäckaste skräckfilmer vilken dag som helst. Det är bara att dra plotten från den senaste nattens extremt blodiga mardröm.

… att man inte når att torka sig utan att behöva utföra de mest akrobatiska övningar.

… att man absolut inte klarar av att ta sig upp ur badkaret själv.

… att det händer att man vaknar av konstiga ljud, men att det bara visar sig vara man själv som har pruttat i sömnen.

… att man upptäcker att man har varit i köpcentrumet och gått i affärer i pyjamas…
– men man bryr sig inte.

… att man hela tiden hoppar till när man oväntat ser sin spegelbild från sidan och undrar vem som har hi-jackat den.

… att man önskar att omgivningen ibland var döv och saknade luktsinne, så att man bara kunde få fisa och rapa i fred…

… att man bölar till Extreme House Makeover, eller förresten vilka serier eller filmer som helst.

… att man till slut blir tvungen att köpa en pall till hallen…
– och dessutom hett önskar sig en stol till duschen.

… att man kan få ett oväntat nysanfall på väg till toaletten så att man istället får (låta någon annan) ligga och tvätta golv överallt.

… att alla tröjor bara blir noppiga på magen.

… att man är ursäktad om man vill gå ifrån bordet och lägga sig och sova, vilka gäster man än har hemma eller vart man än är bjuden.

… att man känner sig som en kolsyremaskin med all halsbränna.

… att man måste överlåta allt rakande, klippande och ansande av kroppens nedre regioner till någon annan. Man varken ser eller når.

… att man måste lära sig att låta bli att springa i trappor, och överallt annars också…
– annars kan man inte gå på tre dagar.

… att man kan vara på hur dåligt humör som helst, och skylla allt på hormoner.

… att man fastnar i saker, går in i väggar och dörrar och krockar med allt och alla överallt.

… att man inte behöver bh längre, för magen lyfter upp brösten underifrån.

… att man måste ta på sig strumporna genom att ligga vältrad som en strandad val på sidan på sängen för att nå.

… att det anses att man ska orka ta alla dumma kommentarer om ens kroppshydda som både kända och okända strör över en.

... att man kan råka välta omkull i trånga utrymmen, t ex en klädkammare, och måste ligga kvar och be om hjälp för att bli utdragen därifrån.

… att man kissar samtidigt som man spyr. Praktiskt, tidsbesparande.

… att man måste se till att vågens fönster speglar sig någonstans, eller be någon annan läsa av den, för själv ser man inte ens vågen där nere, undertill.

… att man ständigt vandrar runt med chica fläckar på hyllan på magen.

… för första gången på riktigt att ”Jag har inget att ta på mig!” är alldeles sant.

På väg till jobbet

TIR -- Die grossen gelben für den Norden -- Frigoscandia -- GER -- Schenker -- GA Transport AB -- HU Transfargo -- Speedlink -- LKW Walter -- NO -- Abbekås Åkeri AB-- SP -- GDL Transport AB -- Scandlines Agencia -- Transitaria -- TUR -- Åkeribolaget -- GER -- Akkafrakt -- Malmö Lastbilcentral -- Aldo’s åkeri -- Schenker -- PL -- CargoCare -- Bred last -- Hanssons Åkeri -- CZ -- FedEx -- Tonys Budbil AB -- HU -- Frigoscandia -- Pemo-transporter -- Wackler Gmbh -- LKW Walter -- Schenker -- TIR -- Transportören i Göteborg AB -- DK -- Transfargo -- MTS Hungary Ktf -- GER -- Convoy Exceptional -- Speedlink -- DK -- Anderssons åkeri -- PL -- Höganäs Frakt AB -- Shell -- LKW Walter -- Berga Distribution AB -- NO -- Del Nunzio Giovanni -- SP -- ASG -- Bosse Åkare AB -- TUR -- Müller Spedition -- SP -- Combifragt A/S -- TIR -- Bud Proffsen AB -- Umzug ist Vertrauenssache... reden wir darüber! -- GER -- FedEx -- Ystads Åkeri AB -- GER -- Jensens Åkeri -- NP Frakt -- Godsexpressen -- HU -- DK -- LKW Walter -- Speedlink -- Frank Gullberg Logistik AB -- Varning! -- NO -- Panalpina Welttransport-- CM Freight -- Budfrakt Billesholm AB -- LKW Walter -- Schenker -- PL -- PMS Global -- DK -- Combi Frakt -- CZ -- Schenker -- GER -- Alve Jönsson -- PL -- Container Service -- HU -- Frigoscandia -- Tránsitos y Aduanas -- SP -- NovaTrans -- Shell -- AirMax Cargo -- CZ -- Transfargo -- Perssons Åkeri -- TUR -- Kävlinge Åkeri -- NO -- Carrier -- TIR -- Schenker -- HU -- Europa Trailer AB -- TIR -- Expressbolaget -- Budservice -- FedEx -- Versichert? Kravag! Wo denn sonst? -- GER -- Svedala CarGo AB -- LKW Walter -- Speedlink -- PL

*pust*