Fy skam, fy skam...

Försöker halvdesperat uppbåda någon sorts julstämning här... Darling A var mycket vitsig när hon såg mig sitta mitt i all röran på vardagsrumsgolvet bland små bitar av julklappspapper, stora bitar av julklappspapper, hela rullar av julklappspapper, snören, påsar, kassar, grejer, sax, tejp: "Vilket julstök!" Jamenvisst, hehe.

Hur uppbådar man då denna så emotsedda julstämning? Musik brukar göra susen när man vill ha en viss stämning, av vilket slag den vara må. På med julskivan jag köpte härförleden, en på svenska givetvis, inga jäkla White Christmasses eller Reindeers här. Viljen I veta, viljen I förstå, hur bönderna pläga så havre? När jag var liten trodde jag att "pläga" var en synonym till så havre: "hur bönderna pläga, så havre". Det är väl logiskt?

Sen ska man också havren skära och binda, och det är då Det Otäcka kommer, det som gör att det knyter sig i magen än idag:

"När var tar sin så tar jag min och så blir crrly utan... Ja, det var rätt och det var rätt och det var rätt och lagom, att crrly fick i ringen gå för ingen ville ha 'na... Fyyyy skam, fyyyy skam, för ingen ville ha 'na... Fyyyy skam, fyyyy skam, för ingen ville ha 'na..." Och så det där reeeetvisa fingerpekandet. Den där förtvivlan när man snor runt och upptäcker att nej, nej, alla andra står redan två och två, har de bestämt det i förväg, jag är ensam, e n s a m, alla ser det nu, nu triumferar de, nu visar de tydligt vad de e g e n t l i g e n tycker om mig, nu sjunger de så där, nu pekar de finger, och alla l e r, varför ser de så glada ut, tycker de att det är roligt att jag blev utanför, har de väntat på det här, är det uppgjort? Och till och med mamma och pappa, till och med mamma och pappa, de ler och sjunger och pekar också, hur kan de?

Trauma, trauma, så här efteråt ser jag att det måste ha varit därför som jag alltid avskydde att dansa runt granen och midsommarstången, varför måste så elaka sånger vara med, och varför är vissa barn (crrly) så himla känsliga??


En av de största fördelarna med att vara vuxen: ingen kan tvinga en att vara med på sånt där trams...


Julklappsinslagning, var det, ja. Men vi skulle ju inte ge bort några julklappar? Nå, med vissa undantag, givetvis. På själva julafton är vi bara vuxna och då ger vi varann en pocketbok. Vi gör upp en lista i förväg där det står till exempel crrly ger till mormor, mormor ger till sin dotter (crrlys mor), crrlys mor ger till crrlys bror, som i sin tur ger till crrlys älskling som ger till crrlys pappa etc. Och så då och då i jul dyker det upp barn, som kusiner och kusinbarn, och till dem köper man ju givetvis klappar! Så en del sånt har crrly att bestyra med nu.


Härmed vill crrly tillönska alla de av sina vänner som läser detta en GOD JUL, en skön och lugn och glad sådan, samt ett GOTT NYTT ÅR, ett roligt och festligt nyår. Fast innan det blir nyårsafton hörs vi förhoppningsvis igen. (Till dem av sina vänner som har väntat sig julkort vill crrly be om ursäkt och skylla på migränen som gjorde att de oskrivna julkorten blev kvar på skrivbordet på jobbet...)

Kramar till er, ha det så skönt tills vi hörs igen om några dagar!