Vad är det med nördar som gör att jag blir så knäsvag av dem, tänd på dem, ja, till och med kär ibland? Fattar inte. Men det är nåt... Nåt som är liksom gulligt på nåt vis.
Mitt senaste objekt är en av Nobelpristagarna i (givetvis) fysik: Theodor W Hänsch. Titta, vad liten och söt han är.
Jag föll direkt när jag såg en intervju på tv och hans ögon strålade när han berättade om nåt de hade räknat ut med nio decimaler. Åh. Men jag hittar ingen bra bild där han ler, han har ett ursött mellanrum mellan framtänderna. Man ser det någotsånär på hans egen hemsida, kolla, vad gulligt, han har fått champagne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Nördar är gulligt!
Du får sitta bänkad framför TV:n den 10/12 och heja när Theodor får sitt pris!
hahaha i love you galning! :-D
och duuu... den 23/3... :-D :-D :-D
Enkelt..
Nördar har en passion för något.
Vanliga jävla barposörer har aldrig någon passion. De önskar sig allrahelstjävligast att de hade, men de har det inte.
Folk med passioner och intressen är intressanta. De har något att berätta. Något som skiljer dem från mängden.
That's why.
T
Ja, det är nåt visst med nördar. Framför allt nördar som står för sin nördighet och går sin egen väg. Professorn här var kanske mobbad i skolan för sin glugg och sina udda intressen, men vilken revansch han fick!
Jo men han är söt. På ett fyrkantigt vis, som en söt liten skruv.
sofia: Tja, vi får se! Han är ju så söt, som sagt... Frågan är om det är värt det att orka sitta där och glo bara för hans skull.
cree: Hihi.
anonym: Sure, det är nog deras passion som liksom lyser fram och som attraherar mig. Det där med nio decimaler var helt oemotståndligt.
mollan: Va?! *s*
annie: Jaaaa!
anna toss: Jag skrattar ihjäl mig!!! En skruv?!!! :D
Förslag: du får spela in det och sen snabbspola till de bitarna när TH är med.
Skicka en kommentar