Finaste kärleksförklaringen?

Igår kväll sa min darling plötsligt:

- Du vet att jag har fribiljett till VM-kvalet i fotboll i Kroatien va?
- Va?! Nä, när åker vi? undrade jag ivrigt.
- Nä, jag tackade nej, för inga fruar åker med och jag ville hellre vara hemma hos dig!


Hur gulligt var inte det?! Min replik då blev:

- Ååh, nu har jag nästan förlåtit dig för att du åker på Mamma Mia med jobbet istället för med mig!


Sen sa jag:

- Men är du inte klok, du har ju inte ens varit i Juggo! (Vi samlar på länder och tävlar [lite inofficiellt så där], och jag har varit där...)

Spelade ingen roll. Han åker inte!

Det var dessutom idag. Snabba ryck liksom.



Men det kanske inte var sååå gulligt när man tänker efter. Resa med kolleger. När man inte är intresserad av fotboll. I nån chartrad buss full av fotbollsdårar. Och dessutom har en vansinnig sömnbrist beroende på att man jobbar så mycket att man den här veckan helt enkelt inte har planerat in nån tid att sova... Så jag förstår honom, i alla fall nästan, att han inte känner för att åka utan väljer helgen med gosfamiljen (jag å missarna) och dessutom goda mysvänner från Göteborg. Vila, skratta och promenera, det är väl vad han behöver nu. (Vi är ju dessutom "inte 20 längre", som man brukar säga...)


Men ändå!