Inlägg
Gaah, alla dessa koder och sifferkombinationer som man förväntas klara av, att komma ihåg och att inte blanda ihop!!!
Svängde in på macken igår, "konto", precis som vanligt. Knappade in... bankomatkoden jag hade som tonåring! Den omöjliga koden jag aldrig lyckades lära mig då. 6347. Suck. Gick givetvis inte. Kortet kom ut igen. Blev plötsligt osäker på om jag verkligen hade slagit in 6347, för det är väl det som är min bensinkortskod? Jag gjorde det (igen), slog in 6347. Hmm. Kortet kom ut och jag kom på att javisstja, det är ju min gamla omöjliga bankomatkod. Varför spökar den i mitt huvud fortfarande?? Eller snarare nu först, femton tjugo år senare. Jag fick snurra runt och välja en av "kassa"-pumparna istället och gå in och betala. Fånig man känner sig.
6347 har en egen historia. Vi diskuterade under en släktmiddag just alla dessa sifferkombinationer och vilka knep vi hade för att komma ihåg dem. Jag hade då 6347 som bankomatkod och tyckte att den var totalt omöjlig. Min mosters man sa då: "Om jag hade haft den skulle jag ha tänkt: 63, det var det året jag började plugga i Uppsala, och 47, då är min syster född." "Ehh, jaha, tack", sa jag, "men... hur ska jag få ut nåt av det?"
Det roliga är ju att det fick jag tydligen. Nu långt efteråt.
Jag har fortfarande ingen aning om vilken min bensinkortskod är och hur jag ska komma på det. Och idag ska jag dessutom ringa mitt försäkringsbolag och få dels ett försäkringsnummer, dels ett (eller ett antal?) skadenummer. Fattar noll, det är en oerhört lång och krånglig historia. Blir bara galen på detta...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag glömmer aldrig nummer, nästan, jag kan gamla telefonnummer till folk jag inte umgås med. Jag kan telefonnummer till personer som känner personer som jag känner bara för att någon sagt dem. Koder, jo de sitter där de sitter efter att jag har sett dem en gång. Men varför? Varför upptar min hjärna en massa plats för detta? Bara för att kolla mig själv så testade jag på eniro att jag hade rätt och ja, jag kommer ihåg numret till mammans jobbarkompis som hon sa åt mig en gång och därefter blev jag personlig uppslagsbok..
ann-sofie: Jag kan också en massa nummer och siffror, särskilt telefonnummer, men mest jättegamla. Som t ex telefonnummer och eprsonnummer på folk från grundskolan. De sätter sig benhårt fast. Mina problem är: Att inte blanda ihop alla siffror. Att lära mig nya nummer, nuförtiden.
Alla dessa siffror. Jag har miinimalt med sifferminne och använder mig av den kod jag valde som trettonåring och fick mitt första uttagskort...Det är med andra ord en si så där 17 år den har hängt med. Skulle jag ändra den skulle mitt liv fala i bitar eftersom jag även använder den på andra ställen. Vill jag använda mitt kreditkort måste jag visa led eftersom man inte kan välja en egen kod där och den tilldelade har jag glömt för läääängesedan! =)
gudinnan: (Fattar att led betyder leg.) Jobbigt!! *s* Visst är det HAT att man inte kan få välja sina siffror själv! Idioti.
gah! nu har jag fått 6347 på huvudet också... jag har råkat ut för att få total blackout en dag på ica när jag skulle knappa koden som jag hade haft i flera år, och använt dagligen. Skumt och lite obehagligt.
svala: *fnissar hysteriskt* Sorry!!
Ah okej, verkar logiskt, någon gång måste det ju bli fullt och inte få plats fler. Då händer det säkert mig också snart...
Skicka en kommentar