Varde ljus

Snodde artikel från PaleGreenWomans trevliga inlägg häromdagen. Är nämligen mycket förtjust i ljus, ljusspel, ljuskällor och så vidare, har jag upptäckt på sistone. (Och vi är mycket nöjda med den vackra ljussättningen på vår framsida t ex, välkommen en kväll och titta!) Visst är väskan cool! :) Varför finns det inte fler fina självlysande saker? När jag var liten och gick på mina första partyn-- där man, till skillnad från barnkalasen, dansade tryckare och lekte ryska posten, sanning eller kånke samt "mörkleken" -- var det populärt med små broscher som var självlysande grodor, ursöta och praktiska, särskilt just under nämnda mörklek. (Särskilt om man såg till att förutom man själv även klassens populäraste flicka hade en sån, hehehe... ;)

Vidare har jag funderat på varför det inte finns reflexband på vuxnas jackor. Särskilt sen jag tog körkort för några år sen har jag undrat över detta. Det är nämligen otroligt obehagligt att man ser fotgängare (och cyklister...) så dåligt innanför en vindruta (eh, inifrån då alltså) i mörkret. Reflexband är inte fula alls, man skulle kunna göra dem så väldigt diskreta, bara som en rand längst ner på jackan eller på huvan. Varför inte? Ni som tycker att det bara är att köpa och sy på, till er riktar jag följande: 1. Var köper man dem? (I sybehörsaffärer eller vad det heter? Eh, var finns såna? Jag är rudis [hehe, roligt ord] på sånt!) 2. Hjälp mig att sy på... Jag betalar bra! :)

Jodå, jag har hittat och köpt "vanliga" refelxer, men de har en förmåga att spårlöst gå upp i rök. De tillhör kategorin pennor, tändare, paraplyer, vantar, solglasögon... ni vet. Såna ting man måste ha många av och sprida ut lite överallt för att alltid ha till hands när man behöver. Sålunda har jag haft reflexer med spöke och med Alfons Åberg t ex; våga vägra snöflinga eller hjärta eller nån annan tråkig form. Spöket sitter förresten bra där det sitter, på en av mina väskor. Folk har skrattat åt det och sagt att det bara är jag som har en sån väska, att den bara måste vara min... Japp.

En sak till, en sån där typiskt crrly-grej, innan jag lägger ner söndagsbloggandet (hurra, vad jag är duktig som vet att det är söndag, söndagar missar jag sällan att det är): Fick ju bilen slutlagad ehhh, nån morgon häromdagen, i måndags eller när det nu var. En reservgrej som skulle sättas dit bara, och de hade sagt att jag kunde komma dit på morgonen före jobbet och så vänta där. Visst, tänkte jag, och tog med mig en bok. Var bara så otrooooligt trött den morgonen... och blev aldrig visad nån plats där jag kunde sitta (ligga) medan de fixade med bilen (skruvade av ratten och trixade!!). Så jag frågade om jag kunde få sitta lite i baksätet så länge och fick svaret att jag borde lägga mig där och sova, eftersom jag såg så himla trött ut. Så det gjorde jag.

Sov jättegott i fyrtio minuter där i baksätet, liggande på min väska, tills jag vaknade av en knackning på rutan. Mannen som lagade ratten sa generat att det bara var en kollega som hade hälsat godmorgon och att han hade tecknat "sschh" till honom men att det tydligen inte hade uppfattats... Jag var kissnödig och klev upp och fick låna toa (varför, å varför har äckliga typiska karlsluskjobb såna typiska äckliga karlslusktoaletter?! Utan vare sig papper [jag hämtade] eller tvål, man kan ju gå i bitar för mindre!), och sen var bilen klar.

Nämnde i förbifarten på jobbet att jag sov inne på verkstaden medan bilen lagades, och de höll på att skratta på sig. Va?! Är det kul, jaha. Jag tyckte bara det var smart, jag. Vann ytterligare fyrtio minuters sömn ju. Kom hem och berättade för älskling, som också garvade jättemycket. Sa: "Det är det som skiljer dig från vuxna!"

Jahaja.