Där ser man

När jag var *hrm* lite yngre (jaja, inte särskilt mycket) så brukade jag roa mig med en speciell sorts sänglektyr när jag var på det årliga besöket hos föräldrarna i Barndomshålan: telefonkatalogen! Den är lagom tjock/tunn och innehåller oerhört mycket intressant faktiskt. Det är så fint för man kan välja hur man vill göra: bläddra på måfå, läsa från A till Ö eller slå upp den eller den eller den... Skitkul faktiskt. "Jasåååå, är han sambo med henne!!" Etcetera.

Nuförtiden gör man det ju på nätet, Eniro är minsann bra till mycket. Genom att söka på folk med nåt slags brainstorming- och associationsmetod så kom jag fram till en kille som jag inte har ägnat en tanke åt de senaste 15 åren eller så. Han bor tydligen kvar i hålan, jaja, kanske inte förvånande. Hittade ett mobilnummer, till ett företag i hålan. Aha, kollar in företagets hemsida, det verkar ju vara en rätt stor arbetsplats, och se där! En guldgruva! Bilder och namn på alla anställda. Jag känner igen jättemånga! Ujuj, så inavlat det verkar vara. Alla har ju gått på samma skola samtidigt, typ. (Min.) Även om de kanske inte är släkt, men vad vet jag... Men så blir det väl.

Konstaterar jag.