Inlägg
Nu var det ett tag sen jag skrev om missarna så då är jag väl ursäktad om jag gör det igen! ;)
Är lite orolig för Selma, hon verkar ha fått en depression. Den förr så översociala, jättepratsamma och kelsjuka kissen har tystnat och glider undan när man vill gosa. Den lilla är så taskig mot henne, leker med hennes svans och biter i den och försöker hela tiden hoppa upp och rida på hennes rygg. Selma kommer in och äter, sen försöker hon sätta eller lägga sig nånstans men då kommer Saga och skuttar vilt runt henne och går sen till attack. Selma morrar, väser, fräser, jagar in henne under soffor och sängar, slår tillbaka, biter henne -- men ingenting hjälper. Selma ser då på mig, mjauar ledset och vill se gå ut igen. Hon får inte vara ifred! Jag har börjat stänga in den lilla när Semlan kommer in för att äta och försöker sen gosa ensam med Selma, men det är svårt, Selma är ändå på helspänn hela tiden, och Saga väsnas som ett odjur när hon blir instängd. Gaah.
Dessutom har Selma fattat tycke för den feta kattungematen medan kattungen äter Selmas bantningsfoder! Ett ständigt jagande av katter mellan matskålarna.
Den här veckan är ju mamma hos oss och katterna gillar minsann henne! Särskilt überbusiga Saga, studsar runt och flänger omkring oavbrutet. Allt kan man leka med! Jag trodde hon sov en del när vi är borta på dagarna, men åtminstone nu när mamma är hemma hos henne hoppar hon omkring oavbrutet. Vad kommer all energi ifrån?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
HAHA,ett inlägg om en tjej och hennes katter!!!! *retas*
Hundar gör likadant. Det är klart Selma märker att den nya kissen får lite mer uppmärksamhet, sen blir hon väl trött på att bli biten i. Fast hundar brukar förståss morra och hugga efter den lilla tills den fattar att den inte ska vara så förbannat kaxig....
Tror du inte att Selma kommer till en punkt när hon börjar säga ifrån?
lena: Bra strategi du har, du tänker dig att missarna är hundar istället så du klarar av att läsa! :) Selma sa ifrån mer i början, nu verkar hon nästan ha gett upp... :-/ Hoppas lillmissan växer upp snart och skärper sig. (Fast det är ju inte lika kul för oss, å andra sidan är darling arg för hans gardiner blir förstörda.)
Håll ut och hoppas att det går över. Och ös kärlek över Selma.
Äh, vad kommer jag med råd för? Jag gav ju upp och lämmnade tillbaka katt 2 efter att Missan deppat ihop i två månader... Men hon åt ju inte... :-(
jenny: Jag gick just och tänkte att jag vill ringa hem och berätta för Semlan hur mycket jag ääälskar henne!! Hmm... :p Vilken kattkärring man blir, hahaha!
Jaa, det är jättetråkigt att det inte funkade med Missan. :( Jag får så dåligt samvete; Selma tittar uppgivet och ledset på mig och undrar liksom varför, när vi hade det så bra förut, vi tre...
Har du ngt tips för hur man ska göra med en Mumrik som numera inte vågar komma in och gosa? Sedan ett kvartal har han bara kommit in på natten för att käka, i morse var han tydligen inne i huset, men sprang så fort Skord försökte närma sig ... han har blivit rädd, dels för mig (som nu inte är där, så jag hoppas det går över), dels p.g.a. andra saker, han har tydligen varit i stora slagsmål. Tips?
anstai: Åå, vad tråkigt att höra! Har han blivit omhändertagen under tiden ni var borta då? Konstigt att han är rädd för husse... Tålamod, mycket gosprat och lockande med godis skulle jag försöka med.
Skicka en kommentar