*hrm*
Japp, liten fördrink var det alltså, hos oss, före kräftskivan på gatan! :)
Och crrly gick strax dessförinnan med glatt mod in i köket igen, glömsk av tidigare erfarenheter: "Häll ut många olika sorters blandade nötter och mandel på en långpanna. Strö över rikligt med grovsalt. Blöt händerna och krama igenom nötterna så att saltet och nötterna blandas väl. Rosta nötterna i ugnen i några minuter."
Det borde också ha stått: "Gå ej ut ur köket, gå absolut inte ut i trädgården och, framför allt, ta inte en dusch innan du har tagit ut nötterna ur ugnen!! För guds skull."
Det är tur att jag har stormissen, som kom och jamade och hämtade mig när jag hade duschat. Jag greps av panik (brinner köket nu??) och rusade naken genom huset för att mötas av Lützendimma i köket, så klart. Och vilken stank. Kolsvarta nötter, givetvis (en massa dyra nötter var det, buhuuu). I ögonvrån hade jag uppfattat att det stod någon på vår trappa och kikade in genom fönstret beredvid ytterdörren när jag naken kutade förbi, och jag hade ingen lust att vimsa runt med brännhet plåt naken förutom i grillvantar, så först susade jag in till sovrummet och virade in mig i nåt, sen kutade jag tillbaka med grillvantarna i högsta hugg, ut i köket, såg att det var en grannunge som hade stått och glott in men registrerade det bara som hastigast, vad kunde jag göra åt det nu? Han skulle nog överleva den synen, och jag med.
Vart tusan gör man av en långpanna full med kolsvarta jättevidbrända nötter? Ut, förstås, så som det stank. Med bus-katterna hoppande runt mig snubblade jag runt och visste inte vad jag skulle ta mig till. Så ställde jag ner den på marken, men självklart kunde inte den lilla missen hålla sig därifrån fast jag var kvar och försökte vakta pannan, utan hon gjorde en fullkomlig tjurrusning mot mig och skuttade i den brännheta långpannan innan hon for vidare bort. Men det gick så himla fort så det funkade nog som det där springa på glödande kol-tricket. *tror och hoppas*
Nu var jag ändå tvungen att lämna långpannan där på marken för det var jättebråttom att fixa allt annat innan gästerna skulle komma... Och allt gick bra sen, vi blev färdiga med städning och vädring (!), förfesten blev jättekul och själva stora festen också. Jag blev knasig och galen och dansade och snurrade och ramlade med en liten tjej i famnen *skäms* så både hon och jag fick skrapsår. Fan, smart liksom.
Igår tog det hela dagen att vakna, vilket jag aldrig gjorde ordentligt, vilket fick till följd att jag inte sov en blund inatt, vilket fick till följd att jag idag befinner mig på jobbet ganska trött och med lite overklighetskänslor... samt otroligt mörbultad. Skarpsår, blåmärken och j-t ont i lederna. Hm. Party party.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ta inte åt dig gumman, men håll dig borta från köket! ;) Nej då, jag tror nog att du kan laga god mat, men ibland så händer det olyckor.
Verkar ha varit kul fest, men när man i läser slutet så får man en käsla av att det varit en våldsam fest. För mycket dricka kanske!? ;)
Kram kram
SÖT-DARLINGEN!!!! Du är bäst. *skickar sajberblomsterplåster och en och annan puss att lägga över skrapsåren*
sunflower: Du har så rätt i dina antaganden, samtliga! ;) Fast nej då, det var inte sååå himla våldsamt egentligen. *s*
lena: Hihi. Tack!
Jag tror nog att den lilla tjejen överlevde... sen kan man undra hur du hånglar egentligen... ;) och grannpojken - han skulle man utrustat med mobiltelefonkamera skulle man :D
deep|ed: Hånglar?!
Det pinsammaste var att jag ramlade med henne mitt framför hennes föräldrar, hrmmm.
Jag är egentligen van vid att grannungarna hänger utanför vårt hus och kikar in i alla fönster, så jag brukar försöka undvika att springa runt naken, men nu var det ju minst sagt ett nödläge...
Oj det verkar varit en hejdundrande fest!
nötterna med salt på låter jättegott (själva idén då, inte när de blev brända). Själv försökte jag göra chips av färska björklöv en gång. Man skulle rosta i ugnen och sen strö salt på. Tyvärr blev de brända och smakade kol.
sofia: :D Hjääälp, vilken konstig idé!! :) (Jag o en kompis gjorde chips av hyvlad potatis när vi var små. Det gick bra o var gott. Men sen kom hennes storebrorsa o åt upp allihop...)
whateverelly: Jaa, just ja, vi missde ju er fest bara för det. Skottland snart då?! Kul!
ja de där löv-chipsen var ingen lysande idé. Jag läste om det hela i någon tidning vill jag minnas. Att göra chips av potatis är nog bättre...
Skicka en kommentar