Ont i magen

Min jävla mage har inte slutat dumma sig helt, tarmen blöder och slemmar sig. Sorry, alla äckelmagade. Dessutom har jag mensvärk. (Kommer nu att tänka på en idiot till kille som nån gång när jag beklagade mig över mensvärk kom med det gamla "En gång i månaden, ja!" En gång? undrar jag. Snarare byter man väl binda och/eller tampong fem, åtta, tolv gånger om dagen/dygnet, i mellan tre och nio dagar? Kalla det för fan inte en gång. Och smärtan kommer och går i minst ett par dagar, det är heller inte "en gång". Gaah.)

Skulle ha åkt till en affär på lunchen men det är omöjligt. Ska nog lägga mig strax, har lånat ett par såna där liggunderlags-gym-mattor så man kan vila eller sova lite om man vill. Tog en Panodil för ett tag sen faktiskt, händer aldrig annars, och så har jag ringt till min akupunkturläkare för en tid (det vill säga jag är desperat!) plus att jag skrev ett bedjande, vädjande, ganska förtvivlat mejl till darlingen nyss... Jag får nämligen jätteont i magen av att han alltid rusar runt och städar som bara den överallt, jag hinner liksom inte ens se att det behövs. Ombytta roller, jag vet. Och jag får dåligt samvete och blir jättestressad och så får jag superont i magen. Har ont i magen från det att jag vaknar på morgnarna, av stress. Idiotiskt.

Och nu fick jag dessutom dåligt samvete över det här jag skrev om älskling. Jag inser naturligtvis att jag ska vara jätteglad som har det som jag har det, och det är jag också, men han blir mer och mer pedantisk... (Och nåt ska man väl ha att bråka om?!)

Jag säger bara: AJ. :(