Bullmamma, jo, tjenare! ;p
crrly gick ut i spöregnet med dubbla jackor, för hon hade en svag aning om att man kanske fastnar i björnbärssnår och hon ville inte förstöra sin nya, ganska dyra regnjacka. crrly hittade björnbärssnåren och plockade och plockade. översvämning på skogsstigarna och mystiska ljud hindrade inte henne. Sen gick crrly hem och mixade björnbären med sirap och smält honung -- eget påhitt. Det skulle bli gott i bullarna!
Därefter kom crrlys darling hem. Han hade handlat en hel massa och räknade upp allt tills crrly blev yr i huvudet, räknade fel med mjölmåttet och fick börja om. crrly fortsatte att blanda ingredienser, satte in smör i mikron för att smälta det, då kommer darlingen igen, med en hög papper i nypan, och börjar berätta om hur mycket pengar han får om han blir sjuk i tre månader och hur mycket crrly får om han dör. Efter ett tag blir crrly irriterad för hon märker att hon inte alls lyssnar på alla siffror utan försöker koncentrera sig på bakningen. I med äggersättning, japp. Och den j-a smeten (ja, crrly har konsulterat en Äkta Bullmamma, sin egen, som konstaterade att det där kommer att bli som en muffinssmet), den bidde ingen smet, den bidde nåt mellanting mellan smet och extremt kletig bulldeg. Där står crrly, svettig, trött och irriterad, med en degkletig och tung visp i högsta hugg, och darling mal på om sina försäkringar. Då hotar crrly honom och jagar med hugg och slag och den degiga vispen i högsta hugg ut honom ur köket. Darlingen hinner även kläcka ur sig: "Men! Du kan ju inte ha en visp i degen!" innan han sen håller sig borta från köket.
crrly fortsätter, klickar i smet/deg i bullformar och svär över den underliga form "bullarna" antar. De ser verkligen ut som de kletiga klickar de är! Sen på med björnbär... Ojoj, det rinner ju över, bäst att sätta dit en extra form under på alla. Sådär, och så skjuts in i ugnen. Hmmmm, de ser ut som överbakade maränger. crrly ringer mor igen, som lugnar och tröstar, crrly återfår till slut lugnet och förtröstan.
Darlingen diskar efter crrly. Och nynnar.
Så försöker darling smaka på en bulle/muffins. crrly vill också ha. Det går inte så bra att ta ut den ur formen. Man måste äta den med papperet på. Nåväl. crrly äter med papperet på, darlingen slänger den nog (crrly vet inte). Den smakar... papper.
crrly konstaterar (mest på skoj): "De här kan jag ju inte bjuda på imorgon ju!" Darlingen säger: "Tur att du sa det själv!"
Innan crrly har hunnit få ett utbrott har darlingen ställt sig i köket och gjort nya, riktiga muffins. Under tiden han håller på med det hittar han crrlys smälta smör i mikron...
Det är tur att crrly har sin darling.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
*skrattar så jag får svårt för att andas* Hur lyckas du, Sötnos???
Jäklar vad jag hade velat se det allt från björnbären till darling som tjatar om försäkringar *rofl*. Ett tips: om du ska baka med de ingredienser du vill ska du nog börja med recept skrivna för just de ingredienserna och sedan börja experimentera. Jag bakar en del utan ägg och använder en del havremjölk, men jag har varit bullmamma sedan 1992 (au pair, London, desperat sugen på saffransbullar och mammas frallor). Det måste finnas massor med recept på nätet! Practice makes perfect...
Hehe, betänk då att du är husligare än vad jag är :-D :-D Jag hade inte ens tänkt tanken att baka själv!!
*asg* Du är underbar! Fullständigt!
Inte så mycket för det glömda smöret egentligen, det klarar nästan vem som helst... men du berättar alltihop så fantastiskt att tårarna sprutar! :-)
puss puss puss
anna, eva, peppe, iac: Är ni min fanclub eller?! ;) Tack ska ni ha. Jag lovar att jag aldrig ska bjuda er på nåt som jag har bakat... Men peppe, det är redan för sent, va? Det har jag väl redan gjort?? Hmmm.
vilket ambitiöst projekt! jag är imponerad att du försökte. själv bakar jag ytterst sällan och då i stort sett enbart chokladbollar : )
sofia: Thanx, dear! Hehe... Jag har en förmåga att ta mig vatten över huvudet ibland... ;p
hahaha kämpa på!!!
och släng ut karln, eller förresten det kanske är bra att ha honom att skylla på.
tack för kvällens garv!
monstermamma: Så lite så! Men va, slänga ut karln kan jag väl inte göra, det är ju han som räddar mig! Gång på gång på gång på... :p
Skicka en kommentar