Drömmar

Jag drömde två extremt konstiga drömmar inatt/imorse. Är det roligt eller tråkigt att läsa om andras absurda drömmar? Jag vet inte. Det kanske beror på. Bestämmer du dig för att det är tråkigt så låt bli att läsa, helt enkelt.

Den första drömmen handlar om en stalker jag har haft. Jag drömde att han kom in i vår trädgård, när jag var ensam hemma, och var jobbig, så där stalkig. Jag bda honom rätt aggressivt att dra åt helvete och trodde att han hade gjort det, men vem sitter där i köket när jag kommer in? Jodå, han. Med en tidning och har gjort sig hemmastadd. Jag dödade honom *jäää!* med en lätt snudd på struphuvudet (!), sen tog jag en kniv och började snitta hans öron. Bara rispor och repor, så där.

Sen kom jag på att hans bil stod utanför, och jag måste göra mig av med både den och honom! Så helt plötsligt var jag i huset där jag växte upp och jag tog hans bil med liket i och körde in i skogen för att dumpa honom. Men jag måste ha kommit på andra tankar, för istället pratade jag med min familj och bekände mitt brott, vi skulle åka till polisen med bilen och liket och anmäla mig. På väg till polishuset passerade vi stan och glömde vårt ärende och fikade på ett kafé istället. Sen vaknade jag. Hmm.

Klockan sex vaknade jag till lite av nyheterna på P1, och det var en ganska ingående och detaljerad skildring av livet i New Orelans, så då hamnade jag givetvis där i nästa dröm. Jag var iklädd min vita frottémorgonrock, men jag måste ha haft kläder under, för efter att ha bevittnat en färgad familjs försök att bada i ett jättesmutsigt dike med jättedjupt kolsvart vatten gav jag min morgonrock till en hemskt frusen dotter i familjen. Så blev vi vänner, jag fick komma in i deras hus, darling var också med, och vi levde där med dem ett tag. En del människor hade fått med sig sina husdjur, av någon anledning schäfrar, så det fanns en fem sex schäfrar vid huset. Någon hade grävt ett stort hål i gyttjan på en f d ridbana och bundit hundarna vid ett gammalt hinder, och jag kommer ihåg att älskling och jag insåg att hundarna skulle slängas ner där för att dö, för maten räckte inte till dem också. Får fanns det med, men de försvann ett efter ett, de blev mat. Huset var gammalt och av trä, byggt av Martin Luther Kings svärmor! (Hihi...)

Vi hade lite problem när vi bodde där med familjen för vi ville absolut ha tag i en fax. Det var nämligen så att vi "faxväxlade" med Anna, men hon hade flyttat (ihop med sin älskling!), så vi måste ha en annan fax (?!) för att faxa till hennes nya adress! (Hmm.) Dessutom var det hela tiden vykort som vi faxade till varandra, verkar lite krångligt. Och jag fick aldrig veta hur det slutade, för sen var klockan plötsligt halv åtta och älskling tvingade upp mig...