Hund

Det är inte lätt att vara ensam hemma med svärmors hund, inte. Svärmor och son tog promenad, crrly orkade inte följa med. Var hemma och vilade, läste och småslumrade ute i trädgården i bikini, hur skönt som helst. Så fort jag skulle gå in började hunden dock gruffa, kände sig ensam där hon låg ute i skuggan. Var jag inne mer än fem minuter började hon skälla. Och den damen har röstresurser! :p Låter jättefarlig, faktiskt. Och stör säkert alla grannar, suck. Så det var in och ut ett antal gånger där på kort tid, att skriva min artikel var inte att tänka på (man kan ju åtminstone låtsas att man hade tänkt vara duktig och inte blogga aaalls...).

Den här hunden är jag faktiskt inte rädd för, hon och jag har ett ganska speciellt förhållande, undviker varann mest, liksom. Går undan för varann. Jag har ju varit med sen hon kom in i familjen, och det är nog tur. För hon är som sagt ganska skräckinjagande, stor och stark. Men himla fin -- för att vara hund, that is. ;)

Lägger in en bild av henne. Tagen utanför vårt förra hus för ett par år sen.