Hundrädd?

Lustiga sammanträffanden, tänkte skriva en rad om svärmor och hennes hund, som kommer och hälsar på i övermorgon. Hundar och jag är liksom ett kapitel för sig. Så ramlade jag över denna bok. Där ser man. Nåt för mig, för mormor, för mina mostrar... som alla har bivit hundbitna som små.

Jag har blivit uppfostrad med att hundar är läskiga, dräglande och huggande odjur, nämligen. Livsfarliga, opålitliga. Vill inget hellre än att slita sig och störta över en och slita ut tarmarna.

crrly liten, på promenad med mamma, hund med tillhörande ägare närmar sig, mamma kisar för att se om hunden är kopplad, ser inte, tvärstannar, skriker: "Hunden är väl kopplad?" crrly skäms.

Är hunden inte kopplad blir mamma arg och gastar om att den minsann måste hållas bunden och bla, bla, är hunden kopplad går mamma ändå omständligt och dramatiskt runt den i en stor cirkel. crrly skäms.

Är hunden inte kopplad och den dessutom rusar på crrly och mamma, vilket faktiskt hände då och då (gör fortfarande!) blir mamma inte glad precis, förstås. crrly skäms då också, men nuförtiden blir hon ännu argare än mamma och hjälper till att gapa på hundägaren.

Ett relativt tidigt minne: crrly leker med några kompisar i ett nytt bostadsområde i skogen en bit bort. Kompisen Eva är med, och Evas tre grannar, varav två är systrar: Camilla och Cecilia. Mona är också med, en lite yngre granne. Vi är väl i lågstadieåldern, knappt. Evas kompisar berättar med bävan och skräck men samtidig förtjusning om den galna schäfern som bor i ett av husen. Schäfern brukade få springa lös helt ensam och den gillade att jaga barn. En hel del hade blivit bitna. Vi blir av Camilla, som är äldst, tillsagda att inte springa om hunden kommer. För då tror den att man leker och då springer den efter och biter.

Lek på gatan. Schäfern dyker upp. Naturligtvis. crrly minns vad de hade blivit tillsagda och ställer sig blick stilla, som en staty. Helt koncentrerad på hunden... som självklart kommer fram mot henne. Då märker hon att de andra är borta! De har sprungit iväg! De har gömt sig, kutat iväg! Trots det de sa till henne! crrly grips av panik -- och börjar springa. Hon springer så som hon aldrig har sprungit förut. Uppför gatan, bort, bort. Det svider i halsen, det smakar blod i munnen, hon hör hur schäferns flämtande andetag kommer närmare och närmare... Hon räddar sig upp på kompisens veranda, men ytterdörren är låst! Hon rycker förtvivlat i den, men samtidigt vänder hon sig om ut mot gatan och ser att schäfern vänder. Den gav upp! Hon vann! Hon sprang ifrån besten, odjuret! Triumfen blandas dock med skräcken, den går inte över. Den har satt sig i henne.

När crrly går i tvåan eller trean känner hon att det inte går längre. Hon vill inte vara rädd för hundar mer. Hon bestämmer sig för att byta dagmamma, till en med hund. Så hon hittar Lilian, som har två. Hon och mamma går dit. Mamma sitter med fötterna uppdragna i fåtöljen under sig under hela besöket. crrly är så lycklig. Hon är inte rädd! Hundarna är en gosig golden retriever och en söt tax, Bamse och Ludde, inte kan man vara rädd för dem?

Det går bra hos Lilian, och lilla crrly får till och med gå ut med Ludde ibland. Ludde är skällig men han är så söt så det gör inget. Bamse är också söt, har jättegosig päls. Han är stor, brukar ställa sig med framtassarna på pappas axlar när han ska hämta crrly. Pappa ryggar tillbaka lite men säger inget. Han är i alla fall inte rädd som mamma!

Grannarna har också en mysig golden, hon är världens snällaste hund, Cilla. Henne tycker till och med mamma om, och det känns bra. Alla barn kan leka och göra nästan vad som helst med Cilla, hon bits aldrig. crrly råkade trampa henne med träsko en gång och hon bara gnällde lite. Det finns snälla hundar!

På högstadiet känner crrly att det är dags att ta ännu ett steg: hon anmäler sig till Hundsport som man kan välja som FA. Det är hon och så en hög av de tuffa, hundtokiga brudarna. Oj. Vad har hon givit sig in på? Men det går också bra! Eldprovet är när de åker ut till Brukshundsklubben och får gå med alla hussar och mattar en bit in i skogen, sätta sig på huk i riset. Nu ropar en matte eller husse i taget till sig sin hund, och de andra ska stå stilla och vänta tills de hör sitt namn. Men det går inte så bra. Hundarna är så ivriga. När en hund börjar springa kommer de andra med på en gång, och crrly känner sig jättemodig när hon sitter där och en hel jättelång rad med stora och små, snabba, ettriga hundar kommer rakt emot henne. Men hon sitter kvar, det klarade hon av!


...

En gång i Stockholm, när crrly och hennes make gick längs med en stor led på en liten trång trottoar, kom nåt ilsket och jätteskällande sättande från trädgården bredvid trottoaren, och crrly tänkte inte utan råkade hoppa rakt ut i trafiken... crrlys man fick rädda henne och dra in henne till trottoaren igen. Sånt har sen hänt ett par gånger utomlands också.


Nästan det modigaste crrly har gjort, det var när hon under gymnasietiden var hos en kompis syster. Systern hade en schäfer, och föräldrarna också. Båda schäfrarna leker och hoppar runt i kompisens systers trädgård. crrly är mätt och lägger sig i gräset. Schäfrarna hoppar över henne! crrly är så stolt. Tänker: Det här skulle mamma se!


Sen har det inte hänt så jättemycket, utom det att ett tag när crrly kände för att bli hurtbulle och jogga, så kom det ofelbart lösa hundar rusande. Suck. Eller när hon cyklade ensam. Ett tag när hon promenerade också, men det var inte lika farligt, inte ens när hon faktiskt blev påhoppad några gånger på promenad med mamma...

Men crrlys make är uppvuxen med hund och känner till dem en hel del. Han är så bra på att veta hur de tänker! crrly är tacksam. När de är ute och går och hör en hund skälla i nån trädgård tänker alltid crrly automatiskt: Den vill hoppa på mig och bita ihjäl mig och slita ur mina tarmar och äta upp mig!!! Men då förklarar crrlys man pedagogiskt och lugnt att den inte alls vill det. "Den är ensam och ledsen, den vill ha sällskap!" säger han. Eller: "Den vill bara säga att den vaktar här, så vi ska inte gå närmare, men det behöver vi ju inte." Eller: "Det är inte oss den skäller på, den är arg på nån annan!"


Det är så skönt att crrly har sin älskling. Han hjälper henne jättemycket.