Monstret

Saga är ett monster.

Igår satt jag, ensam hemma, och chattade i lugn och ro med Pernilla och sen med Elly. Jag berättade om att Saga minsann hade spelat landhockey med de tuffa 10--12-åriga killarna på gatan, trots att de hade rullskridskor på sig. De hade en innebandyboll och den skuttade hon glatt fram och knyckte hela tiden, och de hårda grabbarna smälte... :)

Medan jag sitter och skriver detta, igår kväll alltså, blir jag plötsligt uppmärksam på att Saga har lekt väldigt intensivt runt mina fötter ett tag. Jag ser ner, först förstrött men strax med skärpt blick. Vad är det där...? Det ser ut som en leksak, men hon har ingen som ser ut så! Inte med fjädrar... åååh, nej!! Mitt monster till Sagokatt har dragit in en fågel. Visst, det är sånt som katter gör, men inte min lilla söta...! Ååh, vad äckligt, jag ryser när jag ser den lilla kroppen som det leks runt med, fjädrar och fjun ramlar loss och blåser omkring, och pippin är alldeles röd, det är av blod, den har inget huvud, herregud.

Jag lägger upp en plan och följer den: Först ut med Saga ur rummet, släng iväg henne långt bort i hallen, så där ja, sen stänga av datorn men inte släcka lampan för darling måste se detta när han kommer hem, han får ta pippin, jag vågar absolut inte, Selma ligger och sover på skrivbordet vid datorn i godan ro och har inte märkt nånting, tack gode gud, hon blir väckt lite brutalt för nu får hon verkligen inte se det som finns på golvet, upp med Semlan också, hon mjauar irriterat, fort går jag ut från rummet med henne i famnen, stänger dörren, Saga har jag lyckats hålla ute, så, pust!!

Resten av kvällen går jag runt och småstädar, förbannar (faktiskt...) min slarvig.- och stökighet, varför har jag lagt en massa papper och skit på golvet, tänk om det ligger ett litet huvud där under, tänk om det ligger i sängen, å herregud, vågar jag gå och lägga mig, jag dör, snälla Saga, ta den där leksaken istället, låt bli att bråka med Selma, nej du får inte gå ut mer ikväll för vad tänker du dra in då?

Jag har Världens Bästa Älskling, för när han kommer hem vid ettiden på natten efter affärsmiddag så går han in i mitt rum och städar bort pippi och dammsuger sen där inne noga! :) Han är bara så fantastisk.


Och i eftermiddag blir det Mycket Spännande; den lilla bråkstaken, som hoppar på stackars lugna fina Selma hela tiden, ska få sitt livs första (?) närkontakt med Stor Hund, svärmors. De ska bo hos oss till på måndag, fatta vad intressant detta blir. Hunden är åtminstone kattvan, bor delvis i lägenhet med två katter som gillar att rida på hennes (det vill säga hundens, tikens) rygg... Ja, vi får se, som sagt, förhoppningsvis kan hon och Selma bilda (antivålds-)pakt mot Monstersaga.